Ska, punk, rap och rock mot rasism

Idag bjuder Don Christos värld på turkisk skapunk och tysknigeriansk rap:

Det är nu 20 år sedan kravallerna i Rostock-Lichtenhagen. 1992 hade det precis gått 3 år sedan järnridån mellan Öst- och Västtyskland raserades och muren föll. Ingen ville köpa Trabantbilar eller andra DDR-produkter längre. Tysklands östra del drabbades av massarbetslöshet, samhället raserades och över en natt förvandlades allt vad man hittills trott på till ingenting. De socialistiska parollerna som hängde på plakat och över fabriksportarna var ingenting värda längre. Landet var bankrutt.

I Västtyskland var man van vid gästarbetare från andra länder sedan 1960-talet, medan man på östra sidan på sin höjd hade sett sovjetiska soldater eller vietnameser och angolaner som arbetade av sitt bistånd och levde i slutna baracker.

Att politikerna i det återförenade Tyskland centralt beslutade att fördela flyktingar jämnt över hela landet var som en tidsinställd bomb. I Rostock-Lichtenhagen kom det till våldsamma kravaller där nynazister tände eld på flyktingbostäderna allt medan tusentals från lokalbefolkningen hejade på och applåderade. Kravallerna kom som en chock för Tyskland, som hittills betraktat sig som ett generöst flyktingmottagarland.

Kravallerna blev startskottet för en stor antirasismrörelse över hela landet. Bland annat i Köln samlades 100.000 människor till en solidaritetskonsert mot rasism och nynazism. 

Igår firades 20-årsjubileet av denna konsert, som på kölsch heter  Arsch huh, Zäng ussenander. (Det går inte att översätta till svenska.) Konserten samlade 80.000 människor och musikband från hela världen samt lokala band från Köln och runtom, och den direktsändes i WDR Fernsehen. 

Athena är ett skapunkband från Istanbul. De var först ut i gårdagens konsert. Om du följer Eurovision Song Contest kanske du minns att de deltog där 2004 med låten "For Real", de placerade sig på plats 4.

'


Athenas officiella hemsida. 

Personligen föredrar jag låtar som den här, Serseri Mayın:

 


Adé Bantu är en tysknigeriansk rappare född 1971 i London. I Tyskland är han mest känd som grundare av det antirasistiska musikkollektivet Brothers Keepers.

2005 belönades han med Kora Awards för sin skiva  Fuji Satisfaction. Kora Awards är Afrikas motsvarighet till Grammy. 


Så här låter Adé Bantu:







För dig som kan tyska, en sammanfattning av gårdagens konsert samt presentation av artister på Funkhaus Europas hemsida. 

Fler inlägg om t.ex. Tyskland, Turkiet, Nigeria eller WorldMusic hittar du om du klickar på respektive blå etikett nedan:

Nneka ute med ny video: "Soul Is Heavy"

Nneka

Nneka har kommit ut med en ny video, "Soul is Heavy". Jag är en stort fan av henne, tyvärr är hon inte så känd i Sverige. 

Hennes far är från Nigeria och hennes mamma från Tyskland. Det är där hon är verksam, närmare bestämt i Hamburg.

Hennes nya video "Soul Is Heavy":






Har du inte hört "Heartbeat" förut, här är den:




Nnekas officiella hemsida här




Nneka på Wikipedia här 

Nigerias landslagsledare till attack mot lesbiska spelare

Nigerias landslagstränare Ngozi Uche

"Lebborna i vårat lag har verkligen varit ett stort problem. Men sedan jag blev tränare är problemet löst. Det finns inga lesbiska spelare mer i mitt team. Jag tolererar inte denna smutsiga livsstil."

Orden kommer inte från undertecknad, utan från Nigerias landslagsledare Ngozi Uchi. Hennes uttalanden har utlöst ett ramaskri i tysk massmedia.

Hon fortsätter: "Numera har vi många spelare som törstar efter att lyssna till Guds ord. De är idag mer koncentrerade och vet, att fotbollen kan ge dem berömmelse, lycka och glädje. Homosexualitet förstör alla dessa förhoppningar. Lesbiska spelare i Nigeria är historia. Spelarna har funnit vägen till Gud".

I en intervju med tyska motsvarigheten till Sportnytt säger hon, att hon är förvånad över uppståndelsen över sina uttalanden.  

I Nigeria kan en homosexuell bli dömd till 14 års fängelse bara genom att vara homosexuell. I Uganda diskuteras införande av dödsstraff mot homosexualitet, något som också kan bli verklighet i norra delen av Nigeria. Där råder nämligen islamsk sharialagstiftning.

Ikväll, torsdag 30 juni, är det dags för de tyska damernas andra match i VM. 

Avspark i Frankfurt klockan 20:45. 

Må bästa lag vinna!

VM-sången "Spiel mit Stil" med "Liebes Fräulein", inspelad i det vackra Dresden:




Länkar:


Tyska ARD:s  "Sportschau" med intervju av Nigerias landslagsledare här
(på tyska)



Lesbian panic in women´s soccer,
Outsports här


Nigerian Football Federation bans lesbians from female soccer team,
amebor.com här


In Africn women´s soccer, homophobia remains an obstacle, gayblackcanadianman.com här


Nigeria football coach says homosexuality is wrong,
yahoo.sports här


P.S. Jag hittade inte en enda sida på svenska i ämnet, jag kanske är först här i landet - ett scoop! D.S.

Fela Kuti på Bio Roy - Teacher Don´t Tell Me No Nonsense!

Den nigerianske musikern Fela Kuti blandade amerikansk jazz och funk med västafrikansk highlife och uppfann därmed vad som skulle kallas för afrobeat. Hans stil var omisskännlig, och jag har många skivor av honom i mina gömmor.

Fela var människorättskämpe och anslöt sig till den amerikanska Black-Panter-rörelsen. Han grundade Kalakuta Republic, ett kollektiv och inspelningsstudio i Nigeria.

Han var polygam och gift med 27 kvinnor samtidigt. Läs mer om hans intressanta liv här.

Ikväll skall jag se musikalen Fela på excellenta Bio Roy, den enda singelbiografen som finns kvar på Kungsportsavenyn, granne med Poseidon.

Biografen är digitaliserad och visar förutom film, konserter, operor, teaterpjäser, baletter etc. från hela världen i direktsändning; med pauser och vinservering precis som på en riktig teater.

Kvällens föreställning är en OffBroadway-succe och spelas på National Theatre i London. Här ett avsnitt av musikalen när den spelades i New York:




Här Fela Kuti himself i Teacher Don´t Teach Me No Nonsense:



Jag ser fram emot en härlig föreställning - och jag ska anstränga mig att sitta still i salongen