Germany douze points, del 4: Cascada

Finalist nummer fyra i den tyska melodifestivalen i Hannover den 14 februari är minsann inga nybörjare. Cascada, som bildades i Bonn för 10 år sedan av Natalie Horler, DJ Manian och Yanou, har redan sålt 30 miljoner skivor i hela världen.

I februari 2006 klev bandet in på amerikanska Top-10-listan med coverversionen av Everytime We Touch och höll sig på Top 100 i hela 31 veckor. Plattan belönades med dubbel platina.

2007 erhöll trion World Music Award för Best Selling German Artist. Cascada verkar dock inte vara profeter i sitt hemland. Som bäst nådde de plats 21 på tyska försäljningslistan med Evacuate The Dancefloor, medan samma single steg direkt till plats ett på Englandslistan.

Sommaren 2009 uppträder Cascada som förband till Britney Spears.

Något säger mig att Cascadas låt Glorious har goda chanser att bli Tysklands representant i den stora finalen i Malmö den 18 maj. Då kan dom vinna hela tävlingen. 

Cascadas officiella hemsida

Cascadas Facebooksida

Cascada på myspace

Extranummer: 

Samtliga delar av Germany douze points finns samlade här. 

Don Christo in Dallas

För tre veckor besökte jag Dallas tillsammans med min syster, som i snart 30 år levt i Texas. Hennes dotter bor i Dallas tillsammans med pojkvännen, och vi passade på att tillbringa en helg där. 

Är man i Dallas är ett besök på Southfork Ranch ett MÅSTE. Här spelades världens första tv-såpa in, som sågs av miljoner människor jorden runt. 

Dagens ungdomar måste här föreställa sig ett tv-utbud med endast 2 statliga kanaler - en värld utan vare sig zapping eller reklamfilm.  

Inte alla hade tv med fjärrkontroll, man fick resa sig ur soffan och trycka på en knapp på tv-apparaten när man ville byta kanal. När jag berättade detta för mina barn när de var små, såg dom på mig som om jag kom från en annan planet. 

Dallas fick en enorm genomslagskraft och sågs av de flesta. Här myntades ordet "cliffhanger" - varje säsong avslutades med ett öppet slut. Avsnitten var allmänt samtalsämne och diskuterades dagen efter i fikarummen.  

På den tiden kunde man på rasten fråga: "Såg ni filmen igår?" - och alla visste vilken film man pratade om eftersom det med all sannolikhet bara visades en film på TV  kvällen innan. 

Något sådant kan man knappt föreställa sig idag, men på den tiden fanns det inte så mycket annat att se på TV. 

På ett sätt förenade TV:n människorna då. Det bullades upp mackor och kakor och serverades kaffe eller te ur "TV-kannan". 

Här några bilder som jag tog på Southfork Ranch i Plano utanför Dallas. På ranchen gjordes endast utomhusscenerna. Alla inomhusscener spelades in i studior i Hollywood. Rummen har byggts i efterhand. 

Klicka på bilderna om du vill se dom i större fomat! 

"Är middagen klar?"

Vardagsrummet

J.R.´s och Sue Ellens badrum

En fantastisk butik med fina countrykläder, inget krafs!

Dallas goes Disco!

Skål!

Länkar:

Om Dallas på svenska Wikipedia

TV-seriens hemsida

Southfork Ranchs hemsida

R.I.P. Daddy Cool - en av tyska industridiscons stora stjärnor är död

 Två dagar innan nyårsafton, den 29 december, avled "sångaren" och dansaren Frank Farrell, 61 år gammal, på ett hotellrum i St. Petersburg.

På 70- och 80-talet var han en del av den tyska supergruppen Boney M, som grundades av musikproducenten Frank Farian.

Från början var Farian den ende medlemmen. Han sjöng alla röster, även de kvinnliga, och mixade ihop allt i en studio. Frank Farrell kunde inte sjunga, och mimade alltså till Farians röst samtidigt som han dansade på scenen.

Boney M slog igenom 1976 med "Daddy Cool" och toppade de engelska och tyska topplistorna i tolv veckor. Gruppen turnerade flitigt i öststaterna, och i Sovjetunionen blev de närmast ikoner.

Deras musik används som bakgrundsmusik i filmer som den här: den prisbelönade kazakhiska filmen "Tulpan", som jag såg på Göteborg International Film Festival i fjol.



Jag var aldrig ett fan av Boney M, men de spelades så flitigt i radio, TV och i alla jukeboxar, att det inte gick  att undvika höra dom, precis som ABBA på den tiden.

Boney M. gjorde aldrig någon hemlighet av att de mimade till andras röster, bara en av de tre körtjejerna sjöng på riktigt!

Frank Farian grundade också Milli Vanilli, som även de mimade, men sålde trots det 30 miljoner skivor. Allt går tydligen att sälja med mördande reklam. Kom och köp konserverad gröt!