Reality - Göteborg International Film Festival

Reality

Regi: Matteo Garrone, Italien, 2012

"2008 vann Matteo Garrone juryns stora pris i Cannes för den krassa Gomorra om Neapels organiserade kriminalitet. I fjol mottog han samma pris för ännu en neapolitansk nutidsskildring. Tonen är den här gången lättare, men samhällskritiken är fortfarande hård. 

Reality följer en fiskhandlare (Aniello Arena), som blir besatt av att få en roll i italienska Big Brother. När tankarna på en framtid som kändis tar över, mister han förmågan att skilja mellan fantasi och verklighet. 

Aniello Arena gestaltar detta med stor känsla för både det roliga och det tragiska i den envisa drömmarens öde, och Garrones visuellt förförande film kombinerar dramat från det lokala torget med flera överdådiga sekvenser från både Cinecittà och Colosseum."

-Eva Novrup Redvall, GIFF-

Jag hade höga förväntningar efter Matteo Garrones utmärkta film Gomorra, men blev väldigt besviken. Reality skall väl föreställa ett slags samhällskritik mot skit-tv som Big Brother och liknande fördummande dokusåpor. Det hade kunnat göras med mycket mer bett och finess, och om den inte hade varit så lång. Gääääsp. Tack vare kostym och dekor blev det ett godkänt i alla fall. 

Betyg: två kråkor (godkänd)

Så här tyckte Indie Wire, The Telegraph och The Guardian

Så här tyckte tittarna på Rotten Tomatoes

Samtliga filmer jag sett och recenserat på årets Göteborg International Film Festival finns samlade under GIFF 2013

Berberian Sound Studio - Göteborg International Film Festival

Berberian Sound Studio

Regi: Peter Strickland, Storbritannien/Tyskland/Australien, 2012

I den italienska Berberian Sound Studio ljudläggs bara de allra värsta B-filmerna. Det är en klaustrofobisk och märklig plats. Hit kommer 1976 en naiv och blyg ljudtekniker från den engelska landsorten. Gilderoy, skickligt gestaltad av Toby Jones, har fått jobbet att göra ljudmixen till en ny film av skräckfilmsmästaren Santini. 

Han hamnar mitt i ett pågående kaos med bittra aktriser, odugliga tekniker och ständig penningbrist. Peter Strickland debuterade med Katalin Varga 2009. Berberian Sound Studio är hans andra film och har jämförts med både Bergman och Lynch. 

En svart thrillerkomedi om filmskapandets magi i en tid när teknologin fortfarande var analog.

-Freddy Olsson, GIFF-

Betyg: fyra kråkor: 

Så här tyckte The Guardian och så här tyckte tittarna på Rotten Tomatoes

Filmens Facebooksida

Samtliga filmer jag sett och recenserat på årets Göteborg International Film Festival finns samlade under GIFF 2013

Från Italien till Haiti - Love it or leave it!

Göteborg International Film Festival pågår för fullt, och i söndags såg jag två intressanta dokumentärer. 

I Italy: Love It Or Leave It  tar paret Luca Ragazzi och Gustav Hofer med oss på en bilresa genom Italien med sin Fiat 500, som skiftar färg flera gånger under filmens gång. Det är en slags uppgörelse med sitt hemland, med glimten i ögat och en typ av hatkärlek till Italien.  

Resans mål är att Luca skall övertyga Gustav om att Italien trots allt är ett bra land att leva i. Vi träffar Berlusconianhängare, ägaren till en Mussolini-Souvenirshop, och afrikanska slavarbetare i södra Italien. 

Miljöskandaler, mafia, och ruinstäder med påbörjade betongskelett, eftersom byggherrarna stuckit med fondpengar de fått från stat, kommun och EU.  

Vi får oss till livs det ljuva Italien samt dess bråddjupa avigsidor.  

För två år sedan var de i Göteborg och visade Suddenly, last winter där de gjorde upp med den katolska kyrkan som enträget kämpat för att homosexuella i Italien inte skall ha samma rättigheter som alla andra. Mycket sevärd även den. 

Efter den visningen berättade de att de var mycket förtjusta över vår arkitektur. De hade vandrat genom Göteborg i flera timmar och beundrat våra vackra byggnader. Det omdömet tyckte jag var anmärkningsvärt, att komma från två personer som lever i Rom. 

Även ikväll var Lucas och Gustav närvarande efter filmvisningen för att svara på frågor. Det gemensamma med deras dokumentärer är att de mitt i allt det negativa och bisarra alltid behåller sin humor, så att man skulle kunna kalla deras filmer för feelgood-dokumentärer.  

Jag skall inte avslöja huruvida de lämnade Rom för Berlin, men bilden nedan ger kanske en ledtråd.  

Hemsidan för Italy: Love It Or Leave It här 

Regi: Gustav Hofer, Luca Ragazzi, Tyskland/Italien, 2011

Betyg: 4 mölndalskråkor (=mycket bra)

Italy: Love It Or Leave It, trailer:

Kvällens andra dokumentär var When The Drum Is Beating  I över 50 år har den omtyckta musikgruppen Septentrional burit Haitis folk genom sorg, diktatur, glädje, kaos, naturkatastrofer och drömmar om demokrati. 

Gruppens musik är en korsning mellan kubanskt storband och voodootakter, och med dess hjälp får vi genom gamla journalfilmer och intervjuer med haitier en redogörelse över Haitis tragiska historia. 

Det är delvis grymma bilder vi ser: Papa Docs milis Tonton Macoute som avrättar motståndsmän, och jordbävningskatastrofen med 300.000 dödsoffer. Haiti är ett land i nästan ofattbar djup fattigdom. 

Som filmfestivalens Niclas Goldberg skriver i programmet: "Det är tack vare musiken som ett av de fattigaste länderna på västra halvklotet överlevt. Musik är liv, politik och kärlek."

Fantastiskt storband med ett underbart gung. Filmen är ett slags haitisk Buena Vista Social Club. Jag visste inte så mycket om haitisk kultur och musik, det gör jag nu.   

Hemsidan till When the drum is beating här.  

Regi: Whitney Dow, USA/Haiti, 2011

Betyg: 3 mölndalskråkor (=bra)

When The Drum Is Beating, trailer:

Alla mina inlägg och filmrecensioner från årets filmfestival 

finns samlade här!

Se även min recension av musikdokumentären från bluesens Mississippi: Times Like Deese

------------------------------------------------------------------------------------------------------------- 

Julfred och gratis kramar - god fortsättning!

God fortsättning! önskar jag alla bloggläsare. En god vän påminde mig idag om årsdagen av julvapenvilan mellan engelska och tyska soldater i ingenmanslandet, mellan skyttegravarna på västfronten. 

På julnatten sjöngs julsånger på båda sidorna om fronten. En grupp tyska soldater närmade sig engelsmännen för att önska dem en god jul. 

På Annandagen spelade de fotboll med varandra. Det måste ha varit den mest udda landskampen mellan England och Tyskland i världshistorien. 

Händelserna är filmatiserade men så vitt jag vet har filmen aldrig visats i Sverige. Daniel Brühl (Goodbye Lenin) har en av huvudrollerna. 

På bloggen Svarten  kan du se en underbar brittisk kortfilm som skildrar denna händelse.

Den uttrycker, enligt min mening, vad hela julen egentligen handlar om.


Läs mer om händelserna i Allt om historia 

och på den brittiska sidan The Long Long Trail

Till sist vill jag dela ut många julkramar till er alla, 
och önska god fortsättning! 

Casa Pound - hur fascismen breder ut sig i Europa, igen!

I förrgår mördade högerextremisten Gianluca Casseri två senegalesiska gatuförsäljare, och skadade ytterligare tre afrikaner mycket svårt, mitt på ljusan dag i Florens, Italien,  innan han tog sitt eget liv. 

Han sympatiserade med den fascistiska organisationen Casa Pound, som är uppkallad efter den amerikanske författaren och kompositören Ezra Pound. 

Tidskriften EXPO skriver: 

"Casseri har chockat Italien med sin massaker som inleddes vid en marknad i centrala Florens där han mitt på dagen sköt ihjäl två senegaleser och skadade en person svårt. Sedan gick han vidare till en närliggande marknad, där sköt han ner ytterligare två senegaleser som nu vårdas på sjukhus. Den nyfascistiska terroristen begick därefter självmord. 

Casseri är inte okänd inom den fascistiska miljön, han har bland annat skrivit boken Kaosets nyckel (La chiave del caos). I boken förnekar Casseri Förintelsen och boken har fått stor uppmärksamhet i den högerextrema miljön i Italien. Casseri var aktiv i den militanta nyfascistiska organisationen Casa Pound. 

Organisationen tar dock avstånd från Casseris attentat. I Sverige har Casa Pound samarbete med den högerextrema organisationen Nordisk ungdom, så sent som i april 2011 föreläste representanter från Casa Pound för aktivister inom Nordisk ungdom."

Enligt tyska public service-kanalen ARD anordnade de tyska Nationaldemokraterna, NPD, år 2010 ett seminarium om Casa Pound i det nyöppnade "Utbildningscenter för nationell ungdom" i norra Sachsen. 

En av initiativtagarna till denna skola är Jürgen Gansel, NPD-representant i Sachsens delstatsparlament.  En av förgrundsfigurerna i uppbyggnaden av skolan heter Maik S., som av polismyndigheterna misstänks vara inblandat i NSU (Nationalsocialistischer Untergrund) - den grupp som i över ett decennium rest runt hela Tyskland och kallblodigt mördat egenföretagare med invandrarbakgrund. 

I samband med Casa Pound-seminariet lär Maik S. ha gjort följande uttalande: "Detta utbildningscenter skall utvecklas till en mönsteranläggning, där motståndskampen mot landsförrädarna kommer att växa nerifrån och upp". 

Casa Pound har använts som förebild i undervisningen även i NPD:s "Utbildningscenter för hembygd och nationell identitet", under rubriken "Kulturrevolution från höger - exemplet Casa Pound". Utbildningscentret mål är att sammanföra politik, kultur och diverse högerextrema sammanslutningar.

För åtta år sedan ockuperade italienska nyfascister ett hus vid Via Napoleone III i Rom. Det ligger i en stadsdel med många migranter - här organiseras seminarier och konserter, dit nynazister reser från hela världen. 

Casa Pound "kopierar" vänsterns arbetssätt genom att sammanfläta politik, konst, kultur och musik, som tilltalar ungdomar. Hit hör graffittimålning, skateboard, konstutställningar, filmvisningar, konserter.

I östra Tyskland utnyttjar NPD arbetslöshet och social tristess för att locka till sig nya medlemmar. I en del utflyttningskommuner med låga skatteinkomster har NPD tagit över driften av  fritidsgårdar, daghem, skolor, etc. 

I TV-intervjuer med avhoppade nynazister som fått hjälp av EXIT har jag hört vittnesmål om, hur man målinriktat går på ungdomar som har det svårt, t. ex. där föräldrarna är arbetslösa och super. 

Casa Pound i Italien verkar ha samma program: de erbjuder social trygghet för ungdomar i en svår ekonomisk och social situation. Det var precis så fascismen började gry i 30-talets Europa. 

Länkar:


EXPO: Italien skakas av fascistattentat

Sveriges Radio: Rasistiskt död i Florens - två döda

Bloggaren Oskorei, en indo-europeisk hedning, identitär traditionalist, och högerradikal, om Casa Pound

Mördaren Gianluca Casseri

Bäst och utförligast information hittar du på de engelska och tyska sidorna nedan: 


The Neo-Nazi Who Murdered Two African Street Traders, International Business Times

Berlusconi Allies Linked to Florence Killer Gianluca Casseri's Far-Right Group, International Busines Times

"Casa Pound" - Vorbild für deutsche Neonazis, på tyska motsvarigheten till Rapport, ARD Tagesschau

Så här marknadsför sig Casa Pound på nätet. Låt dig inte luras av det vackra italienska språket - en fascist är en fascist är en fascist .....

La prima cosa bella

Göteborg International Film Festival

The First Beautiful Thing, jag föredrar den vackra originaltiteln La prima cosa bella, är drömfilmen för alla oss som älskar italienska melodramatiska filmer och schlagers från 70-talet. Regissören Paolo Virzis barndomsskildring från Livorno i Toscana är en varm och humoristisk feelgoodfilm.

I centrum står modern Anna med brustna skådespelardrömmar. Filmen rör sig lätt och elegant mellan nutid och 60- och 70-tal. Modern har insjuknat i cancer och lever på hospice, där sonen Bruno försöker försonas med mamman under hennes sista dagar i livet. Anna spelas här av Stefania Sandrelli som vi sett i många av Ettore Scolas filmer.

Publiksuccé i Italien och landets Oscarsbidrag. Fyra mölndalskråkor för denna underbara italienska verklighetsflykt, som jag hoppas kommer att hitta sin väg till svenska biografer.

Regi: Paolo Virzì, Italien, 2010

Lyssna på en av alla vackra sånger som förekommer i filmen:



Alla mina inlägg och filmrecensioner från årets filmfestival finns samlade här!