 |
| Tysklands förbundskansler Angela Merkel, och Frankrikes president Francois Hollande |
 |
| Stora Scenen/ Liseberg |
Får jag så här på Internationella Kvinnodagen sista timma presentera:
Buranovskie Babushki (Grandmas from Buranovo)
Dessa söta ryska gummor kommer att representera landet vid finalen av årets Eurovision Song Contest i Azerbaijan i maj, och vinna hela tävlingen - var så säker!
Ryssland har fattat galoppen: ESC är ingen renodlad meloditävling längre, utan en gigantisk tv-show som för en kväll om året samlar 100-tals miljoner tittare för några timmars underhållning.
Med distans till sig själva, sin charm och sin humor kommer babushkorna att vinna en europeernas hjärtan, och finalorten Moskva 2013 är ett faktum Grattis Ryssland!
Vad passar bättre än att vi från Sverige skickar dit Björn Ranelid, vilket gäng det skulle bli!
Med risk för att störa ditt fredags- eller lördagsmys med schlagerfestival, chips, tacos och cocacola:
TT och SVT rapporterar idag, att Schlager-EM-arrangören Azerbajdzjan anklagas för att tvångsvräka människor inför musiktävlingen i maj.
Flera bostadskvarter i huvudstaden Baku har redan, enligt människorättsorganisationen Human Rights Watch (HRW), rivits för att ge plats åt det nya, ultramoderna konserthuset Kristallhallen i huvudstaden Baku.
Enligt HRW har myndigheterna pressat hundratals människor till att acceptera "otillräcklig" kompensation för att lämna sina hem. Organisationen uppger att endast ett hus fortfarande finns kvar i området. Och där ska nu tvångsvräkningarna ha fortsatt.
Azerbajdzjans värdskap för Eurovision Song Contest har redan tidigare fått kritik, bland annat för bristande mänskliga rättigheter i landet. Så här beskrev nyhetsbyrån TT läget i landet dagen efter att Azerbajdzjan segrade i ESC-finalen: "Ett land i krig, med nedslagen opposition och tystade journalister. Azerbajdzjan är mycket mer än bara schlager."
- Evenemanget överskuggas av olagliga vräkningar och tvångsinlösen av mark samt rivningar som gör att hundratals boende tvingas lämna sina hem, säger Hugh Williamson på HRW.
HRW uppmanar samtidigt tv-organisationen EBU att uppmana Azerbajdzjan att upphöra med vräkningarna.
Azerbajdzjanska myndigheter nekar till anklagelserna som riktats mot dem.
Kulturnyheterna/TT/AFP
Tyska publicservicekanalen NDR:s mediemagasin ZAPP har gjort ett intressant reportage kring detta.
De intervjuar människorättsaktivister och vi får se hur människor tvångsvräks med bulldozers mitt i natten, för att göra plats för den nya arenan där Eurovision Song Contest skall hållas.
Avslutningsvis en video jag hittade på youtube:
In May Azerbaijan will host the Eurovision Song Contest for the first time.
But the excitement among Azerbaijanis is not shared by hundreds of people
who are being forced out of their homes to make way for a new concert hall in the capital Baku -- BBC News.
Efter att ha läst om Azerbaijans förtryck mot opposition, om tortyr och försvinnanden av journalister bl.a., ställer jag mig undrande till om vi över huvud taget borde delta i detta spektakel, som kommer att utnyttjas av regimen i rent propagandasyfte.
Borde vi inte bojkotta årets final?
Läs även Rickard Söderbergs blogg, där han tar upp samma ämne, fast ur en annan vinkel, under rubriken Må Baku slå bakut
Dagens självmål står den danske politikern Jesper Langballe för. Han representerar Dansk Folkeparti (DF) och anklagade, i en debattartikel i Berlingske Tidende, Tyskland för att vara "en neurotisk nation". Anledningen är den skarpa kritik Tyskland för mot Danmarks planer på att skärpa sina gränskontroller.
EU-kommissionen utreder för närvarande om den danska skärpningen av gränskontrollerna strider mot Schengen-avtalet.
Gränskontrollen är ett resultat av en överenskommelse mellan den borgerliga danska regeringen och det främlingsfientliga stödpartiet Dansk folkeparti för att regeringen skulle få igenom en omstridd pensionsreform. Nu är hela processen med skärpningen pausad, i väntan på EU-kommissionens utvärdering.
Att inrätta permanenta gränskontroller är, även om det bara handlar om tullkontroll, en mycket känslig fråga inom EU. Tyskland intog redan från början en kritisk inställning.
Sveriges hållning har varit oklar, från finansminister Anders Borgs positiva inställning till EU-ministern Birgitta Ohlssons kritik och utrikesminister Carl Bildts mera avvaktande hållning med hänvisning till EU-kommissionens utredning.
Vilket är då Langballes självmål? Så här skriver han i Berlingske:
"Tyskland er en neurotisk nation, der bestandigt forfølges af sin fortids skygge. Og i sit desperate forsøg på at besværge nazifortiden bort, bruger Tyskland EU til at skabe det overnationale monster, der skal danne brandværn mod nationalismens ild.«"
Tyskland är en neurotisk nation, som ständigt förföljs av skuggan av sin historia. I sitt desperata försök att trolla bort nazitiden, använder Tyskland EU för att skapa ett övernationellt monster, som brandvärn mot nationalismens flamma" (min oversættelse)
Är det något land i Europa som inte försöker "trolla bort nazitiden", så är det väl Tyskland! Jag vill påstå att Tyskland är det land i Europa som tydligast och grundligast gjort upp med sin smutsiga och tragiska historia.
Det kanske är på grund av landets historia som det har givit asyl åt fler flyktingar än något annat land i Europa. Tyskland är idag ett mångkulturellt land med miljoner människor från andra kulturer.
Visserligen kämpar man även där med integrationsproblemen som i andra länder, bl.a. Sverige - men Tyskland är nästan det enda landet i Europa utan ett främlingsfientligt parti i sin nationella församling.
Som illustration här en karta över det högerextrema Europa:
 |
| Klicka på bilden för större format |
Det syns för mig som om Dansk Folkeparti är ute och cyklar. Hela deras retorik och politik går ut på att lasta alla samhällsproblem på "de fremmede", för att använda ett glistrupskt uttryck.
Det är inte mer isolering vi behöver i Europa, utan tvärtom mer samarbete. Ett homogent samhälle kvävs av sin egen dynga och självgodhet; det är dömd att gå under.
Klicka på bilderna för större format!
Idag hedrar jag 17:e maj på norsk-tyskt vis med en avstickare till Dallas:
Wenche Myhre är den mest kända norska musikartisten i Tyskland. Hon lanserades på 1960-talet och har haft flera egna shower i tysk TV.
2006 såg jag henne i Köln med showen GWS. Bokstäverna står för Gitte, Wenche, Siw, och det är med danska sångerskan Gitte Henning och Sveriges Siw Malmkvist som hon turnerade runt hela Tyskland.
Konserten var en fantastisk upplevelse. Den tyska schlagerpubliken sjöng med i alla deras låtar - alla tre är omåttligt populära i hela landet.
De turnerade med showen i tre år och gav sammanlagt 325 föreställningar i Tyskland, Österrike och Schweiz.
Den svenske dirigenten Anders Eljas, som är sambo med Wenche, arrangerade musiken till föreställningarna.
Wenche Myhre tillhör mina schlagerfavoriter, och jag kommer att återkomma till henne i kommande inlägg.
Här kan du njuta av en av hennes absolut största tyska hits: "Er hat ein knallrotes Gummiboot" från 1970:
I Plano utanför Dallas, Texas hittade jag denna vackra 1800-talsbyggnad som inhyser "The Wooden Spoon", en Skandinavien-Shop med varor från Sverige, Norge, Danmark och Finland.
Här kan man köpa "Fresh Limpa" och kanelbullar, oumbärliga matvaror för en utlandssvensk i Texas:
Parkeringsplatsen är endast tillåten för vikingar:
Andra söndagen varje månad träffas "The sons of Norway" här. Undrar var döttrarna håller hus - är det månne ur sådana muggar söndagskaffet intas här?
Troll, lek- och prydnadssaker fanns det gott om:
Inte ens flatbröd eller gulost behöver en norrman i exil avstå ifrån:
Det fanns även specerier för oss svenskar:
...och fint kaffeservis:
...samt bonader med Guds böner som min mamma alltid läste för mig när jag var barn:
En liten bokhylla med begagnade böcker på nordiska språk:
Åter till Wenche:
"Klimbim" var en av de mest populära nöjesprogram i tysk TV på 1970-talet.
Här är Wenche Myhre gästartist och hon berättar om sitt liv på sitt eget, speciella sätt:
1968 representerade Wenche Myhre Tyskland i Eurovision Song Contest i Royal Albert Hall i London med "Ein Hoch der Liebe".
Hon kom på sjätte plats efter Spanien, Storbritannien, Frankrike, Irland och Sverige .
För Sverige sjöng för övrigt Claes-Göran Hederström "Det verkar kärlek banne mej".
Avslutningsvis än en gång: Grattis Norge på Nationaldagen!
Här kommer du till The Wooden Spoons hemsida!
Klicka på bilderna för större format
Igår var Oceanbryggeriets bryggmästare Thomas Bingebo gäst på Svenska Ölfrämjandets månadsmöte, som vanligt på Haket pub i Göteborg.
Thomas är autodidakt i ölbryggandets konst, och har via Dwan´s i Irland och Jämtlands Bryggeri i Östersund startat Oceanbryggeriet i Lyckholms gamla lokaler i Almedal
- En uppstickare bland ölbryggerier och en nagel i ögat på storbryggerier som Carlsberg.
 |
| "Bryggare Bing" Thomas Bingebo |
Vi fick bl. a. prova Eko Pale Ale, India Pale Ale, Glenn N.o. 5, 12 Plato Lager och Göteborgsporter.
Här kan du se Oceanbryggeriets samtliga produkter.
Vi var 92 deltagare denna lördageftermiddag, och vid omröstningen om vilken öl som var bäst vann inte helt oväntat Göteborgs Arbetarporter.
Den tillverkas exklusivt för Bishops Arms Järntorget, som huserar i anrika Gillestugans lokaler, och kan enbart drickas där.
 |
| Ett fullsatt Haket, vi var 92 deltagare |
 |
| "Bryggare Bing" Thomas Bingebo |
På bilden nedan ses "Ölnörden" Jonas Ahnfelt djupt försjunken i någon slags öllitteratur.
Jonas är en av deltagarna i Sveriges Radios dokumentär "Riven av humle", som du kan lyssna på och ladda ner här!
 |
| "Ölnörden" Jonas Ahnfelt |
Jag passade även på att göra en chokladprovning med Southern Tiers produkter.
Jahvan var vansinnigt god, men den flytande creme bruléen hade jag kunnat vara utan, urrrk!
Middagen bestod av sparris á la Günther, som även denna kväll hade trollat fram en fantastisk måltid bestående av tysk vit sparris, hemgjord Hollandaisesås, 2 sorters skinka och färskpotatis.
Till det en flaska Hacker Pschorr Braumeister och kvällen är räddad!
Kvällen avslutade vi med att se finalen av Eurovision Song Contest på storbildsskärm.
Jag tycker att det var en fantastiskt proffsig show med en "Opening" som var den bästa jag sett, storbandsjazz och 42 Lena-kopior på scenen.
Döm själv:
Som avslutning bjuder jag på en äkta tysk-svensk schlager från 1964, med Siw Malmkwist.
Hon sjöng för Tyskland 1969 och kom på 10:e plats, direkt efter Sverige som representerades av Tommy Körberg med "Judy min vän".
Jag erkänner det redan från början: jag har en hatkärlek till Eurovision Song Contest, eller Melodi Grand Prix som det hette från början.
Under mina uppväxtår i Tyskland på 60- och 70-talet satt varje år hela familjen bänkad framför TV-apparaten för att se vilket västeuropeiskt land som skulle vinna tävlingen. På den tiden var det för oss också enda möjligheten att få höra en svensk låt på svenska. Alla deltagare var enligt reglerna tvungna att sjunga på sitt eget språk.
Det var endast länderna väster om järnridån plus Israel som ingick i Eurovisionen. Telefonomröstning var inte uppfunnen, utan varje land hade en expertjury som avgav sina poäng.
Vi hade bara fem tv-kanaler, tre väst- och två östtyska -vid god väderlek kunde vi se Danmark. Nöjesutbudet på TV var alltså inte lika översvällande som det är idag.
Melodi Grand Prix startade 1956 och första tävlingen vanns av schweiziska sångerskan Lys Assia, internationellt kanske mer känd för "Oh mein Papa".
Lyssna på vinnarlåten - inget playback här inte utan med fullt utrustad stråkorkester!
Som motdrag till Eurovisionen bildade länderna öster om järnridån 1960 sin egen samarbetsorganisation inom TV, som kallades Intervision. Här deras vinjett när man tittade på DDR-TV:
Mellan 1977 och 1980 anordnade Intervisionen till och med egna internationella melodifestivaler. Eftersom Österrike och Finland var neutrala i konflikten mellan NATO och Warszawapakten, valde de att tillhöra såväl Euro- som Intervisionen.
Tur för Finland som på den tiden aldrig lyckades vinna Melodi Grand Prix - 1980 vann de i alla fall Intervisionens melodifestival i polska Sopot. Här det vinnande bidraget med Marion Rung:
Efter ABBA:s seger i Brighton 1974 var det 1975 dags för Sverige, att för första gången anordna den internationella Melodi Grand Prix-finalen - mitt under den svenska proggmusikrörelsens storhetstid.
I Sveriges Televisions "röda" kanal TV2 visades samma vecka på bästa sändningstid en "Antischlagerfestival" - en slags kulturmanifestation mot den kapitalistiska musikindustrin, som det hette. Tänk om de hade vetat att kommunistländerna i öst snart skulle starta en egen melodifestival.
Hur som helst: Doing the Omoralisk Schlagerfestival är en odödlig pärla från 70-talets proggtid, ett tidsdokument som jag ler åt igenkännande varje gång jag ser det. Kolla och njuuut - texten är ju bara så underbar!
 |
| Kung Christian IX |
 |
| Christiansborg med Börsen till vänster |
