Arthur Friedenreich - fotbollens anfader och skruvbollens uppfinnare

I dessa Fotbollstider vill jag uppmärksamma "fotbollens urfader" och uppfinnaren av skruvbollen, tillika en av världens bästa fotbollsspelare genom tiderna: Arthur Friedenreich. 

Jag såg en fantastisk intressant dokumentär om honom på History Channel för några år sedan. Det var en riktig aha-upplevelse och totalt nytt för mig. 

Sammanlagt gjorde han 1 239 mål på 1 329 matcher, vilket är näst bäst genom tiderna (alla är dock inte dokumenterade); bara Pelé har gjort fler mål, 1 380 mål.

Arthur Friedenreich, född 18 juli 1892 i São Paulo, död 6 september 1969, var en brasiliansk fotbollsspelare. Kallad Tigern, var han den första mörkhyade superstjärnan inom fotboll och en av de första som använde sig av en skruvad bollbana för att göra mål. 

Fadern, Oscar Friedenreich, emigrerade från Tyskland till Brasilien i slutet på 1800-talet medan modern, Mathilde, var infödd brasilianska. 

Friedenreich var en pionjär som med sin mörka hudfärg stötte på rasismen i alla dess fula varianter. För att undkomma glåpord försökte han dölja sin afrikanska härkomst genom att platta sitt hår och sätta på sig ett hårnät. 


Då mörkhyade spelare i Brasilien behandlades olika även av domarna, utvecklade Friedenreich sin spelstil till en snabb, flytande sådan. Detta för att undkomma de värsta tacklingarna och efterslängarna, som det ändå inte var säkert att han skulle få frispark för - då han ju var av en annan hudfärg. 

Friedenreich anses vara en av de första att bemästra tekniken att, vid skottögonblicket, ge bollen en rotation i sidled vilket då ger en snurrande boll och därmed en skruvad bollbana. 

1914 debuterade Friedenreich i brasilianska landslaget där det sammanlagt blev 22 landskamper och 10 mål med vinster i bl.a. Copa América 1919 och 1922. Under Brasiliens turné i Europa 1925 blev han känd som Kungen av fotboll. 

Han avslutade karriären efter spel i Rio de Janeiroklubben Flamengo 1934, 42 år gammal. 

På sajten betking.se finns en bra biografi på svenska om 
Arthur Friedenreich: 

Del 1 här

Del 2 här

Jag hittade dokumentären om Arthur Friedenreich, men tyvärr inget på vare sig svenska eller engelska. Nedan ett klipp på tyska: 

Nedan en biografi från brasiliansk TV, på portugisiska: 

Fler inlägg om fotboll, Latinamerika eller Tyskland hittar du om du klickar på respektive blå etikett nedan: 

Damas De Blanca - clandestinamente en Cuba

Damas De Blanco demonstrerar i Havanna

Lugn! Rubriken till trots kommer även detta inlägg att vara skriven på svenska, må vara med källangivelser på engelska, spanska och tyska: 

De senaste veckorna har läget för de mänskliga rättigheterna i Azerbaijan stått i fokus i europeiska media, och jag har skrivit en hel del om detta på bloggen. Nu när Eurovision Song Contest är över gäller det att behålla fokus på landet och följa upp situationen där, men för den delen får vi inte glömma att rätten till yttrandefrihet kränks i många fler länder.

I svensk media finns väldigt lite rapporterat om situationen på Kuba. Den som vill ha information därifrån måste förlita sig till internationell press.

Den 17 mars i år arresterades Niurka Luque Alvarez, människorättskämpe och medlem i "Damas De Blanco", under en fredlig protestaktion som anordnats till minnet av 9-årsdagen av den "svarta våren", då massarresteringar ägde rum av aktivister, journalister, författare och politiker. De anklagades för att ha tagit emot pengar och gåvor från USA i syfte att undergräva det socialistiska samhället. Därigenom skulle de bryta emot den så kallade munkavlelagen (lag 88 eller Lex Mordaza) som förbjuder kubaner att kritisera revolutionen. Efter rättegångar dömdes de till i genomsnitt tjugo års fängelse.


Niurka Luque Alvarez placerades först i fängelset El Guatao, men hamnade så småningom i det beryktade kvinnofängelset Manto Negro, "den svarta kloaken". Med hjälp av frilansjournalisten Dania Virgen Garcia lyckades hon i förra veckan smuggla ut en i fängelset inspelad video, där Luque Alvarez anklagar fängelsepersonalen för fysisk och psykisk misshandel, hot och vägran att ge henne livsnödvändig medicin (hon lider av epilepsi).


ISHR, International Society For Human Rights, kritiserar den omänskliga behandlingen och kräver av den kubanska regeringen att hon omedelbart flyttas till ett sjukhus där hon kan få adekvat vård. 

2005 tilldelades Damas De Blanco det av Europaparlamentet stiftade Sacharovpriset för tankefrihet. Varje söndag protesterar kvinnorna mot fängslanden av politiska fångar. De går till mässan iklädda vita klänningar, och går därefter tysta genom gatorna i dessa vita kläder. Färgen vitt symboliserar männens oskuld.

Nedan den utsmugglade videon, på spanska, otextat: 

Den kubanske oppositionspolitikern José Daniel Ferrer blev nyligen satt under husarrest, efter att ha blivit arresterad den 9 maj i år. Han är talesman för UNPACU, Patriotic Union Of Cuba, som har som mål att omvandla landet från kommunistisk enpartistat med planekonomi till en konstitutionell demokrati med marknadsekonomi. 

Du kan läsa mer om honom på ISHR:s hemsida. 

Amnesty Internationals Kubasida.

Bloggen Notes From The Cuban Exile Quarter

Latina Press (på tyska)




Cuba Democracia y Vida (på svenska)

Frihet är alltid frihet för dem som tänker annorlunda - 

Rosa Luxemburg

Fler inlägg om Kuba, Latinamerika eller Human Rights hittar du om du klickar på respektive blå etikett nedan: 

Draken har landat, festivalprogrammet är här

Biograf Draken, Göteborg

Göteborg International Film Festival närmar sig med stormsteg. Igår släpptes programmet på nätet och jag har som traditionen bjuder, ägnat flera timmar åt att hitta just mina filmer bland de hundratals visningarna under de 11 dagar som festivalen pågår.  

Det är alltid ett himla sjå, eftersom en del filmvisningar krockar med andra som jag också vill se - en del passar inte mina arbetstider. Varje år är jag i valet och kvalet och tvingas saka bort intressanta filmer. Men man kan inte ha allt här i livet, som min mor alltid sa. 

Filmfestivalen är för mig, jämte bokmässan en av årets höjdpunkter. Det är ett utmärkt sätt att resa jorden runt genom att se film från länder, vars filmer aldrig kommer upp på någon svensk bioduk i vanliga fall. Även i år har jag lyckats välja ett 30-tal, det blir ungefär tre per dag. 

Jag tänker även i år skriva korta recensioner på de filmer jag sett. På senare år har jag valt mer och mer dokumentärer. Kanske beror det på att jag sett mig mätt på fiktion under alla år av filmkonsumtion både på bio och TV. 

Tre musikdokumentärer har jag valt i år, och som en liten försmak tänker jag presentera en av dom, som jag tror ska bli kul att se. 

Filmen heter "When The Drum Is Beating" och är inspelad på Haiti. Så här beskrivs den i programmet: 

"I över 50 år har den omtyckta musikgruppen Septentrional burit folket genom sorg, diktatur, glädje, kaos, naturkatastrofer och drömmar om demokrati. Gruppens korsning mellan kubanskt storband och voodootakter förkroppsligar en särskild haitisk egenskap, förmågan att hitta skönhet på dunkla ställen. 

I denna passionerade och mycket livsbejakande dokumentär sammankopplas det berömda bandet och dess medlemmar med Haitis stormiga historia. Det är tack vare musiken som ett av de fattigaste länderna på västra halvklotet överlevt. Musik är liv, politik och kärlek." 

          Regi: Whitney Dow, USA/Haiti, 2011

          Tal: engelska/kreol

          Text: engelsk
          Längd: 1 tim 24 min

Nedan kan du se trailern: 

Alla mina inlägg och filmrecensioner från årets filmfestival 

finns samlade här!

------------------------------------------------------------------------------------------------------------- 

El Medico - The Cubaton Story

Göteborg International Film Festival

El Medico - The Cubaton Story

Ikväll presenterade Daniel Fridell sin film El Medico - The Cubaton Story på Bergakungen.Vi följer den unge läkaren Reynier vars stora dröm är att bli musiker på heltid. Dagtid utövar han sitt läkaryrke, kvällar och nätter rappar han på gator och torg under artistnamnet El Medico.

När han träffar den svenska musikproducenten Michel (som bl.a. producerat videor med Dr. Alban) och slår igenom med hiten Chupa chupa öppnar sig möjligheterna, men samtidigt hopar sig problemen.

I Kuba ska doktorer arbeta i revolutionens anda och Reynier tillåts inte lämna landet. Dessutom vänder hans mamma honom ryggen när hon får se hans sexuellt provocerande  musikvideor.

Filmen belyser inte bara skillnaden mellan kapitalism och kommunism, då hade den varit tråkig. Den belyser även mammans starka och nästan avgudade roll i den latinska kulturen. Mammans åsikter väger tyngst av allt. Jag har sett det så många gånger bland vänner och bekanta med rötter i Latinamerika.

Att vidskepelse och utövandet av naturreligioner med rötter i den afrikanska voodookulturen fortfarande utövas på Kuba var för mig en nyhet. Det har kommunistregimen inte lyckats utrota.

En dokumentärfilm som sprakar av dans och rytmer, som låter oss komma de deltagande människorna mycket nära. -Om drömmar, självförverkligande, samt att vara trogen och ärlig mot sina ideal.

Mycket sevärt -det spritter i benen och man skulle vilja ta några danssteg under filmens gång.

Daniel Fridell berättade efter visningen att arbetet tagit sex år; det tog honom två år att få samtalskontakt med El Medicos mor. När du ser filmen förstår du varför.

Regi: Daniel Fridell, Sverige/Finland/Kuba/Estland, 2011


                                           Betyg: 4 mölndalskråkor

Trailer till filmen:

Är du intresserad av alternativ latinomusik, klicka här för npr:s utmärkta latinoblogg, 

The History of Rock In Latin America: Cuban Rock And The Revolution

Alla mina inlägg och filmrecensioner från årets filmfestival finns samlade här!

108 - Paraguays dolda hemlighet

Göteborg International Film Festival 2011

Alfredo Strössner styrde Paraguay med järnhand oavbrutet i 35 år, från 1954 till 1989 - som om landet var hans privata egendom. Till sin hjälp hade han en korrumperad statsapparat och en hemlig polis i bästa STASI- och Gestapoanda. Säkerhetstjänsten visste allt om alla - eller, som en av deltagarna i dokumentären 108 Cuchillo de Palo uttryckte det: "De kände till varje andetag du tog."

1980 började Strössners regim jaga homosexuella. Under nattliga räder tillfångatogs män utan urskillning, de utsattes för fysisk tortyr med inslag av elchocker.

I huvudstaden Asuncion sattes en lista ihop med 108 kända homosexuella. Deras namn och identitet med tillhörande adress, yrke och arbetsplats hängdes upp överallt: på anslagstavlor i affärer, banker och postkontor. På så vis ville man varna allmänheten för dessa, som man sade, farliga individer.

Det var allmänt känt att Gustavo Strössner, en av diktatorns söner, var homosexuell och förde ett vidlyftigt leverne. Före upprättandet av listan 108 skedde ett brutalt mord på en ung man, och det ryktades om  att Gustavo skulle ha varit inblandat, samt att hetsjakten på homosexuella män skulle vara en skenmanöver från regimen, för att avleda uppmärksamheten från den eventuellt blivande efterträdaren till presidenten. Numret 108 blev synonymt med homosexualitet i Paraguay, och man använder siffran än idag när man talar om homosexuella.

Filmens regissör Renate Costa försöker ta reda på vad som hänt hennes farbror Rodolfo, som hittades död naken i sitt hem på ett oförklarligt sätt. Hennes far och alla hennes farbröder utom Rodolfo var smeder. Hans liv och död har varit ett tabu inom familjen, det talades inte om honom.

Genom samtal med sin far, släktingar, grannar, etc tecknar Renate Costa ett porträtt av en man som gick sin egen väg i livet, men ändå valde att bo kvar endast några meter från sin familj. Genom ett enträget detektivarbete får hon reda på att hennes farbror levde ett dubbelliv med ett alias, och var dansare samt instruktör på en dansskola.

Han blev ofta, som så många andra internerad av polisen enbart på grund av sin sexualitet, misshandlad, torterad - och hamnade så småningom på lista 108.

En gripande berättelse och en påminnelse om, att vi aldrig kan ta lika rättigheter för alla människor för givet.

Regi: Renate Costa, Spanien, 2010


                                            Betyg: 3 mölndalskråkor

Måndagen den 28 juni 2010 samlades 300 människor på Plaza de la Democracia i Asuncion för att fira Paraguays första PRIDE-festival, och för att hylla minnet av offren för lista 108. Festivalen anordnas av organisationen SOMOSGAY och får stöd av såväl nationella och kommunala förvaltningar och organisationer.

När jag flyttade till Sverige 1978 hade Socialstyrelsen precis strukit homosexualitet som sjukdomsbegrepp. I mitt arbete som mentalskötare på olika sjukhus har jag läst äldre patientjournaler, där det förutom idiot även stått homosexuell i sjukdiagnosen.

Vi behöver påminnas om den tiden ibland, och framförallt berätta för dagens ungdomar.

- Våra mänskliga fri- och rättigheter i Sverige och andra länder har uppnåtts genom år av idog kamp, och många är de som fått sätta livet till, som de på lista 108 i Paraguay till exempel.




Alla mina inlägg och filmrecensioner från årets filmfestival finns samlade här!