lördag 31 juli 2010

Europride och Charlotte von Mahlsdorf

Idag på Pridedagen minns jag EuroPride i Stockholm 1998. Det är den enda pridefestivalen jag besökt. Det var en fantastisk vecka med tusentals deltagare från hela världen. Jag gick med i paraden bakom Miljöpartiets banderoll,och festivalen avslutades med en fantastisk konsert på Skansen, med uppträdanden av Eva Dahlgren och Dana International, m.fl. Det var seminarier, teaterföreställningar, samt underhållning på Mosebacke. Där träffade jag Charlotte von Mahlsdorf, en underbar kvinna med ett gripande livsöde.

Charlotte von Mahlsdorf döptes till Lothar Berfelde och var son till Max och Gretchen Berfelde. Enligt den självbiografi hon skrev var hon redan som liten intresserad av att klä sig i flickkläder och av gamla saker. Även om Lothar rent fysiskt var pojke så kände hon sig inombords som en flicka. I ungdomen brukade hon då och då hjälpa personer som köpte upp lösöre och rensade ut lägenheter - ofta lägenheter som hade tillhört deporterade judar. Fadern Max Berfelde blev medlem i Nazistpartiet redan i slutet av 1920-talet,  blev lokal partiledare i Mahlsdorf och 1942 tvingade han Charlotte (då Lothar) att gå med i Hitlerjugend. De grälade ofta, fadern misshandlade både Charlotte och mamman, situationen förvärrades 1944 när Lothars/Charlottes mamma lämnade familjen under evakueringen av Berlin. Fadern krävde att Lothar/Charlotte skulle välja mellan mamman och pappan, och hotade henne med en pistol. Det slutade med att Lothar/Charlotte slog ihjäl sin far med en brödkavel när denne låg och sov. Efter flera veckor inspärrad på en psykiatrisk klinik så blev hon i januari 1945 dömd till fyra års ungdomsfängelse.

I samband med att andra världskriget tog slut blev Charlotte/Lothar frisläppt. Hon arbetade med försäljning av second-handvaror och började klä sig mer feminint, Lothar blev Lottchen. Hon älskade äldre män och blev en välbekant person i staden, känd under namnet Charlotte von Mahlsdorf. Hon började samla på vardagsföremål och började ta hand om historiska föremål från utbombade hus. Den rådande situationen i Berlin gjorde att många flyttade till Västtyskland och sålde sitt bohag för en billig penning. Den samling som hon byggde upp blev grunden till Gründerzeitmuseet.

Charlotte engagerade sig i bevarandet av den herrgård som fanns i Mahlsdorf och som hotades av rivning. Det slutade med att hon själv fick flytta in i huset hyresfritt. 1960 öppnade hon sitt museum i huset, ett museum som innehåller en mängd vardagsföremål från perioden 1870-1895, den epok som på tyska kallas Gründerzeit. Museet blev välkänt inom olika kulturella kretsar, och även inom Berlins gayrörelse.

Från 1970 hade Östberlins gayrörelse då och då möten och evenemang i museet. 1974 ville de östtyska  myndigheterna själva ta över kontrollen över museet och dess utställningsföremål. I protest började Charlotte ge bort föremålen till besökare. Tack vare insatser från skådespelaren Anne-Kathrin Bürger och åklagaren Friedrich Karl Kaul (och kanske även tack vare Charlottes insats som inofficiell medarbetare eller Stasikollaboratör) så gav myndigheterna upp sitt krav 1976 och Charlotte kunde ensam behålla kontrollen. 1991 attackerade nynazister en av de festligheter som hölls i museet. Flera deltagare skadades. I samband med detta gjorde Charlotte offentligt att hon övervägde att lämna Tyskland.

1992 fick hon utmärkelsen Bundesverdienstkreuz ur presidentens hand; den största utmärkelsen man kan få i Tyskland. Hennes beslut att lämna Tyskland innebar att hon stängde museet 1995, och 1997 flyttade hon till Porla Brunn i Laxå. Där öppnade hon ett nytt museum med inriktning på sekelskiftet 1900. Staden Berlin köpte upp Gründerzeitmuseet och 1997 kunde det öppnas på nytt. Hon avled på grund av hjärtproblem under ett besök i Berlin den 30 april 2002.  Innan sin död fick hon namnet Charlotte von Mahlsdorf registrerat som sitt officiella artistnamn.

Min mamma var en stor beundrare av Charlotte. Hon träffade henne i Lübeck när hon läste offentligt ur sin bok "Ich bin meine eigene Frau", som jag numera har ett handsignerad exemplar  av.

Boken har också filmatiserats av den tyske regissören Rosa von Praunheim, med samma titel. Björn Kjellman spelade Charlotte i pjäsen "Jag är min egen fru" på Stockholms Stadsteater. Pjäsen var en succé och gick på turné. Jag såg föreställningen på Göteborgs Stadsteater, jag tror det var 2004.


Jag hade lyckan att träffa Charlotte två gånger efter EuroPride 1998, sista gången tillbringade vi en hel natt tillsammans med goda vänner till mig i Göteborg. Vi drack vin och satt som små ljus, ivrigt lyssnande på historierna ur Charlottes liv. Hon var en levande historiebok, som hade upplevt Weimarrepubliken, Hitlers Tredje Rike och DDR:s Stalin- kommunism. Samtliga dessa epoker överlevde hon, knixande och  iklädd dessa gammaldags kvinnokläder. Vi skrattade gott åt hennes eskapader, när hon inlät sig i hemliga s/m-lekar - för det hade hon en verklig passion för!

Charlotte på min kylskåpsdörr

Jag tror aldrig att hon riktigt trivdes i Sverige. Hon var ledsen över att ha tvingats flytta från sitt älskade Berlin. Ofta satt hon på sitt museum i Laxå, spelade gamla stenkakor från 1930-talet, och drömde sig bort. Numera sitter hon på detta vykort på mitt kylskåp, och säger "God morgon" varje dag, när jag öppnar det för att laga frukost.




fredag 30 juli 2010

Stormy Weather

Idag kändes det som om sommaren tagit slut. Det har regnat och blåst i över ett dygn, och det kändes lätt att börja ett nytt arbetspass. Jag arbetar 7-dagars-schema fredag till torsdag, och är sedan ledig fredag till torsdag; bästa arbetsschema jag haft någonsin! Det känns som om jag har semester varannan vecka.

Norrmännen förutspår dock uppehåll och lättat molntäcke imorgon, lördag; såväl i Göteborg som i Stockholm. Pride-deltagarna slipper förhoppningsvis att bli blöta.

Klockan börjar närma sig i midnatt, och jag kopplar av med en flaska Jackie Brown från Mikkeler; samtidigt som jag lyssnar till Lena Horne. Det kan Du också göra, om Du skrollar ner och klickar på YouTube-länken. Är inte "Stormy Weather" en passande låt för idag? Önskar alla en trevlig helg, imorgon är en annan dag, ..

Lena Horne - Stormy Weather (1943)

COMING OUT - Trailer DDR 1989

Coming Out - biopremiär 9 november 1989

torsdag 29 juli 2010

Monsunsoppa med musik

Det var en underbar varm och solig sommarkväll igår på Liseberg. Ännu en monsunsoppa slank ner genom strupen. Jag verkligen rekommenderar ett besök i caféet vid Taubescenen, soppan är något dyr men mycket delikat, rekommenderas!
Anna Lotta Larsson

 Anna Lotta Larsson uppträdde på Taubescenen med ett blandat program bestående av sånger av bl.a. Göran Fristorp, Benny Andersson, Leonard Cohen och Evert Taube. Hon sjöng även  Peter Le Marcs  "Saknad", samt "Minnet och tystnaden", den sista låten Evert Taube komponerade medan han var i livet. Hon gjorde en mycket fin tolkning!


Efter konserten tog vi oss ner Hakets uteservering, tittade på solnedgången och Danmarksfärjorna,  och njöt av några goda öl. En ny bekantskap för mig var en Doppelbock Dunkel från Schloss Eggenberg i Graz, Österrikes äldsta familjeägda bryggeri, med anor från 1000-talet. Den var mycket god, lite sötma men fyllig och smakade inte alkohol trots den höga alkoholstyrkan på 8,5 %. Ölet står inte på menyn, man får fråga efter den.


Är Du nyfiken på Evert Taubes  sista låt "Minnet och tystnaden", så hittade jag en fin privat tolkning med Jean Fredman på YouTube, som Du kan klicka på här nedan.

Imorgon fredag börjar en ny 7-dagars arbetsvecka för mig, så det blir nog lite mindre bloggat då. Idag har jag lärt mig, hur man gömmer länkar bakom sin text. Jag hoppas det fungerar, nu när jag ska posta detta inlägg. Kolla gärna min facebooksida också - trevlig helg!      


Minnet & tystnaden, den sista visan Evert Taube skrev innan han gick bort

Evert Taube




onsdag 28 juli 2010

Don Christo Loves Liseberg = sant

Taubescenen på Liseberg

Ett av mina största nöjen på somrarna är att gå på Liseberg. Då menar jag inte åka karuseller, utan lyssna på olika artister från Taubescenen. Här bjuder nöjesparken på ett varierat program, allt från visor, jazz, pop och rock. Enligt min åsikt upplevs musik alltid bäst "live". Med säsongskortet för 195.- kronor kan jag gå på Liseberg varje dag, om jag vill. Jag bor såpass nära, så ibland knallar jag bara in, köper en glass och sätter mig på en bänk i parken med en tidning eller en bok. Ikväll ska jag, tillsammans med goda vänner, lyssna på Anna-Lotta Larsson; samt avnjuta Monsunsoppa och ett glas vitt vin. Här kan Du läsa Taubescenens program för resten av säsongen: http://www.liseberg.se/sv/hem/Scen--show/Taubescenen/Program-/

För Dig som aldrig ätit monsunsoppa, här är receptet:  http://www.hamnen.se/Mat/Monsunsoppa

Norrmännen på yr.no har lovat ännu en solig och varm sommarkväll, drygt 20 grader. Det gäller att passa på, fr o m imorgon spås kyligare väder. Nu ska jag ut i sommarvärmen: långpromenad till Botaniska, sätta mig på en bänk och läsa min nyinköpta bok: Arga brev till radionämnden, recension utlovas när jag läst klart. Under tiden rekommenderar jag denna blogg: http://kulturarbete.blogspot.com/2010/04/ett-han-mot-var-pave-ar-en-synd-som-gud.html


tisdag 27 juli 2010

Hösttecken

Trots att sommar råder, med sol och värme, gjorde sig två hösttecken märkbara idag. Cinematekets digra programtidning damp ner på hallgolvet, och första kallelsen till höstens DocLounge satt i min inbox.


Cinemateket fortsätter sina visningar på fina singelbiografen Capitol vid Skanstorget i Haga. Programmet är som alltid intressant. Tyvärr så envisas man att ha torsdagsvisningarna kl 17, mina klagomål till trots. De flesta som har ett vanligt arbete, hinner inte att komma till bion en vardag klockan fem, för inte riktar sig cinemateket enbart till studenter och pensionärer? Om man åtminstone hade en repristid!


En rolig sak med Cinemateket är stumfilmsvisningarna, med live pianoackompanjemang. I höst ska de köra ett antal Buster Keaton filmer, och det ser jag fram emot.Cinematekets hemsida:  http://www.sfi.se/sv/Cinemateket/


En annan kul grej på hösten är dokumentärfilmskvällarna tisdagar på Doc Lounge i House of Win-Win på Tredje Långgatan. Emrik Larsson håller i programmen, och presenterar film och musik. Ett mysigt sätt att se på dokumentärfilm, bakåtlutad med ett glas vin eller öl från baren. Före filmen är det alltid levande musikunderhållning, och efter filmen presenteras regissören, antingen som gäst eller via skype-samtal.



Årets höstsäsong inleds under Kulturkalaset den 10 augusti,  med filmen ” The extraordinary ordinary life of José Gonzalez”.  Först José live på Götaplatsen, senare på Bio Roy´s  vita duk och i deejaybåset - kan det bli bättre? Läs mer om denna tillställning här: http://doclounge.se/goteborg/

 Nog om hösten, nu skall jag ut i sommaren och ta en långpromenad upp till Safjället och Krokslätt. Önskar alla en underbar dag!

Jose Gonzalez - Heartbeats

En förtrollande allsångskväll på Liseberg


Nyss hemkommen ringer fortfarande musiken i mina öron. Det var en förtrollande allsångskväll på Liseberg. ALLT stämde: Några av Sveriges bästa artister, sol och värme, en underbar glad och entusiastisk publik. Kort sagt Liseberg när det visar sig från sin bästa sida. Jag kom hit främst för Lill-Babs och Cookies n Beans skull, men måste erkänna, att jag omvärderat Andreas Johnson; vilken fantastisk röst!
 
Cookies n Beans gjorde ett fantastiskt uppträdande. De fick stående ovationer, och jag undrar, om inte detta är värdsklass. Jag skulle inte bli förvånad, om de gör en internationell karriär inom en snar framtid. Deras tolkning av "First We Take Manhattan, Then We Take Berlin" är underbar. Synd, att inte TV-publiken fick se den; de framförde numret i reklampausen. Men vi som var där, var lyckliga. Här ett klipp från TV 4 Play: http://www.tv4play.se/noje_och_humor/lotta_pa_liseberg?videoId=1.1726465

Här är klippet från "First We Take Manhattan, Then We Take Berlin", som de sjöng under reklampausen: 
http://www.tv4play.se/noje_och_humor/lotta_pa_liseberg?videoId=1.1726489&selId=1.1049803&currPage=0

Jag vill också visa en video med Andreas Johnson, eftersom jag har omvärderat honom totalt efter kvällens framträdande. Tidigare tyckte jag, att han var en medioker "Sunny-Boy-Singer". Men det kanske är så, att man ska uppleva honom "live". I videon här under sjunger han "Sing For Me", som han sjöng under en av reklampauserna.

Kvällen avslutades på stamkrogen "The Rover", med mat & malt i glada vänners lag. http://www.therover.se/216-v%C3%A4lkommen.htm

Andreas Johnson Sing For Me

måndag 26 juli 2010

Nu har jag laddat upp inför kvällens allsång på Liseberg. I handen en pint Bedarö Bitter, i högtalarna Cookies n Beans - hoppas mina grannar gillar dom också, ..Strax spårvagnen upp till Liseberg, det tar sju minuter hemifrån mig. Fördelen med att vara på plats är, att vi hör extranummer under reklampauserna. Det är en varm och solig sommarkväll, precis som norrmännen på yr.no förutsade. La vita é bella..

Nu laddar jag upp inför kvällens allsång på Liseberg med Lotta och Cookies n Beans

Lill-Babs - Wo Find Ich Den Mann - en tidig tysk schlager från tiden hon var gift med Tysklands Elvis, Peter Kraus

Lotta på Liseberg


Ikväll blir det Allsång på Liseberg, för min del är det premiär för i år. Gästartister hos Lotta är Andreas Johnson, Lill-Babs och Cookies n Beans. Jag älskar dom tre countrysjungande tjejerna. Första gången jag såg dem live var, när de var förband till Rosanne Cash på Trägårn i våras. Deras version av "First We Take Manhattan, Then We Take Berlin" i "Så ska det låta" är något av det bästa jag hört! Tyvärr finns inte det klippet tillgängligt på YouTube.
Underbara Lill-Babs såg jag senast på Konserthuset förra valborgsmässoafton, tillsammans med Siw Malmkvist och Ann-Louise Hanson. Jag glömmer aldrig, när Barbro satt i mitt knä på Rondo och sjöng "Är du kär i mig ännu, Klas-Göran". Min vän Arne höll på att skratta ihjäl sig.
Nytt för i år är, att publiken inte får tillträde till scenområdet förrän kl 16:30. Det är bra, då behöver man inte spendera hela dagen där. Yr.no lovar sol och 20 grader kl 20:00, och norrmännen brukar ha rätt. Jag ser fram emot en härlig sommarkväll på Sveriges vackraste nöjespark!

Cookies'n'Beans - Sin Wagon Gäster hos Lotta på Liseberg ikväll

söndag 25 juli 2010

Slutet för Love Parade

Love Parade har varit en av världens största technofestivaler, som årligen hållits sommartid i Berlin. Fr o m 2007 arrangeras dock festivalen inte längre i Berlin utan åren fram till och med 2010 ägde den rum i olika städer i Ruhrområdet. Festivalen har lockat människor från hela världen.

I år arrangerades festivalen i staden Duisburg, en stålarbetarstad i Göteborgs storlek, belägen en och en halv mil norr om Düsseldorf. Den smala tunneln var enda ingången till festivalområdet, som var inhägnat med meterhöga grindar, dimensionerat för 200.000 - 300.000 personer. Alla skulle ledas genom tunneln, över 1 miljon människor! Love Parade brukar ha mellan 1 och 1/5 miljon besökare, hur tänkte arrangörerna? Vittnen berättade, att security och polis vägrade att öppna grindarna; det gjorde de först när de såg att folk låg döda runtomkring! Jag såg presskonferensen på tysk tv idag. Det var en ynklig tillställning, där de ledande skyllde ifrån sig. Säkerheten hade varit hög, det skulle ha funnits gott om plats vid båda tunnelingångarna; masspanik skulle inte ha förekommit. Man skyllde på enstaka drogpåverkade individer som inte skulle ha hållit sig till ordningsföreskrifter, rejvare, punkare och knarkare. Journalisterna var bestörta, ställde polischefen och Duisburgs borgmästare mot väggen; då avbröts hela presskonferensen! Allt direktsänt i TV! Man ser ju klart och tydligt på YouTube-filmerna, att människorna satt fast som i en råttfälla!
Jag läste en tidningsartikel idag, daterad den 20 juli, där medlemmar ur polisfacket ansåg, att säkerheten var undermålig, och varnade precis för detta som hände igår.

Duisburgs borgmästare lade ikväll ned en krans vid minnesplatsen, där tusentals människor hade samlats. Han blev utbuad av hela folkmassan! Borgmästaren sade i en tv-intervju strax före de tragiska händelserna, att "hade vi inte genomfört detta arrangemang, så hade det inneburit dödsstöten för Love Parade och staden Duisburg". Denna intervju valsade runt i alla tyska tv-kanaler under hela dagen. Han fick ju rätt, på ett sätt, ..till priset av 19 döda och 340 skadade. Ett står klart fr o m idag: Det kommer aldrig mer att firas en Love Parade!

ÄNTLIGEN!


Ja, då har jag börjat med ett nytt projekt idag: att starta en blogg. Det var lättare tänkt än gjort -detta är alltså en test, och jag återkommer med mera brödtext när jag lärt mig mer om bloggandets konst. Punkt. Slut. Auf Wiedersehen...