måndag 23 augusti 2010

Mannen som grät när Berlinmuren föll






Imorgon (24/8) är det dags för Lars Ohly att utfrågas i P1-morgon. Mannen som grät när Berlinmuren föll, och som stödde DDR, en regim som spärrade in sina medborgare bakom taggtråd och murar; och som sköt ihjäl dom som försökte lämna sitt land. Det var ett brott som rubricerades "Republikflykt"!

Misslyckades flykten, spärrades flyktingarna in i politiska fängelser, och deras barn blev tvångsomhändertagna på barnhem, eller bortadopterade till partitrogna.

Detta är inget som "kom fram" efter kommunismens fall, utan något som var allmänt känt, bara man velat lyssna och ta reda på fakta. Detta ville inte Ohly och de andra kommunisterna. Det är oförlåtligt, tycker jag!

Undrar vilken ministerpost han kommer att få vid en rödgrön seger? Att jag inte kan tänka mig före detta kommunister i en svensk regering, är det starkaste skälet för mig, varför jag inte kan rösta på miljöpartiet längre. Och då har jag ändå varit med sedan partiet bildades!

PS Det hade varit mycket bättre, om det hade varit en S-MP-koalition, så som det var tänkt från början! Sedan klev Ohly med på tåget, men nu iNTE som konduktör, utan som ministerkandidat. DS






Jag vill här ta tillfället i akt och tacka Philip Wendahl för dessa YouTube-klipp. De är fortfarande aktuella, tyvärr.

Läs också "Privat välfärd splittrar rödgrön opposition" på di.se



Läs även "En lektion om avrättningar i DDR och socialdemokraters stöd till en av Europas värsta diktaturer" här! 

6 kommentarer:

  1. Jag förstår heller inte hur lättvindigt Vänsterpartiet smälter in i det rödgröna samarbetet. Lite för lätt anser jag. Ungefär som miljöpartiet är den dumma grodan som låter sig kokas och accepterar att bli en filial i den röda hegemonin. De kanske ska ta ett friår och satsa på ideologiska cirklar i partiet och avstå från parlamentarism.
    Du och jag med likheter men skillnader skulle bli utmärkta föresläsare liksom vännen Birger hur en groda inte låter sig kokas för då har man också förlorat sin själ.

    SvaraRadera
  2. Jag grät också när Berlinmuren föll, men av en helt annan anledning än Lars Ohly.
    Jag grät därför att min pappa, som hatade muren, inte längre levde och fick se att muren till slut inte fanns mer och att folket i Östtyskland kunde förenas med släkt och vänner på "andra" sidan......och få känna på friheten även om det inte alltid varit lätt.

    SvaraRadera
  3. Tar jag fel om jag skriver att du verkar taktikrösta baserad på gala misstag, synder och rykten? Är det inte morgondagen man borde sikta på i ett samhälle som Sverige?

    SvaraRadera
  4. Veiken, jag hade också släkt och vänner på "andra sidan", och det var fruktansvärt att vara åtskild genom denna "antifascistiska skyddsvall", som kommunisterna kallade den. Jag grät också den natten, och kunde inte tro att det som hände var sant!

    Banana, Du har fel! Att taktikrösta är inte min grej; man skall alltid rösta på det man tror på. Jag tror på att varje människa är unik; att varje människa har rätt till sin tro, att få uttrycka sin åsikt i frihet utan att bli trakasserad, och att leva sitt eget liv, utan att staten lägger sig i.

    Jag har inte skrivit, vilket parti jag kommer att rösta på. Det enda jag är helt övertygad om är, att jag inte kan stödja politiker, som har stött regimer som trampat på de mänskliga rättigheterna; som förnekat människor ett liv i frihet. Där kompromissar jag inte.

    Ohly har nu ändrat sina åsikter, men har gjort det "under galgen", inte av fri vilja. Vid utfrågningen i morse fick han välja mellan Jesus och Che Guevarra; han valde Jesus!

    Reportern bad honom att sätta godkänd/icke godkänd på kommunismen; han satte "icke godkänd". Detta är inte trovärdigt av en man, som bara föra några år sedan stolt deklarerade att han var kommunist! Jag tycker det liknar hyckleri utan dess like.

    Att har stött totalitära regimer, som mördat oliktänkande, kan inte betecknas som "gammal synd", tycker jag. Han gjorde ett medvetet val då, och ändrade sig först, när han blev ansatt och kritiserat av sina egna; alltså av taktiska skäl.

    SvaraRadera
  5. Christian:
    Så med andra ord – en gång bov, alltid bov. Han är rökt eftersom han var som han var – hade han fortsatt på samma linje så hade han varit en person med en ideologi att vara rädd för – uppger han att han har ändrat sig så ljuger han. Gäller detta just honom, eller är det en generell företeelse. Jag vet ju att en av den partipolitiska liberalismens främsta röster, Mauricio Rojas, hade/har ett starkt vänsterorienterat förflutet: kan man någonsin lita på en omvänd kommunist?

    SvaraRadera
  6. Ärligt talat, Banana, så får Ohly tycka vad han vill. Han har ändrat sina åsikter, men endast när han varit tvungen till det.

    Han har stött terrorregimer, men jag har aldrig hört honom säga, "ursäkta, jag har haft fel".

    Min röst kommer han aldrig att få. Det räcker inte, att stryka "k" ur partibeteckningen, och sedan tro att man köra samma gamla politik.

    Jag har läst vänsterns partiprogram, och jag tror inte på förstatligande och planekonomi. Det systemet har redan prövats; jag har hört denna propaganda till leda i östtysk stats-TV, från morgon till kväll. Folk vill inte ha det, och dessutom fungerar det inte.

    Jag trivs ganska bra i "mellanmjölkens land". I en internationell jämförelse är Sverige, trots sina brister, ett av världens mest demokratiska och jämställda länder i världen.

    Runt 95 % av Sveriges befolkning vill inte ha vänsterns planekonomi, och så kommer det förhoppningsvis att bli även den 19 september.

    SvaraRadera