Det sägs att man alltid ska spara det bästa till sist. La Brass Banda med sin Lederhosentechno tillhör mina absoluta favoriter. De är från Chiemgau i Bayern, spelar blåsinstrument och sjunger på bayerska.
Bandet bildades 2007 och gjorde succé 2008, då de med mopeder åkte till Wien och finalmatchen i fotbolls-EM. De spelade sina konserter från en traktor med anhängare inför en begeistrad mångtusenhövdad publik.
La Brass Banda har turnerat flitigt i Ryssland och i Zimbabwe, de har spelat på Roskildefestivalen men aldrig i Sverige mig veterligen. De har snabbt blivit populära i hela Tyskland trots att dom flesta utanför Bayern inte begriper deras texter. Musik är trots allt universell.
La Brass Bandas musik är fysisk. Den sprider sig i hela kroppen och det går helt enkelt inte att sitta still till den.
Nedan deras finalbidrag Nackert. De uppträder förresten alltid barfota.
Näst sist ut i den tyska melodifestivalen är 25-åriga singer songwritern Mia Diekow. Hon är 25 år och från Hamburg. Finalen går av stapeln i Hannover den 14 februari.
Mias texter handlar framför allt om relationer, vänskap och kärlek. Hennes sånger är emotionella, på gränsen till det kitschiga ibland, men aldrig banala. Hennes musikstil kanske kan beskrivas som indiepop på tyska?
För att kunna tillgodogöra sig Mias musik måste man nästan kunna tyska och förstå texterna , annars är det inte mycket idé. Det är som att spela Kent, Thåström eller Ulf Lundell för en som inte kan svenska.
Den 14 februari är det dags för final i den tyska melodifestivalen som hålls i Hannover. På finalplats tio hittar vi Söhne Mannheims vilket betyder Mannheims söner på svenska. Musikkollektivet bildades 1995 och bandets sammansättning har varierat under åren.
En av grundarna är Xavier Naidoo, omåttlig populär sångare i Tyskland men totalt okänd i Sverige, vilket kanske beror på att han enbart sjunger på tyska. För närvarande består bandet av tolv medlemmar, så det kommer att bli trångt på scenen.
Claude Françoisär för oss i Sverige på sin höjd känd som mannen som skrev Frank Sinatras odödliga hit My Way. I Frankrike är han däremot en popstjärna med nationell ikonstatus fullt jämförbar med samtida The Beatles.
När det nu har blivit dags att göra film av François minst sagt innehållsrika liv sparas det heller inte på krutet. Produktionsdesign, scenografi och kostym håller högsta klass och en lång rad välkoreograferade sång- och dansnummer gör detta till en fest för både ögon och öron.
Bröderna Dardennes favoritaktör Jérémie Renier har här fått något helt annat att bita i, men han övertygar som vanligt stort. Denna gång som en excentrisk diva vars förhållande till allt och alla minst sagt är komplicerat.
En sprudlande smällkaramell till film som gjort stor publiksuccé på hemmaplan.
Filmen är en fröjd för såväl ögat som örat för alla frankofiler och älskare av 60- och 70-talsschlager. Renier är otroligt bra som pojken som växer upp i Egypten och blir Frankrikes största superstjärna genom tiderna. Sällan har en människa med närmast sjukligt kontrollbehov skildrats så väl som här. Hela hans liv genomsyras av en längtan att få bekräftelse och kärlek av sin far.
Innerst inne en olycklig människa med kontrollbehov som leder till svårigheter i relationer till kvinnor. Hans första äktenskap med France Gall misslyckas - liksom många andra efteråt. En färgsprakande och musikalisk film med mycket bra skådespelare över lag. Nästan en femma!
Finalist nummer nio är österrikiskan Saint Lu:. 1984 föddes hon i en liten by utanför Wels därhon växte upp på en bondgård. Efter skolan drog hon iväg till Austin, Texas och jobbade som aupair. Därefter flyttade hon till New York och började skriva sina första låtar.
Janis Joplin är hennes stora musikaliska förebild, och det hörs på hennes röst. Tillbaka i Österrike deltog hon i ORF:s castingshow Starmania och hamnade på 10:e plats.
2006 flyttade hon till Berlin och spelade in sitt första album Saint Lu. Några spår spelades in i legendariska Abbey Road Studios i London. Med "Don´t Miss Your Own Life" hamnade hon på topplistorna, och allt sedan dess turnerar hon flitigt på tyska scener och klubbar.
Saint Lu: skriver alla sina låtar själv, tillsammans med textförfattaren Stefan Skarbek, som också skrivit texter till Amy Winehouse, Lily Allen, Sugababes och Sophie Ellis Bexter.
Nedan kan du höra deras sång Craving, med vilken de gärna vill åka till Malmö den 18 maj, för att representera Tyskland i årets Eurovision Song Contest.
Finalnummer 8 i den tyska melodifestivalen består av tre präster och en sopran: Die Priester & Mojca Erdmann. Den tyska finalen som avgör vem som skall representera landet i Malmö i maj, går av stapeln den 14 februari.
Det är tre riktiga präster som här tillsammans med Mojca skall framföra Ave Maris Stella (Var hälsad, havsstjärna). Die Pristers första CD Spiritus Dei, med gregorianska sånger och dancebeats har sålts i 100.000 exemplar. De uppträder flitigt i tyska underhållningsprogram på TV.
Kan Schweiz skicka frälsningsarmén till Malmö, kan väl Tyskland skicka tre präster till finalen den 18 maj? Men först måste de vinna den tyska finalen, och där avgör de tyska tittarna. Nedan deras bidrag.
Nicas riktiga namn är Veronika Belyavskaya. Hon är uppvuxen i Moskva, Tyskland och Polen och har studerat sång vid Conservatorium Maastricht i Nederländerna.
De båda lärde känna varandra först 2011 under en konsert i München, och har spelat in två plattor tillsammans.
Finalist nummer sex i den tyska melodifestivalen är sextetten Mobilée från Duisburg. Finalen går av stapeln i Hannover den 14 februari. Little Sister är en lättsam, popig och dansant slagdänga.
På scenen spelar de mandolin, ukulele, banjo, orgel och trummor. Hösten 2011 var de förband på Roxettes Tysklandsturné, sommaren 2012 agerade de uppvärmare åt Tim Bendzko.
ZDF-Fernsehgarten är ett populärt familjeunderhållningsprogram som sommartid direktsänds varje söndag vid lunchtid i Tysklands största public servicekanal ZDF. I somras orsakade de en smärre skandal, då de i slutet av sitt sångnummer satte på sig likadana huvor som det ryska punkbandet Pussy Riot.
De vägrade också att synka sina läppar och instrument till det förinspelade playbackbandet som en protest. Nedan en video från YouTube. Kvalitén är inte bra, men den visar deras framträdande i programmet.
28-årige Finn Martin är den femte finalisten i den tyska melodifestivalen i Hannover den 14 februari. Han är född och uppvuxen i Berlin och har redan hunnit turnera med Pink. 2006 spelade han med sitt band Asher Lane inför en miljon människor vid Brandenburger Tor, i samband med semifinalen i fotbolls-VM.
Finn började skriva egna låtar redan när han var 14 år. 2006 bildade han bandet Asher Lane och de började genast turnera genom hela världen. Redan första singeln New Days, som jag lagt upp som extranummer lite längre ner, klättrade de upp på internationella försäljningslistor. Känner du igen låten, kan det bero på att den användes av NIVEA i en internationell kampanj.
Finn Martin tycker om att blanda akustisk gitarr med elektropop. Vi får se hur det går i finalen - vem vet, kanske står han på scenen för Tyskland i Malmö den 18 maj?
Finalist nummer fyra i den tyska melodifestivalen i Hannover den 14 februari är minsann inga nybörjare. Cascada, som bildades i Bonn för 10 år sedan av Natalie Horler, DJ Manian och Yanou, har redan sålt 30 miljoner skivor i hela världen.
I februari 2006 klev bandet in på amerikanska Top-10-listan med coverversionen av Everytime We Touch och höll sig på Top 100 i hela 31 veckor. Plattan belönades med dubbel platina.
2007 erhöll trion World Music Award för Best Selling German Artist. Cascada verkar dock inte vara profeter i sitt hemland. Som bäst nådde de plats 21 på tyska försäljningslistan med Evacuate The Dancefloor, medan samma single steg direkt till plats ett på Englandslistan.
Sommaren 2009 uppträder Cascada som förband till Britney Spears.
Något säger mig att Cascadas låt Glorious har goda chanser att bli Tysklands representant i den stora finalen i Malmö den 18 maj. Då kan dom vinna hela tävlingen.
Dags att presentera den tredje finalisten i tyska melodifestivalen, som går av stapeln i Hannover den 14 februari: Blitzkids mvt med Heart on The Line, en mix av clubmusik och pop.
Sångerskan Nomis stora förebild är Lady Gaga. Bakom Blitzkids finns producenten Petone alias Tommy Peters från Hamburg. Tillsammans skriver de låtarna till detta konstnärskollektiv. Formationen påminner om Blitz Kids från tidigt 80-tal som samlades i Londonnattklubben Blitz och startade New Romantic Movement. Boy George var bland annat en frekvent gäst på klubben.
Deras första album Silhouettes väntas komma ut till våren. Men Blitzkids har redan haft två Top-5-clubhits: Blinded och Water.
Nedan deras bidrag Heart on The Line.
Vad tror du, har de någon chans att vinna finalen och sjunga för Tyskland i Malmö den 18 maj?
Dags att presentera Betty Dittrich, svenska bosatt i Berlin, närmare bestämt stadsdelen Kreuzberg. I Sverige har hon spelat i tjejgruppen Shebang. Gruppen hade några hits och turnerade i Japan, men upplöstes 2008.
I år kommer hennes soloalbum ut, med musik inspirerad av 60- och 70-talsmusik. Bettys musikaliska förebilder är Jefferson Airplane, ABBA, Fleetwood Mac och Brigitte Bardot.
I tyska melodifestfinalen den 14 februari sjunger hon LaLaLa. Vem vet, kanske blir det en Malmötjej som sjunger det tyska bidraget i Malmö den 18 maj?
I videon nedan presenterar hon sig själv, och i videon därunder kan du höra hela låten.
Från och med idag kommer jag att presentera de 12 finalisterna som skall göra upp om vem som skall representera Tyskland i årets Eurovision Song Contest i Malmö den 18 maj.
Den tyska finalen går av stapeln i Hannover den 14 februari, och först ut är Ben Ivory från Berlin. The Righteous Ones är en hymn till de som skiljer sig från mängden, som tänker utanför mittfåran.
Hans stora intressen här i livet är, förutom musiken, konst och mode. Ivory rör sig obehindrad i Berlins konst- och modekretsar, och har bland annat uppträtt som modell på Berlin Fashion Week.
Låten för tankarna tillbaka till 80-talet. Jag gillar det, vad tycker du?
Gårdagen går till historien som en av sommarens regnigaste dagar hittills, i alla fall här på västkusten. Vid 17-tiden slutade regnet att ösa ner, och jag bestämde för att gå på en promenad.
Eftersom jag bor en halvtimmes promenadväg från Liseberg promenerade jag dit, gick in genom grindarna med mitt årskort och bänkade mig hos ett gäng trevliga damer framför Stora Scenen. Det vankades allsångspremiär med Lotta.
I normala fall är det stört omöjligt att få en sittplats, eftersom allsångsfantasterna dyker upp och reserverar sina platser redan på förmiddagen efter att grindarna öppnats. Idag fick jag dock plats framför scenen.
Lotta Engberg är ett proffs som allsångsledare och äger en fenomenal publikkontakt med sitt lättsamma, naturliga och okomplicerade sätt.
Barbro "Lill-Babs" Svensson gjorde sin Så mycket bättre-version av Petters Så klart och Lisa Miskovsky framförde sin melodifestivallåt Who's gonna save tonight till stort jubel.
Jag är en stor Lill-Babs fan, och såg henne senast på Konserthuset tillsammans med Siw Malmkwist och Ann-Louise Hansson. Hon gör ingen hemlighet av sin ålder (74 år) och är still going strong på alla sätt, man måste bara älska henne!
Jag minns en krogshow på Rondo, där jag bokstavligen hade Lill-Babs sittandes i mitt knä, samtidigt som hon sjöng Är du kär i mig ännu Klas-Göran. Det glömmer jag aldrig.
Här en gammal pärla med Lill-Babs från tidigt 60-tal, från hennes tyska schlagerkarriär:
Precis när danske popstjärnan Rasmus Seebach började sjunga sin nya hit Sirenerne, öppnade sig himlen och det formligen öste ner, vilket du kan se om du klickar på nedanstående länk:
Rasmus är son till Tommy Seebach, Danmarks stora schlagerkung under 1970- och 80-talen.
En man som hade allt, men han skulle också komma att förlora allt på grund av sitt alkoholmissbruk. Trots det slutade Tommy aldrig att kämpa för att komma tillbaks.
Filmaren Sami Saif har gjort ett ömsint porträtt av en man fångad mellan sin musik, sin familj och flaskan.
En mycket fin och ömsint dokumentär som jag rekommenderar.
Den ligger för visning på SVT Play i fem dagar till, så skynda dig att se den - här.
Fördelen med att vara på plats på Liseberg är att man slipper reklampauserna, som tenderar att bli längre och längre för varje år - åtminstone känns det så.
I reklampauserna är det fler uppträdanden och mer allsång. Det var riktigt härligt att få sjunga ut för full hals idag.
Så här kan det gå till under reklamen:
Fler klipp från Lotta på Liseberg hittar du på TV 4 Play
Fler inlägg om schlager, allsång, Liseberg och Göteborg hittar du om du klickar på respektive blå etikett nedan:
Att gå på rockkonsert är inte som förr: då stod folk och klappade i händerna, dansade eller vajade med en tändare - numera står var och varannan konsertbesökare med sin i-phone upp i luften, fullt koncentrerad på att ta bra bilder eller filma en snutt. Det blir inte samma stämning.
Just av den anledningen har jag slutat med att ta med kamera på konserter utan försöker koncentrera mig på musiken. Kvällens konsert på Lisebergs stora scen med Lenny Kravitz var en riktig höjdare. Solen strålade från en klarblå himmel och det var 17 grader i skuggan - något som man får vara nöjd med i dessa kyliga sommartider.
Jag lyssnade in mig på Kravitz på Spotify idag under flera timmar, eftersom jag inte har lyssnat på hans musik så mycket tidigare. Det var en rivig rockkonsert med influenser av både jazz och soul - mycket medryckande. Dessutom är jag väldigt svag för blåsare, och det fanns det gott om i detta band i form av en hel blåssektion.
Mario Gomez gjorde båda tyska målen, som jag dock fick se i repris eftersom han gjorde dem i 1:a halvlek. Mitt lag gick i alla fall vidare i turneringen, allt som allt en lyckad kväll.
Fler inlägg om Liseberg, jazz, rock och pop hittar du om du klickar på respektive blå etikett nedan:
Idag nåddes jag av en tråkig nyhet som jag missat totalt: Beatlesmuseet i Hamburg stängs den 30 juni på grund av bristande ekonomi. Museet Beatlemania innehåller 1.300 kvadratmeter utställningsyta fördelade på fem våningar, och är belägen vid Beatles-Platz. Det öppnades för tre år sedan, nästan 50 år efter Beatles´ första konsert på klubben Indra. Museet innehåller över tusen ej tidigare visade föremål, från deras första glada dagar i Hamburg till gruppens upplösning.
Beatlemania är ett privat museum som drivs av entusiaster. Tyvärr har inte biljettintäkterna räckt för att täcka driftkostnaderna. Förhandlingar med staden Hamburg har inte gett önskat resultat. Staden är kallsinnig till att bidra med medel, vilket jag kan tycka är närmast en skandal.
Det var ju trots allt i Hamburg som Beatles startade sin karriär. Det var här, 1961, de gjorde sin första skivinspelning när de kompade Tony Sheridan på hans inspelning av My Bonnie.
Det var på Star Club, Indra och Kaiserkeller de hade sina första spelningar- något som staden Hamburg borde vara stolt över och hedra.
Om inget under inträffar kommer museet att slå igen sina portar den 30 juni, så skynda dig ner till Hamburg om du vill hinna besöka det.
Personalen på Beatlemania har på eget initiativ postat ett rop på hjälp och hoppas att det på så sätt når Paul McCartney och andra som har finansiella möjligheter att rädda museet. Så här skriver de på YouTube och sin Facebooksida:
This is an appeal by the team of Beatlemania to save the Beatles museum in Hamburg. This initiative is not driven by the owners of the museum or the management- this is a personal message from the employees who want to save their beloved museum.
Please share this video with as many people as you can- we are hoping to reach Paul McCartney and we need your help!
Sitter och laddar upp inför fotbolls-EM och kvällens match Tyskland-Portugal med ZDF:s officiella EM-låt. ZDF är Tysklands största public servicekanal motsvarande SVT. I år har man plockat fram det ukrainska bandet Los Colorados som bildades år 2006 och blivit kända genom att göra covers på kända poplåtar.
I tisdags förärades två av mina personliga idoler den högsta amerikanska utmärkelsen en civil person kan få, Medal of Freedom: Bob Dylan och Madeleine Albright.
Bob Dylan har följt med mig hela mitt liv, trots att jag var så ung på 1960-talet. En fantastisk poet vars sånger återspeglar den amerikanska historien och samhällsutvecklingen över flera decennier. Jag har dock bara hört honom live en gång - det var på Scandinavium i Göteborg. Om jag minns rätt var det 1988.
Madeleine Albright beundrar jag för hennes rättframhet, öppenhet, integritet, självdistans och humor.
Hon föddes år 1937 som Marie Körbel i dåvarande Tjeckoslovakien. Eftersom hennes föräldrar varit ledande socialdemokrater i kretsen kring den demokratiska regeringen lämnade familjen landet efter Tysklands inmarsch i mars 1939 och flyttade till Storbritannien för att 1948 flytta till USA. Hon blev amerikansk medborgare 1950, under namnet Madeleine Korbel.
Madeleine Albright är katolik liksom hennes föräldrar, men släkten i Tjeckoslovakien var judar och de flesta av dem dog i Förintelsen, något hon enligt egen uppgift inte fick kännedom om förrän 1996. Hon blev USA:s första kvinnliga utrikesminister.
Ett berömt citat av henne är :
"Det finns en speciell plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra."
Här kan du se ett klipp från TED Talks, där hon berättar om hur det är att vara utrikesminister och kvinna, hela tiden berättat med glimten i ögat. Bland annat talar hon om sitt första möte med Saddam Hussein. Han hade i ett tal kallat henne för "orm". Inför mötet gick hon på shopping och köpte en guldbrosch föreställande en orm som hon fäste på sina kläder.
Nedan prisutdelningsceremonin i Vita Huset i tisdags. President Obama talar utan manus - intelligent och med en stor portion humor. Han har en förmåga att tala personligt utan att bli för personlig - en fantastisk talare som med egna ord definierar livsverket av var och en av pristagarna, väl värt att lyssna på:
För den som inte är från västkusten: Skärhamn uttalas inte med sje-ljud utan med hårt s och hårt k, ungefär "Skäromm".
Jag brukar besöka denna idyll med sina 3.000 invånare minst en gång varje sommar. Det blir alltid ett besök på museet och restaurang Vatten. Deras bohuslänska fiskargryta med tre sorters fisk från auktionen i Göteborg med musslor, räkor och kräftsås är ett måste!
Kollektivt tar man sig lätt dit med Röd Express från Göteborg till Stenungssund, där man byter till Tjörnexpressen. Gå in på Västtrafiks hemsida och skriv in Akvarellmuseet i reseplaneraren.
Nu på söndag är det öppet hus och inträdet är gratis för Göteborgs-Postens prenumeranter. Museets nya konsthall skall invigas, och därmed öppnas också nya utställningen Vatten av den amerikanske videokonstnären Bill Viola.
En beskrivning av hans konstnärsskap samt utställningen finns på museets hemsida.
Klockan 15:00 blir det konsert med Ebbot Lundberg och Martin McFaul på museet. Undrar om de serverar Oceanbryggeriets Ebbot Ale?
Ebbot Lundberg med Soundtrack Of Our Lives hos Skavlan:
Fler söndagsutflykter hittar du om du klickar på den blåa etiketten här nedan:
