"Efter fina Snowsom var nominerad till The Ingmar Bergman International Debut Award vid GIFF 2009, fortsätter regissören Aida Begic att skildra Balkankrigets konsekvenser. Djeca: Children of Sarajevo handlar om några av alla de barn som blev föräldralösa i samband med kriget.
Rahima jobbar långa dagar i ett restaurangkök för att försörja sig och sin tonårsbror Nedim. Hon kämpar för att hålla sin rotlöse bror borta från trubbel och måste dessutom kunna visa de sociala myndigheterna att hon klarar av att hantera Nedims diabetes, annars är det raka vägen tillbaka till barnhemmet.
Marija Pikicär lysande som Rahima, såväl bitter och sammanbiten som slagfärdig och charmig, stoiskt kämpande trots hopplösa villkor i ett genomkorrupt samhälle.
En av 2012 års mest oförglömliga Cannespremiärer."
Marija Pikic gör en fin rollprestation som Rahima i detta efterkrigsdrama i Sarajevo. Föräldrarlös försöker hon och hennes minderåriga bror överleva i ett av kriminalitet och korruption sargat land, med värdigheten i behåll. Minnena från krypskyttar, död och förödelse kan hon inte bli av med. men hon visar på en stark inre styrka och tro som hjälper henne att överleva och se framåt. En viktig historia att berätta, föra vidare och aldrig glömma.
Idag bjuder Don Christos värld på turkisk skapunk och tysknigeriansk rap:
Det är nu 20 år sedan kravallerna i Rostock-Lichtenhagen. 1992 hade det precis gått 3 år sedan järnridån mellan Öst- och Västtyskland raserades och muren föll. Ingen ville köpa Trabantbilar eller andra DDR-produkter längre. Tysklands östra del drabbades av massarbetslöshet, samhället raserades och över en natt förvandlades allt vad man hittills trott på till ingenting. De socialistiska parollerna som hängde på plakat och över fabriksportarna var ingenting värda längre. Landet var bankrutt.
I Västtyskland var man van vid gästarbetare från andra länder sedan 1960-talet, medan man på östra sidan på sin höjd hade sett sovjetiska soldater eller vietnameser och angolaner som arbetade av sitt bistånd och levde i slutna baracker.
Att politikerna i det återförenade Tyskland centralt beslutade att fördela flyktingar jämnt över hela landet var som en tidsinställd bomb. I Rostock-Lichtenhagen kom det till våldsamma kravaller där nynazister tände eld på flyktingbostäderna allt medan tusentals från lokalbefolkningen hejade på och applåderade. Kravallerna kom som en chock för Tyskland, som hittills betraktat sig som ett generöst flyktingmottagarland.
Kravallerna blev startskottet för en stor antirasismrörelse över hela landet. Bland annat i Köln samlades 100.000 människor till en solidaritetskonsert mot rasism och nynazism.
Igår firades 20-årsjubileet av denna konsert, som på kölsch heter Arsch huh, Zäng ussenander. (Det går inte att översätta till svenska.) Konserten samlade 80.000 människor och musikband från hela världen samt lokala band från Köln och runtom, och den direktsändes i WDR Fernsehen.
Athena är ett skapunkband från Istanbul. De var först ut i gårdagens konsert. Om du följer Eurovision Song Contest kanske du minns att de deltog där 2004 med låten "For Real", de placerade sig på plats 4.
Personligen föredrar jag låtar som den här, Serseri Mayın:
Adé Bantu är en tysknigeriansk rappare född 1971 i London. I Tyskland är han mest känd som grundare av det antirasistiska musikkollektivet Brothers Keepers.
2005 belönades han med Kora Awards för sin skiva Fuji Satisfaction. Kora Awards är Afrikas motsvarighet till Grammy.
Så här låter Adé Bantu:
För dig som kan tyska, en sammanfattning av gårdagens konsert samt presentation av artister på Funkhaus Europas hemsida.
Fler inlägg om t.ex. Tyskland, Turkiet, Nigeria eller WorldMusic hittar du om du klickar på respektive blå etikett nedan:
Mouad tillhör den unga arabiska facebookgenerationen som längtar efter frihet, och rappar om missförhållandena i sitt hemland Marocko. Hans låtar sprids på Internet och nu försöker regimen tysta honom.
I sin senaste låt, "Statens hundar", sjunger han: "Tigandet är vår fiende". Strax innan han dömdes till fängelse för att "ha förolämpat statsanställda" sade han till en reporter på tysk TV:
"De kan sätta mig i fängelse, det spelar ingen roll för fängelset är överallt, både innanför och utanför. Mina ideer och texter sprids via nätet vare sig jag sitter i fängelse eller inte."
Yttrandefrihet går inte att tysta. Tvärtom har El-Haqeds popularitet bara ökat ju mer regimen förföljer honom. I texterna rappar han för frihet, mot polisvåld och korruption.
Nedan sången som gav honom ett års fängelse:
Samtal med sångaren Ismail Skalli El Hachimi som har marockansk bakgrund samt Sveriges Radios sydeuropakorrespondent Alice Petrén:
Övriga källor:
Rap, der Mauern sprengen soll (Rapen som skall spränga murarna)
En turkisk domstol har beslutat att åtala den turkiska musikern och kompositören Fazil Say för att ha twittrat anti-religiösa meddelanden på sociala nätverkstjänsten Twitter.
Fazil Say är förutom musiker också en känd samhällsdebattör, och har tidigare uttalat sig kritiskt om den turkiska regeringens politik, som han menar hotar yttrandefriheten och demokratin. I turkiska medier har han också uttryckt en längtan efter att flytta från Turkiet på grund av det politiska klimatet.
Om Say fälls riskerar han upp till 1,5 års fängelse. Rättegången mot Say väntas starta i slutet av oktober.
Idag hålls slutpläderingarna för den svenska journalisten Martin Schibbye och fotografen Johan Persson i Addis Abeba, Etiopien. Eventuellt kommer domen att meddelas i eftermiddag, men kan dröja till efter jul. Svenskarna åtalas för att ha passerat gränsen in på etiopiskt territorium utan lov samt för understödjande av terroristorganisation. Rättegången har blivit en fråga och kamp för pressfrihet.
Begreppet "understödjande av terroristorganisation" används av många stater för att fängsla journalister och därmed tysta kritiska röster. Etiopien är ett av dessa länder, så även Turkiet där för närvarande 69 journalister sitter fängslade. En av dem är Ragip Zarakoglu, en turkisk journalist och människorättsaktivist.
I våras ställde sig de turkiska journalistförbundet frågan: Varför inte starta en tidning inifrån fängelserna, när det ändå finns så många arresterade kollegor där?
Sagt och gjort, världens första tidning skriven av fängslade journalister kom till, och distribuerades i höstas som gratisbilaga av de fem största turkiska dagstidningarna. Nästa nummer beräknas utkomma våren 2012.
Mediemagasinet ZAPP som produceras av tyska public service kanalen NDR har gjort ett intressant reportage om detta. Här intervjuas initiativtagarna till "fångtidningen", och de berättar om hur pressfrihetens trampas på med fötterna av den turkiska AKP-regeringen.
Reportaget är på tyska.
Igår meddelade tidningen Metro, "att Turkisk polis grep minst 38 personer i gryningsrazzior på tisdagen, varav många är journalister. Aktionen riktades mot personer som misstänks ha kontakt med kurdiska aktivister.
Fotografen Mustafa Ozer, som arbetar för nyhetsbyrån AFP, greps i sitt hem i Istanbul. Bostaden genomsöktes i flera timmar av polis, som beslagtog cd-skivor och dokument och kopierade minneskort, uppger hans advokat Sibel Tokaoglu."
Fotografen Mustafa Ozer, som arbetar för nyhetsbyrån AFP, greps i sitt hem i Istanbul. Bostaden genomsöktes i flera timmar av polis, som beslagtog cd-skivor och dokument och kopierade minneskort, uppger hans advokat Sibel Tokaoglu."
Razzior genomfördes även i Ankara, Diyarbakir, Urfa och Van.
Mer om situationen för fängslade journalister världen över finns på
Till sist vill jag citera GP-journalisten Gabriel Byström som bevakar rättegången mot Schibbye och Persson:
"I grunden handlar rättegångsförhandlingarna om pressfrihet. Därmed är frågan inte en intern etiopisk angelägenhet. De värdena som står på spel är eller borde vara angelägna för alla som tror att den syresättning en fri och oberoende press garanterar utgör fundamentet för varje demokratisk stat."
Idag för exakt 50 år sedan kom de första turkiska gästarbetarna till Tyskland, idag är antalet tyskar med turkisk bakgrund 2.5 miljoner, vissa uppskattningar säger drygt 3 miljoner.
Tysk radio och tv har dessa dagar sänt reportage och underhållningsprogram på detta tema. Jag har egna minnen från mina gamla hemstäder Bremen och Lübeck. Delar av Lübecks innerstad hade lika gärna kunnat vara en del av Istanbul: turkiska affärer, biografer, caféer - det hängde tvätt på tork mellan husen.
Gubbarna satt på uteserveringarna, drack te och spelade backgammon, medan fruarna bar på matkassar och försökte hålla reda på barnen som sparkade boll på kullerstensgatorna.
Jubileumståget, som i dessa dagar åker genom Tyskland på turné
Det har dock funnits turkar och muslimer från andra länder i Tyskland mycket längre än så. Nedan en bild av en moské i Berlin byggd 1863.
Fram till de ödesdigra åren mellan 1933 och 1945 var Tyskland ett mångkulturellt samhälle med ett stort inslag av judar och muslimer.
Dagens Tyskland är åter ett land där olika folk och religioner lever sida vid sida. T.ex. har det sedan "Die Wende" 1989 flyttat in runt 1 miljon tyskättade ryssar, många av dem judar. De levde vid floden Wolga, men hade av Stalin tvångsförflyttats till Sibirien. I folkmun kallas de för Volgatyskar.
Just nu byggs det synagogor och moskéer i många tyska städer.
Muslimsk kyrkogård och moské i Berlin, byggd 1863
Modell av moskén som just nu byggs i Köln
Det är naturligtvis omöjligt att skildra förhållandet mellan tyskar och turkar i ett enkelt blogginlägg. Det finns stora problem med integration, men jag väljer idag att sätta fokus på det positiva.
Tyskland är ett av få länder i Europa som saknar ett stort invandrarfientligt parti som man har i Danmark, Sverige, Finland, Nederländerna, Belgien, Frankrike, Schweiz, Österrike och Ungern. De tyska Nationaldemokraterna (NPD) når aldrig mer än drygt 1 % av rösterna i riksdagsvalen.
Det låter kanske konstigt i svenska öron, men jag tror att fotbollen har bidragit mycket till integrationen mellan folken. Fotboll är närmast religion i Tyskland, och det tyska landslaget består numera till hälften av tyskar med rötter i länder som Polen och Turkiet. Här vill jag nämna landslagsspelaren Mesut Özil, som nu spelar i Real Madrid, men tidigare i Werder Bremen.
Nedan en bild från Lübeck, där jag växte upp mellan 1970 och 1978.
Det tyska ordet "FREUNDE" betyder "VÄNNER" :
Det finns två saker jag ALLTID gör varje gång jag är på besök i mitt gamla hemland:
1. Gå till närmaste "Wurstbude" för en Thüringer Bratwurst och en flaska kall Jever.
2. Gå till närmaste Dönerstube för en Döner Kebab och en kall Efes. Kebab äter jag bara i Tyskland och Turkiet, aldrig i Sverige - de är inte goda här.
Till och med Angie älskar Döner:
Fler kända tysk-turkar:
filmregissören Fatih Akin, i Sverige känd genom filmerna "Mot väggen" (belönad med Guldbjörnen)och "Vid himlens utkant", som var Tysklands Oscarsbidrag 2008. Akin föddes 1973 i Hamburg av turkiska invandrare.
Cem Özdemir, språkrör för dom tyska gröna, Die Grünen
Asli Bayram, skådespelerska men mest känd som Miss Germany 2005
Asli Nayram, Miss Germany 2005
Med 2,5 miljoner turkar i Tyskland - är det fortfarande någon som undrar, varför den tyska 12-poängaren i Eurovision Song Contest alltid går till Turkiet? (Nästan - i år fick faktiskt Eric Saade 12, Turkiet bara 10)
Nedan trailern till komedin "Almanya - Willkommen in Deutschland" - vågar man hoppas på att få se den på en svensk biograf?
Till sist: Härlig turkpop som får en att längta till sommar, sol och värme,
Ikväll såg jag min första 5-poängare på filmfestivalen. Det var länge sedan jag upplevde en så intensiv rolltolkning på bio. Sibel Kekilli är fantastisk som unga mamman Umay i detta tysk-turkiska drama om hederskultur. Hon lämnar sin misshandlande man och försöker börja om sitt liv i Tyskland tillsammans med sin lille son.
Sällan har jag sett det patriarkala förtryckarsystemet så väl och så initierat gestaltat. Minst lika väl skildras svårigheterna för dem som vill ingripa. Här får man verkligen hela spektrat presenterat i en fulländad form.
Det går inte att berätta mer än så om handlingen - då skulle jag förstöra filmupplevelsen för dig som tänker se den. Jag kan utlova ett spännande och gripande drama. Det är första gången jag sett hedersproblematiken skildras på bioduken på ett så engagerat sätt som i denna film. Hoppas verkligen att den hittar sin väg till svenska biografer. Filmen har ett gastkramande och oväntat slut!
Filmen är Tysklands oscarskandidat.
Regi: Feo Aladag, Tyskland, 2010
Betyg: 5 mölndalskråkor
Alla mina inlägg och filmrecensioner från årets filmfestival finns samlade här!
Det är min jobbhelg nu, med 12-timmarspass fredag, lördag och söndag. Då blir det inte mycket bloggande, men här kommer lite i alla fall, ihopplockad på rasten.
Igår var det EM-kval i herrfotboll. Sveriges Tv-stationer valde att visa Norge-Cypern och Moldavien-Holland, däremot inget från den stora sammandrabbningen mellan Tyskland och Turkiet på Berlins Olympiastadion. Synd, jag förstår inte hur programläggarna resonerar och prioriterar.
Hur som helst, det var en underbar laddad match. De turkiska fansen dominerade på läktarna, och där fanns också Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Turkiets president Recep Erdoğan.
Den tyske landslagsspelaren Mesut Özil dominerade såväl före, under som efter spelet. Özil, som har turkiskt påbrå och hade kunnat välja att spela för det turkiska landslaget, både hyllades och buades av publiken i Berlin, som lär ha bestått delvis av 30 00 turkiska fans. Özil gjorde 2-0-målet i matchen, men fick gå ut i slutet med en knäskada. Özil har fått en blödning i vänsterknät. Till en början befarades han inte kunna spela tisdagens match mot Kazakstan, men nu hoppas de tyska landslagsläkarna att svullnaden ska vara borta på söndagen, och Özil ska vara spelklar på tisdag.
Det tyska landslaget gjorde stor succé under VM i Sydafrika tidigare i år, och uppmärksammades dels p g a att mer än halva truppen består av spelare med utländskt påbrå. Nu satt runt 30.000 turkiska fans på läktarna och buade varje gång Özil hade bollen, samt skrek "förrädare". Jag frågar mig förrädare mot vem? Mesut är född i Tyskland, hans föräldrar likaså. Det var hans mor- och farföräldrar som en gång i tiden emigrerade från Turkiet till Tyskland. Är etnicitet så viktig? Vad är man när man tillhör 3:e generationens invandrare? Vad är tyskt? Vad är svenskt? Vad är turkiskt? Måste vi alltid sortera in människor i etniska grupper? Gynnar det integrationen, och freden på jorden? Jag bara ställer frågan,..
Här ett två minuter långt klipp från tyska Rapport. Kan du inte tyska, kan du titta på bilderna och tre finfina mål av "tysk-turken" Mesut Özil och "tysk-polacken" Miroslav Klose.
I 40 tyska städer finns det något som heter "Bier-Bikes". Man kan hyra en gigantisk cykel, med bar, ölkranar, barstolar; dricka öl samtidigt som man cyklar i maklig takt (6 km/h är tillåtet!) Nu har en domare i Düsseldorf fått för sig att han ska förbjuda användandet av sådana rullande barer i sin stad. Läs här en engelskspråkig rapport om detta från Deutsche Welle. Domslutet väcker farhågor om, att det skall bli prejudicerande för hela landet. På Bier-Bikes hemsida tar man dock det hela med ro, och fortsätter sina ölturer som vanligt. Om du klickar på Tysklandskartan i högerspalten på hemsidan, kommer det upp en lista med alla städer där du kan hyra en Bier-Bike, ifall du har vägarna förbi.
Idag skulle John Lennon fyllt 70 år. Jag tycker att denna hyllning från Google är såväl fyndig som tankeväckande:
Till sist kan jag bara inte låta bli att visa en elak karikatyr om grekerna, som nu inbjuder kinesiska investerare för att få bukt med sin ekonomiska kris. Fortsatt trevlig helg önskar jag alla!
