Don Christos värld: IKEA

Visar inlägg med etikett IKEA. Visa alla inlägg

söndag 18 november 2012

IKEA: Det handlar om människor, inte möbler!

IKEA i Dallas

I fredags fick IKEA äntligen krypa till korset och erkänna att man på 1970- och 80-talet använde sig av politiska fångar i före detta Östtyskland som slavarbetare, för att hålla produktionskostnaderna nere. Vid en presskonferens i Berlin presenterade man sin egen undersökning och bad officiellt om ursäkt.

I åhörarleden på presskonferensen i Berlin satt många av de före detta DDR-bor som under hemska omständigheter tvingades producera för IKEA.

Den 19 september 2011 skrev jag första gången om detta under rubriken
Exklusivt: Ingvar Kamprad var kommunist!

Uppföljningen kom i form av en krönika som jag skrev i Mölndals-Posten den 19 oktober:
Girighet är alla lasters moder. (IKEA har ett stort varuhus i Kållered som är en del av Mölndal).

Ett tredje inlägg publicerade jag här på bloggen den 3 maj i år med anledning av att SVT:s Uppdrag Granskning tog upp fallet, Bakom galler: IKEA i DDR.

Nedan SR:s korrespondent Daniel Allings reportage från IKEA:s presskonferens i fredags.
Det sändes i Kvart-i-fem-ekot:

Presskonferensen blev ordentligt uppmärksammad internationellt.

Förutom svenska och tyska massmedier skrev bland annat brittiska The Guardian:
Ikea says sorry to East German political prisoners forced to make its furniture

New York Times:
Ikea Admits Forced Labor Was Used in 1980s

The Australian:

Ikea sorry for using East German prisoners

Den av tyska regeringen utsedde ansvarige tjänstemannen för Stasiarkiven, Roland Jahn kritiserar IKEA för brister i undersökningen.

"Man skriver att företaget visste om att tvångsarbete av fångar förekom, men man ger ingen förklaring till varför IKEA inte vidtog några åtgärder. Det handlar om människor, inte om möbler", sade Jahn enligt denna artikel i DieZeit. (på tyska)

Vill man fördjupa sig i DDR och deras säkerhetspolis Stasi är Lena Breitners blogg Tankar om IB en utsökt kunskapskälla. Idag tipsar hon om ett intressant inlägg av Svensk Tidskrifts Anders Ydstedt om relationen Sverige-DDR och om den svenska mediebevakningen av diktaturen DDR. Samt inte minst sätter han svenska politikers storstilade ambitioner på kartan.

Varför var det så svårt att förutse DDR-diktaturens kollaps? Medias bild av DDR före murens fall hade troligen en stor betydelse för att så få såg vad som hände. Det skriver Anders Ydstedt, som granskat svenska mediers publicering om händelseförloppet i DDR precis för och efter murens fall.

Klicka här för att läsa hela artikeln ur Svensk Tidskrift.

IKEA i Dallas

Fler inlägg om IKEA, DDR och Tyskland hittar du om du klickar på respektive blå etikett nedan:

torsdag 3 maj 2012

Bakom galler - IKEA i DDR

I september förra året uppmärksammade jag på min blogg hur IKEA ända fram till Berlinmurens fall utnyttjade politiska fångar i DDR som tvångsarbetare. I oktober 2011 tog jag upp förhållandet i min månadskrönika i Mölndals-Posten, under rubriken Girighet är alla lasters moder.

Ikväll visade SVT:s Uppdrag granskning en informativ och väl researchad dokumentär: Bakom galler - IKEA i DDR.

I den fruktade säkerhetstjänsten Stasis omfattande arkiv finns över 800 dokument med anknytning till Ikea, dokument som täcker perioden från 1976 fram till murens fall 1989, och som visar hur viktigt företaget var för DDR.

Från hela landet köpte Ikea varor producerade av fångar. Bland annat den långlivade succésoffan Klippan tillverkades i DDR och exporterades till väst.

Fångarna var till och med så viktiga för produktionen i landet att när fångar släpptes i en amnesti – då kom klagomål från de stora företagen.

Se Uppdrag Gransknings film om IKEA och DDR här.

I torsdagens upplaga av den tyska dagstidningen Frankfurter Allgemeine Zeitung kan man läsa, att tidningen har fått tillgång till protokoll som visar på att IKEA via sitt östtyska bolag "IKEA TRADING BERLIN" anlitat fångar på Kuba för tillverkning av möbeln "Falkenberg".

IKEA förnekar att man haft någon produktion på Kuba, men tidningen hävdar att arkivmaterialet de har fått tag på i STASI-arkiven bevisar motsatsen.

Uppdrag Gransknings dokumentär uppmärksammas inte bara i Sverige utan även i Tyskland: Die Welt, Focus, Berliner Zeitung, Deutsche Welle för att bara nämna några. I stort samtliga medier i Tyskland och Österrike har artiklar om programmet idag, det är bara att googla orden "DDR" och "IKEA" så kommer dom upp.

Här kan du läsa IKEA:s kommmentar till kvällens program på deras hemsida.

Intressant inlägg på bloggen Tankar om IB hittar du här.

Uppdrag Granskning på Facebook.

Ekots hemsida, Huffington Post, BBC News med video,

IKEA also used Cuban prisoners, The Local

Jag har idag läst kommentarer i stil med "varför gräva i gammal skit" och "smutskasta inte IKEA som gjort så mycket för Sverige". Det handlar inte om det.

Varje stat måste offentligt göra upp med sin historia, det är av historiens misstag som vi förhoppningsvis lär oss av för framtiden. Detta gäller länder, men också privata företag.

IKEA är ju på sätt och vis en symbol för Sverige med sina blågula varuhus i stort sett hela världen. Tyskland har allt sedan 1945 försökt göra upp med sitt bruna förflutna, och sedan 1989 pågår en upparbetningsprocess av den kommunistiska diktaturen DDR.

Även Sverige har anledning att bearbeta sin historia - det fanns många sympatisörer till såväl nationalsocialismens Tyskland som kommunismens DDR. Därför var kvällens Uppdrag Granskning ett viktigt program, och jag hoppas att den utredning, som IKEA lovat att färdigställa, kommer att leda till en ursäkt och kanske viss kompensation till alla de politiska fångar som i treskift tvingades att bygga IKEA-möbler.

Vill du läsa fler av mina inlägg om DDR är det bara att klicka på "DDR" här nedan:

tisdag 25 oktober 2011

Girighet är alla lasters moder

Månadens krönika, publicerat i Mölndals-Posten 2011-10-19

Varifrån härstammar människans girighet? Enligt wikipedia innebär girighet "ett överdrivet begär att samla ägodelar förenat med överdriven sparsamhet, vinningslystnad och snikenhet." Inom katolicismen är det en av de sju dödssynderna och straffas i helvetet, genom att den girige måste sitta i en kittel med kokande olja.

Det förvånar mig gång på gång hur människor kan bli när de ger efter för ett begär. Många lever efter mottot: vill ha mer, vara starkare, vackrare och rikare än sina medmänniskor. Vad är det som gör att vissa alltid måste roffa åt sig mer och mer av makt och rikedom, medan andra nöjer sig med det de har?

I korruptionsskandalernas Göteborg verkar det för vissa vara helt okej med förmåner och saltade fakturor. En del riksdagspolitiker - ingen nämnd, ingen glömd - ser det som självklart att få sin och sin sambos lägenhetshyra betald av skattekollektivet, trots månadslön med sexsiffriga belopp.

Men handen på hjärtat: vill vi inte alla ha de finaste kläderna, de vackraste möblerna och de flottaste bilarna till minsta möjliga kostnad? Är vi inte alla innerst inne girigbukar? Girighet och avund verkar gå hand i hand. Med jämna mellanrum publicerar kvällstidningarna sida upp och sida ner listor med "Dina grannar som tjänar mest där du bor", eller "Se vad din grannes villa är värd". Här finns inget nyhetsvärde, utan man appelerar till människors girighet och avundsjuka.

Hur många människor tänker på arbetsförhållandena för de som tillverkar de billiga varorna vi konsumerar? Det finns nog inget hem i Sverige där det inte står en IKEA-möbel, men hur tillverkas de och hur mycket får arbetarna betalt?

På 70-talet och fram till murens fall 1989 tillverkade IKEA möbler på 65 orter i DDR, bl.a. soffan "Klippan". För att hålla nere priserna använde man sig av tvångsarbete på fängelserna. 20 % av fångarna var politiska; regimmotståndare och människor som misslyckades med sin flykt till väst och blev internerade. I fabrikerna fanns varken arbetshandskar, hörselskydd eller riktiga platser att sitta på - det var frågan om rent slavarbete.

Numera är det länder i Östeuropa och Asien som får ställa upp med låglönearbetare - allt för att vi skall handla billiga möbler, och för största möjliga vinstmaximering för bolaget och dess ägare.

Att utnyttja billig arbetskraft i andra länder för att vi själva skall äta, bo och klä oss till minsta möjliga kostnad - är inte det också en form av girighet?

Som konsumenter har vi alla ett val: att köpa varor som är producerade under rättvisa förhållanden.

Vill du läsa fler krönikor och andra alster ur Mölndals-Posten hittar du dom här!

Länktips:

Exklusivt: Ingvar Kamprad var kommunist!

------------------------------------------------------------------------------------------------------------

måndag 19 september 2011

Exklusivt: Ingvar Kamprad var kommunist!

På 70- och 80-talet tillverkades IKEA-möbler på 65 platser i DDR, på t.ex VEB Heimgestaltung eller VEB Sitzmöbelwerke Waldheim.

(VEB = Volkseigener Betrieb, dvs "Folkägt Företag")

I DDR tillverkades bl.a. soffan "Klippan". Betalningen var dålig, cirka 650 östmark i månaden. IKEA:s produktionskostnader i DDR var hälften av vad det kostade att tillverka i Taiwan.

Detta var endast möjligt med hjälp av fångar och tvångsarbetare. 20 % av dessa var "politiska" och "republikflyktingar" - människor som hade misslyckats med flykten till väst.

DDR-fängelset Hohenschönhausen

Efter Berlinmurens fall och Tysklands återförening tog IKEA svenska ambassaden i Berlin till hjälp för att leta efter platser som skulle kunna ersätta de 65 DDR-fabrikerna.

Man misslyckades med att etablera sig i Nordkorea. Ett tag använde man sig av billig arbetskraft i Burma, numera är det Vitryssland som får ställa upp med låglönearbetare - allt för att vi skall handla billiga möbler i Sverige.