Visar inlägg med etikett rap. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett rap. Visa alla inlägg

lördag 10 november 2012

Ska, punk, rap och rock mot rasism



Idag bjuder Don Christos värld på turkisk skapunk och tysknigeriansk rap:

Det är nu 20 år sedan kravallerna i Rostock-Lichtenhagen. 1992 hade det precis gått 3 år sedan järnridån mellan Öst- och Västtyskland raserades och muren föll. Ingen ville köpa Trabantbilar eller andra DDR-produkter längre. Tysklands östra del drabbades av massarbetslöshet, samhället raserades och över en natt förvandlades allt vad man hittills trott på till ingenting. De socialistiska parollerna som hängde på plakat och över fabriksportarna var ingenting värda längre. Landet var bankrutt.

I Västtyskland var man van vid gästarbetare från andra länder sedan 1960-talet, medan man på östra sidan på sin höjd hade sett sovjetiska soldater eller vietnameser och angolaner som arbetade av sitt bistånd och levde i slutna baracker.

Att politikerna i det återförenade Tyskland centralt beslutade att fördela flyktingar jämnt över hela landet var som en tidsinställd bomb. I Rostock-Lichtenhagen kom det till våldsamma kravaller där nynazister tände eld på flyktingbostäderna allt medan tusentals från lokalbefolkningen hejade på och applåderade. Kravallerna kom som en chock för Tyskland, som hittills betraktat sig som ett generöst flyktingmottagarland.

Kravallerna blev startskottet för en stor antirasismrörelse över hela landet. Bland annat i Köln samlades 100.000 människor till en solidaritetskonsert mot rasism och nynazism. 

Igår firades 20-årsjubileet av denna konsert, som på kölsch heter  Arsch huh, Zäng ussenander. (Det går inte att översätta till svenska.) Konserten samlade 80.000 människor och musikband från hela världen samt lokala band från Köln och runtom, och den direktsändes i WDR Fernsehen. 


Athena är ett skapunkband från Istanbul. De var först ut i gårdagens konsert. Om du följer Eurovision Song Contest kanske du minns att de deltog där 2004 med låten "For Real", de placerade sig på plats 4.



'


Athenas officiella hemsida. 

Personligen föredrar jag låtar som den här, Serseri Mayın:

 


Adé Bantu är en tysknigeriansk rappare född 1971 i London. I Tyskland är han mest känd som grundare av det antirasistiska musikkollektivet Brothers Keepers.

2005 belönades han med Kora Awards för sin skiva  Fuji Satisfaction. Kora Awards är Afrikas motsvarighet till Grammy. 


Så här låter Adé Bantu:







För dig som kan tyska, en sammanfattning av gårdagens konsert samt presentation av artister på Funkhaus Europas hemsida. 

Fler inlägg om t.ex. Tyskland, Turkiet, Nigeria eller WorldMusic hittar du om du klickar på respektive blå etikett nedan:


tisdag 19 juni 2012

Upprop i solidaritet med Shahin Najafi

Den iranske rapparen Shahin Najafi. Foto: Schahryar Ahadi/Scanpix 


Den 11 maj skrev jag ett inlägg om den i Köln boende persiske rapparen Shahin Najafi som har drabbats av en fatwa. Anledningen är hans senaste protestsång "Naghi", en monolog med en påhittad imam. Inför imamen beklagar sig Najafi över den rådande situationen i Iran.


Hans texter är islamkritiska och han tar upp frågor kring teokrati, sexism, feminism, jämställdhet, mänskliga rättigheter och yttrandefriehet.



Fatwan utdelades av ayatollan Safi Golpayegani, efter att rapparen släppt en kontroversiella låt, "Naqi", som anses förolämpa den shiitiska imamen Naqi.

Den regimtrogna nyhetssajten Asr Emrous uppmanade på sin webb till att Shahin Najafi skulle hängas. De skrev att folk skulle leta upp Najafi och "skicka honom till helvetet". 

Enligt Sveriges Radios Mitt i musiken idag kräver nu ett 50-tal kulturpersonligheter i ett öppet brev att "allmänheten och politikerna i Tyskland reagerar och stöttar den iranske hiphoparen". 

Bland dessa finns författarna och litteraturnobelpristagarna Günter Grass och Elfriede Jelinek, journalisten Günter Wallraff och filmregissören Volker Schlöndorff. 



En belöning på 100 000 dollar är utfärdad av fundamentalister till den som tar livet av honom. Idag lever Najafi med ständigt polisskydd i Tyskland.


I brevet skriver de:

"Vi har stor respekt för Shahin Najafis mod, som inte låter sig kuvas utan fortsätter utöva sin konst. Konsten måste vara fri och tillåtas vara provokativ. Den fria konsten är en universell mänsklig rättighet. Dödshot mot konstnärer och oliktänkande betyder död åt friheten."


Uppropet finns publicerat på Berlins konstakademis hemsida, Akademie der Künste. Det är skrivet på tyska och man kan underteckna brevet för att visa solidaritet med Shain Najafi. 





Källor: (på tyska)













Fler inlägg om Iran, Tyskland, kultur och politik hittar du om du klickar på respektive blå etikett nedan: 

fredag 8 juni 2012

El-Haqed "den rasande" - Vår värsta fiende är tigandet



Tigandet är vår värste fiende



Den marockanske rapparen Mouad Belghouat alias El-Haqed, "den rasande" på arabiska, har dömts till ett års fängelse för en hiphop-text där han enligt domstolen ska ha förolämpat statsanställda.


Mouad tillhör den unga arabiska facebookgenerationen som längtar efter frihet, och rappar om missförhållandena i sitt hemland Marocko. Hans låtar sprids på Internet och nu försöker regimen tysta honom. 

I sin senaste låt, "Statens hundar",  sjunger han: "Tigandet är vår fiende". Strax innan han dömdes till fängelse för att "ha förolämpat statsanställda" sade han till en reporter på tysk TV: 

"De kan sätta mig i fängelse, det spelar ingen roll för fängelset är överallt, både innanför och utanför. Mina ideer och texter sprids via nätet vare sig jag sitter i fängelse eller inte."

Yttrandefrihet går inte att tysta. Tvärtom har El-Haqeds popularitet bara ökat ju mer regimen förföljer honom. I texterna rappar han för frihet, mot polisvåld och korruption. 

Nedan sången som gav honom ett års fängelse: 














Samtal med sångaren Ismail Skalli El Hachimi som har marockansk bakgrund samt Sveriges Radios sydeuropakorrespondent Alice Petrén:


Lyssna: Marockansk rappare i fängelse




Övriga källor: 


Rap, der Mauern sprengen soll (Rapen som skall spränga murarna) 


Repressionen gegen El-Haqed (Repressioner mot El-Haqed





Antireligiös tweet ger åtal i Turkiet

En turkisk domstol har beslutat att åtala den turkiska musikern och kompositören Fazil Say för att ha twittrat anti-religiösa meddelanden på sociala nätverkstjänsten Twitter.







Fazil Say är förutom musiker också en känd samhällsdebattör, och har tidigare uttalat sig kritiskt om den turkiska regeringens politik, som han menar hotar yttrandefriheten och demokratin. I turkiska medier har han också uttryckt en längtan efter att flytta från Turkiet på grund av det politiska klimatet.

Om Say fälls riskerar han upp till 1,5 års fängelse. Rättegången mot Say väntas starta i slutet av oktober.





Fazil Say spelar Beethoven:




Fler inlägg om Human Rights, Turkiet, musik, rap och politik hittar du om du klickar på respektive blå etikett nedan: 

fredag 11 maj 2012

Fatwa mot Shahin Najafi - ännu ett offer för kränkta islamister

Shahin Najafi


Den i Köln boende persiske rapparen Shahin Najafi har drabbats av en fatwa. Anledningen är hans senaste protestsång "Naghi", en monolog med en påhittad imam. Inför imamen beklagar sig Najafi över den rådande situationen i Iran.

Hans texter är islamkritiska och han tar upp frågor kring teokrati, sexism, feminism, jämställdhet, mänskliga rättigheter och yttrandefriehet. SVT:s Kulturnyheterna skriver på sin hemsida:

Fatwan utdelades av ayatollan Safi Golpayegani, efter att rapparen släppt en kontroversiella låt, "Naqi", som anses förolämpa den shiitiska imamen Naqi.

Den regimtrogna nyhetssajten Asr Emrous uppmanade på sin webb till att Shahin Najafi skulle hängas. De skrev att folk skulle leta upp Najafi och "skicka honom till helvetet".



Enligt tyska publicserviceradion Funkhaus Europa skall en arabisk affärsman ha erbjudit 100.000 dollar på hans huvud, till den som dödar honom.

Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter nämner fatwan mot Najafi på sina hemsidor idag.

Artikel på engelskspråkiga Al Arabiya News




Rapper Shahin Najafi rejects criticism, engelskspråkigt på Deutsche Welle

Är du bevandrad i tyska språket, kan du både läsa och höra en intervju med honom här: på dagens Funkhaus Europa. 

Tyska ettans nyhetsmorgon. 



Nedan låten som upprört det iranska prästerskapet, och som lett till fatwan:







Kanske någon persisktalande kan hjälpa till att översätta sångtexten? Jag ser en moskékupol omvandlat till ett kvinnobröst, toppad av gayrörelsens regnbågsflagga. Det skulle vara intressant att få en översättning.


Shahin Najafis hemsida. 


Shahin Najafi på Facebook




Efter att jag lagt upp inlägget på Facebook, tipsade en vän mig om denna översättning av låten
på denna hemsida: iranian.com. Tack!






måndag 26 december 2011

Nu dansas julen ut - Jultanz med Ebow



Berlin verkar vara mekkat för dagen för konstnärer och musiker från hela världen. Hög arbetslöshet medför låga priser på boende och nöjen. Där finns gott om orenoverade hus där det går att hyra en lägenhet för en spottstyver, främst i den östra delen av stan. Jag älskar Berlin, men tycker att umgängestonen människorna emellan ibland kan vara kall och brutal. Kanske något typiskt för en mångmiljonstad? 
Skulle jag någon gång få för mig att flytta tillbaka till Tyskland, skulle det bli München. Dyrare än Berlin, men med en varmare och mer bakåtlutad atmosfär - där det ligger nära Prag, Alperna och Italien. 
Ebow är en tyskturkiska från München som med sin speciella stil av rap-techno-beat-musik klättrat upp på hitlistorna. När bayerska radions motsvarighet till svenska P3, on3 lät sina lyssnare rösta fram årets 20 bästa låtar, kom Elbows Oriental Dollar på plats 10. 
Jag gillar hennes kaxiga stil - självsäker med provocerande texter. Se det som en av mina kulturgärningar så här vid årets slut: 


Ladies and gentlemen: 
HERE IS EBOW!




Ebow - Oriental Dollar from MUSCLEBEAVER on Vimeo.









EBOW EBOW EBOW from Ebow on Vimeo.


Ebow på MySpace





Hej då julen!



Imorgon gör jag som amerikanarna: ut med julpyntet när helgen är över. 
Inget kvardröjande julfirande till mitten av januari här inte! 

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

måndag 22 augusti 2011

Fuck Polisen, skjut en snut eller moralpanik?



Var går gränsen för politiskt acceptabla uttryck? 

"Hata, hata, hata! Stämningen är hotfull på Ullevi. Män i 30-årsåldern jagar varandra på läktarna. De börjar närma sig våra platser, och knytnävar virvlar genom luften. En man får flera karatesparkar rätt mot huvudet, endast några meter ifrån oss. Pojken i 10-årsåldern bredvid mig ser med skräckslagna ögon på sin pappa, som håller hårt om sin son. Pappan vänder sig mot mig och undrar om det inte är dags att gå. Jag nickar instämmande och vi bestämmer oss för att lämna fotbollstadion." (Inledningen till min fotbollskrönika) 


Hat och våld blir mer och mer accepterat i vårt samhälle. Numera har även Sverige sina "no-go-areas", stadsdelar där det är förenat med livsfara att röra sig i efter mörkrets inbrott - ett resultat av en medveten förd bostads- och arbetsmarknadspolitik under decennier. 
Det går knappt en dag utan brinnande bilar, stenkastning mot spårvagnschaufförer, ambulanspersonal och poliser. Jag skulle inte bli förvånad, om vi snart får se samma utveckling i våra förorter som i England och Frankrike.

I helgen uppträdde gangsterrapparen Adoo bland andra hiphopare på Göteborgs Kulturkalas, ett evenemang bekostad av göteborgarnas skattepengar. Videon "Fuck polisen" har visats mer än 60000 gånger på YouTube.  
"Till bilder av brinnande bilar kallas polisen ”horungar” och anklagas för att göra ”satans jobb i Guds namn”. Genom låten ställs frågan ”varför måste ni arrestera, trakassera mig så fort ni ser mig?” 
Frågeställaren, den 23-årige mannen med artistnamnet Adoo, är själv dömd för flera olika brott, där den senaste domen är från i mars i år. 
Håkan Bredinge, områdespolis i Backa, har uppmärksammat Adoo-videon, och att rapparen har kopplingar till Backa. Han har också noterat att Adoo har haft spelningar på offentliga inrättningar som fritidsgårdar.
– Det är för jävligt, med tanke på det budskapet han har."  
Hela GP-artikeln här.





Är detta konst eller har jag bara drabbats av klassisk moralpanik?

På 70-talet sjöng Thåström "Skjut en snut" - varför sån´t  ståhej egentligen?










Snart närmar sig Heterohatets Dag, som årligen arrangeras av Göteborgs Queerinstitut. 

Göteborgs universitet samarbetar med den autonoma vänstern.

Här härskar våldsförhärliganden. Bl.a. har man ett kikarsikte riktat mot paret Fredrik och Filippa Reinfelt.

Vem behöver en hatets dag?

En del säger nu:  "Men detta är ju satir, har du ingen humor?" Min motfråga: Varför förhärliga våld, bra satir biter väl ändå?





Efter massakern i Tucson, Arizona, där sex människor kallblodigt mördades - kongressledamoten Gabrielle Gifford som attentatet var riktad emot, överlevde men blev svårt skadad - fick Sarah Palin stark kritik för sin hemsida. Där fanns en karta med kikarsikten riktade mot politiska motståndare. 
Sarah Palin, Michelle Bachman, Glenn Beck och andra ledande inom Tea Party rörelsen har förgiftat det amerikanska debattklimatet. 
De sprider hat och elakheter för att vinna publikens skrattsalvor och politiska poänger för egen del. 
Är detta politiska klimat på väg till Sverige, eller rent ut av redan här?



Än har vi inte kommit till det samhällsklimat som rådde i Västtyskland på 1970-talet, den s k "Tyska Hösten". 
Jag minns en kväll på en "Teestube", när dörren plötsligt öppnades och två personer lade en bunt tidningar på ett bord, och därefter sprang därifrån med snabba steg.  
Tidningarna var utgivna av "Röda Arméfraktionen" och innehöll bilder, namn, och adresser på politiker som skulle avrättas - både kommunal- och rikspolitiker, företagsledare och bankchefer. 

På den tiden gick inte en dag utan politiska mord, bankrån, kidnappningar. Den tiden vill jag inte ha tillbaka, .. 

För att återkomma till "Fuck polisen-videon": 
Vem var Anders Behring Breiviks första dödsoffer på Utøya? 
Var odlades Breiviks hat någonstans?

måndag 13 juni 2011

Månadens öl: Bitch please!



I helgen tillhörde jag de lyckliga som fick smaka på Brew Dogs "Bitch please", en lagrad skotsk barley wine.

Som om det inte var nog med vanliga maltsorter så slängde man in lite Laphroigmalt, toffee och godis i koket innan man humlade det med Nelson Sauvinhumle. Julafton för alla älskare av rökig öl!
En  underbar välbalanserad öl som trots sina 11,5 % inte smakade spritig. Det finns bara fyra 20-liters-fat i hela Sverige, och The Rover var en av dom lyckliga pubarna som kunde servera denna ljuvliga dryck. 
 Kommer på flaska på Systembolaget i höst - håll utkik efter den! 



BrewDog & Three Floyds: Bitch Please from BrewDog on Vimeo.



Länkar:


Mankers Beer Blog här!


The Rover här!




tisdag 7 juni 2011

Andra Långdagen och konstnatt på porrklubben



Restauranger, gatumusik i olika rytmer, rader av skiftande klädbutiker, Djurens rätt, hoppborg för barn, loppmarknader, gårdsfester, musikkaféer, Ship to Gaza, stripteaseklubbar och porrbutiker, gallerier, tatuerare, Göteborgs Räddningsmission, Göteborgsfontänen, skivbutiker och konstgallerier.  
Med god hjälp av sommarsolen blev det en riktig gatufest när det mesta av kommersen längs Andra Långgatan, från Järntorget till Masthuggstorget, under lördagen flyttade ut på gatan. För femte året i rad lockades flera tusentals nyfikna till Andra Långdagen, från lunchtid till kvällningen. 
Andra Långdagen har etablerat sig som en spontan gatufest i Göteborgs stadsbild. Den är lätt kaotisk och ganska så oorganiserad. Så räknar jag Andra Långgatan som en av de mest spännande gatorna i Sverige. Här kan allt hända! 

Under rubriken Sweden unzipped skriver New York Times om Göteborg och speciellt kvarteren runt långgatorna.

Du kan läsa den här! 

GP-artikeln Stans själ finns på Second Longstreet  här!


Här följer en del bilder jag tog under dagen, klicka på dem för större format!

Capoeira mitt i gatan: 






Levande staty:



Det jazzas utanför anrika porrklubben Wandas/ Video Look:







Video Looks fasad omvandlad till klädbutik: 


Den 5 april tidigare i år anordnades en konsthappening på Wandas/ VIdeo Look: Superbia Luxuria. Den ordinarie verksamheten stängdes för en hel natt och gav plats åt happenings, performances och videokonst. 
Denna dunkla gamla sexklubb förvandlades för en natt till vad som mest kan liknas vid scener ur Bob Fosses Cabaret. 
I över trettio år har dess entrévåning varit en arena för striptease medan övervåningens mörka, sunkiga labyrinter varit en tillflyktsort för stadens sexuellt utåtagerande bögar. Väggarna dryper av förbjudna och skamliga fantasier. Det som tidigare varit undanträngt har här givits fritt spelrum. 
De trånga, kvalmiga, klaustrofobiska runkbåsen som vanligtvis visar explicit porr användes för att presentera videoverk och filmer. Catwalken som vanligtvis ägs av strippor blev scen för obskyra performance och konserter. 
Ett sällan skådat kuriosakabinett med uttryck från mänsklighetens mindre belevade men desto mer utlevande sida! En dekadent afton späckad med musik, performance, musik, champagne och videoverk. 
Ryktet om detta unika konstevenemang spred sig snabbt över konst-Göteborg och biljetterna såldes snabbt, många fick besviket vända i dörren på grund av att det var fullsatt. 










Swingfly "Singing that melody" - inspelad inne på strippklubben Wandas:

torsdag 3 mars 2011

Om skitungar & eldsjälar


..och nu blir det reklam! Skämt åsido, idag fick jag via en vän på facebook länken till bloggen VÅRA SKITUNGAR som berörde mig så djupt att jag här vill vidarebefordra den.

Emma och Therese läser till socionomer på Socialhögskolan i Lund och under vårterminen 2010 åkte de till Kabale, Uganda för att göra sin praktik på en organisation som arbetar med utsatta barn, bland annat gatubarn. 
Under deras tid i Kabale lyckades de få ett gäng pojkar att lämna livet på gatan bakom sig och istället komma och bo på organisationen. De blev så otroligt fästa vid dessa killar och berörda av deras livssituation och beslutade sig därför för att försöka ge dem chans till en ljusare framtid. 
Genom familj, vänner och bekanta i Sverige samlade de in pengar för att försörja pojkarna och göra det möjligt för dem att gå i skolan.

Läs deras gripande berättelser på bloggen VÅRA SKITUNGAR här.

måndag 21 februari 2011

Stolt tysk - Nazis nein danke!


I helgen var det dags igen för den årliga marschen till minnet av de allierades bombningar av Dresden, arrangerad av NPD.

De lyckades samla 600 medlemmar från hela Tyskland, och möttes av 21.000 motdemonstranter som genom en fredlig blockad hindrade nynazisterna att komma in i stan. -Dresden har lika många invånare som Göteborg.

Det är vid sådana här tillfällen jag som tyskättling kan räta på ryggen och vara lite stolt över mitt folk.

Tyvärr fanns det några enstaka våldsbenägna på båda sidorna som likt fotbollshuliganer försökte sabotera tillställningen. Den absoluta majoriteten förhöll sig fredlig och lyckades med icke-våld försvara sin stad från det bruna packet.

I Tyskland är det förbjudet att kalla sig nazist, men de bruna har kringgått detta genom att döpa om sig till  nationaldemokrater. Mig lurar dom inte, och inte tyska folket heller. NPD får aldrig mer än 1 % i riksdagsvalen.

Källor: EXPO,  DW-World och SPIEGEL International

Läs även: Senaste nytt från tyska äppelfronten





Aha
Hey Mr. Nazi
Ich muss da nen Wörtchen mit dir reden, bitte hör mir zu

Sieh mich an, was siehst du in mir?
Nur einen kleinen Ausländer, der so riecht wie ein Tier?
Ein dummer Schlitzauge, ein scheiß Reisfresser
Den man I'm besten Falle gleich einäschert

Bitte sags mir, denn ich will wissen was du denkst
Denn es ist mein Wille, dass du jetzt das Richtige erkennst
Ich stink nämlich gar nich, ich dusch mich jeden Tag
Man würd ich stinken, dann blitz ich doch bei den Mädels ab

Und Nein, ich will auch nicht nur Reis fressen
Manchmal will ich auch ne Bockwurst ins Senfglas reinstecken
Und dann genüsslich verschlingen, das hättste nicht gedacht
Siehste, jetzt hab ich in deine Welt etwas Licht gebracht

Ich greif dich nicht an, ich reich dir die Hand
Bitte hör auf meine Worte, saug sie ein wie ein Schwamm
Denn es ist leicht zu sagen, Nazis raus
Doch jeder Mensch kann sich verändern, ich glaub Nazis auch

Und ich sag

[Refrain]
Hey Mr. Nazi komm auf meine Party
Ich stell dir meine Freunde vor
Das hier sind Juspé und Kati, Thorsten und Nefatih
Wir haben den selben Humor
Und wir sagen hey Mr. Nazi komm auf meine Party ich zeig dir meine Kultur
Das hier sind Sushi und Technik, Mangas und Origami, ich kenn das seit meiner
Geburt

Kennst du das Gefühl, wenn ein Mensch dich verletzt
Weil ein Mensch dich verlässt, obwohl du kämpfst bis zuletzt
Oder das Gefühl wenn dir was gutes passiert und für kurze Zeit die Sorgen um die
Zukunft verlierst.
Oder wenn du verliebt bist, ich brauch es nichtmal selbst zu sagen
Das Gefühl als könntest du die ganze Welt umarmen
Ich weiß du kennst es auch, wir sind nicht komplett verschieden

Doch du trittst auf den Mann ein und lässt ihn liegen
Und das Schlimmste daran, er war Familienvater und nun herrscht bei ihm zu Hause ein
Riesen Drama
Die Tochter verstehts nicht und fragt sich jeden Tag
Mama sag mir doch, warum ist denn der Papa nicht mehr da?
Er hat aber versprochen er kauft mir neue Schwimmflügel und das wir Picknick machen
Gehen bei den Windmühlen
Später wird sie verstehen was das alles heißt, doch jetzt steht sie nur da und sieht
Die Mama weint

[Refrain]
Hey Mr. Nazi komm auf meine Party
Ich stell dir meine Freunde vor
Das hier sind Juspé und Kati, Thorsten und Nefatih
Wir haben den selben Humor
Und wir sagen hey Mr. Nazi komm auf meine Party ich zeig dir meine Kultur
Das hier sind Sushi und Technik, Mangas und Origami, ich kenn das seit meiner
Geburt

Es ist nicht leicht sich mit Einsamkeit herumzuschlagen
Jeder Mensch will doch Gleichgesinnte um sich haben
Und eh du dich versiehst bist du I'm Freundeskreis, indem man mit dem Finger auf
Andershäutige Leute zeigt
Und das kann schnell gehen, das ist keine Lüge
Die meisten Menschen haben irgendwo rassistische Züge
Ich seh rassistische Lehrer und rassistische Hauptmänner und rassistische Deutsche
Und rassistische Ausländer

Und früher war ich selbst ein kleiner Rassist und sowas kommt von mir, seht ihr
Jetzt wie einfach das ist?
Ja ich weiß, ihr hört mich immer sagen Japse hin und her, doch I'm Grunde ist mir das
Scheißegal
Ich bin nur n' netter Kerl

Und jetzt verleih ich diesen Worten meine Kraft und so leg ich heute alle meine
Vorurteile ab
Du sagst ich seh das mit den Vorurteilen viel zu krass, doch genau die sind der
Ursprung für Krieg und Hass

Und wir sagen

[Refrain]
Hey Mr. Nazi komm auf meine Party
Ich stell dir meine Freunde vor
Das hier sind Juspé und Kati, Thorsten und Nefatih
Wir haben den selben Humor
Und wir sagen hey Mr. Nazi komm auf meine Party ich zeig dir meine Kultur
Das hier sind Sushi und Technik, Mangas und Origami, ich kenn das seit meiner
Geburt

Hey Mr. Nazi komm auf meine Party
Das hier sind Juspé und Kati, Thorsten und Nefatih,
Wir haben den selben Humor.
Und wir sagen hey Mr. Nazi komm auf meine Party ich zeig dir meine Kultur.
Das hier sind Sushi und Technik, Mangas und Origami, ich kenn das seit meiner
Geburt.

torsdag 3 februari 2011

El Medico - The Cubaton Story



Göteborg International Film Festival

El Medico - The Cubaton Story

Ikväll presenterade Daniel Fridell sin film El Medico - The Cubaton Story på Bergakungen.Vi följer den unge läkaren Reynier vars stora dröm är att bli musiker på heltid. Dagtid utövar han sitt läkaryrke, kvällar och nätter rappar han på gator och torg under artistnamnet El Medico.

När han träffar den svenska musikproducenten Michel (som bl.a. producerat videor med Dr. Alban) och slår igenom med hiten Chupa chupa öppnar sig möjligheterna, men samtidigt hopar sig problemen.

I Kuba ska doktorer arbeta i revolutionens anda och Reynier tillåts inte lämna landet. Dessutom vänder hans mamma honom ryggen när hon får se hans sexuellt provocerande  musikvideor.

Filmen belyser inte bara skillnaden mellan kapitalism och kommunism, då hade den varit tråkig. Den belyser även mammans starka och nästan avgudade roll i den latinska kulturen. Mammans åsikter väger tyngst av allt. Jag har sett det så många gånger bland vänner och bekanta med rötter i Latinamerika.

Att vidskepelse och utövandet av naturreligioner med rötter i den afrikanska voodookulturen fortfarande utövas på Kuba var för mig en nyhet. Det har kommunistregimen inte lyckats utrota.

En dokumentärfilm som sprakar av dans och rytmer, som låter oss komma de deltagande människorna mycket nära. -Om drömmar, självförverkligande, samt att vara trogen och ärlig mot sina ideal.

Mycket sevärt -det spritter i benen och man skulle vilja ta några danssteg under filmens gång.

Daniel Fridell berättade efter visningen att arbetet tagit sex år; det tog honom två år att få samtalskontakt med El Medicos mor. När du ser filmen förstår du varför.

Regi: Daniel Fridell, Sverige/Finland/Kuba/Estland, 2011


                                           Betyg: 4 mölndalskråkor




Trailer till filmen:



Är du intresserad av alternativ latinomusik, klicka här för npr:s utmärkta latinoblogg, 
The History of Rock In Latin America: Cuban Rock And The Revolution




Alla mina inlägg och filmrecensioner från årets filmfestival finns samlade här!

lördag 15 januari 2011

Tunisian rap-sody

Uppdaterad 2011-01-15

Mycket har hänt sedan i måndags då jag skrev detta inlägg. Tunisiens president Ben Ali har flytt landet och befinner sig tillsammans med sin familj i Saudi-Arabien.

För första gången i modern arabisk historia har ett folkligt uppror lyckats med att fördriva sin diktator, en despot som styrt sitt land med järnhand. Idag kan befolkningen för första gången på mycket länge gå in på YouTube eller läsa Le Monde på internet.

Är detta ett starttecken på en demokratisk utveckling i Nordafrikas och Mellanösterns polisstater? Historiskt är det i alla fall redan. Hosni Mubarak och alla andra despoter få se upp, nu när gnistan har tänts i Tunis.

Det händer mycket i landet timme för timme. Al-jazeera är en bra nyhetskälla jag använder för att följa händelserna. Är du intresserad följ gärna också sajten  Support Tunisia.com.


..eller Support Tunisia på Facebook.

 Läs gärna den egyptiska bloggaren Mona Eltahawys analys: More Tunisia, please


Tunisien upplever just nu de värsta oroligheterna på ett decennium. Nyligen höll presidenten Zine El Abidine Ben Ali, som styrt landet i 23 år, ett TV-tal till nationen.

Medan vi njutit av helger och klämdagar i Sverige, har två unga män i sin desperation över fattigdom och arbetslöshet försökt begå självmord; en av dem lyckades. Deras öde har väckt folkets vrede i en av Mellanösterns hårdast styrda polisstater.

I mitten av sitt livs TV-tal till nationen, där han låtsades att intressera sig för landets unga och fattiga, började telefonen på presidentens skrivbord att ringa.(02:45)


Discours du Président Ben Ali du peuple tunisien 28/12/2010
Uploaded by ziedzarzis. - Watch the latest news videos.

Om det någonsin har funnits ett ögonblick, som symboliserat folkets förakt mot Ben Ali och den klick av åldrande diktatorer över hela Mellanöstern - de flesta är yngre än 30, och känner inte till några andra ledare än dessa gamla män - inget kan toppa den ringande telefonen .

Medan han rasade mot "legosoldater" och "utländska nyhetskanaler" (läs: Al Jazeera), som han påstod låg bakom oroligheterna i syfte att ställa Tunisien i dålig dager, låg den verkliga orsaken till upproret på sjukhus; långsamt och plågsamt kämpande för sitt liv.

Den 17 december hällde Mohamed Bouazizi, 26, bensin över sig och tände på; efter att polisen konfiskerat frukt och grönsaker han sålt utan tillstånd. Trots universitetsexamen kunde han inte hitta ett jobb, och det illegala fruktståndet var hans levebröd.

Många har dödats under den senaste månadens oroligheter. Polisen går brutalt fram mot fredliga demonstranter. Bloggare, journalister och artister har arresterats. Svenska medier har, tycker jag, rapporterat sparsamt. Som tur finns al-Jazeera, som i den här artikeln: Tunisiens bittra cyberkrig.

På den här sidan har al-Jazeera samlat amatörvideofilmer från de folkliga protesterna. På en del hörs polisen skjuta och människor flyr i panik.

Idag hade faktiskt Sveriges Radios Studio Ett ett längre inslag om Tunisien. Med Inga Brandell, docent i statsvetenskap och Mellanösternkännare. Du kan lyssna på inslaget här.

Min bloggkollega tillika facebookvän Mona Eltahawy har idag postat en alldeles utmärkt artikel till Toronto Star. Den är skriven på engelska, och har titeln The Uprising Has A Hashtag. Du kan läsa den här.

Den 7 januari arresterades artisten och rapparen Hamada Ben Amor, mera känd som El General. Hans brott: han släppte en ny sång på nätet med titeln Herr President, ditt folk är döende. Sången handlar om tunisiska ungdomars problem med fattigdom och arbetslöshet.




Why are you worried?
Would you tell me something? Don't be afraid!

Mr. President, today I am speaking in name of myself and of all the people
who are suffering in 2011, there are still people dying of hunger
who want to work to survive, but their voice was not heard
get off into the street and see, people have become like animals
see the police with batons, takatak they don't care
since there is no one telling him to stop
even the law of the constitution, put it in water and drink it.
Every day I hear of invented process, in spite of the servants of the state know
I see the snake that strikes women in headscarves
you accept it for your daughter?
You know these are words that make your eyes weep
as a father does not want to hurt his children
then this is a message from one of your children
who is telling of his suffering
we are living like dogs
half of the people living in filth
and drank from a cup of suffering

Mr. President your people is dead
many people eat from garbage
and you see what is happening in the country
misery everywhere and people who have not found a place to sleep
I am speaking in name of the people who are suffering and were put under the feet

Mr President, you told me to speak without fear
But I know that eventually I will take just slaps
I see too much injustice and so I decided to send this message even though the people told me that my end is death
But until when the Tunisian will leave in dreams, where is the right of expression?
They are just words ..
Tunis was defined the "green", but there is only desert divided into 2,
it is a direct robbery by force that dominated a country
without naming already everybody knows who they are
much money was pledged for projects and infrastructure
schools, hospitals, buildings, houses
But the sons of dogs have already fattened
They stole, robbed, kidnapped and were unwilling to leave the chair
I know that there are many words in the heart of the people but don't come out
if there was not this injustice I would not be here to say these things

Mr. President your people is dead
many people eat from garbage
and you see what is happening in the country
misery everywhere and people who have not found a place to sleep
I am speaking in name of the people who are suffering and were put under the feet