I onsdags deltog jag i ett möte med USA:s nye ambassadör i Sverige Mark Brzezinski, arrangerat av Utrikespolitiska Föreningen i Göteborg. Det blev en intressant presentation under en halvtimma, samt en halvtimma för frågor.
Mark Brzezinski har europeiska rötter. Hans far Zbigniew föddes i Warszawa och var säkerhetspolitisk rådgivare åt president Jimmy Carter. Hans farfar var generalkonsul i Leipzig i Tyskland och upplevde nazisternas uppgång under mellankrigstiden. Han bröt mot regler och order för att kunna utfärda pass till judar så att de skulle kunna lämna Nazi-T yskland. I likhet med Raoul Wallenberg vägrade han att vara likgiltig. Därför var hedrandet av 100-årsminnet av Raoul Wallenberg en ära och en av årets höjdpunkter i Sverige för Mark Brzezinski.
I en DN-intervju från november i fjol, strax efter hans tillträde i Sverige, uttalar han sin förtjusning över det svenska ordet "lagom": "Om det finns något svenskt ord som jag älskar så är det lagom. Om det är något som jag minns från min ungdom, med min far som var presidentens nationella säkerhetsrådgivare, så var det att vårt liv hade balans, var lagom. Min far var på förmiddagen ute och jagade med mig och min bror på landsbygden i Virginia för att på kvällen sätta på sig smoking och äta middag med Kinas Deng Xiaoping i Washington DC."
Under föreläsningen i onsdags uppehöll sig Brzezinski en längre stund kring migrations- och integrationsfrågan. Med sig själv och sina föräldrars bakgrund som utgångspunkt, betonade han vikten av att integrera sig, ta vara på utbildningsmöjligheterna som bjuds och att lära sig språket. Amerika är byggd på invandrare, och han ser i invandraren en resurs att ta till vara på. "I Amerika är alla amerikaner" men man bär samtidigt med sig sina rötter och det gäller att hitta ett bra sätt att kombinera "det gamla med det nya". På sin blogg skriver han engagerat om detta under rubriken "Connecting with youth on questions of identity"
Brzezinski har ägnat mycket av sin första tid i Sverige åt "att komma bort från Stockholm", se landet, träffa människor, framförallt ungdomar.
Han slog ett slag för det nu 60-årsjubilerande Fulbrightprogrammet,ett stipendieprogram som grundades av senator J. William Fulbright och finansieras och administreras av USA:s utrikesdepartement, regeringarna i andra länder och privata intressen. Programmet inrättades för att öka den ömsesidiga förståelsen mellan människor i USA och andra länder genom utbyte av människor, idéer och kunskap. Det anses vara en av de mest prestigefyllda stipendieprogrammen.
USA:s ambassadör i Sverige Mark Brzezinski
Många ämnen togs upp både under föreläsningen och frågestunden: de globala miljöfrågorna, arktis, de gemensamma utmaningarna för fred i Mellanöstern. Han betonade Egyptens viktiga stabiliserande roll i förhandlingen om vapenvilan i Gaza. USA stöder frihetsrörelserna i Syrien mot Assads regim. Han såg med tillfredsställelse på Sveriges fredliga engagemang i Afghanistan, där Sverige spelat en viktig roll för fredsbevarande insatser.
"Travel teaches tolerance" var ett citat som jag noterade. Hans synpunkter på integration bekräftade vad jag redan noterat tidigare: den stora skillnaden mellan USA och Europa i invandringspolitiken. Medan man i Sverige inte ens blir kallad till anställningsintervju på grund av ett "ickesvenskt" efternamn, är detta i USA inget problem - där har de flesta "konstiga" efternamn, med rötter i hela världen.
På en fråga sa ambassadören: "Vem är svensk? Är det bara dom som levt i landet i flera generationer, eller är det alla som lever här och nu?" En ledande fråga förvisso, men svaret kan bara vara "alla som lever här och nu". Är det så svårt att förstå?
På fredag är det åter dags att minnas Kristallnatten. Natten mellan den 9 och 10 november 1938då beväpnade grupper från det tyska nazistpartiet iscensatte en landsomfattande pogrom. Cirka 400 judar dödades eller tvingades begå självmord, 20 000–30 000 arresterades och fördes till koncentrationsläger, 267 synagogor brändes och över 7 500 butiker vandaliserades.
Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) har beslutat att det nyinstiftade ELSA-priset år 2012 ska tilldelas Siavosh Derakhti för hans engagerade arbete mot antisemitism och främlingsfientlighet. Genom grundandet av nätverket “Unga muslimer mot antisemitism”, deltagande i den offentliga debatten och antirasistiskt arbete bland unga människor har Siavosh Derakhti gjort en viktig insats för ett mer tolerant och pluralistiskt Malmö.
ELSA-priset på 20 000 kr kommer att delas ut i Stockholms Stora Synagoga den 8 november i samband med minnesceremonin för ”Kristallnatten” 1938.
Siavosh Derakhti är 21 år, bosatt i Malmö och utbildar sig till fritidsledare. 2010 grundade han nätverket ”Unga muslimer mot antisemitism”, arrangerade en elevresa till förintelselägret Auschwitz och spelade där in en film som sedan visats för skolelever och andra grupper. Siavosh Derakhti bedriver sedan flera år ett antirasistiskt arbete bland unga Malmöbor. Mer om honom på SKMA:s hemsida här.
Fördomar. Undermålig historieundervisning. En ovilja att bjuda in vittnen från Förintelsen till skolor.
I Skånskan.selistar Siavosh Derakhtisnabbt orsakerna till antisemitism i Malmö och Sverige. Det senaste årets diskussion om judefientlighet i Malmö har påverkat honom. Som ung muslim vill han påverka och förbättra relationerna mellan religiösa minoriteter i staden. Muslimska ungdomar står upp för judarna Insikten om att antisemitiska strömningar skrämmer judar på flykten från Malmö – hans fina Malmö – och att de får skulden för Mellanönsternkonflikten, blev bara för mycket för Siavosh Derakhti. Därför tog han iniativet till ett projektarbete om Förintelsen – och fick hela klassen med sig på en resa till Auschwitz.
"Ungdomar är en viktig grupp då de kan ha annan inställning till judar. Eftersom vi personligen inte har några judiska vänner privat, så är det faktiskt svårt att höra deras version om fördomar och hat. Men det man lägger märke till är att det faktiskt finns starkt hat mellan ungdomar på grund av brist på kunskaper. Med det menar jag att unga skapar och reproducerar hat - oavsett deras kön, religion, ålder eller etnicitet. Varför detta hat? Jo, för att det är brist på kunskaper samt att man lyssnar för mycket på andra istället för att ta egen inställning, ett eget initiativ eller eget ansvar."
"Men vi måste också vara kritiska mot Israels politik och millitärt. Där det förekommer förtryck och diskriminering mot civila i Palestina. Vi måste visa mod och hopp för framtiden. Vi måste vara med och påverka våra politiker så att dem kan ta upp kampen i riksdagen och förhoppningsvis stärka kraven mot Israels politik samt lyssna på ungdomarna. Barnen och civilbefolkningen i Palestina skall få leva i fred och få leva i frihet. Israel måste upphöra med deras millitära attacker och diskriminering samt förtryck mot palestinska civilbefolkningen i Västbanken och Gaza."
"När man menar Israels politik och millitär menar man inte den israeliska befolkningen eller judar. Det är fel och oacceptabelt att beskylla ansvaret på den judiska befolkningen när Israels politik sköts av politikerna i deras regering och inte av judar i andra länder. Även befolkningen i Israel kan vara emot Israels politik. Vi menar Israels politik då menar vi när dem anfaller och ockuperar visa områden i Palestina. Vi är emot de millitära angreppen." Läs hela debattinlägget här.
Det av SKMA instiftade ELSA-pris skall gå till unga som via sociala medier eller på annat sätt motverkar antisemitism och andra typer av fördomar. För mig låter årets pristagare Siavosh Derakhti som ett bra val.
Lite Klezmer är aldrig fel:
Fler inlägg om tro, antisemitism, Malmö eller Israel hittar du om du klickar på respektive blå etikett nedan:
Jag lärde känna Gun Holmertz på 1980-talet, när vi båda var aktiva i Föreningen Stoppa Rasismen i Göteborg. Den ingick i Riksförbundet Stoppa rasismen som grundades 1983, vars syfte var att motarbeta rasism och främlingsfientlighet i Sverige, samt att försvara rätten till asyl. Den minnesgode kanske kommer ihåg rockmärkena med den öppna handen och texten "Rör inte min kompis". Jag var aldrig aktiv i styrelsen, men som medlem hjälpte jag till att organisera möten, konferenser, konserter och seminarier.
Under samma period på 80- och 90-talen var jag ledamot av Göteborgs Kommunfullmäktige för miljöpartiet, ordförande i stadsdelsnämnd Backa samt vice ordförande i den dåvarande Invandrarnämnden, som bl.a. hade tolkverksamheten och stöd till invandrarföreningar som sina ansvarsområden. Idag tillhör jag inte något parti och man kalla mig för "avdankad politiker". Det betyder dock inte att mitt intresse för politik och frågor kring rasism och mänskliga rättigheter har svalnat, tvärtom. En stor del av mina inlägg på bloggen handlar just om dessa frågor.
Idag är Gun Holmertz verksamhetsansvarig för Caritas Frivilligcentraler i Hjällbo/Bergsjön, samt nämndeman i
Förvaltnings- och Migrationsdomstolen i Göteborg, där hon representerar Vänsterpartiet.
För några dagar sedan skrev hon på Göteborgs-Postens debattsida en artikel, där hon beskriver sin oro för att islamismen får ett allt större fäste i Hjällbo. Hon skriver:
"Hos den somaliska barn- och kulturföreningen Afrikas horn, med vilken vi delar lokaler, ser jag dagligen hur deras ursprungliga verksamhet i ökad grad har övergått till islamism (en uppfattning om islam som en allomfattande religiös och politisk ideologi, bokstavligen baserad på Koranen). Lokalen fungerar numera dygnet runt som en renodlad moské, där bönemattor rullas ut och frekventeras av hundratalet män, varav många nytillkomna. Några är personer som för cirka ett år sedan uteslutits ur Bellevuemoskén för wahhabism (fundamental saudiarabisk islam)."
Vidare kritiserar hon kommunens brister i flyktingmottagningen:
"Mottagandet i Göteborg är så pass bristfälligt förberett att en stor del av de nyanlända somalierna riskerar att gå direkt in i famnen på islamistiskt aktiva landsmän. Jag grundar dessa farhågor på erfarenheter av mitt dagliga arbete som verksamhetsansvarig vid Caritas Frivilligcentral i Hjällbo/Angered. Vi stödjer personer vilka söker asyl eller har fått permanent uppehållstillstånd (PUT) i Sverige, men som på grund av bristande språkkunskaper hamnat utanför SFI:s (Svenska för invandrare) språkprogram. Många har fortfarande efter tio till 15 år i Sverige ett ytterst begränsat ordförråd. Oftast gäller det kvinnor, som efter sin ankomst fött många barn och som stannat hemma och inte skaffat sig språkets grundläggande verktyg för integration. De säger själva många gånger att de är enklare att leva på försörjningsstöd än att aktivt söka arbete, då de anser att skillnaden räknat i inkomst är försumbar."
Att kritisera brister i flyktingmottagningen och integrationen är som att balansera på en knivsegg - det gör man inte ostraffat, framför allt inte när man samtidigt ställer sig kritisk till islamism som hon har gjort här.
Det dröjde inte heller länge innan hon fick svar på tal, av inga mindre än hennes partikamrater. Thaher Pelaseyed (V), ordförande Vänsterpartiet i Göteborg; Yvonne Palm (V), vice ordförande SDN Angered och Christina Höj Larsen (V), riksdagsledamot och integrationspolitisk talesperson svarar i en gemensam artikel att Gun Holmertz spär på redan existerande fördomar:
"Självklart är det inte så att kvinnor med slöja automatiskt är förtryckta eller att skägg är ett tecken på farlig radikalisering i Hjällbo. Dessa felaktiga uppfattningar riskerar skuldbelägga den somalisvenska gruppen på ett sätt som endast skapar ytterligare segregation."
Istället för att argumentera och problematisera de missförhållanden Gun Holmertz har tagit upp, använder hennes partikamrater copy-and-paste-metoden och citerar torrt generella punkter ur partiprogrammet:
"Undermålig SFI som inte baseras på deltagarnas förutsättningar och behov, avsaknad av en politik för full sysselsättning, bostadssegregation, nedrustning av välfärd i förorterna och en utbredd strukturell diskriminering är resultaten av medvetna, politiska beslut.
Vänsterpartiets politik mot segregationen står i direkt kontrast detta. Förutom nationella satsningar på SFI, en politik för full sysselsättning och investeringar i bostäder som bryter segregationen, lyfter vi i vårt handlingsprogram mot segregationen i Göteborg förslag som ger kvinnor möjlighet att stärkas genom kontakter med samhället och med varandra. Vi föreslår också kraftigt sänkta förskoleavgifter för att sänka tröskeln för föräldrar att använda den kommunala förskolan. Segregerande högerpolitik kan endast brytas med en politik som ger förutsättningar för utbildning, arbete och bostad – oavsett vem du är eller var du kommer ifrån. Vänsterpartiet har den politiken."
Här bortses helt från att Vänsterpartiet i snart 20 år haft medansvar för styret av politiken i Göteborg. Istället för att stödja sin partikamrat och diskutera de uppkomna problem hon redovisar, använder de sig av retorik och floskler. Men döm själva genom att läsa hela artikeln, jag kanske har fel?
De skriver: "Holmertz argument visar egentligen två saker som inte explicit uttrycks i hennes artikel, nämligen behovet av en större samlingslokal för muslimer samt Holmertz bristande människosyn.
Holmertz beskriver ett mardrömsscenario när det gäller föreningen Afrikas Horn och deras lokal som ligger intill Caritas, som lyder direkt under påvens auktoritet genom rådet CorUnum. Afrikas Horn är en konstruktiv kraft i Hjällbo, med bland annat verksamhet som riktar sig mot analfabeter, kvinnoverksamhet med seminarier som ”Föräldrars roll i samhället”, sportverksamhet och sommarläger för barn och ungdomar.
Afrikas horn har trakasserats av Holmertz under många år och föreningens medlemmar har länge varit medvetna om Caritas fientlighet, så det är inte förvånande att hon nu kommer med ett populistiskt utspel. Men hennes artikel avslöjar något som ingen förening i Hjällbo förut lyckats att bedriva opinion för, nämligen behovet av en större samlingslokal för muslimer i stadsdelen."
Beteckningen "muslimsk aktivist" gjorde mig misstänksam, så jag började googla. Amanj Aziz driver en egen hemsida och är representant för TUFF (Troende unga framtida förebilder), samma förening som förra året anordnade en konferens i Kortedala och bjöd in hatpredikanten Bilal Phillips, som försvarar självmordsbombare, uttrycker antisemitiska ståndpunkter och förespråkar dödsstraff för homosexualitet.
GT-journalisten Johanna Schreiber bevakade mötet och inleder:
"Hotfull stämning utanför, censur innanför. Reglerna var hårda när GT till slut fick tillträde till konferensen där homohataren Bilal Philips föreläste. - Inga mobiltelefoner, inga fotografier, ingen inspelning, ingen filmning, förklarar mötesarrangören Amanj Aziz när GT slutligen får komma in på mötet."
"I Göteborg har en förening för unga muslimer bjudit in en radikal och mycket kontroversiell muslimsk predikant, som jämställer homosexualitet med mord och våldtäkt, och som argumenterar för dödsstraff för homosexuella. Amanj Aziz, TUFF och Nalin Pekgul, (S) medverkar."
Mycket till debatt blir det dock inte. Nalin Pekgül blir så upprörd över Amanj Aziz´ åsikter att hon lämnar studion. Inslaget är dock intressant, eftersom åsiktsskillnaderna framträder tydligt - minst sagt.
Hör inslaget på länken nedan:
Kritiken mot Gun Holmertz vill inte ta slut. I Göteborgs-Posten skriver Göran Larsson, professor i religionsvetenskap vid Göteborgs universitet, och Simon Sorgenfrei, doktorand i religionsvetenskap vid Göteborgs universitet under rubriken Onyanserad kritik av läget i Hjällbo:
"Gun Holmertz, Caritas Hjällbo, pekar på allvarliga problem i integrationsarbetet i Göteborgs förorter med bristande språkkunskaper och växande arbetslöshet till följd (GP Debatt 18/6).
Flyktingar tycks mötas av privata initiativ snarare än kommunala satsningar. Lägesbeskrivningen är korrekt, men orsaken till problemen framstår som onyanserad. I stället för att fokusera på socioekonomisk marginalisering eller bristande utbildningsbakgrund, reduceras problemet i artikeln till en fråga om islamism.
Det är anmärkningsvärt att en verksamhetsansvarig för en organisation med lång erfarenhet av arbete bland religiösa minoriteter inte är medveten om att det finns varierande tolkningar av alla religioner. Men det finns också regler kring hur man förväntas bete sig i samband med bön.
I synagogan förväntas män bära huvudbonad, i kyrkan är det tvärt om. Under muslimsk bön tar man av sig skorna och hundar är inte välkomna. Självklart skall alla former av kriminell aktivitet bli polisärenden oberoende av ideologi eller religion. Men människor i Sverige har rätt att utöva religion så länge de inte bryter mot lagen. Att vädra bönemattor eller bära sjal eller skägg är inte olagligt.
Holmerz menar att det inte går att prata om dessa frågor. Genom denna argumentation förenar hon sig med antimuslimska och invandringsfientliga röster. Islam och muslimers tro och praktik diskuteras ständigt i svensk politik och media – just nu på GP-debatt – liksom de utmaningar som invandring och integration erbjuder. Det är viktiga frågor som måste diskuteras.
Men att som Holmertz utgå från grumliga och generaliserande föreställningar bidrar inte till integrationen, utan är snarare en del av problemet."
"Om den stora allmänheten - även kallad ”väljarna” - visste hur vanlig den här typen av mobbning med åtföljande rädsla och ofta också total tystnad är, skulle den häpna. Själv har jag träffat flera personer som är förtvivlade över att inte kunna tala fritt utan att riskera repressalier och människor som inte får de jobb de söker för att de sagt eller skrivit något som ”någon” (allt är diffust) inte anser är ”korrekt”. Så är det i Sverige idag: många går omkring och håller god min, men mår dåligt psykiskt för att de inte kan eller vågar diskutera en av de största och viktigaste ödesfrågorna för Sverige– asylinvandringen - utan risk för att hela deras tillvaro raseras.
Se på Gun Holmertz! Över en natt är hon ute i kylan i sitt parti. För att hon berättar om vad hon ser och upplever dagligen. Hennes upplevelser i verkligheten passar inte in i Vänsterpartiets mall och då riskerar hon att bli persona non grata.
Förutom detta har hon också - uttryckligen och inför vittnen - blivit dödshotad i Hjällbo.
”Du går till ditt jobb nu, men inte många dagar till…” sade mannen som även åkallade Allah.
Detta har hon givetvis polisanmält.
Var är Gun Holmertzs partikamrater när hon hotas?
Vi – alla! – måste aktivt och högljutt värna om den grundlagsstadgade rätten till åsikts-, yttrande- och tryckfrihet, om den ska gälla annat än på papper. Annars är den död. De som dödshotar eller avger andra hot mot dem som begagnar sig av sin lagliga rätt att tala fritt, ska straffas strängt. Att försöka kväva det fria ordet, att skrämma och hota till tystnad är allvarliga brott som svenska journalister ofta tar upp när det gäller svenska journalister ute i världen.
Det finns anledning att göra det också här hemma, i det egna landet, att stå upp för Gun Holmertzs och alla andras rätt att yttra sig fritt!"
"Flykting- och invandrarfrågan är det största journalistiska sveket som min generation journalister genomfört i det här landet. Vi har inte på ett seriöst och trovärdigt sätt beskrivit vilka oerhörda problem som finns i ett mångkulturellt samhälle. Jag tillhör dem som försvarar det mångkulturella samhället. Men vi som försvarat det har ju förskönat det. Det är otroliga saker som har hänt i arbetarförorterna, där en trappuppgång på några år kunde förvandlas, medan vi stämplade rasist i pannan på de som protesterade och sedan själva förskansar oss i områden långt bort från flyktingar och invandrare."
Journalister är med få undantag bildad medeklass, med den bildade medelklassens syn på tillvaron:
"Medelklassvärderingar är på många sätt väldigt bra. Homosexuella har samma rättigheter som andra, synen på flyktingar och invandrare är positiv. Men det är också mycket falskt. När ens barn ska gå i en klass där 80 procent inte talar svenska, hur ställer man sig till det då? Det är lätt att snacka."
I gårdagens GP skriver journalisten och socionomen Gunnar Sandelin under rubriken
"Internationella jämförelser visar tydligt att Sveriges politiska elit kör sitt eget race i asylinvandringsfrågan. Ska vi på allvar kunna värna asylrätten för dem som verkligen flyr för sina liv och har skyddsbehov, så måste Sverige ändra kurs."
"Låt mig ytterligare en gång förklara vad jag skrev: Vi står nu inför en stor somalisk anhöriginvandring, där cirka 800 somaliska anhöriga barn samt 200 vuxna väntas till vårt område under de kommande två åren. Förberedelserna för hur denna grupp ska tas emot och kunna integreras i det svenska samhället ser jag som näst intill obefintliga.
Därför är risken stor att de nyanlända drivs i armarna på de personer som jag dagligen ser praktiserar islam på ett sätt som inte befrämjar integration, utan som skapar ytterligare utanförskap.
Av de cirka 200 personer, varav ett 20-tal somalier, som Caritas i Hjällbo arbetar med är nästan alla muslimer. Då vi dagligen delar våra lokaler med Afrikas Horn har flera av våra deltagare upplevt deras verksamhet så pass obehaglig att de inte längre vill komma till oss. Vi störs av böneutrop, arabisk teve och annan liknande pågående verksamhet som inte har med en barn- och kulturförening att göra. Det gör det svårt för oss att bedriva den svenskundervisning som många av våra trasiga och ointegrerade elever så väl behöver för att undvika fattigdom, bristande utbildning och framtida marginalisering."
På frågan Vad tycker du behöver göras för att ta emot dessa människor svarar hon:
"De behöver framför allt ett regelbundet liv. De behöver snabbt som ögat komma i någon ordnad sysselsättning. Betoningen måste ligga på att lära sig svenska och samhällsorientering och det ska ske utanför Hjällbo. De behöver bryta isoleringen här.
Men jag ser också ett stort behov av sjukvård och psykologhjälp. Det här kommer att vara människor, särskilt kvinnor och barn, som är skadade. Vi vet hur det såg ut efter Bosnienkriget.
Och var ska de bo? Här är redan trångbott. Jag har legat på kommunen som en igel men får mest till svar att vi vet inte riktigt när de kommer eller hur många. Men titta på Växjö, där finns en närmast militärisk plan för hur de ska ta emot dem som kommer dit.
Detta har gjort mig både arg och besviken och månaderna går."
I Göteborgs-Posten den 29 juni (tyvärr endast i pappersupplagan), skriver Lars Åberg en krönika med anledning av den efterföljande debatten på Gun Holmertz inlägg, under rubriken
Märkligt försvar av islamismen:
"I ett globalt perspektiv är islamismen en av de verkligt inflytelserika högerextrema ideströmningarna och att analysera och motverka dess spridning borde vara en självklarhet, åtminstone för alla med hjärtat till vänster. Därför blir det så märkligt när så många med vänstersympatier tvärtom försvarar, eller urskuldar, en ideologi som har strukturell diskriminering och orubblig könsmaktsordning på sitt program."
Fler inlägg om integration, migration, islamism och civilkurage hittar du om du klickar på respektive blå etikett nedan:
I onsdags på Sveriges nationaldag skrev jag om hur det gick till när jag blev naturaliserad svensk 1987, samt lite funderingar om vad svenskhet innebär. Här i Göteborg genomfördes en medborgarskapsceremoni i Slottskogen för nya svenskar.
Samma dag togs, enligt Kvällsposten, Prins Daniel emot som en rockstjärna i Malmö av de 300 nya svenska medborgarna som bjudits in till en välkomstceremoni på Malmö Opera.
"Hälsa och krama Estelle från Sveriges färskaste medborgare", ropade några av gästerna. Prins Daniel sken upp, nickade och vinkade ivrigt.
Nedan ett klipp med talet Prinsen höll under tillställningen:
Prins Daniel växer med sin uppgift att representera Sverige för varje gång jag hör honom. Vem minns inte bröllopstalet han höll till Kronprinsessan? Har du mot förmodan missat det, så har jag postat det längst ner i inlägget.
Monarkimotståndarna brukar hävda att ett kungahus är oförenlig med ett demokratiskt styrelseskick, att Sverige skulle bli mer demokratisk med republik. Det tycker jag är bara trams. Sverige är ett av de mest demokratiska länderna i världen, och det står folket fritt att när som helst, via sina politiska representanter i Riksdagen, avskaffa monarkin och införa republik, om och när det så önskar.
Kronprinsessan Victoria och Prins Daniel har inlett ett generationsskifte, och det jag sett hittills visar på en vilja att modernisera Kungahuset, och skapa en egen stil för ett modernt Sverige.
Det är nog ingen tillfällighet att Kungahuset har blivit så aktiv på Facebook på senare tid, där det kontinuerligt läggs upp bilder och där familjens arbete för Sverige beskrivs utförligt via länkar till Kungahusets hemsida.
Så länge vi har så fantastiska företrädare som vår kungafamilj finns ingen anledning att byta statsskick. Man byter inte ut ett vinnande lag. Vad vore en Nobelgala utan kung och drottning? Kungafamiljen kan just vara en samlande kraft som representerar ALLA svenskar.
En vald president, som i Frankrike t.ex., skulle bara representera sina partisympatisörer som lagt sin röst på honom eller henne. Just att representera hela Sveriges folk är ju själva vitsen med ett kungahus. Dessutom gör det Sverige unikt och samtidigt lite exotiskt. Det är lika roligt varje gång att se grånade doktorer och professorer, hitresta från alla världens hörn, likt små pojkar och flickor stå och ta emot sina Nobelpris ur Kungens hand.
Mer glitter och glamour åt folket!
Fler inlägg om Kungahuset, Sverige, integration och migration hittar du om du klickar på respektive blå etikett nedan:
Idag för exakt 50 år sedan kom de första turkiska gästarbetarna till Tyskland, idag är antalet tyskar med turkisk bakgrund 2.5 miljoner, vissa uppskattningar säger drygt 3 miljoner.
Tysk radio och tv har dessa dagar sänt reportage och underhållningsprogram på detta tema. Jag har egna minnen från mina gamla hemstäder Bremen och Lübeck. Delar av Lübecks innerstad hade lika gärna kunnat vara en del av Istanbul: turkiska affärer, biografer, caféer - det hängde tvätt på tork mellan husen.
Gubbarna satt på uteserveringarna, drack te och spelade backgammon, medan fruarna bar på matkassar och försökte hålla reda på barnen som sparkade boll på kullerstensgatorna.
Jubileumståget, som i dessa dagar åker genom Tyskland på turné
Det har dock funnits turkar och muslimer från andra länder i Tyskland mycket längre än så. Nedan en bild av en moské i Berlin byggd 1863.
Fram till de ödesdigra åren mellan 1933 och 1945 var Tyskland ett mångkulturellt samhälle med ett stort inslag av judar och muslimer.
Dagens Tyskland är åter ett land där olika folk och religioner lever sida vid sida. T.ex. har det sedan "Die Wende" 1989 flyttat in runt 1 miljon tyskättade ryssar, många av dem judar. De levde vid floden Wolga, men hade av Stalin tvångsförflyttats till Sibirien. I folkmun kallas de för Volgatyskar.
Just nu byggs det synagogor och moskéer i många tyska städer.
Muslimsk kyrkogård och moské i Berlin, byggd 1863
Modell av moskén som just nu byggs i Köln
Det är naturligtvis omöjligt att skildra förhållandet mellan tyskar och turkar i ett enkelt blogginlägg. Det finns stora problem med integration, men jag väljer idag att sätta fokus på det positiva.
Tyskland är ett av få länder i Europa som saknar ett stort invandrarfientligt parti som man har i Danmark, Sverige, Finland, Nederländerna, Belgien, Frankrike, Schweiz, Österrike och Ungern. De tyska Nationaldemokraterna (NPD) når aldrig mer än drygt 1 % av rösterna i riksdagsvalen.
Det låter kanske konstigt i svenska öron, men jag tror att fotbollen har bidragit mycket till integrationen mellan folken. Fotboll är närmast religion i Tyskland, och det tyska landslaget består numera till hälften av tyskar med rötter i länder som Polen och Turkiet. Här vill jag nämna landslagsspelaren Mesut Özil, som nu spelar i Real Madrid, men tidigare i Werder Bremen.
Nedan en bild från Lübeck, där jag växte upp mellan 1970 och 1978.
Det tyska ordet "FREUNDE" betyder "VÄNNER" :
Det finns två saker jag ALLTID gör varje gång jag är på besök i mitt gamla hemland:
1. Gå till närmaste "Wurstbude" för en Thüringer Bratwurst och en flaska kall Jever.
2. Gå till närmaste Dönerstube för en Döner Kebab och en kall Efes. Kebab äter jag bara i Tyskland och Turkiet, aldrig i Sverige - de är inte goda här.
Till och med Angie älskar Döner:
Fler kända tysk-turkar:
filmregissören Fatih Akin, i Sverige känd genom filmerna "Mot väggen" (belönad med Guldbjörnen)och "Vid himlens utkant", som var Tysklands Oscarsbidrag 2008. Akin föddes 1973 i Hamburg av turkiska invandrare.
Cem Özdemir, språkrör för dom tyska gröna, Die Grünen
Asli Bayram, skådespelerska men mest känd som Miss Germany 2005
Asli Nayram, Miss Germany 2005
Med 2,5 miljoner turkar i Tyskland - är det fortfarande någon som undrar, varför den tyska 12-poängaren i Eurovision Song Contest alltid går till Turkiet? (Nästan - i år fick faktiskt Eric Saade 12, Turkiet bara 10)
Nedan trailern till komedin "Almanya - Willkommen in Deutschland" - vågar man hoppas på att få se den på en svensk biograf?
Till sist: Härlig turkpop som får en att längta till sommar, sol och värme,
Månadens krönika, publicerat i Mölndals-Posten 2011-09-15
Än är inte båten lotsad i hamn
Jag kom till Sverige i slutet på 70-talet och upplevde mitt nya hemland som mycket exotiskt. Det beboddes i huvudsak av lintottar som gick i träskor, klädde sig i utsvängda jeans och lyssnade på dansband och ABBA. Ville jag ha tag i osötat bröd, vitlök eller annat exotiskt var jag tvungen att ta vagnen in till Saluhallen. Ville jag ta några öl efter jobbet tvingades jag ibland att beställa mat, den berömda räkmackan.
Det var lätt att få jobb. Vid min första kontakt på arbetsförmedlingen fick jag frågan, om jag kunde tänka mig att jobba med psykiskt sjuka människor och svarade "ja". Dagen därpå hade jag en tid på personalkontoret på S:t Jörgens sjukhus. Efter en snabbkurs på några timmar fick jag en vit rock, en gigantisk nyckelknippa och började arbeta samma kväll, på en låst manspsykos-avdelning. Senare utbildade jag mig och förblev anställd tills sjukhuset lades ner 1992. Jag kanske var lyckligt lottad men även för flyktingar, som på den tiden mest kom från Latinamerika, var det lätt att få arbete.
Hur ser det ut för nyinflyttade idag? I december förra året infördes ett nytt system för nyanlända och flyktingar. Istället för socialkontoret skall arbetsförmedlingen utgöra den första kontakten. Där görs en etableringsplan och den nyanlände väljer sedan en s k "etableringlots". I Mölndal tillhandahålls sådana lotsar av bl.a. Eductus.
Lotsarnas uppgift är bl.a.att slussa den nyanlände till arbete och undervisning i svenska och samhällskunskap. Många lotsar är socionomer eller ekonomer och har själva invandrarbakgrund. Målet med det nya systemet är egenförsörjning för den nyanlände.
Den gamla modellen har misslyckats. Mediantiden från ankomst till Sverige till anställning är för närvarande sju år för män, tio år för kvinnor.
Av egen erfarenhet vet jag hur viktig arbetsplatsen är för att man skall knyta an till samhället. Det är där man lär känna svenskarna, deras kultur och sättet att vara. Sociala kontakter och ett brett nätverk är A och O för ett gott liv i Sverige.
Arbetsförmedlingens egen utredning visar, att endast 10 personer i hela landet fått ett jobb enligt den nya modellen. Jag ringde upp en etableringslots vid Eductus och frågade hur många nyanlända som fått jobb i Mölndal. Svaret: en person!
Nu skall man kanske inte förvänta sig underverk, organisationen har varit igång knappt ett år. Det viktiga kanske är att den nyanlände har en planering och är på väg.
När jag idag googlade på "etableringslots" fick jag många träffar med annonser som söker efter lotsar.
Det viktigaste är dock att företagen anställer nya medarbetare oavsett om de heter Janne, Stina, Fatima eller Ali, annars hjälper inte alla lotsar i världen.
På måndag börjar ramadan, och Aman och Bassam är tillbaka med sin blogg "30 mosques 30 states". På ett intressant och humoristiskt sätt skildrar de sin rundresa i USA, där målet är att besöka en moské per dag, och berätta om hur det är att leva som muslim i Amerika.
Jag följer inte bara bloggen, utan även deras facebooksida, som uppdateras och fylls på med kommentarer från deras "fans" dagligen. Jag rekommenderar att följa deras rundresa genom ett USA som gemene man inte vet så mycket om.
2010-09-09 bloggade jag om denna solskenshistoria om Chip och Eunice, som får bli dagens Don Christo-favorit:
Chip & Eunice
Om alla människor på jorden ägnade mer tid av sina liv åt att bygga broar mellan folk, skulle världen se mycket annorlunda ut. Chip Ordman är jude, hans fru Eunice kristen.
Läs deras underbara historia på bloggen 30 Mosques här.
Den gjorde min dag, eller som man säger: It made my day. Ha en underbar dag!
För en månad sedan, den 14 juni, skrev jag en hyllning till Nyamko Sabuni , om de nya insatserna regeringen gör mot tvångsgifte av minderåriga svenskar, ett problem få politiker vågat ta tag i under många år.
Man behöver inte googla länge för att hitta hatartiklar om Nyamko Sabuni, såväl på högerextremistiska bloggar som på bloggar tillhörande tyckare på vänsterkanten.
Nyamko har allt sedan hon första gången tillträdde som invandrarminister 2006, blivit kallad för både rasist och islamofob.
Följer man hennes arbete noga, så framkommer det dock en bild av en människa som brinner för integrationsfrågorna, som ständigt reser runt i landet för att träffa människor, och som på plats försöker göra sig en bild av läget i Sverige.
Dessutom ger hennes arbete resultat och hon får saker uträttade.
I Dagens Nyheter den 12 juli skriver jämställdhetsministern:
att regeringen nu satsar 10 miljoner på fortbildning av lärarna i bland annat sex och samlevnad.
Att behandla sex- och samlevnadsfrågor i biologiämnet är för snävt. Regeringen vill därför satsa på en ämnesintegrerad sex- och samlevnadsundervisning i skolan. Det är viktigt för jämställdheten och för att motverka sexuellt våld och trakasserier.
Skolverket får också i uppdrag att öka skolans kunskaper om könsskillnader i språk-, läs- och skrivutveckling. Även kunskapen om hedersrelaterat våld måste öka i skolan.
Särskilt glad blev jag över, att med den nya skollagen upphör den tidigare möjligheten till dispens av religiösa och kulturella skäl.
Det innebär att alla elever får samma förutsättningar att tillgodogöra sig sex- och samlevnadsundervisningen.
Hela hennes DN-artikel med rubriken "Lärarna måste bli bättre på att undervisa om sex"
Själv gick jag i skolan på 60- och 70-talet i Tyskland. Min sexualundervisning bestod av en stammande kvinnlig biologilärare á la frikyrkodam med knut, som med pekpinnen i högsta hugg visade oss tecknade bilder av könsorgan på en ålderdomlig plansch, som verkade vara en kvarleva från Tredje Riket.
Med rodnad och darrande röst försökte hon förklara för oss hur barn blir. I själva verket visste vi ju redan allt tack vare ungdomstidningen BRAVO.
Där lärde "Dr. Sommer" ut sexualpraktiker, och med fotografier visades minsann hur man trär på en kondom för säkrare sex. BRAVO fanns i varje tysk tonårshem, och lär visst göra det än idag.
Så här kunde sexualundervisningen gå till i Sverige 1962.
Här är det Elise Ottesen-Jensen som håller i taktpinnen.
Klicka här och ta del av de senaste sextipsen i Allan Ollonkullens sexskola:
Både Lotta Schelin, som haft magbesvär, och Linda Forsberg, som stukade foten i matchen mot Japan, kunde på lördagen träna för fullt. Det positiva beskedet från Schelin och Forsberg innebär att de troligen spelar från start på tisdag mot Colombia.
Fotbollslandslagets förbundskaptenen Thomas Dennerby manade på sina spelare under den första officiella VM-träning i Köln. Träningen var öppen för media och ett 20-tal åskådare tittade på i regnet.
(Källa: Sydsvenskan 2011-06-25)
Dirndls specialtillverkade inför årets VM
Idag börjar damernas fotbolls-VM i Tyskland. Det är inte lätt att hitta intressanta artiklar i svensk press om detta, jämfört med tyska massmedia som skriver spaltmetrar om tävlingen i dessa dagar.
Kanske beror det på att svenskorna inte spelar förrän på tisdag. Att Tyskland är värdland för årets turnering betyder nog en hel del också.
Olympiastadion, Berlin
Klockan 17:40 inleds öppningsceremonin i Berlins Olympiastadion, innan det är dags för det tyska lagets första match mot Canada klockan 18:00.
Tyskland spelar i grupp A tillsammans med Frankrike, Canada och Nigeria.
Svenskorna får vänta till på tisdag. Klockan 15:00 är det avspark i Leverkusen mot Colombia.
Sverige spelar i grupp C, där förutom Colombia även USA och Nordkorea ingår.
Hör tränaren Thomas Dennerby om vad han anser om Sveriges chanser i årets VM:
Den 1 juni publicerades min fotbollskrönika i Mölndals-Posten.
Den har rubriken "Livet är för kort för att se på dålig fotboll", och du kan läsa den här.
Visste du att damfotboll har varit förbjudet i Tyskland mellan 1955 och 1971?
Sveriges Radios korrespondent intervjuar några äldre damer om deras liv med fotbollen, mycket intressant.
Du kan höra inslaget om du klickar här.
Football Can Contribute to Integration
Läsvärd artikel på engelska ur nättidningen Qantara.dehär
Nej, självklart inte, men låt mig ändå göra ett försök:
I dagarna firas skolavslutningar över hela landet. Här i Mölndal har rektorn för Bosgårdsskolan och Ekhagaskolan, med utbildningsförvaltningens godkännande kommit fram till att skolavslutningen inte längre ska genomföras i kyrkan.
Föräldrar har via brev och mejl motsatt sig beslutet då de anser att det varit en fin tradition med såväl vinter- som sommaravslutning i kyrkan. Föräldrarna har fått svar om att undervisningen ska vara konfessionsfri och att avslutningarna måste anpassas så att alla elever kan vara med. Mölndals-Postens insändarsida har dominerats av artiklar både för och emot avslutningen i kyrkan; de flesta för, bland dem flera avsändare märkta SD.
Sverige är ett paradoxalt samhälle. Vi är världens mest sekulariserade folk, har avskaffat statskyrkan, men ändå vurmar många för, att barnen skall tillbringa sin skolavslutning i kyrkan, visserligen med restriktioner:
Den 30 maj i Sveriges Radios P3-nyheter kl 07:00 förklarar Ingegärd Hillborn från Skolinspektionen vad som gäller:
"Böner får inte läsas, men man får naturligtvis sjunga våra traditionella sommarvisor".
Hyckleriet har härmed nått nya höjder: Kyrkan skall ställa sina lokaler till förförfogande, men prästen ombedes tiga i församlingen. Ridå!
Jag kom till Sverige i slutet av 1970-talet. Vid min första skattedeklaration upptäckte jag att jag var medlem i Svenska Kyrkan, trots att jag aldrig hade begärt inträde. Tänk om jag hade varit katolik, metodist, pingstvän, baptist eller jude?
På den tiden var det Svenska Kyrkan som skötte folkbokföringen, och kom man hitflyttad från Tyskland tvångsrekryterades man utan att bli tillfrågad.
Nu råkar det vara så, att jag har min kristna tro och är medlem i tyska församlingen sedan mer än 30 år. Jag känner dock inget behov av att missionera. Det jag vänder mig emot är tillvägagångssättet: att kollektivansluta utan att fråga. Vi får inte tumma på religionsfriheten, det skall vara upp till var och en att bestämma vilken tro man vill ansluta sig till.
Vi har skilt kyrka och stat i Sverige för att vi anser att varje människa är fri. Ingen präst, imam eller rabbin ska bestämma över våra liv. Husförhörens tid är historia.
Jag anser att skolundervisningen ska vara konfessionsfri. Barnen ska ha rätt till samma undervisning oavsett kön eller religiös tillhörighet. Religionsundervisningen är viktig, men barnen skall undervisas om alla religioner. Är man vuxen kan man välja vilken tro man vill tillhöra. Av samma anledning är jag emot barndop; ett spädbarn är försvarslöst och kan inte välja.
I konsekvensens namn: Antingen är skolavslutningen konfessionslös, på neutral mark och till för alla oavsett religion, eller så håller man den i kyrkan med allt vad det innebär. Då kan dock inte ickekristna elever delta.
Att förmätet be prästen att hålla käft och inte tala om Gud anser jag vara en oförskämdhet och höjden av hyckleri.
En krönikör jag uppskattar är Ann-Sofie Hermansson. I sin senaste krönika tar hon upp detta ämne under rubriken "Den blomstertid nu kommer". Hon står för en helt annan ståndpunkt än undertecknad, och skriver:
"Idag har skolavslutningar i kyrkan blivit kontroversiellt på sina håll. Med argument om att det strider mot religionsfriheten har man i vissa fall avstått från traditionen att avsluta i kyrkan. Jag tycker det är fel. En av mina närmaste vänner är varmt troende muslim. Hon har aldrig haft några problem med kyrkliga skolavslutningar. Visserligen sjöng hon inte med i psalmerna men hennes uppriktiga åsikt är att man måste visa respekt för folkmajoritetens kulturella traditioner."
Befinner man sig i en kyrka, anser jag att man befinner sig i Guds hus, inte i ett kulturhus eller liknande.
Där skiljer vi oss åt, men läs gärna hela Ann-Sofies krönika här.
För att ingen skall missförstå mig: Vi skall vara stolta över vårt svenska kulturarv, och självfallet skall alla barn oavsett religion eller etnisk bakgrund få sjunga "Den blomstertid nu kommer".
Även om det är en psalm, tillhör det den svenska kulturskatten. Men tvinga inte barnen in i kyrkan, psalmen går lika bra att sjunga i aulan eller ute på skolgården.
Till sist:
Jag blir lätt avundsjuk på hur nya svenskar välkomnas idag på ceremonier runtom i landet på nationaldagen den 6 juni. Tänk om det hade funnits på min tid.
Jag blev svensk medborgare 1985: det damp ner ett kuvert på hallgolvet med lite samhällsinformation på tyska (!), och veckan därpå kom kallelsen till mönstringen på Säve flygfält. Så var det med det, då.
En skön sommar tillönskar jag alla läsare på bloggen!
Man behöver inte googla länge för att hitta hatartiklar om Nyamko Sabuni, såväl på högerextremistiska bloggar som på bloggar tillhörande tyckare på vänsterkanten.
Nyamko har allt sedan hon första gången tillträdde som invandrarminister 2006, blivit kallad för både rasist och islamofob.
Följer man hennes arbete noga, så framkommer det dock en bild av en människa som brinner för integrationsfrågorna, som ständigt reser runt i landet för att träffa människor, och som på plats försöker göra sig en bild av läget i Sverige.
Dessutom ger hennes arbete resultat och hon får saker uträttade.
Idag skriver hon tillsammans med utrikesminister Carl Bildt på Aftonbladet Debatt om de nya insatserna regeringen gör mot tvångsgifte av minderåriga svenskar, ett problem få politiker vågat ta tag i under många år.
De hänvisar till Ungdomsstyrelsens statistik som visar att 8 500 unga i landet är oroliga över att inte få välja vem de ska gifta sig med, och skriver:
"Tvångsäktenskap kan inte ursäktas med hänvisning till tradition eller kultur. Därför får Sveriges ambassader i utlandet nu särskilda riktlinjer för hur de ska hjälpa ungdomar som riskerar bli bortgifta mot sin vilja".
Läs hela artikeln "Så ska vi rädda unga från att bli bortgifta här.
Läs Nyamkos artikel på Newsmill: Sverige bör skärpa lagstiftningen för att hindra barnäktenskap här
Hör Sveriges Radios intervju med Nyamko Sabuni genom att klicka på länken nedan:
Avslutningsvis:
Jag beundrar människor med civilkurage, som i sitt arbete kämpar för sina ideal om jämställdhet och alla människors lika värde, trots det motstånd de möter i form av ständiga trakasserier, förföljelser och kränkningar.
Dessutom är hon snygg, och enligt min mening en av de mest väl klädda ministrar Sverige någonsin haft.
Lite Bonus-Musik med en annan av mina idoler, även det en kvinna med stor integritet och kämparglöd, som jag haft lyckan att få uppleva live många gånger, senast förra året på Götaplatsen i Göteborg:
Den går ut på atta alla byter ut sin ansiktsbild (eller vad det nu heter på Fejjan) till Sørens. Så blir alla assimilerade enligt Pindska mått mätt!
Nästa steg är kommande val, där det gäller att se till att Dansk Folkeparti inte blir tungan på vågen, så kan Danmark äntligen åter bli ett hederligt land av det som danskar är : goda, glada och underbara människor :-))))) - nå inte alla såklart, men de flesta."
Så här skriver danskarna själva på sin facebooksida:
Vi vil gerne vise Søren Pind hvor kedelig et land er når alle er assimilerede. Derfor opfordrer vi alle til at skifte deres profilbillede ud med Søren Pind.
English:
The new Danish Secretary of Integration, Søren Pind, immediately made the statement that he didn't want the immigrants of Denmark to be integrated in danish society, but that he wanted them to be assimilated. To show Søren Pind how boring a country without diversity and space for multiple cultures would be, we would ask everyone to change their profile photo to Søren Pind.
Ikväll såg jag min första 5-poängare på filmfestivalen. Det var länge sedan jag upplevde en så intensiv rolltolkning på bio. Sibel Kekilli är fantastisk som unga mamman Umay i detta tysk-turkiska drama om hederskultur. Hon lämnar sin misshandlande man och försöker börja om sitt liv i Tyskland tillsammans med sin lille son.
Sällan har jag sett det patriarkala förtryckarsystemet så väl och så initierat gestaltat. Minst lika väl skildras svårigheterna för dem som vill ingripa. Här får man verkligen hela spektrat presenterat i en fulländad form.
Det går inte att berätta mer än så om handlingen - då skulle jag förstöra filmupplevelsen för dig som tänker se den. Jag kan utlova ett spännande och gripande drama. Det är första gången jag sett hedersproblematiken skildras på bioduken på ett så engagerat sätt som i denna film. Hoppas verkligen att den hittar sin väg till svenska biografer. Filmen har ett gastkramande och oväntat slut!
Filmen är Tysklands oscarskandidat.
Regi: Feo Aladag, Tyskland, 2010
Betyg: 5 mölndalskråkor
Alla mina inlägg och filmrecensioner från årets filmfestival finns samlade här!
