Dean Reed - den röde Elvis

Don Christos favoriter (5)

Dean Reed tror jag är totalt okänd här i Sverige. För mig och alla andra som växte upp med östtysk TV är han den röde cowboyn, världsberömd i hela det forna kommunistiska östblocket.

Dean Reed föddes 1938 i Denver, Colorado.1959 fick han skivkontrakt. Hans karriär gick hyfsad i USA, men de stora framgångarna kom i Sydamerika. 1961 skickades han på en turné till Chile, Brasilien och Peru. 

Hans enorma popularitet gjorde att han bosatte sig i Argentina. Han kom även att verka som skådespelare och 1964 gjorde han sin första spelfilm i Mexico. 1965 fick han egen show i argentinsk tv. I hans hus var Che Guevara en återkommande gäst. 

Dean började engagera sig politiskt under tiden i Sydamerika och gav bl.a. gratiskonserter i barrios, fabriker och fängelser. Efter militärkuppen blev han utvisad från Argentina för kommunistisk aktivitet.

1966 fick Reed en ny karriär i Sovjetunionen. Han reste under två månader genom Ryssland och gav 39 konserter i åtta städer. 1968 spelade han in sitt första album på det ryska skivbolaget Melodija. 

Reed var den första amerikanska rocksångaren att uppträda i Sovjetunionen. 1967 flyttade Dean till Rom och spelade in 12 filmer, framförallt westernfilmer. Han deltog samtidigt i protester mot USA och stödde Salvador Allendes valkampanj. 

1972 flyttade Reed till Östtyskland och blev där en firad sångare och skådespelare. Under 1980-talet var han med i östtyska och ryska TV-shower och gav många konserter. Under sina sista år distanserade han sig från den östtyska regimen och hoppades på en comeback i USA. Han hittades drunknad i Zeuthen utanför Berlin.

Hans död var omdiskuterad under många år. Efter den tyska återföreningen hittades ett avskedsbrev i Stasis akter. DDR-regimen ville hemlighålla självmordet; det kunde ju tolkas som om Reed varit missnöjd med det politiska systemet. 

Det finns även konspirationsteorier om, att han skulle blivit mördad. Jag tror dock, att han tog livet av sig av den enkla orsaken att han var olycklig. Han har hela sitt liv varit på jakt "efter lyckan" - som han tyvärr aldrig fann.

I år är det 25 år sedan hans tragiska död. Det planeras möten, utställningar och filmvisningar med anledning av det; bl.a med Rosa Luxemburg-stiftelsen i Saarbrücken, och Regenbogen-Fabrik i Berlin. 

Här kan du handla Dean Reed-kaffemuggar.  

Länkar: 

Dean Reed - stjärnan som klev ut i kylan, artikel ur SvD 

Dean Reed.de

Länk till derroteelvis.de, en dokumentärfilm om hans liv 

Trailern till dokumentärfilmen "The Red Elvis":

Dean Reed sjunger "Kansas City" i Moskva 1980:






Dean Reed "VENCEREMOS" i sovjetisk TV:




Personligen får jag alltid rysningar av obehag inför människomassor som klappar händer i marschtakt

Detta uppdaterade inlägg publicerades 2010-08-23

Läs alla Don Christos favoriter här

Waffen-SS marscherar på Rigas gator

I torsdags höll SS-veteraner och sympatisörer i Riga sin årliga marsch till minnet av de 140 000 letter som stred tillsammans med nazisterna mot Ryssland under andra världskriget. 

Deltagarna tågade genom Rigas centrum, viftade med lettiska flaggor och sjöng sånger till minnet av SS-veteranerna. 

Marschvägen kantades av motdemonstranter som protesterade genom att skandera slagord som "nej till fascism" och "skam". 

Motdemonstranterna menade att marschen hedrar nazism och fascism och samtidigt förnekar Rysslands motstånd mot Nazityskland under andra världskriget. 

Polisen var på plats och inga allvarliga händelser inträffade.

Liksom tidigare år var marschen godkänd av lettisk domstol, trots att ledande politiker i Riga beslutat att förbjuda det kontroversiella firandet. 

Varje år väcker händelsen starka känslor utanför Lettland. Utrikesminister Girts Kristovskis sa i år att:  

"Lettland alltid starkt fördömer de brott som ägde rum under nationalsocialismen, stalinismen och Förintelsen."

Uppgifter om hur många som deltog i marschen skiftar, men lettiska medier rapporterar om mellan 1000 – 2500 deltagare.

För att förstå dessa känslor som med viss regelbundenhet hettas upp i Lettland, måste man känna till den delen av Europas historia, som ju inte alls ligger så långt bakom i tiden. 

Baltikums och Centraleuropas historia under första halvan av 1900-talet påminner mest om en serie traumaliknande chocker. Krig, massmord och folkfördrivningar blev normaltillstånd och när Europas gränser stabiliserades runt 1950 hade stora delar av befolkningarna spritts ut över världen på ett nästan slumpmässigt sätt. I slutet av 1800-talet bodde tre fjärdedelar av världens judar i den delen av Europa.  

I slutet av 1930-talet hade både ryssar och tyskar återhämtat sig från den svaghetsperiod som följt på första världskriget. Båda nationerna närde stormaktsdrömmar och den 23 augusti 1939 träffades utrikesministrarna i Moskva. 

Det var dags att återupprepa 1795 års delning av Polen, och enligt Molotov-Ribbentrop-pakten skulle Lettland tillfalla Moskva. Inom loppet av ett decennium skulle Baltikum se trupper komma och gå, medan befolkningar fördrevs, dödades eller helt enkelt förintades. Sedan dess har nästan all historia starka drag av inflammerade sår. 

Omvälvningarna började i oktober 1939 när Hitler med hjälp av stora kryssningsfartyg tvångsförflyttade 100.000 balttyskar "heim ins Reich". Tyskarna hade visserligen bott och härskat här i 700 år, men som en del av pakten hade nazisterna och bolsjevikerna gjort upp om att de skulle få lämna området innan Stalin tog över. 

Genom denna storskaliga massförflyttning uppstod ett tomrum, för i Lettland var balttyskarna ansvariga för mer än en fjärdedel av den ekonomiska aktiviteten och andelen var inte mycket mindre i Estland. 

När det blev försommar år 1940 hade de sista balttyskarna försvunnit, och istället marscherade nu 100.000-tals Sovjetsoldater in i de tre små länderna. Den litauiske presidenten hann fly, men i Riga hade Karlis Ulmanis bestämt sig för att stanna för att undvika masspanik. 

Ryssarna hade dock sparat en plats i ett fångläger i Turkmenistan åt honom. Det dröjde bara några år innan dysenterin tog honom av daga. Den estniske presidenten Konstantin Päts mötte ett liknande öde och avled till sist på ett mentalsjukhus i Kalinin 1956. 

Ryssarna agerade med sällsynt snabbhet och snart var alla spår av självständighet och kompromisslösningar borta. Redan i juli genomfördes nyval till de tre lokala parlamenten och de tidigare förbjudna kommunistpartierna vann med nära 99 % av rösterna. 

Uppslutningen runt systerpartierna var till och med så stark att den sovjetiska nyhetsbyrån TASS kunde meddela det exakta valresultatet flera timmar innan vallokalerna hade stängt. 

De nyvalda parlamentarikerna sammanträdde nästan omedelbart, varefter man ansökte om att bli upptagen i den stora Sovjetfamiljen. Så lätt gick det till att annektera tre småstater på den tiden.  

Sedan tillbringade den nya regimen hösten och vintern med att förstatliga i stort sett alla företag, samt att bygga om det gamla inrikesministeriets lokaler till förvarings- och avrättningsplats för speciella fångar. 

Snart var förberedelserna klara och natten mellan den 13 och 14 juni 1941 arresterades ungefär 15.000 personer ur Lettlands inhemska elit. Sovjeterna följde samma mönster i alla de tre länderna, och genom att systematiskt skjuta de f d ministrarna, parlamentsledamöterna, affärsmännen, generalerna och professorerna säkerställde man att en eventuell opposition skulle sakna ledare. 

Familjer väcktes mitt i natten, och inte mindre än 3.000 barn skiljdes från sina föräldrar för att ensamma få göra den långa resan i boskapsvagnar till Sibirien. Zenta Visbulis, som var en av de få som överlevde deportationerna, berättade hur kvinnor blev galna när barnen slets ifrån dem och hur dessa sedan fördelades till olika kolchoser på vägen österut. 

Mängder av människor avrättades omedelbart, men sedan gick allt snett för Stalin. Bara en vecka efter arresteringsvågen angrep tyskarna Sovjetstaten, och inom ytterligare ett par veckor hade Lettland "befriats". 

Hämnd och revansch blev dominerande känslor och eftersom ryssarna dragit sig tillbaka fick man nöja sig med att utse ställföreträdande ansvariga. 

Mordet på den gamla eliten var bara början på Baltikums helvete, och nu skulle den nya tyskledda terrorvågen rikta sig mot judarna, som gjordes ansvariga för hela den sovjetiska ockupationen. 

De stalinistiska  marionettregimerna i Estland, Lettland och Litauen hade följt samma mönster och förlitat sig på  yngre judar som fått en oproportionell roll i den nya politiken. Sommaren 1941 skulle locket lossna från Pandoras ask i hela Östeuropa. 

Den hatade SS-chefen Reinhard Heydrich var mannen bakom idén om att skapa nationella insatsgrupper som skulle bedriva massakrer på judar i de ockuperade områdena. Det var aldrig svårt att hitta extremistiska och ultrafascistiska grupper som ville delta i utrotningsarbetet. -Det frigjorde samtidigt tyska resurser till det fortsatta kriget på östfronten. 

Det hade skapats sådana rörelser över hela Östeuropa i början av 1930-talet när judar och andra minoriteter fick skulden för alla de problem som drabbat världen, och nu var det bara att göra ledarna för de här rörelserna till nazistiska marionetter.  

I Lettland återskapade tyskarna det tidigare förbjudna extremnationalistiska och antisemitiska Perkonkrust-partiet, vars paramilitära gren leddes av Viktor Arajs. 

Viktor Arajs

Tillsammans med andra ambitiösa män skulle han de närmaste åren se till att Arajs-kommandot blev så effektivt att ingen mindre än Adolf Hitler framhöll hur framgångsrika de lettiska mördarna var. Arajs adepter deltog med liv och lust i mördandet av 30.000 lettiska judar. 

En annan av de mest ansvariga var flygaresset och nationalhjälten Herbert Cukurs. Han påstås ha varit drivande när Rigas största synagoga brändes ner, för säkerhets skull med hundratals judar inlåsta.  

Herbert Cukurs

Arajs-Kommandot, som aldrig bestod av mer än 500 män, spred snabbt sin verksamhet över Lettland. och fortsatte så länge det fanns judar kvar. När kriget tog slut spreds massmördarna ut över världen. 

Sydamerika, som hade kvar sina halvfascistiska och nationalistiska rörelser, blev det allra populära resmålet. Här hamnade till sist även Cukurs, som hade fortsatt att vara en eftertraktad man under hela kriget, eftersom han sannolikt tillhörde världens allra skickligaste flygare. 

Han framlevde sitt 1950- och 1960-tal i Sao Paulo i Brasilien, där han startade ett flygcharterbolag. 

Cukurs gick under epitetet "Rigas bödel", och 1965 spårades han upp av en israelisk agent,  som uppträdde som österrikisk affärsman, vann Cukurs förtroende och lyckades locka honom till Montevideo där han mördades. Sedan trycktes liket ner i en isbox av den större modellen och avslutningsvis placerades en lapp på hans bröst med orden: "Avrättad för morden på 30.000 judar av De som aldrig glömmer".  

Mordet blev mycket uppmärksammat framför allt i dåvarande Västtyskland, där det pågick en debatt om att låta reglerna om preskriptionstid även gälla krigsförbrytelser. Det blodiga slutet inspirerade Fredrick Forsyth till boken "Operation Odessa" och ett avsnitt i tv-serien "Helgonet". 

Sammanfattningsvis: Hitler kom överens med Stalin om att tömma de baltiska staterna på balttyskarna, och att Lettland skulle tillfalla Sovjetunionen. Sedan mördade Stalin den baltiska eliten - kvar blev judarna och den kvarvarande, relativt lågutbildade lokalbefolkningen. 

När det var dags att invadera länderna var det inga problem för Hitler och nazisterna, att med hjälp av lokala fanatiker göra Baltikum "judenrein". 

Efter kriget blev Lettland och de baltiska staterna åter ockuperade av Sovjet, som bedrev en massiv invandringspolitik av ryssar. I en del städer ändrades majoritetsförhållanden så att det blev rysk befolkningsövervikt, samtidigt som åter tusentals balter mördades eller skickades till fångläger i Sibirien. 

Dessa omvälvande händelser har förstås skapat många sår som än idag inte är läkta. Vi i Sverige kan knappt  föreställa oss vilka ohyggliga lidanden Östeuropas folk har varit utsatta för. Dagens baltiska stater är ännu unga och kommer att vara sysselsatta med att bearbeta sin historia ett tag framöver, kanske i generationer framåt.

Källor: Boken Atomtorg, Porrharar och Hitlerslussar av Katarina Wikars och Jan Jörnmark 

           Tidskriften EXPO 

Hela dokumentären om jakten och mordet på Cukurs finns på YouTube



Rysk TV:s rapport om Waffen-SS-marschen i Riga:

Motdemonstration vid Waffen-SS-mötet 2005:
Filmarens far Joseph Koren, ordf. i Lettlands Antifascistiska Kommitte, blev arresterad

Läs även Fredagsmys med Josef Stalin



Lästips: Mladic var inte ensam här!

Carl Bildt läcker - Goodbye Lenin!

Minns du tv-sändningarna från Sovjet för 20 år sedan, då pansarfordon var på väg mot ryska regeringsbyggnaden där Boris Jeltsin höll en presskonferens? Jag kommer så väl ihåg hur hela världen inklusive mig höll andan. Skulle perestrojkan, demokratiseringen av Sovjetunionen, misslyckas och gå om intet trots allt? Idag släpper svenska UD tidigare hemligstämplade papper från den tiden.

"Ett imperium imploderar" så kallas diplomatdokumenten som offentliggjorts av utrikesdepartementet idag.

400 sidor där författarna bland andra är ambassadören i Moskva Örjan Berner och ambassadrådet John-Christer Åhlander också i Moskva. Men information kom också från konsuln

Dag Sebastian Ahlander i dåvarande Leningrad, idag St Petersburg. Han rapporterar också om det som händer i länderna där allt tog sin början, Estlands Tallinn, Lettlands Riga och Lituaens Vilnius.

Flodvågen som välte Sovjet hade sin källa i händelserna i Östeuropa, murens fall i Berlin 1989 och de forna östblocksländernas frigörelse.

Det som de 400 sidorna berättar om är hur diplomaterna ser krusningar på det som ska förvandlas till en havsvåg. En våg som svepte undan Sovjetunionen och återskapade Ryssland och gjorde alla de forna sovjetiska delrepublikerna till självständiga stater.

För utrikesminister Carl Bildt är detta i mycket en historisk gärning att häva hemligstämplingen redan nu. Normalt brukar det ta 50 år innan det sker. Men i år är det 20 år sedan Sovjetunionen försvann och det kan ses som en viktig gärning att faktiskt berätta vilken roll Sverige hade då under denna brytningstid.

En tid som skakade diplomaterna, som var med. Det går att läsa i annars vanligtvis torra UD dokument, när dåvarande ambassadören Örjan Berner skriver: Undviker dramatiseringar, men blir tvungna att påpeka att risken för inbördeskrig är påtaglig, heter det i Berners ilmeddelande.

Känslan av att det faktiskt skulle kunna bli krig var inte någon underdrift. För många unga ryssar som hoppades på att perestrojkan och glasnost faktiskt innebar något nytt, en öppenhet och slut på isolering kändes stridsvagnarna på gatorna i Moskva som ett ont tecken, ett förebåd på att något helt annat väntade.

Ett tiotal stridsvagnar på väg mot ryska regeringsbyggnaden, där Jeltsin höll sin presskonferens, skriver John-Christer Åhlander. Pansarskyttefordon iakttogs också på bron, vid Kreml och här och var på boulevardringen, fortsätter han.

(Källa: Sveriges Radio)

 

För den historieintresserade pågår denna vår en intressant föreläsningsserie på Humanisten i Göteborg. Föreläsningarna är gratis och öppna för allmänheten, och hålls av gästprofessor Lennart Samuelsson vid Institutionen för historiska studier, Göteborgs Universitet.

Första föreläsningen hölls den 26 januari. Under titeln "Terror och repression i Sovjetunionens historia" berättade han om:
-inbördeskrigets röda och vita terror 1918 - 1921
-Sovjetregimens repressiva medel från 1920- till 1970-talet
-förföljelser mot sociala grupper och klasser
-drivkrafter, motiv och ledningens egna bedömningar av repression mot olika grupper under den stora terrorn 1936-1938
-Gulags lägersystem som del av den repressiva apparaten och som ekonomiskt delsystem.
-deportationer och andra former av repression.

Det var en mycket intressant föreläsning framför ett mer än fullsatt auditorium -folk satt på golvet i trappan!

Ibland är duktiga professorer katastrofala när det gäller att förmedla vidare sina kunskaper, men så är inte fallet med Lennart Samuelsson. Han föreläser på ett spännande och medryckande sätt.  Jag kan verkligen rekommendera resten av föreläsningsserien:

Nu på onsdag, den 23 februari:
Sovjets socialhistoria, vardagsliv och mentaliteter

Onsdag den 23 mars: 
Sovjets ekonomiska historia: Planekonomins styrka och sönderfall

Tisdag den 17 maj: 
Sovjetunionen inför och under Andra världskriget

Måndag den 20 juni:  
Om vad tvistar historikerna i Ryssland i våra dagar?

Samtliga dagar kl 15:15 -kom i tid, minst 15 minuter före!


Lennart Samuelsson har skrivit många understreckare i Svenska Dagbladet. Här hans senaste: 

Nytt ljus över Stalins roll i mordet på Kirov. 
Ingen återblick på Sovjetunionens historia kan förbigå mordet på Sergej Kirov, partichef i Leningrad och det omgivande länet samt ledamot av kommunistpartiets högsta organ politbyrån. Varje biografi om Stalin försöker sätta in denna händelse i ett större sammanhang. Mystiken kring dådet tätnade genom de osannolika berättelser som framfördes mot de åtalade under de stora Moskvaprocesserna 1936–1938....

Läs vidare här.







Är du intresserad av Sovjetunionens historia läs även   
Fredagsmys med Josef Stalin

Västern från öster - cowboys och indianer i socialismens tjänst

En av årets höjdpunkter närmar sig: Göteborg International Film Festival arrangeras för 33:e gången. Jag har besökt alla festivaler ända sedan starten. Det är utmärkta tillfällen för verklighetsflykt och resor till andra länder genom filmens värld - filmer bortom Hollywoodkulisserna.

Jag brukar få ihop en ganska bra mix av spelfilmer och dokumentärer, vanligtvis mellan 20 och 30 stycken på 11 dagar. I år skall jag försöka begränsa mig, och det säger jag visserligen varje år.

På lördag släpps biljetterna, men redan om några timmar skall jag ta vagnen ner till Röhsska Museet för den årliga smygläsningen av festivalprogrammet.

 

Ett av årets udda teman på festivalen är vilda västern-filmer producerade i de forna kommuniststaterna i öst. Så här beskrivs filmsatsningen med Västern från öster på festivalens hemsida:

Sovjetiska cowboys och östtyska indianer låter nog rätt udda i de flesta öron, men faktum är att det producerades mängder av västernfilmer i det forna östblocket från 1920-talet ända in på 1980-talet.

”Red Westerns” spelades ofta in på platser som Jugoslavien, Mongoliet och södra Sovjetunionen och blev brickor i Kalla krigets propagandaspel. Inte sällan var rollerna ombytta mot de amerikanska förlagorna: goda indianer och onda cowboys. 

Västerntematiken och -estetiken användes även till att skildra den sovjetiska historien och kampen mellan bolsjeviker och anti-bolsjeviker. Filmfestivalen visar tio av de östproducerade västernfilmerna, bland andra 13 från 1936, gjord på order av Josef Stalin som blev så förtjust i John Fords klassiker Lost Patrol att han krävde en sovjetisk version. 

Några andra är den rumänska The Actress, the Dollars and the Transylvanians om rumänska och ungerska nybyggares kämpiga tillvaro i Vilda Västern och Lemonade Joe, en tjeckisk västernsatir och kultklassiker från 1964 om den Kolaloka-drickande revolvermannen Joe som tar sig an en hel stad med whiskeydruckna cowboys.

Västern från öster visas i samarbete med filmfestivalen i Rotterdam. De beskriver genren på ett bra sätt på sin hemsida, du kan läsa det här.


I somras bloggade jag om indianrörelsen i forna DDR. Där fanns 60 olika "indianreservat" och det spelades in massor med vildavästernfilmer, där indianerna var dom goda och cowboysarna dom onda, som fick symbolisera den förhatliga kapitalismen och USA-imperialismen.

En av dom stora indianstjärnorna var Gojko Mitic. Har du missat det blogginlägget kan du läsa det här: DDR-indianer i socialismens tjänst.

Får man inte lov att resa utomlands och besöka indianer i Amerika, då får man stanna hemma och bygga indianreservat själv.



Alla mina inlägg och filmrecensioner från årets filmfestival finns samlade här!

Fredagsmys med Josef Stalin

Ikväll skall jag träffa Peter Johnsson - "Göteborgs Postens" korrespondent i Polen.

I Emigranternas Hus mellan kl 18 och 20 ikväll presenterar Peter Johnsson sin nya bok om mordet på polska officerare i Katyn. Detta brott fick ett efterspel som varade ända in i våra dagar.

Under några få veckor i april och maj 1940 lät Stalin avrätta minst 21 857 polska officerare, poliser och andra uniformerade tjänstemän som tillfångatagits vid andra världskrigets utbrott i september 1939 när Sovjetunionen ockuperade Polens östra delar. Avrättningarna skedde med nackskott innan offren föstes eller slängdes ned i massgravar. 

Beslutet om morden fattades på ett möte i det sovjetiska kommunistpartiets politbyrå den 5 mars 1940. Mordaktionen som sedan genomfördes av NKVD var välorganiserad och väl dokumenterad. I ett halvt sekel tillhörde dessa dokument de mest välbevakade i Sovjetunionen. 

Den lögn som Sovjets ledare hållit fast vid i femtio år, en lögn som försökte lägga skulden för morden på Hitlertyskland, förlorade definitivt sin kraft när Boris Jeltsin tog över makten i Kreml. 

Under krigsåren vägrade Stalins allierade – Churchill och Roosevelt – att officiellt ifrågasätta Stalins undanflykter och uppenbara lögner.

Massmorden i Katyn, där ordet ”Katyn” egentligen står för ett flertal platser där morden ägde rum, hade därför en stor politisk betydelse för formandet av efterkrigstidens Europa. Än idag, 70 år efter morden, är Katyn ett starkt politiskt laddat ord i relationerna mellan Polen och Ryssland.

Peter Johnsson är historiker och journalist, utrikeskorrespondent för Göteborgs Posten och finlandssvenska Yleradio och TV, sedan tre decennier bosatt i Warszawa och en av Sveriges främsta experter på Polens historia och Polen av idag. Han är författare till bland annat boken Polen i historien, ett verk på 600 sidor som beskriver Polens historia från äldsta tid till idag och som publicerades 2009.

 Andrzej Wajdas "Katyn" är en mycket välgjord film om utvecklingen i Polen som ledde till massakern i Katyn. Den gick på bio en mycket kort tid, och har visats på SVT. 

Filmen är ett viktigt dokument om det sargade Polen under Andra Världskriget. Sett genom några familjers ögon följer vi händelserna som ledde till massakern på tusentals polska officerare och soldater i Katynskogen 1940.

Det är först efter krigsslutet som massgravarna hittas och allt skylls på nazisterna när det visar sig vara Sovjet som låg bakom massmorden. Vi följer några starka kvinnor som kämpar för att sanningen ska komma fram medan den polska ledningen tiger och lider under ryssarnas tryck.

Sista kvarten beskriver närgånget hur det gick till den där kalla höstdagen i skogen och det är obehagliga men nödvändiga bilder som visar på krigets fasor.






I april i år drabbades Polen av ännu en chock där Katyn var i fokus. Landets president, arméchef, riksbankschef och ett 90-tal andra omkom i en flygkrasch i Ryssland.

Enligt vittnesuppgifter körde planet, av typen Tupolev Tu-154, in i några trädtoppar när det i tät dimma skulle landa på flygplatsen i Smolensk, det kraschade och bröts i bitar. Ingen överlevde olyckan.

President Lech Kaczynski och hans hustru hade funnits bland passagerarna, liksom landets centralbankschef och vice utrikesminister. 

För den polska militären var olyckan en nästan osannolik katastrof. Bland passagerarna fanns arméstabschefen – i praktiken överbefälhavare – samt chefen för de operativa styrkorna, chefen för markstridskrafterna, flygvapenchefen, specialstyrkornas chef samt marinchefen.

Polens president Kaczynski och hans följe var på väg till Katyn i västra Ryssland för att delta i fortsatta minnesceremonier över de 22 000 polska officerare som mördades av ryska trupper där för 70 år sedan.

Bland de omkomna i det polska planet fanns flera parlamentsledamöter, historiker och anhöriga till offer för massakern i Katyn.

Är du intresserad av Sovjetunionens historia läs även  
Carl Bildt läcker - Goodbye Lenin!

Läs även Waffen-SS marscherar på Rigas gator

Dean Reed - den röde Elvis

Dean Reed tror jag är totalt okänd här i Sverige. För mig, som är uppväxt med östtysk TV, är han den röde cowboyn, världsberömd i hela det forna kommunistiska östblocket. Hän uppträdde i otaliga östtyska underhållningsprogram.

Dean Reed föddes 1938 i Denver, Colorado.1959 fick han skivkontakt. Hans karriär gick hyfsad i USA, men de stora framgångarna kom i Sydamerika. 1961 skickades han på en turné genom Chile, Brasilien och Peru. Hans enorma popularitet gjorde att han bosatte sig i Argentina. Han kom även att verka som skådespelare och 1964 gjorde han sin första spelfilm i Mexico. 1965 fick han egen show i argentinsk tv. I hans hus var Che Guevara en återkommande gäst. Dean började engagera sig politiskt under tiden i Sydamerika och gav bl.a. gratiskonserter i barrios, fabriker och fängelser. Efter militärkuppen blev han utvisad från Argentina för kommunistisk aktivitet.

1966 fick Reed en ny karriär i Sovjetunionen. Han reste under två månader genom Ryssland och gav 39 konserter i åtta städer. 1968 spelade han in sitt första album på det ryska skivbolaget Melodija. Reed var den första amerikanska rocksångaren att uppträda i Sovjetunionen. 1967 flyttade Reed till Rom och spelade in 12 filmer, framförallt westernfilmer. Han deltog samtidigt i protester mot USA och stödde Salvador Allendes valkampanj.

1972 flyttade Reed till Östtyskland och blev där en firad sångare och skådespelare. Under 1980-talet var han med i östtyska och ryska TV-shower och gav många konserter. Under sina sista år distanserade han sig från den östtyska regimen och hoppades på en comeback i USA. Han hittades drunknad i Zeuthen utanför Berlin.

Hans död var omdiskuterad under många år. Efter den tyska återföreningen hittades ett avskedsbrev i Stasis akter. DDR-regimen ville hemlighålla självmordet; det kunde ju tolkas som om Reed varit missnöjd med det politiska systemet. Det finns även konspirationsteorier om, att han skulle blivit mördad. Jag tror dock, att han tog livet av sig av den enkla orsaken att han var olycklig. Han har hela sitt liv varit på jakt "efter lyckan" - som han tyvärr aldrig fann.

Dean Reed - stjärnan som klev ut i kylan, artikel ur SvD

Tysk sida där Du kan köpa Dean Reed-koppar och andra prylar

Länk till derroteelvis.de, en dokumentärfilm om hans liv

Trailern till dokumentärfilmen "The Red Elvis":



Dean Reed sjunger "Kansas City" i Moskva 1980:



Dean Reed "VENCEREMOS" i sovjetisk TV:




Personligen får jag alltid rysningar av obehag inför människomassor som klappar händer i marschtakt

Sovjetunionens historia på 7 minuter

Klicka här för hemsidan till "Pig With The Face Of A Boy"

Klicka här för facebook-sidan till "Pig With The Face Of A Boy"