Visar inlägg med etikett Palestina. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Palestina. Visa alla inlägg

måndag 28 januari 2013

Out in The Dark - Göteborg International Film Festival






Regi: Michael Mayer, USA/Israel/Palestina, 2012


"Efter ett passionerat möte på en gaybar i Tel Aviv inleder Nimr och Roy mot bättre vetande en relation. Nimr kan visserligen fritt passera gränsen eftersom han studerar på andra sidan, men det betyder inte att den israeliska säkerhetstjänsten inte noga följer hans steg. 

Hemma i Ramallah pressas han dessutom allt hårdare av sin bror och dennes underhuggare som har för vana att göra processen kort med israeliska angivare och homosexuella. Kärlek över politiska, sociala och geografiska gränser är ett minfält av klichéer, men Michael Mayer navigerar skickligt förbi fällorna i sin debutfilm. 

I centrum står ett kärlekspar det verkligen slår gnistor om, och Mayer lyfter även blicken från det personliga till det politiska och blottar effektivt hur livets hårda verklighet tar sig uttryck på båda sidor om gränsen mellan Israel och Palestina."

-Johan Blomqvist, GIFF-











Nicholas Jacob och Michael Aloni övertygar som de älskande i denna kärleksfilm. De övriga skådespelarna känns dock ibland amatörmässigt stela i sitt agerande. Konflikten mellan Israel och det ockuperade Västbanken skär rakt igenom denna hjärtskärande kärleksrelation, och till slut ställs frågan till sin spets: Hur mycket är jag beredd att offra för kärleken? En gripande berättelse som tar tag, som berör och ställer svåra frågor utan givna svar. Huvudpersonerna känns äkta och betyget blir som helhet tre kråkor. 





Så här tyckte Hollywood Reporter, afterelton och Rotten Tomatoes.


Samtliga filmer jag sett och recenserat på årets Göteborg International Film Festival finns samlade under GIFF 2013 här. 

fredag 9 november 2012

5 Broken Cameras - som en kniv i hjärtat




5 Broken Cameras är ingen vanlig tv-dokumentär om livet på Västbanken. Det är en utomordentlig välgjord och gripande ögonvittnesskildring som går rakt in i hjärtat, och absolut värd en större publik än de tretton personer som såg filmen på Hagabion igår.


Det som gör filmen unik är att den berättas inifrån - som GP:s recesent skriver:

..."om människorna i Bil´in, om deras motstånd och om de som dött för rätten att leva i frihet. Den ställer indirekt frågan om de unga som växer upp i våld och förtryck kan låta bli att hata.

Emad Burnat är berättarrösten, han är filmaren och vittnet till denna obegripliga vardag. När hans fjärde son Gibriel föddes 2005 skaffade han sig, bonde tidigare, en videokamera. Fem sönderslagna kameror och tolv år senare har Emad Burnat skapat ett unikt dokument – en bildernas meningsfulla bank för det egna och för historiens minne."

Om du så bara skall se EN dokumentär på bio i år är det den här. 

Länkar:

Filmens officiella hemsida

Hollywood Reporter

The Guardian

Rotten Tomatoes

IMDb

Full pott på Svenska Dagbladet







Fler inlägg om Mellanöstern, Palestina, Israel hittar du om du klickar på respektive blå etikett nedan:


onsdag 28 mars 2012

Israel hotar riva anläggningar för förnyelsebar energi på Västbanken

Foto: AP


I bergen runt Hebron på Västbanken, i den av Israel kontrollerade så kallade "Area C", finns 15 solvärmeanläggningar som förser hundratals palestinier med el. Anläggningarna har planerats och byggts med finansiellt stöd från Tyskland. Solpaneler och vindsnurror ger förnyelsebar energi åt 1.500 palestinier i sammanlagt 16 byar. Nu hotar den israeliska regeringen att riva solcellsanläggningarna, orsak: det saknas bygglov.

Man kan ju lätt få missstanken att detta är ett svar på Tysklands kritik mot hur palestinierna behandlas på de ockuperade områdena. Kritiken framfördes nyligen när Tysklands utrikesminister Guido Westerwelle var på statsbesök i Israel. Att stänga av strömmen och strypa energitillförseln kan också var ett sätt att fördriva palestinierna från marken, för att lösgöra den för fler judiska bosättningar. Den palestinska myndigheten har ingen kontroll över "Area C", utan den kontrolleras helt av Israel. 


Läs mer om detta på engelska:

The Guardian: Palestinians prepare to lose the solar panels that provide a lifeline. Israel is planning to demolish 'illegal' solar panels that are the only source of electricity for Palestinians in West Bank villages...

Haaretz: Israel demolishes West Bank villages as Jewish outposts remains untouched. Israel's eagerness to demolish renewable energy installations in a West Bank village is seen as an ugly riposte to the European Union...

HELP STOP THE DEMOLITIONS
MAKE A DONATION TODAY

COMET-ME har även en facebooksida. 


Länkar på tyska: 


DER SPIEGEL: Israel dreht Palästinensern den Solarstrom ab...



Tagesschau (motsvarigheten till tyska "Rapport"): Deutsche Solarprojekte vor dem Aus.
Streit voller Energie im Westjordanland...






tisdag 28 februari 2012

Prinsessan Estelle och historiens vingslag

Estelle Manville, Folke Bernadottes hustru


Estelle är en fransk form av Stella som kommer från latin och betyder stjärna. 
Namnet Estelle valdes sannolikt med tanke på hustrun till kungens gudfar Folke Bernadotte och hans hustru Estelle Manville. 
Samtidigt förs tankarna till Frankrike och det faktum att svenska kungahuset har sitt ursprung där.

H.K.H. Prinsessan Estelle Silvia Ewa Mary

Under andra världskriget ledde Folke Bernadotte flera räddningsaktioner för Röda Korset. Höstarna 1943 och 1944 organiserade han krigsfångeutbyte. Elva tusen krigsfångar fick så komma hem via Sverige. 
Våren 1945 var han i Tyskland och träffade då Heinrich Himmler, som blivit befälhavare för hela armén efter attentatet mot Hitler året innan. Folke Bernadotte hade ursprungligen i uppdrag av regeringen att sammanföra norska och danska politiska fångar i Tyskland. 
Han tog hjälp av 250 personer och 75 stycken vitmålade bussar, lastbilar och ambulanser för att transportera fångarna till ett läger där det svenska Röda Korset väntade och skulle vårda människorna. 
Lägret låg i Neuengamme utanför Hamburg. Ytterligare förhandlingar ledde till att Bernadotte fick transportera människorna till Sverige.
En av dom "vita bussarna"

I egenskap av Rödakorsman fick Folke Bernadotte uppdraget att medla i Palestina av FN:s generalförsamling 21 maj 1948. Efter ett första förslag, som handlade om en union, kom Bernadotte med ett förslag som istället handlade om två oberoende stater.
Folke Bernadotte mördades 17 september 1948 av den sionistiska organisationen Lehi, mera känd som Sternligan. Ligan ansåg att Bernadotte stod i vägen för ett omfångsrikt Israel eftersom han tänkte sig att det vid sidan om den judiska staten också skulle finnas en palestinsk stat, och att de palestinska flyktingarna skulle få återvända. 
Mordet planerades av Yehoshua Zetler, Sternligans operative chef i Jerusalem, och godkändes av en styrgrupp, bestående av den framtida israeliskepremiärministern Yitzhak Shamir, som under tiden för mordet var en av Sternligans högsta ledare, Nathan Yellin-Mor, Sternligans ledare i Jerusalem, och filosofen Yisrael Eldad.
Läs mera om Folke Bernadotte på wikipedia här.  


Genom att döpa prinsessan till Estelle visar Kronprinsessan Victoria och Prins Daniel på hur viktiga de historiska banden är. I mina mörkaste stunder kan jag ibland tycka att svenskarna är ett folk som drabbats av historisk alzheimer. 
Inte bara Kungahuset, utan vi alla är en del av vår historia. Vi lever inte i ett vakuum, utan det är våra rötter och historien som präglar oss, på individnivå och samhället i stort.
Min förhoppning är, att man inte bara läser historia utan även drar lärdomar av den. Lyckas vi med det, kommer historieböckerna i framtiden att omskriva namngivningen av prinsessan Estelle som ett genidrag. 


Första promenaden i Hagaparken

Bilderna på Kronprinsessan Victoria, Prins Daniel och Prinsessan Estelle 
är hämtade ur Kungahuset på Facebook. 


P.S. Klicka på bilderna om du vill se dom i större format D.S. 
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

onsdag 22 februari 2012

Läkaren från Gaza - I Shall Not Hate




Idag hörde jag en gripande intervju i radions Studio Ett, med den numera världsberömda palestinske läkaren som fick tre av sina barn dödade av en israelisk stridsvagngranat i Gazakriget för tre år sedan. 
Hans förtvivlade rop spreds i direktsänd tv över hela världen. 
Nu är han här i Sverige för att berättar om sitt envisa arbete för fred och dialog mellan palestinier och israeler.
Dr. Izzeldin Abuelaish är en stark och övertygad fredsaktivist. Strax före attacken som dödade tre av hans döttrar, dog hans fru i leukemi. Det är bemärkansvärt att han inte har brutit ihop, jag kan bara förklara det med hans starka tro och hans starka önskan att människorna istället för att hata, skall leva i fred, frihet och ömsesidig respekt med varandra. 
Han vägrar att hata, och har skrivit boken I Shall Not Hate, som är översatt till 15 språk, men tyvärr inte till svenska.   
Abuelaish bor numera i Kanada och har bildat stiftelsen Daughters for life, som delar ut stipendier till unga flickor och kvinnor så att de kan studera i såväl Palestina som Israel, som t.ex. University of Haifa och Islamic University of Gaza.  

Hemsidan till Daughters for life här, 
Daughters for life på facebook här. 

Bloggen Dessa mina minsta bröder har också ett inlägg om läkaren från Gaza, du kan läsa det om du klickar här.  


Lyssna på reportaget av Agneta Ramberg:

Lyssna: GAZALÄKAREN STUDIO ETT



Nedan ett reportage som återberättar händelserna och visa delar ur israeliska TV 10:s direktsändning under bombningen av Dr. Abuelaishs hus. 

Gaza Doctor - Israel:






Nedan en föreläsning av Dr. Abuelaish med anledning av hans bokpresentation 
"I Shall Not Hate"


Dr. Izzeldin Abuelaish - I Shall Not Hate: A Gaza Doctor's Journey, Jan. 18, 2011:

torsdag 19 januari 2012

Filmtips: Love During Wartime, Israel/ Palestina



Idag har jag bokat biljett till filmen Love During Wartime. I Göteborg visas den endast 2 gånger, 24+25 jan. Samtal efter visningen den 25 med Q&A med inbjudna gäster: regissören Gabriella Bier, Jasmin Avissar och Osama Zatar.

Så här presenteras filmen, jag blev nyfiken och nappade direkt:  
"Detta är en film om kärlek. En kärlek utan juridiska rättigheter, en Romeo och Julia-berättelse mot en politisk bakgrund. Love during wartime handlar om den mänskliga rättigheten att kunna leva tillsammans. Det handlar om en konflikt som alla har en åsikt om, men som få egentligen har någon insikt i. 
Mitt i stormens öga, i en av världens mest övervakade konflikter, försöker Osama och Jasmin skapa ett liv tillsammans. Det visar sig vara en näst intill omöjlig uppgift. När en palestinsk och israelisk medborgare gifter sig förlorar de den trygghet och sociala nätverk som garanteras andra. Var de än vänder sig för hjälp, hamnar de i en moment 22-situation. 
Filmen hade internationell premiär på Tribeca Film Festival i våras. Den hyllades nyligen under Palestinska filmfestivalen i Boston, Washington Jewish film festival och på Jerusalems Judiska Filmfestival. Nu åker filmen på en miniturné genom Sverige med samtal, filmvisningar samt besök av regissören och huvudkaraktärerna som syftar till att belysa hur man kan klara av att älska när det alltid är enklare att slentrianhata."

Filmen visas i Stockholm, Göteborg och Malmö:
  • Stockholm, Bio Rio 19, 20, 21, 22 januari



söndag 18 december 2011

Funderingar på fjärde advent - ta det lugnt med spånken över jul!


Bohus fästning i Kungälv

Idag är det fjärde advent och knappt en vecka kvar till julafton, en kväll då nästan allt är stängt. Under julhelgen brukar det mesta av samhällsservicen ligga nere. Vi förväntas att fira denna högtid med våra nära och kära och inte ställa till med något besvär.  
Alla är detta dock inte förunnat. Kungälvs kommun har beslutat att hålla sina fritidsgårdar öppna hela julhelgen, med start julafton, från klockan 17:00 till klockan 22:00, eller så länge det finns behov. Fritidsgårdarna håller öppet för alla ungdomar som vill komma. På Ytterby fritidsgård kommer julmat dukas upp och julklappar delas ut.  
I dagens Göteborgs-Posten säger Christer Mattsson, enhetschef för Trygg ungdomsmiljö i Kungälv: "Insikten om att det behövs fick jag förra året när jag var fältassistent. Det var många ungdomar som hängde på busstorget i Ytterby. Många firar inte jul medan andra inte har det så bra hemma".  
Han tillägger: "Det är viktigt att en kommun som vill följa barnkonventionen gör detta. Behovet finns". 


För många svenskar är julen förknippad med mat och alkohol. Till skillnad från andra länders julfiranden dricks här mycket starksprit i samband med julbordet. "Man måste ju ha en snaps till sillen!" 
För de som inte kan hantera alkoholen blir det för det mesta mer än en snaps. En del föräldrar ligger så småningom dyngraka i soffan, och då drar ungdomarna ut på stan i stället.  
Jag tycker att Kungälvs exempel med julöppna fritidsgårdar borde få efterföljare över hela landet. Alla kommuner och stadsdelsnämnder i Sverige borde ta efter. 
Till de som nu säger, att det skulle kosta för mycket, säger jag: Se det inte som en kostnad utan som en investering istället. En investering i våra barn och ungdomar, så att de kan känna trygghet och värme åtminstone under några timmar när de inte kan få det hemma. 







Det är inte alla förunnade att fira en fridfull jul. Via en palestinsk vän på Facebook fick jag idag reda på, att israeliska bosättare attackerat bussen till Bethlehem Bible College Choir, efter att de gett en julkonsert i Nablus. Ingen blev skadad men en del chockades. 




Det är sorgligt att Palestinaproblemet inte har fått någon rättvis upplösning än,  som kan accepteras av alla parter i regionen - efter så många år av konflikter och lidanden hos alla inblandade parter.

Kanske tomten kan hjälpa till? 















Till sist en trudelutt med Jimmy Martin - The King Of Bluegrass

lördag 3 december 2011

The Israeli Palestinian blood donations Project




Dagens inlägg handlar om ett israelisk-palestinskt bloddonationsprojekt. Videon har jag fått mig tillsänt, av min gode facebookvän Daayiee Abdullah. 
Nedan originaltexten till videon från YouTube. 

The Israeli Palestinian blood donations Project. 

A
fter sixty years of blood loss, it's time to give blood. Israelis and Palestinians will exchange blood donations, thus forging blood relationships between future recipients. 
The first to be invited to donate blood to each other will be PCFF members of both sides of the conflict. 
The project was launched on September 14, 2011 as part of the International Peace Day.


Please Visit http://bloodrelations.org/ for more info. 
All are now invited to donate your blood and send our message across asking everyone: 
Could you hurt someone who had your blood running through their veins?
A Powerful Video from the Parents Circle in Israel and Palestine on Peace and Conflict


torsdag 20 oktober 2011

Fotojournalistik bakom kulisserna



Källkritik är A och O för varje journalist och bloggare. 
Vi är alla mediakonsumenter, och därför är det mycket viktig att vi alltid förhåller oss kritiska till det vi ser.  
Se denna kortfilm om fotojournalisten Ruben Salvadoris projekt om fotografens roll i kulisserna. 
Tack till Nordic Dervish, där jag hittade filmen.



Photojournalism Behind the Scenes [ITA-ENG subs] from Ruben Salvadori on Vimeo.



Länkar: 

Ruben Salvadoris fotoblogg och hemsida


Avslutningsvis ett litet minne från min ungdom:

I tonåren under min uppväxt i Lübeck på 70-talet sympatiserade jag med SDAJ (Sozialistische Deutsche Arbeiterjugend). Det var det västtyska kommunistpartiets ungdomsförbund.


Jag besökte "Tribunal mot arbetslösheten i Västtyskland" som SDAJ anordnade. De hade hyrt Lübecks "Stadthalle" - en lokal med över 1.000 sittplatser. Salen var helt klart överdimensionerad, då vi i publiken bestod av kanske högst 300 personer. Med andra ord såg det väldigt tomt ut, men DDR-TV var där och filmade.

När jag kom hem senare på kvällen, slog jag på DDR-TV:s motsvarighet till Aktuellt, "Aktuelle Kamera". Mycket riktigt hade de ett reportage på flera minuter från tribunalen, där klassfienden och imperialismens Västtyskland satt på de anklagades bänk och befanns skyldig för arbetslösheten och allt annat elände, som bara existerade i de imperialistiska länderna. 
Kameramännen hade filmat tillställningen ur sådana vinklar, att man som  tittare fick intrycket av att tribunalen var ett fullsatt massmöte med tusentals deltagare. Snacka om Potemkinkulisser!


---------------------------------------------------------------------------------------------------------

tisdag 26 juli 2011

Trialogue Of Cultures - Gaza Summer Games

Don Christos favoriter (1)
Det har förflutit så många år av våld, hat och religiös/politisk indoktrinering på båda sidorna i konflikten mellan Israel och palestinierna. 
Jag tror att enda vägen till en fredlig samexistens i framtiden måste börja med den unga generationen. 
De äldre är så fyllda av frustrationer och besvikelser, att de har blivit oförmögna att se vägar till en fredlig samexistens för folken i Mellanöstern. 
Två projekt ägde nyligen rum i Tyskland. 
Deutsche Welles reportage här nedan visar, hur unga israeler och palestinier närmar sig varandra på ett sommarläger. 
Kalla mig gärna för naiv, men projekt som dessa är nödvändiga små steg mot fred. 
De ultraortodoxa och konservativa i Israel, PLO och Hamas har haft chansen att skapa fred i decennier men inte levererat. 
Nu är det de unga som måste ta över och hitta nya vägar.




Ett annat och annorlunda sommarläger anordnas av FN-organet UNRWA varje år för barnen på Gaza:

Gaza Summer Games

Det är ett sex veckor långt sommarläger, där 250.000 barn får möjlighet att leka, idrotta och ha kul tillsammans.

Årets Gaza Summer Games  håller på just nu, och jag hoppas de får vara ifred för Hamas. Förra året attackerades och förstördes nämligen sommarlägret.


Gaza Summer Camp attacked, al-jazeera report:





Gaza Summer Games 2011




Inlägget publicerat 2010-08-03, uppdaterat 2011-07-25


Läs även: Gazaungdomar har fått nog 2011-01-03


Läs alla Don Christos favoriter här

tisdag 3 maj 2011

Oktoberfest på Västbanken



I år skall jag besöka Oktoberfesten i den lilla byn Taybeh på Västbanken. 
Taybeh-bryggeriet är det enda mikrobryggeriet i arabvärlden.

Bryggarfamiljen Khoury har tagit initiativet till en palestinsk oktoberfest, en lokal variant av den berömda tyska förlagan.  
– Vi har ingen egen stat, men vi har vårt eget öl. Det är så här en palestinsk stat ska byggas. Med investeringar, företagande och jobb, säger Nadim Khoury medan han fyller glas efter glas till människor som köar i den varma eftermiddagssolen.  
Nadim Khoury, 50, äger Taybeh-bryggeriet tillsammans med sin bror David. Efter många år i USA återvände de till hembyn 1995 under fredsprocessens guldår. De investerade 1,2 miljoner dollar och började bygga upp sitt företag. Det har överlevt krig, konflikt, terrorism, ockupation och avspärrningar och börjar nu efter några svåra år gå med vinst igen, trots alla hinder. 
 – Vi får bara sälja öl på platser med stor kristen befolkning, som Betlehem och Ramallah. Inte i städer som Nablus och Hebron. Och naturligtvis inte i Gaza, säger Nadim Khoury.  
Läs mer om Taybeh-bryggeriet i denna artikel ur Sydsvenskan här.   
Facebook-gruppen "Drink Palestinian" här. 
Facebook-eventet "Taybeh Oktoberfest 2011" här. 
"Taste The Revolution - Oktoberfest In Palestine" här.
















..som avslutning lite musik med the one and only Natasha Atlas:




Låter detta intressant, blir du sugen på att hänga med? 
Tag då kontakt med mig, så kan vi resa tillsammans! 

måndag 3 januari 2011

Gazaungdomar har fått nog

En grupp anonyma studenter på Gazaremsan har publicerat ett manifest på Facebook där de uttrycker stor frustration - inte bara över Israel och ockupationen - utan också över Hamas och över hela omvärlden.

Deras manifest har fått oväntat stor uppmärksamhet. Att visa den här typen av olydnad och mod i Hamas-styrda Gaza tillhör inte vardagen.

Åt helvete med Hamas, åt helvete med Israel, åt helvete med Fatah, med FN, med UNRWA och med USA. Så inleds det manifest som åtta studenter i Gaza publicerade på Facebook för tre veckor sedan.

På ett litet mer rumsrent språk följer sen en redogörelse över alla de oförrätter som ungdomar i Gaza utsätts för dagligen.

De problem som den israeliska blockaden för med sig får stor plats i manifestet, men ungdomarna visar minst lika stort ursinne mot islamistiska Hamas för det förtryck som de upplever från det hållet.

Vi är utleda på de här skäggiga killarna som promenerar omkring med sina vapen och missbrukar sin makt, står det bland annat i manifestet. De misshandlar och fängslar oss ungdomar bara för att vi försöker demonstrera för det vi tror på. Vi är utleda på att leva ett eländigt liv instängda av Israel och pryglade av Hamas medan omvärlden fullständigt struntar i oss.

De här Gazaungdomarnas Facebook-sida har redan fått tusentals vänner och deras vädjan om förändring - och stöd från omvärlden - har fått större uppmärksamhet än vad de någonsin hade räknat med. Det framgår av den första intervjun de har gått med på. Brittiska The Observer publicerar i dag en intervju med de tre unga kvinnorna och fem männen som ligger bakom manifestet - men utan namn eller fotografier, för ungdomarna är rädda. De menar att de nu har utsatt inte bara sig själva utan också sina familjer för livsfara. Hamas styr Gaza med järnhand och det kan gå illa för uppkäftiga oliktänkare.

Två personer i gruppen har redan tidigare gripits och misshandlats flera gånger av myndigheterna i Gaza för så kallat omoraliskt uppträdande. Myndigheterna i Gaza tål inte det de kallar för västerländsk dekadens - och det kan vara allt möjligt.

En av gruppmedlemmarna har fått ett stipendium för att studera vid ett ett amerikanskt universitet, men i hans fall är det Israel som inte låter honom lämna Gazaremsan.

Gazaungdomar bryter sig ut, ungefär så har de här ungdomarna döpt sin Facebook-sida. De här åtta är inte de enda som vill bryta sig ut ur det som ofta kallas för världens största utomhusfängelse.



Manifestet:

Jävla Hamas. Jävla Israel. Jävla Fatah. Jävla FN. Jävla UNRWA. Jävla USA!
Vi, de unga i Gaza, är så trötta på Israel, Hamas, ockupationen, brotten mot mänskliga rättigheter och den internationella gemenskapens likgiltighet!

Vi vill skrika och bryta igenom denna mur av tystnad, orättvisa och likgiltighet som de Israeliska F16-planen när de bryter igenom ljudvallen; skrika med all kraft av våra själar för att frigöra denna enorma frustration som konsumerar oss på grund av den jävla situation vi lever i; vi är som löss mellan två naglar levandes en mardröm inuti en mardröm, ingen plats för hopp, inget rum för frihet.

Vi är trötta på att vara fast i denna politiska kamp; trötta på kolmörka nätter med flygplan cirkulerande över våra huvuden; trötta på att oskyldiga bönder blir skjutna i buffertzoner för att de tar hand om sin mark; trötta på att skäggiga killar vandrar runt med sina vapen missbrukande sin makt, misshandlande eller fängslande unga demonstrerande för vad de tror på; trötta på muren av skam som separerar oss från resten av landet och håller oss fängslade i ett frimärkes-stort land; trötta på att porträtteras som terrorister, hemmagjorda fanatiker med sprängämnen i våra fickor
och ondska i våra ögon; trötta på den likgiltighet vi möter från den internationella gemenskapen, de såkallade experterna i att uttrycka oro och skriva resolutioner men fega när det kommer till att genomdriva vad de kommer överens om; vi är trötta på att leva ett skitliv, hållas i fängelse av Israel, bli slagna av Hamas och helt ignorerade av resten av världen.

Det växer en revolution inom oss, en enorm otillfredsställelse och frustration som kommer att förstöra oss om vi inte hittar ett sätt att kanalisera denna energi till någonting som kan utmana denna status quo och ge oss någon sorts hopp.

Den sista droppen som fick våra hjärtan att skälva av frustration och hopplöshet kom den 30:e November, när Hamas officerare kom till Sharek Youth Forum, en ledande ungdomsorganisation (www.sharek.ps) med sina vapen, lögner och aggressivitet, kastade ut alla, fängslande några och förbjöd Sharek att arbeta.

Ett par dagar senare blir demonstranter framför Sharek slagna och några fängslade. Vi lever verkligen i en mardröm. Det är svårt att finna ord för det tryck vi är under.

Vi överlevde knappt Operation Cast Lead, där Israel väldigt effektivt bombade skiten ur oss, förstörande tusentals hem och ännu fler liv och drömmar.

De gjorde sig inte heller av med Hamas, som de ämnade, men de skrämde oss verkligen för alltid och spred posttraumatiskt stressyndrom till alla, för det fanns ingenstans att fly.

Vi är unga med tunga hjärtan. Vi bär inom oss en tyngd så enorm att den gör det svårt för oss att uppleva solnedgången.

Hur uppleva den när mörka moln målar horisonten och dystra minnen drar förbi våra ögon varje gång vi stänger dem?

Vi ler för att dölja smärtan. Vi skrattar för att glömma kriget. Vi hoppas för att inte begå självmord här och nu.

Under kriget fick vi den otvetydiga känslan att Israel ville sudda bort oss från jordens yta. Under de senaste åren har Hamas gjort allt de kan för att kontrollera våra tankar, beteende och mål.

Vi är en generation av unga som är vana att stå ansikte mot ansikte med missiler, bärande vad till synes är det omöjliga uppdraget att leva ett normalt och hälsosamt liv, och bara knappt tolereras av en massiv organisation som har spridit sig i vårt samhälle som en skadlig cancersjuka, spridandes förödelse och effektivt dödande alla levande celler, tankar och drömmar på sin väg samt förlamande folk med sin terrorregim.

För att inte nämna det fängelse vi lever i, ett fängelse drivet av ett såkallat demokratiskt land.

Historien återupprepar sig själv på sitt grymmaste sätt och ingen verkar bry sig. Vi är rädda.

Här i Gaza är vi rädda att bli fängslade, förhörda, slagna, torterade, bombade, dödade. Vi är rädda att leva, eftersom varenda steg vi tar måste vara noga övervägt och genomtänkt, det finns begränsningar överallt, vi kan inte röra oss som vi vill, säga vad vi vill, göra som vi vill, ibland kan vi inte ens tänka oss vad vi vill göra eftersom ockupationen har ockuperat våra hjärnor och hjärtan så fruktansvärt att det gör ont och får oss att vilja fälla oändliga tårar av frustration och raseri!

Vi vill inte hata, vi vill inte känna alla dessa känslor, vi vill inte vara offer längre.

DET FÅR VARA NOG!

Nog smärta, nog tårar, nog lidande, nog kontroll, begränsningar, orättfärdiga rättfärdiganden, terror, tortyr, ursäkter, bombningar, sömnlösa nätter, döda civila, svarta minnen, dyster framtid, hjärtskärande nutid, förstörd politik, fanatiska politiker, religiöst skitsnack, nog fängslande!

VI SÄGER STOPP!

Detta är inte den framtid vi vill ha!

Vi vill ha tre saker: Vi vill vara fria. Vi vill ha möjligheten till ett normalt liv. Vi vill ha fred.


Är det för mycket att begära?

Vi är en fredsrörelse bestående av ungt folk i Gaza och supportrar på annat håll som inte kommer att vila förrän sanningen om Gaza är känd av alla i hela den här världen och till en sådan grad att inget mer tyst samtycke eller ljudlig likgiltighet accepteras.

Detta är Gazas ungdoms manifest för förändring!

Vi kommer börja med att förstöra ockupationen som omger oss själva, vi kommer bryta oss fria från detta mentala fängelse och återta vår värdighet och självrespekt.

Vi kommer hålla våra huvuden högt trots att vi kommer att möta motstånd.

Vi kommer att arbeta dag och natt för att ändra dessa miserabla förhållanden vi lever i.

Vi kommer att bygga drömmar där vi möter murar.

Vi hoppas att du – ja, du som läser detta uttalande just nu! – kan stödja oss.
För att få reda på hur, vänligen skriv på vår vägg eller kontakta oss direkt: freegazayouth@hotmail.com

Vi vill vara fria, vi vill leva, vi vill ha fred.

BEFRIA GAZAS UNGA!

Översättning från engelska: John Fogelvik

Är du med i facebook kan du "gilla" deras sida här! 

onsdag 15 december 2010

Lögner och desinformation i Mellanöstern - Robert Fisk har ordet


Alla har vi våra husgudar. En av mina är journalisten och författaren Robert Fisk. Han är bosatt i Beirut och har varit Mellanösternkorrespondent sedan 1976, först för The Times, därefter för The Independent.

Uttrycket Husgud må låta allvetande och patriarkalt, men jag har stor respekt för människor som besitter gedigen kunskap, och som har förmågan att förmedla den på ett frispråkigt och begripligt sätt. Robert Fisk tillhör definitivt den kategorin.

För alla som är intresserade av Mellanöstern rekommenderar jag hans bok Det stora kriget för mänskligheten : kampen om mellanöstern. 

Boken är på drygt 1100 sidor men väl så läsvärt. Den utkom år 2008, och mycket har hänt i regionen sedan dess. Jag återkommer dock ofta till den, man kan läsa den som ett uppslagsverk. Jag vågar nästan påstå, att det inte Robert Fisk vet om Mellanöstern, är inte värt att veta.


Så här skriver SvD i recensionen av boken: 
Fisk påminner gärna sina läsare om att såväl Saddam Hussein som bin Ladin och talibanrörelsen från början var västliga ”skapelser”. På 80-talet, när Afghanistan ockuperades av Sovjetunionen, hyllades de blivande islamistiska terroristerna som ”freedom fighters” av president Reagan. Under kriget mellan Irak och Iran 1980–88 stöddes Saddamregimen av västvärlden och de flesta av regimerna i Mellanöstern. Före den första intifadans utbrott 1987 uppmuntrade Israel islamistiska Hamas som en motvikt mot den radikala palestinska motståndsrörelsen PLO. Exemplen kan mångfaldigas.


Fisks historiska infallsvinklar kastar ljus över några av Mellanösterns mest svårlösta konflikter. Ett exempel är de löften som Storbritannien strödde ut till höger och vänster under åren 1916–17 när centralmakterna Tyskland och Osmanska riket såg ut att segra i det första världskriget. Den legendariske Lawrence av Arabien lovade sharifen Hussein av Hejaz ett självständigt arabiskt rike från Jemen till Mosul om de gjorde uppror mot turkarna. Balfourdeklarationen, som utfärdades 1917, innebar att Storbritannien såg positivt på upprättandet av ett judiskt nationalhem i Palestina.


Dessa löften var dock av ringa värde. Redan i maj 1916 hade Frankrike och England, i det hemliga Sykes–Picot-avtalet, enats om att stycka Osmanska riket i intressesfärer. Mellanösterns gränser, som drogs upp av några europeiska statsmän, tog ingen hänsyn till befolkningens önskemål. Många av dagens konflikter är ett arv från första världskriget.

Läs hela recensionen här.

Idag lade den amerikanska oberoende tv-stationen LINK-TV ut ett tal av Robert Fisk, med utfrågning och frågestund, på sin hemsida: Lögner och desinformation om Mellanöstern.

Ett mycket intressant program, det är 67 minuter långt. Man får ta sig tid, men det är det värt. Se programmet här.

Robert Fisk har en enorm kunskap, men inte alltid svaren på de komplicerade frågorna kring problemen i Mellanöstern. Det är just det som gör honom så sympatisk. Han låter lyssnarna/ läsarna tänka själva.

tisdag 21 september 2010

Israel vs Israel



Borta bra men hemma bäst! Långhelgen hos min dotter i München, med Oktoberfest och parader var fantastiskt. Jag tog flera hundra bilder, några av dem kommer jag att visa här när jag fått tid att ladda upp och kommentera.

Eftermiddagen och kvällen gick i Mellanösternkonfliktens tecken. Först lyssnade jag på en föreläsning med israeliska fredsaktivisten Sharon Casper, arrangerad av Utrikespolitiska Föreningen i Göteborg.

Den var  mycket intressant. Sharon Casper berättade om  israeliska fredsaktivisters arbete för palestiniernas mänskliga rättigheter i Jerusalem. Här kan Du läsa mer om organisationen ISM (International Solidarity Movement), som hon samarbetar med. Deras mål är ett stopp för den israeliska ockupationen av de palestinska områdena, genom  icke-våld och direkt aktion.

Vid frågestunden efteråt undrade jag om hon hade förslag på en lösning av konflikten. Hon förespråkar en en-stats-lösning för judar och araber. 

På kvällen var det höstpremiär för Doc.Lounge, som visade dokumentären, Israel vs Israel. Som vanligt med vinbar, livemusik samt intervju & frågestund med regissören.

Det var en mycket stark film om civilkurage. Filmaren följde fyra israeliska fredsaktivister i deras kamp för palestiniernas rättigheter. Den visar judiska fredsaktivisters aktiva motstånd mot sitt eget lands ockupation av Västbanken, Gaza och Östra Jerusalem. De fyra fredsaktivisterna tillhör en minoritet i Israel och filmen följer dem från konfrontationer med israelisk militär till känsliga familjediskussioner.


Efter visningen fanns tillfälle att ställa frågor till filmens regissör Terje Carlsson. Jag rekommenderar att se "Israel vs Israel" när den visas på SVT 2 kommande söndag kl 22.00. På frågan om vilket syftet med filmen var, svarade Terje: "Jag ville visa att det även inom Israel finns människor som bekämpar ockupationen och kämpar mot diskrimineringen av palestinierna. Så länge dessa människor finns, finns det hopp om fred." 

(uppdaterad 22/9 kl 02:50)

Här är trailern till kvällens dokumentär:




Live på scenen: Tennishero

onsdag 11 augusti 2010

Cinema Jenin



När den första intifadan bröt ut 1987, stängdes den enda biografen i Jenin, en stad på Västbanken med 50.000 invånare. Den har varit stängd och tillåtits förfalla sedan dess, i över 20 år.

I veckan som var, återinvigdes den nyrestaurerade biografen, tack vare den tyske filmregissören Marcus Vetter; i Sverige mest känd som regissör till "Der Tunnel", om hur människor i Östberlin grävde tunnlar under Berlinmuren för att fly till väst. Filmen har visats i svensk TV.

På Marcus Vetters initiativ startades återuppbyggnaden av biografen, med stöd från tyska regeringens fond "Future For Palestine", Roger Waters från Pink Floyd, de palestinska myndighetrna samt privata donatorer. Förra veckan öppnades "Cinema Jenin" med en festakt, där bl.a. Bianca Jagger invigningstalade.

Bianca Jagger invigningstalar

Biografen inrymmer 350 platser, en utomhusbio, ett café, ett guest house, ett filmbibliotek och en studio för dubbning av filmer. Det här reportaget från Reuters visar restaureringsarbetena:




Öppningsfilmen blev Marcus Vetters dokumentär "Heart Of Jenin", en berättelse om Ahmed,  en palestinsk pojke som levde i flyktinglägret i Jenin, på Västbanken. I november 2005, 12 år gammal, sköts han av en israelisk krypskytt, som misstog hans leksaks-maskingevär för att vara ett äkta vapen. Hans föräldrar beslöt att donera sonens hjärta till Israel. Filmen handlar också om Samah, den israeliska flicka som nu lever med Ahmeds hjärta. För Ahmed's föräldrar lever deras son vidare genom flickan som en önskan om fred med Israel. En gåva kan förändra och "borra hål i muren", när det finns någon på den andra sidan som vill ta emot den. Filmen har vunnit många priser, men Vetter var olycklig över, att den inte kunde visas inför publik i Jenin, där filmen utspelar sig. Det var då hans idé med återuppbyggnaden av biografen föddes. Här trailern till filmen:



THE HEART OF JENIN Trailer from Lior Geller on Vimeo.


Mer att läsa:

Klicka här för reportage om invigningen av Cinema Jenin i Haaretz 

Klicka här för artikel om projektet Cinema Jenin från DW-World

Klicka här för tyska utrikesministeriets sida "Future For Palestine"

tisdag 3 augusti 2010

Trialogue Of Cultures

Det har förflutit så många år av våld, hat och religiös/politisk indoktrinering på båda sidorna i konflikten mellan Israel och palestinierna. Jag tror att enda vägen till en fredlig samexistens i framtiden måste börja med den unga generationen. De äldre är så fyllda av frustrationer och besvikelser, att de har blivit oförmögna att se vägar till en fredlig samexistens för folken i Mellanöstern. Två projekt ägde nyligen rum i Tyskland.

Läs om projektet "Israeli-Palestinian scholarship – Nine windows of opportunity", 
där unga palestinska och israeliska journalister kommer samman "på neutral mark", och förenas i ett dokumentärfilmsprojekt.

Deutsche Welles reportage här nedan visar, hur unga israeler och palestinier närmar sig varandra på ett sommarläger.

Kalla mig gärna för naiv, men projekt som dessa är nödvändiga små steg mot fred. De ultraortodoxa och konservativa i Israel, PLO och Hamas har haft chansen att skapa fred i decennier men inte levererat. Nu är det de unga som måste ta över och hitta nya vägar.