Paradislandet Sverige

Varför är det så viktigt om man är svensk, tysk, jude, same eller något annat? Ibland önskar jag att vi svenskar hade lite mer av Amerika i oss. 

Årets första krönika publicerad i Mölndals-Posten 2015-01-15

Paradislandet Sverige

Sverige är paradiset på jorden - orden är min fars och jag har hört den meningen under hela min uppväxt. Min far kom från Tyskland till Sverige strax efter krigsslutet. Han var sjutton år gammal. Hans föräldrar hade varit så föreseende och satt honom på en internatskola på en ö långt ute i Nordsjön. På det viset slapp han att bli inkallad som barnsoldat i Hitlers slutstrid.

Själv har jag aldrig träffat min släkt på fars sida. Både farmor, farfar och farbröder dog under kriget. Däremot vet jag genom lite släktforskning mina rötter bakåt i tiden ända bort till 1500-talet.

Jag vet också att jag har en gren som utvandrade till Amerika på 1700-talet. Ibland tar jag fram släktträdet, läser om sheriffer och fantiserar över, hur livet gestaltade sig för dom. Tänk om det hade funnits en tidsmaskin som man kunde kliva in i - vilken fantastisk resa det hade varit.

I höstas har jag med intresse följt tv-serien Allt för Sverige. Jag har skrattat och gråtit med amerikaner som tävlade om första priset, en träff med sina släktingar från Sverige som de aldrig har mött. En av dom var Nate Butler, till hälften indian, till hälften svensk.

Nate kom aldrig till finalen men fick ändå reda på detaljer om sin släkt, det var rörande att se. Nates mormors farfars far Carl Martin Lindgren kom från Fässbergs socken och arbetade som järnbärare på Järntorget i Göteborg.

Nate Butler

Han emigrerade till Amerika och jobbade som matros, klev av båten i Kalifornien, träffade Yurokindianerna, levde med dom och gifte sig med stammens sista medicinkvinna.

All emigration sker av någon anledning. Nate Butlers anfader från Fässberg emigrerade till Amerika på grund av att livet i Sverige var slitsamt och fattigt. Idag skulle vissa kalla honom för "ekonomisk flykting".

Min far emigrerade till Sverige på grund av att hans hemland var sönderbombad och hans familj i det närmaste utplånad. Kriget var över, landet befriat och han led inte av någon förföljelse, däremot av hunger och fattigdom. Idag skulle han kanske fått stanna i Sverige av "humanitära eller flyktingliknande skäl".

Arvet är en viktig del av ens liv, men samtidigt frågar jag mig, varför det är så viktigt om man är svensk, tysk, jude, same eller nåt annat?

Ibland önskade jag att vi svenskar hade lite mer av Amerika i oss. Oavsett om du har polska, irländska, tyska eller svenska rötter är du alltid amerikan. Här i Sverige är och förblir man alltid invandrare, eller ännu värre, andra eller tredje generationens invandrare.

Kan vi ändra på det och i framtiden kalla alla som bor och lever här för svenskar - då kanske Sverige blir paradiset på jorden.

Fler krönikor hittar du om du klickar här. 

Att fånga omänskligheten på bild - R.I.P Anja Niedringhaus

Anja Niedringhaus  † 2014-04-04

Pulitzerpristagaren och AP-fotografen Anja Niedringhaus blev idag ännu ett offer för demokratins och det fria ordets fiender. 

Anja Niedringhaus hade åkt tillbaka till Afghanistan för att vara inbäddad med de kvinnliga polisstyrkorna. Hon älskade sitt arbete i Afghanistan och kontakten med de afghanska kvinnorna. Hon har varit där många gånger, och var extremt erfaren på fältet. 

Anja beskrev sitt uppdrag så här: 

Wenn ich es nicht fotografiere, wird es nicht bekannt. 

På svenska ungefär: Om inte jag fotograferar detta, blir det inte känt. 

Foto: Anja Niedringhaus

Bilden ovan är tagen av Anja, ser fler av hennes fotografier på hennes hemsida om du klickar här. 

och här.

Detta år kallas "supervalår" i Sverige, med EU-val i maj och riksdagsval i september. Vid riksdagsvalet 2010 struntade nästan var femte svensk i att rösta. 

I morgon kommer miljoner afghaner att med fara för sitt eget liv utnyttja sin demokratiska rätt och gå till valurnorna för att välja vem de vill ha som president. Tänk på det. 

Om mordet på Anja Niedringhaus i Svenska Dagbladet. 

Anja Niedringhaus gave underprivileged people a voice, The Guardian. 

A Look At The Incredible Work Of Slain AP Photographer Anja Niedringhaus, Huffington Post.

Klicka på etiketterna för fler inlägg om journalistik, foto eller Afghanistan. 

Titta gärna in på Heimatbloggen också när du ändå håller på. 

Bygg gärna, men inte här

Nedan min krönika publicerad i Mölndals-Posten 2013-08-22

Månadens krönika hade kunnat haft 'Not in my backyard' som rubrik, men jag väljer att skriva på svenska. 

Den handlar om gemenskap kontra själviskhet, och jag skrev den med anledning av protester mot ett planerat trygghetsboende, som kommer att skymma utsikten för vissa. 

Jag har valt att inte skriva ut det direkt, men ändå så att berörda kan känna sig träffade.

Bygg gärna nytt, men inte här!

Vid varje månadsskifte samlade min klassföreståndare in matpengarna. En och en ropades vi elever upp, gick fram till podiet, överlämnade pengarna som mamma och pappa hade skickat med oss, och bockades av på en lista. Platsen: en realskola i Lübeck på 1970-talet.

Jag får då och då anledning att tänka tillbaka på Karl som aldrig hade några pengar. Vi alla i klassen visste att Karls pappa söp och pucklade på både honom, hans syskon och hans mamma. Pengarna räckte aldrig till.

Karl och hans familj tillhörde de 14 miljoner tyskar, som efter andra världskrigets slut flydde undan ryssarna och fick lämna sina hem och allt de ägde. Så småningom hamnade de i provisoriska läger i dåvarande Västtyskland.

Karl och hans familj bodde i ett sådant. Det var enkla stugor av trä, utan vare sig egen toalett eller rinnande vatten. Meningen var att livet i lägret skulle vara en övergångslösning tills man hade kommit på fötter igen och startat ett nytt liv.

Efter skolan brukade jag köra ut mediciner åt min danskafrökens man, som var apotekare. Många av kunderna var gamla och bodde i flyktinglägret. Det var trångbott och fattigt. Jag minns att en del hade höns och kaniner. Kärrorna med vilka de hade färdats, en del med häst, andra till fots, stod kvar på gårdarna som ett vittne om ett tidigare liv som bönder  i Preussen, Pommern, Böhmen eller Mähren.

Kommunen hade till slut insett att man måste göra något för flyktingarna, och det planerades för att bygga permanenta bostäder. Problemet var att de skulle inkräkta på ett attraktivt grönområde.

Protesterna blev enorma. Det samlades in namnlistor med krav på utredning av "alternativa placeringar". Många skulle förlora utsikten mot en äng och skog som fanns i närheten. De boende hänvisade till, som de påstod, "omfattande forskning som visar på samband mellan boendes psykofysiologiska hälsa och ögonkontakt med naturen".

Man krävde "vindanalyser" samt utredning om framtida utsläpp från biltrafik. Ingen sa rent ut vad den egentliga orsaken var: att man var rädd för att de nya bostäderna skulle medföra en minskning av den egna bostadens värde.

-Bygg gärna hus åt flyktingarna, men inte här!

Hur gick det då för Karl? Vi elever i klassen la ihop från våra fickpengar, klassföreståndaren samlade ihop pengar bland kollegor i lärarummet - så utan mat blev han aldrig.

Så småningom fick han och hans familj en egen lägenhet. Efter skolan skiljdes våra vägar, men han finns kvar i mina tankar för alltid. Och som sagt, då och då får jag anledning att tänka tillbaka på honom. 

Fler krönikor hittar du om du klickar här! 

Hård i tanken men vek i hjärtat - till minne av syskonen Scholl

I fredags var det exakt 70 år sedan syskonen Hans och Sophie Scholls rättegång och avrättning genom giljotin samma dag. De ingick i motståndsgruppen "Die weisse Rose" (Den vita rosen) som spred brev och flygblad mot Hitler och nazisterna. Alla tyska ungdomar läser om dem i skolan.

De flygblad, som delades ut för att väcka motstånd mot nazistregimen, i första hand inom de unga akademiska kretsarna i München, spreds efter Sophie och Hans Scholls död i flertalet tyska städer i miljonupplaga från allierade flygplan.

Tyska bokhandeln och staden München delar varje år ut "Syskonen Scholl-priset" till en person som utmärkt sig för civilkurage genom att sprida det fria ordet. Den mördade ryska journalisten Anna Politkovskaya, kinesiske dissidenten Liao Yiwu och svenska journalisten Cordelia Edvardsson är några av pristagarna.

Med anledning av 70-årsdagen av Hans och Sophie Scholls död anordnas denna helg minnesceremonier och föreläsningar till deras minne över hela landet.

En av Sophie Scholls stora förebilder var den franske katolske filosofen Jacques Maritain som hon ofta citerade:

”Il faut avoir l'esprit dur et le cœur tendre” ("Man måste vara hårdför i tanken, men vek i hjärtat").

Deutsche Welle:

Sophie, Hans Scholl remain symbols of resistance

Exhibition honors courage of White Rose anti-Hitler movement

Weisse Rose Stiftung på Facebook 

Vita Rosen Stiftelsen, där finns även information på engelska

1982 spelade Michael Verhoeven in filmen Die weisse Rose. Jag hittade den i engelsktextad version på YouTube, i åtta delar. Den är mycket sevärd, bra skådespelare. 

Nedan första delen, fortsättningen får du leta fram på tuben. 

Fler inlägg om historia, civilkurage, tro och Tyskland hittar du om du klickar nedan: 

Herrens vägar äro outgrundliga

Robert Zollitsch im Freiburger Münster. Foto: ddp

25 miljoner tyska katoliker har nu äntligen fått en anledning att jubla. Den tyska biskopskonferensen enades nämligen idag i Trier om att tillåta "Dagen-efter-piller", dock endast efter våldtäkt - och endast om pillret inte är aborterande.

Bakgrunden är medias uppmärksammande av, och allmänhetens upprördhet över en händelse i Köln för några veckor sedan, då en 25-årig kvinna blev drogad och våldtagen på en fest. Hon vaknade omtöcknad på en parkbänk. Efter att ha blivit undersökt av sin husläkare remitterades hon till ett sjukhus för gynekologisk undersökning.

Kruxet var att sjukhuset var katolskt och vägrade att undersöka henne, då hon bad om recept för ett "dagen-efter-piller". Hon sökte sig vidare till nästa närmsta sjukhus, men även där vägrade man behandling eftersom även det drevs av katolska kyrkan. Först vid tredje sjukhusbesöket, driven av protestantiska kyrkan, fick kvinnan behandling. (Man bör veta att många sjukhus i Tyskland har kyrkor som huvudmän)

Katolska kyrkan i Tyskland har problem. Den har svårt att nyrekrytera präster - många hämtas därför från Polen för att fylla vakanta tjänster. Att leva i celibat är svårt. Det finns tusentals "oäkta" barn i Tyskland som kommit till mellan präster och deras älskarinnor - barn som officiellt inte har en far.

Sedan 2010 har drygt 300.000 tyskar lämnat katolska kyrkan.

Tusentals väntar än idag på ett erkännande och gottgörelse efter att ha blivit sexuellt utnyttjade på katolska barnhem.

Kvinnor som vill bli präst i katolska kyrkan göre sig icke besvär.

Många när förhoppningar om att den nye påven skall komma att reformera kyrkan. Hoppas inte för mycket, ty den gamle är inte död än och han kommer att dra i trådarna i valet av sin efterträdare. Precis som Benedictus XVI blev rekryterad till Vatikanen av sin föregångare, Salig Johannes Paulus II, så kommer nästa påve att rekryteras av samma unkna krets av kardinaler, för att säkerställa den rena katolska läran.

Yahoo! News:

 German Catholics allow morning-after pill in rape cases

Deutsche Welle:

 Catholic bishops give cautious nod to morning-after pill

Catholic Church abuse study stopped

German priest admits to 280 instances of child sex abuse

Sveriges Radio: 

Katolska kyrkan anklagas för censur av utredning

Tagesschau: 

Bischöfe erlauben "Pille danach"

Bonusstory att skaka huvudet åt:

NPR: German Catholics' Path To Heaven Comes With Taxes

Fler inlägg om Tyskland, tro eller Human Rights hittar du om du klickar nedan: 

Politisk arkeologi - utflykt till Haithabu

Vikingabosättningar vid Haithabu

Forntida bosättningar av vikingar som här vid Haithabu (på svenska: Hedeby) nära den nordtyska staden Schleswig kan snart tillhöra UNESCO:s världsarvslista. Sverige har dock dragit sig ur projektet. Man anser att museet romantiserar vikingatiden, och att man riskerar att ge nynazistiska sammanslutningar en plats att samlas kring. 

Vikingamuseet Haithabus hemsida (på tyska)

Viking Museum Haithabu (på engelska)

Omdömen på tripadvisor (på svenska)

The Viking villages of northern Europe had planned to band together to become a UNESCO World Heritage Site. But now the Swedes have changed their minds.

Reportage på engelska från Deutsche Welle: 

Utlämnad: Säsongsarbetare på Amazon

Förra veckan sände tyska publicservicebolaget ARD ett reportage om arbetsförhållandena för säsongsarbetare hos världens största e-handelsjätte Amazon. Reportaget spelades in i vintras, då bolaget anlitat arbetare från andra länder för att klara av trycket inför den stundande julhandeln.

Reportaget är delvis inspelad med dold kamera och visar hur arbetarna bor på semesteranläggningar sex personer i ett rum, och att de är ständigt övervakade av "Security", som under filmens gång visar sig bestå av anställda med kopplingar till den tyska extremhögern. Säsongsarbetarnas rum och tillhörigheter genomsöks när de är på skift, och tv-teamet hotas när de upptäcks.

Arbetarna transporteras med bussar mellan förläggningarna och Amazons lager. Lönen är usel och arbetsförhållandena otrygga. Sällan har ett tv-reportage väckt så många känslor som detta. Amazon är ett välkänt varumärke över hela världen och många har väl någon gång beställt någon bok eller elektronisk vara av företaget. Twitter, Facebook och andra sociala medier har formligen svämmat över av inlägg från  människor som visat sin avsky och uppmanat till bojkott mot Amazon.

Amazon svarade i går med att säga upp kontraktet med det aktuella vaktbolaget och har sagt sig vilja gå till botten med uppgifterna i dokumentären. Den tyska arbetsmarknadsministern Ursula von der Leyen hotar med åtgärder mot företaget om uppgifterna stämmer.

 Ekots Tysklandskorrespondent Daniel Allings reportage:

Expo: Amazon sparkar nazistvakter

DW:  German labor minister weighs in on Amazon allegations

Amazon fires security firm over mistreatment report

Private security firms under scrutiny in Germany

YLE: Amazon under kritik i Tyskland



SvD: Amazon anlitade nazistvakter

Tyska Amazon låter nynazister övervaka personal



idg.se: Nazister har vaktat arbetare hos Amazon i Tyskland

ARD-Reportage: Utlämnad - Säsongsarbetare på Amazon (på tyska)

Germany Douze Points - And the winner is...

Ikväll avgjordes tyska melodifestivalen, och jag tror även den internationella: Cascada 12 points! 

Läs mer på Pierres Schlager


HÄR kan du se hela showen i efterhand. 



Cascada, willkommen nach Bullerbü! 

Operation Norrsken - Stasis kalla krig i Sverige

t.v. DDR:s ledare Erich Honecker, t.h. Olof Palme

Jag har tidigare uppmärksammat journalisten Christoph Andersson här på bloggen, bland annat för hans reportagebok "Från gatan in i parlamenten - om extremhögerns väg mot politisk makt". 
I boken skildras hur svenska och tyska högerextremister sakta men säkert tar sig från gatan in i den demokratiska värmestugan.

Christoph Andersson är journalist och undervisar på Södertörns högskola. Han belönades 2009 med Ikarospriset i klassen ”årets fördjupning 2008” för sina P1-dokumentärer ”Från gatan in i parlamenten”. Programmen handlar bl a om växande högerextremism i Södertälje och tyska Mecklenburg.

Han har nu kommit ut med en ny bok, om Sverige och Stasi under Kalla kriget: Operation Norrsken, utgiven på Norstedts Förlag. Före Berlinmurens fall var DDR och dess ökända säkerhetstjänst Stasi en maktfaktor i Europa. Journalisten Christoph Andersson har grävt i de tyska arkiven och hittat häpnadsväckande uppgifter om Stasis svenska kopplingar.

Operation Norrsken, skulle kompromettera det svenska kungahuset för dess gamla förbindelser med Nazityskland. Allt avblåstes i sista stund när Stasi och DDR insåg att det fanns pengar att tjäna genom att göra ljusskygga affärer med svenska Asea, Bofors och den socialdemokratiska regeringen Palme.

I boken skildras även fallet med tevejournalisten Cats Falck, som försvann under mystiska omständigheter 1984 och hittades död på Hammarbykanalens botten 1985. Även om omständigheterna kring hennes dödsfall ännu är oklara står det klart vad hon var på spåren, strax innan hon försvann. 

Idag intervjuades han i radions Studio Ett om uppgifterna i sin nya bok. Du kan höra hela intervjun nedan, eller på Sveriges Radios hemsida. 

Intervju med journalisten och författaren Christoph Andersson, Studio Ett 2013-02-12: 

Läs även Lena Breitners blogg Tankar om IB, där hon kommenterar intervjun och går till hårt angrepp mot den (enligt henne) "slarviga svenska journalistkåren". 


Uppdaterat 2013-02-22:
Nu har de första recensionerna av boken kommit. De presenteras i detta inlägg av Lena Breitner:

Recensenter reflekterar kring ”Operation Norrsken” – om Cats Falck och obehaglig blågul följsamhet 

Fler inlägg om Stasi, DDR eller Tyskland hittar du om du klickar på etiketterna nedan:

Rödgrön regering klar i Niedersachsen

Ministerpresident Stephan Weill (SPD) , Anja Piel (De Gröna)

Den 20 januari valde medborgarna i Niedersachsen ett nytt parlament. De rödgröna vann regeringsmakten  över de borgerliga knappt med ett mandats övervikt i en riktig valrysare. Majoriteten ändrade sig under valkvällen för varje prognos, och till slut var det SPD och Die Grünen som tog hem potten.

Niedersachsen har 8 miljoner invånare och är den till ytan, efter Bayern, näst största av de tyska delstaterna belägen i förbundsrepublikens nordvästra hörn. Huvudstaden är Hannover.

Det slutgiltiga valresultatet:

CDU (Kristdemokraterna) 36,0% (-6,5) (54 mandat)
SPD (Socialdemokraterna) 32,6 (+2,3) (49 mandat)
GRÛNE (Miljöpartiet de gröna) 13,7 (+5,7) (20 mandat)
FDP (Liberalerna) 9,9 (+1,7) (14 mandat)
LINKE (Vänsterpartiet) 3,2 (-3,9) (-)
PIRATEN (Piratpartiet) 2,1 (+1,9) (-)
NPD (Nationaldemokraterna) 0,8 (-0,7) (-)

Småpartispärren i Niedersachsen är 5%. Parlamentet väljs för fem år.

Idag blev koaltionsförhandlingarna mellan SPD och gröna klara. De gröna får fyra av nio ministerier: miljö, jordbruk, vetenskap och forskning (högskolor) samt justitiedepartementet. De gröna hade räknat med tre ministerier. Att de nu får ansvar för fyra ses i Tyskland som en smärre sensation med tanke på styrkeförhållandet partierna emellan. Skickliga förhandlare?

Koalitionsfördraget måste godkännas av respektive partis medlemsmöten. 

Kan du tyska, läs mer i Spiegels rapportering här. 

Die Zeit.

NDR. 

Detta inlägg är en uppföljning av tidigare inlägg om valet i Niedersachsen. 

Fler inlägg om Tyskland och politik hittar du om du klickar på etiketterna nedan: 

Germany douze points, del 12: La Brass Banda

Det sägs att man alltid ska spara det bästa till sist. La Brass Banda med sin Lederhosentechno tillhör mina absoluta favoriter. De är från Chiemgau i Bayern, spelar blåsinstrument och sjunger på bayerska. 

Bandet bildades 2007 och gjorde succé 2008, då de med mopeder åkte till Wien och finalmatchen i fotbolls-EM. De spelade sina konserter från en traktor med anhängare inför en begeistrad mångtusenhövdad publik. 

La Brass Banda har turnerat flitigt i Ryssland och i Zimbabwe, de har spelat på Roskildefestivalen men aldrig i Sverige mig veterligen. De har snabbt blivit populära i hela Tyskland trots att dom flesta utanför Bayern inte begriper deras texter. Musik är trots allt universell.

La Brass Bandas musik är fysisk. Den sprider sig i hela kroppen och det går helt enkelt inte att sitta still till den. 

Nedan deras finalbidrag Nackert. De uppträder förresten alltid barfota. 

La Brass Bandas officiella hemsida och Facebooksida

Nedan en livespelning från musikfestivalen i ungerska Sziget: 

Har du inte fått nog kan du se en hel timmes konsert med dom från Chiemsee Reggae 2012 här,

 inspelad av ZDF. 

I ett av mina första blogginlägg presenterade jag La Brass Banda under rubriken Lederhosen-Techno. 

Det finns fortfarande kvar. 

Samtliga delar av Germany douze points finns samlade här. 

Germany douze points, del 11: Mia Diekow

Näst sist ut i den tyska melodifestivalen är 25-åriga singer songwritern Mia Diekow. Hon är 25 år och från Hamburg. Finalen går av stapeln i Hannover den 14 februari. 

Mias texter handlar framför allt om relationer, vänskap och kärlek. Hennes sånger är emotionella, på gränsen till det kitschiga ibland, men aldrig banala. Hennes musikstil kanske kan beskrivas som indiepop på tyska?

För att kunna tillgodogöra sig Mias musik måste man nästan kunna tyska och förstå texterna , annars är det inte mycket idé. Det är som att spela Kent, Thåström eller Ulf Lundell för en som inte kan svenska. 

Men lyssna på hennes bidrag ändå, det kommer här: 

Lieblingslied (Kärlekssång)

Mia Diekows officiella hemsida och Facebooksida

Här ett extranummer för de med Spotify: 

Samtliga delar av Germany douze points finns samlade här. 

Germany douze points, del 10: Söhne Mannheims

Den 14 februari är det dags för final i den tyska melodifestivalen som hålls i Hannover. På finalplats tio hittar vi Söhne Mannheims vilket betyder Mannheims söner på svenska. Musikkollektivet bildades 1995 och bandets sammansättning har varierat under åren. 

En av grundarna är Xavier Naidoo, omåttlig populär sångare i Tyskland men totalt okänd i Sverige, vilket kanske beror på att han enbart sjunger på tyska. För närvarande består bandet av tolv medlemmar, så det kommer att bli trångt på scenen. 

Nedan deras finalbidrag One Love: 

Söhne Mannheims officiella hemsida och Facebooksida

En av deras tidigare låtar, Gesucht & Gefunden: 

Samtliga delar av Germany douze points finns samlade här. 

Djeca: Children of Sarajevo - Göteborg International Film Festival

Djeca: Children of Sarajevo

Regi: Aida Begic, Tyskland/Frankrike/Bosnien & Hercegovina/Turkiet, 2012

"Efter fina Snow som var nominerad till The Ingmar Bergman International Debut Award vid GIFF 2009, fortsätter regissören Aida Begic att skildra Balkankrigets konsekvenser. Djeca: Children of Sarajevo handlar om några av alla de barn som blev föräldralösa i samband med kriget. 

Rahima jobbar långa dagar i ett restaurangkök för att försörja sig och sin tonårsbror Nedim. Hon kämpar för att hålla sin rotlöse bror borta från trubbel och måste dessutom kunna visa de sociala myndigheterna att hon klarar av att hantera Nedims diabetes, annars är det raka vägen tillbaka till barnhemmet. 

Marija Pikic är lysande som Rahima, såväl bitter och sammanbiten som slagfärdig och charmig, stoiskt kämpande trots hopplösa villkor i ett genomkorrupt samhälle.

En av 2012 års mest oförglömliga Cannespremiärer."

-Marit Kapla, GIFF-

Marija Pikic gör en fin rollprestation som Rahima i detta efterkrigsdrama i Sarajevo. Föräldrarlös försöker hon och hennes minderåriga bror överleva i ett av kriminalitet och korruption sargat land, med värdigheten i behåll. Minnena från krypskyttar, död och förödelse kan hon inte bli av med. men hon visar på en stark inre styrka och tro som hjälper henne att överleva och se framåt. En viktig historia att berätta, föra vidare och aldrig glömma. 

Betyg: tre kråkor

Samtliga filmer jag sett och recenserat på årets Göteborg International Film Festival finns samlade under GIFF 2013

Berberian Sound Studio - Göteborg International Film Festival

Berberian Sound Studio

Regi: Peter Strickland, Storbritannien/Tyskland/Australien, 2012

I den italienska Berberian Sound Studio ljudläggs bara de allra värsta B-filmerna. Det är en klaustrofobisk och märklig plats. Hit kommer 1976 en naiv och blyg ljudtekniker från den engelska landsorten. Gilderoy, skickligt gestaltad av Toby Jones, har fått jobbet att göra ljudmixen till en ny film av skräckfilmsmästaren Santini. 

Han hamnar mitt i ett pågående kaos med bittra aktriser, odugliga tekniker och ständig penningbrist. Peter Strickland debuterade med Katalin Varga 2009. Berberian Sound Studio är hans andra film och har jämförts med både Bergman och Lynch. 

En svart thrillerkomedi om filmskapandets magi i en tid när teknologin fortfarande var analog.

-Freddy Olsson, GIFF-

Betyg: fyra kråkor: 

Så här tyckte The Guardian och så här tyckte tittarna på Rotten Tomatoes

Filmens Facebooksida

Samtliga filmer jag sett och recenserat på årets Göteborg International Film Festival finns samlade under GIFF 2013

In the Darkroom - Göteborg International Film Festival

In the Darkroom

Regi: Nadav Schirman, Finland/Tyskland/Israel, 2012

Magdalena Kopp var en av de mest eftersökta terroristerna under den tyska vänsterns våldsammaste tid. Hon växte upp i en liten bayersk småstad, kom till Berlin på 60-talet och hamnade i vänsterkretsar. Det var här hon mötte Carlos, Schakalen, dåtidens mest beryktade terrorist.

Hon blev en del av Röda Armé-fraktionen och medverkade i aktioner i bland annat Tyskland och Frankrike. Ständigt på flykt hamnade hon till slut i Syrien, det enda land som ville ge henne och Carlos beskydd. 

Filmen handlar också om hennes föräldraskap. Hon hade en dotter sedan tidigare, och fick ytterligare en med Carlos. I en av filmens starkaste scener återser hon sin pappa i ett franskt fängelse efter 20 år. Väldigt bra filmmaterial och foto.

-Freddy Olsson, GIFF-

Ett intressant tidsdokument om vänsterterrorismen på 1960-, 70- och 80-talen. Myten om Carlos, sjakalen kläs av fullständigt. I slutet av hans karriär bombade han för pengar - vare sig det var för Ceaucescu, Gaddafi eller Assad. Gripande vittnesmål av deras gemensamma dotter - från hennes uppväxt i Venezuela till mötet med sin far på fängelset i Paris. De hade inte setts på tjugo år. Magdalena Kopp verkar närmast har varit förblindad i sin kärlek till Carlos, trots att hon bevittnat kallhamrade mord som han begått. 

Betyg: tre kråkor

Filmens officiella hemsida

Samtliga filmer jag sett och recenserat på årets Göteborg International Film Festival finns samlade under GIFF 2013

Dödslistan - Göteborg International Film Festival

Dödslistan

Regi: Volker Schlöndorff, Tyskland/Frankrike, 2012

"År 1941 sköt franska motståndsmän ihjäl en tysk officer i Nantes. Som vedergällning för dådet lät nazisterna avrätta 48 franska krigsfångar på en och samma dag, bland dem blott 17-årige Guy Môquet, vars rörande avskedsbrev till sin familj är obligatorisk läsning för alla franska skolbarn. 

Den tyske mästerregissören Volker Schlöndorff (Blecktrumman), bygger sitt manus på texter och vittnesmål från bland andra den tyske författaren Ernst Jünger, som i filmen spelas av Ulrich Matthes. En välspelad och värdig krigsfilm där det största dramat utspelar sig i samvetet hos de franska ämbetsmän som var satta att samarbeta med tyskarna."

-Marit Kapla, GIFF-

En rörande film om motstånd, medlöperi, civilkurage (eller snarare bristen på den). Det var Adolf Hitler personligen som beordrade massavrättningen, och varken det lokala tyska styret eller den franska marionettregeringen, dess myndigheter och polis vågade motsätta sig ordern. De 48 fångarnas avsked inför avrättningen är hjärtskärande. 

Betyg: tre kråkor

Så här tyckte Hollywood Reporter  och Variety.

Samtliga filmer jag sett och recenserat på årets Göteborg International Film Festival finns samlade under GIFF 2013 här. 

Zwei Leben - Göteborg International Film Festival

Zwei Leben

Regi: Georg Maas, Norge/Tyskland, 2012

"De norska kvinnor som fick barn med tyska soldater under andra världskriget tvingades i vissa fall lämna bort dem till särskilda ariska barnhem i Tyskland. Den östtyska säkerhetstjänsten Stasi utnyttjade kallhamrat de här avkapade familjebanden i slutet på 1960-talet och skickade in falska tyskebarn som infiltratörer i norska familjer.

Katrine är en av dem som levt dubbelliv i Norge i flera decennier. När muren faller i Berlin 1989 öppnas Stasis arkiv och marken börjar gunga under hennes fötter. Zwei Leben är en riktigt spännande historia med moralisk klangbotten och toppskådespeleri av Juliane Köhler (Ingenstans i Afrika), Sven Nordin och inte minst Liv Ullman i sin andra långfilmsroll efter Ingmar Bergmans Saraband."

-Marit Kapla, GIFF-

Juliane Köhler är trovärdig som både offer och förövare. Filmen skildrar hur infernaliskt uträknande den östtyska säkerhetstjänsten Stasi värvade och handskade med sina spioner. Angiveriet var en av samhällets stöttepelare i gamla DDR. 

Plus: Filmen skildrar inte bara förövarens gärningar utan även dennes bakgrund och bevekelsegrunder. Många IM hade helt enkelt inget eget val. 

Minus: För mycket anpassad till TV-formatet med snabba klipp. Allt som allt en trea. 

Roligt att se Liv Ullman igen. De tyska huvudpersonerna Juliane Köhler och Ken Duken tog intensiva lektioner i norska före inspelningen, berättade regissören efter visningen. 

Dialogerna är omväxlande tyska/norska vilket gör filmen mer trovärdig. Efter murens fall och DDR:s sammanbrott öppnades arkiven. Då  uppdagades det att runt 500 ungdomar slussades in i norska familjer under förespegling att de skulle vara deras barn, så kallade "tyskebarn". Detta var nytt för mig - även det faktum att mödrarna spärrades in i läger upp till två år efter kriget av de norska myndigheterna. 

Betyg: tre kråkor

Regissör Georg Maas var närvarande vid visningen.

Regissör Georg Maas/ Foto: Christian Schickhardt

Samtliga filmer jag sett och recenserat på årets Göteborg International Film Festival finns samlade under GIFF 2013 här. 

Paradies: Liebe - Göteborg International Film Festival

Paradies: Liebe

Regi: Ulrich Seidl, Tyskland/Frankrike/Österrike, 2012

"Ulrich Seidls osentimentala samtidsskildringar har visats ofta på GIFF alltsedan retrospektiven av hans filmer 2002 i samband med premiären av Hunddagar. Domen över mänskligheten är karaktäristiskt hård i den här första filmen i en trilogi om begreppen tro, hopp och kärlek. 

Medelålders, överviktiga Teresa (en fantastisk Margarete Tiesel) lämnar sitt trista österrikiska vardagsliv och reser till ett semesterparadis i Kenya. En landsmaninna inviger henne i en värld där hon äntligen kan känna sig åtrådd och leva ut sexuella begär utan att bli kritiserad. 

Men glädjen solkas när de lokala kavaljererna börjar kräva ersättning. Två grupper som traditionellt har förtryckts av den vite mannen, exploaterar glädjelöst varandra i hisnande vackert komponerade bilder. 

Obehagligt och oundgängligt."

-Marit Kapla, GIFF-

Margarete Tiesel är helt underbar som den kärlekstörstande Teresa på semesterresa i Afrika. Poolgossarna spelar sig själva, närvarande och intensivt. Som alltid väcker Seidels filmer frågor av existentiell karaktär hos betraktaren. Skrattet fastnar ofta i halsen. Skall man skratta? Är detta obehagligt, för utlämnande? Alla har vi våra schabloner och fördomar om andra, men kan det vara så att det bor en rasist i oss alla trots allt? En drabbande film som inte lämnar någon oberörd.

Betyg: fyra kråkor

Så här tyckte The Guardian och Indie Wire

Så här skriver Worldscinema

Så här tyckte tittarna på Rotten Tomatoes

Regissör och huvudrollsinnehavare medverkade vid visningen. 

Regissör Ulrich Seidel  och Margarete Tiesel (t.h.)/ Foto: Christian Schickhardt

Samtliga filmer jag sett och recenserat på årets Göteborg International Film Festival finns samlade under GIFF 2013 här. 

Germany douze points, del 9: Saint Lu:

Finalist nummer nio är österrikiskan Saint Lu:. 1984 föddes hon i en liten by utanför Wels där hon växte upp  på en bondgård. Efter skolan drog hon iväg till Austin, Texas och jobbade som aupair. Därefter flyttade hon till New York och började skriva sina första låtar. 

Janis Joplin är hennes stora musikaliska förebild, och det hörs på hennes röst. Tillbaka i Österrike deltog hon i ORF:s castingshow Starmania och hamnade på 10:e plats. 

2006 flyttade hon till Berlin och spelade in sitt första album Saint Lu. Några spår spelades in i legendariska Abbey Road Studios i London. Med "Don´t Miss Your Own Life" hamnade hon på topplistorna, och allt sedan dess turnerar hon flitigt på tyska scener och klubbar.

Saint Lu: skriver alla sina låtar själv, tillsammans med textförfattaren Stefan Skarbek, som också skrivit texter till Amy Winehouse, Lily Allen, Sugababes och Sophie Ellis Bexter. 

Nedan kan du höra deras sång Craving, med vilken de gärna vill åka till Malmö den 18 maj, för att representera Tyskland i årets Eurovision Song Contest.

Saint Lu:s officiella hemsida och Facebooksida

Extranummer: 

Samtliga delar av Germany douze points finns samlade här.