Paradislandet Sverige

Varför är det så viktigt om man är svensk, tysk, jude, same eller något annat? Ibland önskar jag att vi svenskar hade lite mer av Amerika i oss. 

Årets första krönika publicerad i Mölndals-Posten 2015-01-15

Paradislandet Sverige

Sverige är paradiset på jorden - orden är min fars och jag har hört den meningen under hela min uppväxt. Min far kom från Tyskland till Sverige strax efter krigsslutet. Han var sjutton år gammal. Hans föräldrar hade varit så föreseende och satt honom på en internatskola på en ö långt ute i Nordsjön. På det viset slapp han att bli inkallad som barnsoldat i Hitlers slutstrid.

Själv har jag aldrig träffat min släkt på fars sida. Både farmor, farfar och farbröder dog under kriget. Däremot vet jag genom lite släktforskning mina rötter bakåt i tiden ända bort till 1500-talet.

Jag vet också att jag har en gren som utvandrade till Amerika på 1700-talet. Ibland tar jag fram släktträdet, läser om sheriffer och fantiserar över, hur livet gestaltade sig för dom. Tänk om det hade funnits en tidsmaskin som man kunde kliva in i - vilken fantastisk resa det hade varit.

I höstas har jag med intresse följt tv-serien Allt för Sverige. Jag har skrattat och gråtit med amerikaner som tävlade om första priset, en träff med sina släktingar från Sverige som de aldrig har mött. En av dom var Nate Butler, till hälften indian, till hälften svensk.

Nate kom aldrig till finalen men fick ändå reda på detaljer om sin släkt, det var rörande att se. Nates mormors farfars far Carl Martin Lindgren kom från Fässbergs socken och arbetade som järnbärare på Järntorget i Göteborg.

Nate Butler

Han emigrerade till Amerika och jobbade som matros, klev av båten i Kalifornien, träffade Yurokindianerna, levde med dom och gifte sig med stammens sista medicinkvinna.

All emigration sker av någon anledning. Nate Butlers anfader från Fässberg emigrerade till Amerika på grund av att livet i Sverige var slitsamt och fattigt. Idag skulle vissa kalla honom för "ekonomisk flykting".

Min far emigrerade till Sverige på grund av att hans hemland var sönderbombad och hans familj i det närmaste utplånad. Kriget var över, landet befriat och han led inte av någon förföljelse, däremot av hunger och fattigdom. Idag skulle han kanske fått stanna i Sverige av "humanitära eller flyktingliknande skäl".

Arvet är en viktig del av ens liv, men samtidigt frågar jag mig, varför det är så viktigt om man är svensk, tysk, jude, same eller nåt annat?

Ibland önskade jag att vi svenskar hade lite mer av Amerika i oss. Oavsett om du har polska, irländska, tyska eller svenska rötter är du alltid amerikan. Här i Sverige är och förblir man alltid invandrare, eller ännu värre, andra eller tredje generationens invandrare.

Kan vi ändra på det och i framtiden kalla alla som bor och lever här för svenskar - då kanske Sverige blir paradiset på jorden.

Fler krönikor hittar du om du klickar här. 

Att fånga omänskligheten på bild - R.I.P Anja Niedringhaus

Anja Niedringhaus  † 2014-04-04

Pulitzerpristagaren och AP-fotografen Anja Niedringhaus blev idag ännu ett offer för demokratins och det fria ordets fiender. 

Anja Niedringhaus hade åkt tillbaka till Afghanistan för att vara inbäddad med de kvinnliga polisstyrkorna. Hon älskade sitt arbete i Afghanistan och kontakten med de afghanska kvinnorna. Hon har varit där många gånger, och var extremt erfaren på fältet. 

Anja beskrev sitt uppdrag så här: 

Wenn ich es nicht fotografiere, wird es nicht bekannt. 

På svenska ungefär: Om inte jag fotograferar detta, blir det inte känt. 

Foto: Anja Niedringhaus

Bilden ovan är tagen av Anja, ser fler av hennes fotografier på hennes hemsida om du klickar här. 

och här.

Detta år kallas "supervalår" i Sverige, med EU-val i maj och riksdagsval i september. Vid riksdagsvalet 2010 struntade nästan var femte svensk i att rösta. 

I morgon kommer miljoner afghaner att med fara för sitt eget liv utnyttja sin demokratiska rätt och gå till valurnorna för att välja vem de vill ha som president. Tänk på det. 

Om mordet på Anja Niedringhaus i Svenska Dagbladet. 

Anja Niedringhaus gave underprivileged people a voice, The Guardian. 

A Look At The Incredible Work Of Slain AP Photographer Anja Niedringhaus, Huffington Post.

Klicka på etiketterna för fler inlägg om journalistik, foto eller Afghanistan. 

Titta gärna in på Heimatbloggen också när du ändå håller på. 

Mina 5-i-topp-filmer vid årets Göteborg International Film Festival

Kön inför Purge (Utrensning) utanför ett slutsålt Draken i måndags

Ännu en filmfestival är slut. Jag känner mig fortfarande vimmelkantig efter denna berg-och-dalbana av intryck och känslor. Tjugotvå spelfilmer och dokumentärer hade jag valt ut bland hundratals filmer från ett drygt 80-tal länder. Just att få uppleva film från länder man aldrig ser något ifrån i vanliga fall, som aldrig kommer upp på biorepertoaren - det är det finaste med denna "folkfest" som jag besökt ända sedan 1979 då det hela startade. Och folkfest är det! Under de elva dagarna som festivalen pågår verkar hela Göteborg gå på bio. Man träffar andra cineaster under och mellan visningarna, berättar om varandras filmer över en öl på puben efteråt.

När jag gått igenom mina filmer så här efteråt har jag upptäckt att en majoritet av dem är europeiska. Jag kan inte förklara varför, eftersom jag tidigare år alltid haft med filmer från alla kontinenter. Jag får skylla på tablån och mitt arbetsschema. De första sju dagarna arbetade jag heltid och kunde bara se en eller två filmer på kvällstid efter jobbet. Nästa år kanske man ska ta semester?

Innan filmen börjar visas alltid en vignette. Nedan årets som jag nu sett 22 gånger: 

Här är mina TOP-5 filmer i år: 

Om du klickar på filmens titel kan du se trailer, min recension m.m.

1. Jakten, Danmark

Regi: Thomas Vinterberg

med Mads Mikkelsen och Alexandra Rapaport

2. Kapringen, Danmark

Regi: Tobias Lindholm

med Johan Philip Asbæk och Søren Malling

3. Purge (Utrensning), Finland

Regi: Antti Jokinen

med Laura Birn och Peter Franzén

4. Zero Dark Thirty, USA

Regi: Kathryn Bigelow

med Jessica Chastain och Fares Fares

5. Cloclo (My Way), Frankrike

Regi: Florent-Emilio Siri

med Jérémie Renier

Bästa dokumentär: Los Increibles, Spanien

Regi: David Valero

Fler inlägg från årets filmfestival hittar du om du klickar på etiketten GIFF2013 nedan:

No - Göteborg International Film Festival

No

Regi: Pablo Larraín, USA/Chile, 2012

"År 1988 kände sig Chiles president Augusto Pinochet tvingad av den internationella opinionen att låta folket rösta om hans framtid vid makten. Det blev alltså, smått häpnadsväckande, möjligt att rösta nej till militärdiktaturen. Formellt fick nej-sidan och ja-sidan 15 minuter vardera varje dag till sina tv-kampanjer.

 I praktiken förfogade förstås ja-sidan över all övrig tv-tid samt hela diktaturens maktapparat. Den mexikanske skådespelaren Gael García Bernal, som gästade GIFF 2008, gör en av sina allra finaste prestationer i rollen som den framgångsrike reklamare som får i uppdrag att skapa nej-sidans kampanj. 

Larraíns sista del i trilogin om Pinochet-åren är andlöst spännande och på ett fullständigt kongenialt sätt visuellt präglad av 80-talets VHS-estetik. 

Chiles Oscarbidrag."

-Marit Kapla, GIFF-

Gael Garcia Bernal agerar mycket bra i denna halvdokumentär som innehåller många klipp från militärkuppen 1973 som jag kommer så väl ihåg. En viktig film, och samtidigt ett tidsdokument. Spännande men innehåller också mycket galghumor. 

Betyg: fyra kråkor

Så här tyckte The Guardian och Hollywood Reporter

Så här tyckte tittarna på Rotten Tomatoes

Samtliga filmer jag sett och recenserat på årets Göteborg International Film Festival finns samlade under GIFF 2013

Smokin´Fish - Göteborg International Film Festival

Smokin´Fish

Regi: Luke Griswold-Tergis, Cory Mann, USA/Kanada, 2011

"Unge Cory är till hälften Tlingitindian och har till största delen växt upp med sin mammas indianska släkt i sydöstra Alaska. Där vårdas fortfarande de indianska traditionerna. Större delen av året lever Cory ett modernt liv och driver sitt eget företag som säljer kläder och tyger med traditionella indianmönster - tillverkade i Sydostasien på postorder. 

Två månader om året kallar vildmarksådran och då drar han norrut dit han växte upp för att fiska och, enligt gammal tradition, röka fångsten. Filmen skildrar både Tlingitindianernas historia och Corys egen uppväxt. 

En berättelse befriad från all nostalgi kring urbefolkningens umbäranden istället ett starkt porträtt av en alternativ västerländsk livsstil vi sällan ser skildrad. Mycket bra regidebut!"

-Ulf Sigvardson, GIFF-

Mycket bra skildring av Tlingitindianernas levnadsvillkor i dagens Alaska, med fantastiska naturbilder. Med Corys och hans familjs berättelser går dokumentären även bakåt i historien, och illustrerar de första möten mellan indianerna och ryssarna. De flesta dukade under av sjukdomar som mässling. När ryssarna kom bestod tlingitstammen av 15.000 människor, trettio år senare var de bara 700. Intressant och lärorik dokumentär. 

Betyg: fyra kråkor

Filmens officiella hemsida

Filmens Facebooksida

Samtliga filmer jag sett och recenserat på årets Göteborg International Film Festival finns samlade under GIFF 2013 här. 

Keep the Lights On - Göteborg International Film Festival

Keep the Lights On

Regi: Ira Sachs, USA, 2012

"Detta kompromisslösa drama handlar om relationen mellan den danske dokumentärfilmaren Erik (Thure Lindhardt är perfekt i rollen) och advokaten Paul (Zachary Booth). Platsen är New York City. Det börjar 1997 som ett febrigt engångsligg men utvecklas snart till något mer och en otippad relation växer fram.

Under några kaotiska år bygger de ett liv och hem tillsammans men trots kärleken hotar destruktivitet och missbruk bandet mellan de två älskande. Ira Sachs har, med fingertoppskänsla för tid och plats, skapat en organiskt trollbindande realism som inte bara är känslomässigt naken och vacker utan också smärtsamt ärlig och mänsklig. 

En fenomenalt orädd film om att älska, trots allt."

-Niclas Goldberg, GIFF-

Relationen mellan Erik och Paul blir mer och mer destruktiv och plågsam, mycket realistiskt spelad av Zachary Booth och Thure Lindhardt, som med sin danska accent inte bara charmade Paul utan även mig. Fint skådespeleri som går under huden. Att jag även fick se min danska favoritskådespelerska Paprika Steen (Eriks mamma) i en biroll gjorde inte filmn sämre. New Yorks mångkulturella miljö och gayscen skildras mycket bra. Ett stort plus för filmens soundtrack, Arthur Russels underbara musik. Naket, ärligt, rakt - sevärt: fyra kråkor. 

Sä här tyckte The Guardian och Time Entertainment

Så här tyckte tittarna på Rotten Tomatoes

Filmens officiella hemsida

Ur filmens soundtrack:

Samtliga filmer jag sett och recenserat på årets Göteborg International Film Festival finns samlade under GIFF 2013 här. 

Out in The Dark - Göteborg International Film Festival

Out in The Dark 

Regi: Michael Mayer, USA/Israel/Palestina, 2012

"Efter ett passionerat möte på en gaybar i Tel Aviv inleder Nimr och Roy mot bättre vetande en relation. Nimr kan visserligen fritt passera gränsen eftersom han studerar på andra sidan, men det betyder inte att den israeliska säkerhetstjänsten inte noga följer hans steg. 

Hemma i Ramallah pressas han dessutom allt hårdare av sin bror och dennes underhuggare som har för vana att göra processen kort med israeliska angivare och homosexuella. Kärlek över politiska, sociala och geografiska gränser är ett minfält av klichéer, men Michael Mayer navigerar skickligt förbi fällorna i sin debutfilm. 

I centrum står ett kärlekspar det verkligen slår gnistor om, och Mayer lyfter även blicken från det personliga till det politiska och blottar effektivt hur livets hårda verklighet tar sig uttryck på båda sidor om gränsen mellan Israel och Palestina."

-Johan Blomqvist, GIFF-

Nicholas Jacob och Michael Aloni övertygar som de älskande i denna kärleksfilm. De övriga skådespelarna känns dock ibland amatörmässigt stela i sitt agerande. Konflikten mellan Israel och det ockuperade Västbanken skär rakt igenom denna hjärtskärande kärleksrelation, och till slut ställs frågan till sin spets: Hur mycket är jag beredd att offra för kärleken? En gripande berättelse som tar tag, som berör och ställer svåra frågor utan givna svar. Huvudpersonerna känns äkta och betyget blir som helhet tre kråkor. 

Så här tyckte Hollywood Reporter, afterelton och Rotten Tomatoes.


Samtliga filmer jag sett och recenserat på årets Göteborg International Film Festival finns samlade under GIFF 2013 här. 

Zero Dark Thirty - Göteborg International Film Festival

Lägg till bildtext

Zero Dark Thirty

Regi: Kathryn Bigelow, USA, 2012

"I många år var Usama bin Ladin världens mest jagade man. Kathryn Bigelow följer upp Oscarvinnaren The Hurt Locker med att återge hur jakten gick till och hur Al Qaida-ledaren till slut hittades och dödades i ett muromgärdat hus i Pakistan. 

Varken Bush eller Obama syns till. Istället koncentrerar sig filmen på Jessica Chastain som leder den långa, frustrerande och våldsamma jakten, som bland annat inbegriper plågsam tortyr av fängslade terrorister. Zero Dark Thirty är en politiskt kontroversiell och intensivt fysisk film om själva kärnan i kriget mot terrorismen. 

En mästerlig Kathryn Bigelow laddar historien med en sådan urkraft att spänningen inte släpper för en sekund."

-Jonas Holmberg, GIFF-

Filmens officiella hemsida

Jag var väldigt tveksam när jag fick reda på att filmen är 2 timmar och 45 minuter lång. Det är en rafflande och spännande berättelse om spaningen på Usama bin Ladin och hans anhängare - från starten strax efter attentaten den 11 september 2001 fram till den dramatiska upplösningen i gömstället i Abbotabad i Pakistan. Jag tittade inte på klockan en enda gång. Jessica Chastain är fenomenal som CIA-agenten vars uthållighet och mångåriga erfarenhet leder till den dramatiska upplösningen. Svenske Fares Fares spelar hårding i filmen, som är både spännande och fängslande från början till slut.

Betyg: Fyra Mölndalskråkor

Så här tyckte Rotten Tomatoes, Den of Geek, The Guardian och Hollywood Reporter.

Enligt Fria Tidningen menar flera kritiker att filmen legitimerar tortyr som metod. 

Samtliga filmer jag sett och recenserat på årets Göteborg International Film Festival finns samlade under GIFF 2013 här. 

US Ambassador Mark Brzezinski: Travel teaches tolerance

USA:s ambassadör Mark Brzezinski

I onsdags deltog jag i ett möte med USA:s nye ambassadör i Sverige Mark Brzezinski, arrangerat av Utrikespolitiska Föreningen i Göteborg. Det blev en intressant presentation under en halvtimma, samt en halvtimma för frågor.

Mark Brzezinski har europeiska rötter. Hans far Zbigniew föddes i Warszawa och var säkerhetspolitisk rådgivare åt president Jimmy Carter. Hans farfar var generalkonsul i Leipzig i Tyskland och upplevde nazisternas uppgång under mellankrigstiden. Han bröt mot regler och order för att kunna utfärda pass till judar så att de skulle kunna lämna Nazi-T yskland. I likhet med Raoul Wallenberg vägrade han att vara likgiltig. Därför var hedrandet av 100-årsminnet av Raoul Wallenberg en ära och en av årets höjdpunkter i Sverige för Mark Brzezinski.

I en DN-intervju från november i fjol, strax efter hans tillträde i Sverige, uttalar han sin förtjusning över det svenska ordet "lagom": "Om det finns något svenskt ord som jag älskar så är det lagom. Om det är något som jag minns från min ungdom, med min far som var presidentens nationella säkerhetsrådgivare, så var det att vårt liv hade balans, var lagom. Min far var på förmiddagen ute och jagade med mig och min bror på landsbygden i Virginia för att på kvällen sätta på sig smoking och äta middag med Kinas Deng Xiaoping i Washington DC."

Under föreläsningen i onsdags uppehöll sig Brzezinski en längre stund kring migrations- och integrationsfrågan. Med sig själv och sina föräldrars bakgrund som utgångspunkt, betonade han vikten av att integrera sig, ta vara på utbildningsmöjligheterna som bjuds och att lära sig språket. Amerika är byggd på invandrare, och han ser i invandraren en resurs att ta till vara på. "I Amerika är alla amerikaner" men man bär samtidigt med sig sina rötter och det gäller att hitta ett bra sätt att kombinera "det gamla med det nya". På sin blogg skriver han engagerat om detta under rubriken "Connecting with youth on questions of identity" 

Brzezinski har ägnat mycket av sin första tid i Sverige åt "att komma bort från Stockholm", se landet, träffa människor, framförallt ungdomar.

Han slog ett slag för det nu 60-årsjubilerande Fulbrightprogrammet, ett stipendieprogram som grundades av senator J. William Fulbright och finansieras och administreras av USA:s utrikesdepartement, regeringarna i andra länder och privata intressen. Programmet inrättades för att öka den ömsesidiga förståelsen mellan människor i USA och andra länder genom utbyte av människor, idéer och kunskap. Det anses vara en av de mest prestigefyllda stipendieprogrammen.

USA:s ambassadör i Sverige Mark Brzezinski

Många ämnen togs upp både under föreläsningen och frågestunden: de globala miljöfrågorna, arktis, de gemensamma utmaningarna för fred i Mellanöstern. Han betonade Egyptens viktiga stabiliserande roll i förhandlingen om vapenvilan i Gaza. USA stöder frihetsrörelserna i Syrien mot Assads regim. Han såg med tillfredsställelse på Sveriges fredliga engagemang i Afghanistan, där Sverige spelat en viktig roll för fredsbevarande insatser.

"Travel teaches tolerance" var ett citat som jag noterade. Hans synpunkter på integration bekräftade vad jag redan noterat tidigare: den stora skillnaden mellan USA och Europa i invandringspolitiken. Medan man i Sverige inte ens blir kallad till anställningsintervju på grund av ett "ickesvenskt" efternamn, är detta i USA inget problem - där har de flesta "konstiga" efternamn, med rötter i hela världen.

På en fråga sa ambassadören: "Vem är svensk? Är det bara dom som levt i landet i flera generationer, eller är det alla som lever här och nu?" En ledande fråga förvisso, men svaret kan bara vara "alla som lever här och nu". Är det så svårt att förstå?





Länkar: 

Mark Brzezinskis blogg. 

Amerikanska ambassadens hemsida. 

US Embassy Sweden på Facebook

Mark Brzezinski skriver i dagens Aftonbladet Debatt:
USA anlände till Doha med stora utsläppsminskningar i ryggen

Läs även: 
Swedish American Green Alliance


Fler inlägg om USA, politik, migration och integration hittar du om du klickar på respektive blå etikett nedan: 

Skål, Mr. President!

Barack Obamas talesmän har bekräftat – det finns ett litet mikrobryggeri i Vita Huset.

Trogna bloggläsare vet, jag är galen i öl. Som ölfrämjare tillbringar jag nog 3 - 4 kvällar i veckan på krogen, oftast som avkoppling efter jobbet. Det är dock inte enbart ölen som står i centrum, utan umgänget med bekanta och goda vänner är minst lika viktig. Kanske är det min tyska bakgrund som bidragit till att jag hellre dricker mina öl på puben, men så gott som aldrig hemma. Här följer jag oftast min brittiske vän Bobs visdomsord: 3 pints is a drink, 4 is a night out.  

På senare år har det grundats det ena mikrobryggeriet efter det andra. Att bara beställa "en stor stark" är snart ett minne blott. 

Enligt World Of Wine News ska även USA:s president Barack Obama har blivit ölbryggare. Huruvida det är presidenten själv som brygger White House Honey Ale, låter Vita Husets talesman vara osagt. Men honungen som ger smak till både den ljusa och mörka alen ska komma från Vita Husets trädgård och Michelle Obamas bikupor.

– Jag har bara provat den ljusa och den var uppfriskande, säger talesmannen Jay Carney, till USA Today.

Utrustningen ska vara inköpt av familjen Obama själva.

Beeradvocate skriver på sin hemsida, att amerikanska hembryggare av öl nu vädjar till president Obama att offentliggöra recepten till White House Honey Ale. Här finns även en namninsamling -  "We The People Petition" som du kan underteckna. 

De skriver: 

WE PETITION THE OBAMA ADMINISTRATION TO:Release the recipe for the Honey Ale home brewed at the White House.

Following in the footsteps of great men like George Washington, Thomas Jefferson, and Benjamin Franklin, Barack Obama has reportedly been enjoying the rewards of home brewed beer. Recent reports from news outlets like the Washington Post (August 15th, 2012) have stated that Obama has been drinking a White House home brew Honey Ale while on the campaign trail.

In keeping with the brewing traditions of the founding fathers, homebrewers across America call on the Obama Administration to release the recipe for the White House home brew so that it may be enjoyed by all.

"I think it’s time for beer” -Franklin D. Roosevelt (March 12, 1933) 

Målet för kampanjen är att till den 17 september få ihop 25.000 namnunderskrifter. Du kan stödja dem om du vill genom din namnteckning, klicka här. 

xxxxxxxx

Har du ingen inbjudan till Vita Huset på gång, kanske du har vägarna förbi Göteborg? Passa då på att besöka mitt vardagsrum som är belägen på en av Göteborgs främsta ölpubar, The Rover. Här håller inte bara ölen utan även maten hög klass.  

Ett klipp ur dagens Göteborgs-Posten:

SKÅL!

Iran inifrån - Nicholas D. Kristofs Road Trip in Iran

Får jag lov att presentera Nicholas D. Kristof, reporter och kolumnist på New York Times. Sedan några år följer jag hans söndagskolumner med stort intresse. Hans specialintresse är mänskliga rättigheter, och han rapporterar passionerat och med inlevelse från alla världens hörn. 


Kristof har vunnit Pulitzerpriset två gånger, första gången tillsammans med sin fru för rapporteringen om studentrörelsen för demokrati i Kina, samt händelserna kring massakern vid Himmelska Fridens Torg 1989. 


Sitt andra Pulitzerpris erhöll han 2006 för sina rapporter från folkmordet i Darfur i Sudan. 

Under sin senaste resa genom Iran fick han röra sig fritt och intervjua människor. 
Läs hans senaste söndagskolumn: Not-So-Crazy in Tehran.

Kristofs alldeles utmärkta Facebooksida, där han kontinuerligt lägger upp texter och foton. 

Video: My Iranian Road Trip

Fler inlägg om Iran, politik och Human Rights hittar du om du klickar på respektive blå etikett nedan: 

American Museum of African American History and Culture

Ett nationellt museum som tillägnas de svartas historia ska bli verklighet i USA. I våras invigde president Barack Obama museet som ska ligga i huvudstaden Washington.

Museet placeras inte var som helst, utan mitt i stadens politiska centrum på the Mall framför Vita huset.

Platsen är symbolisk, det var bland annat här Martin Luther King marscherade tillsammans med hundratusentals andra för lika rättigheter.

I samband med byggstarten höll USA:s förste svarte president Barack Obama tal där han bland annat lyfte fram ”att saker som är viktiga för oss varken kommer snabbt eller lätt”.

I museet kommer bland annat lynchoffret Emmett Tills kista att visas upp, liksom en bevarad rassegregerad järnvägsvagn. Svartas amerikaners del i kultur- och nöjesliv ska också visas upp.

National Museum of African American History and Culture, som museet ska heta, ska börja byggas i år och stå klart 2015. För kostnaden står delvis den amerikanska kongressen för tillsammans med sponsring och bidrag från företag och privatpersoner som Walmart och Oprah Winfrey.

De första formella besluten kring museet togs redan 2003 av USA:s kongress. Platsen beslöts i januari 2001 – en fem hektar stor tomt mellan fjortonde och femtonde gatan, mellan Washingtonmonumentet och Smithsonian-museet.

Byggkostnaden ligger på runt 500 miljoner dollar, alltså runt 3,5 miljarder kronor.

– National Museum of African American History and Culture kommer att säkerställa att den svåra, men också hoppingivande roll svarta har spelat inte kommer att glömmas bort, sade president Obama till NPR.org under ceremonin.

Museets hemsida.

Museets Facebooksida.

Washington Post 

npr

Nedan en animation om hur museet kommer att se ut när det är färdigbyggd år 2015:

Fler inlägg om historia, konst, kultur, politik och USA hittar du om du klickar på respektive blå etikett nedan:

Medal of Freedom till Madeleine Albright och Bob Dylan

Bob Dylan och president Barack Obama

I tisdags förärades två av mina personliga idoler den högsta amerikanska utmärkelsen en civil person kan få, Medal of Freedom: Bob Dylan och Madeleine Albright.

Bob Dylan har följt med mig hela mitt liv, trots att jag var så ung på 1960-talet. En fantastisk poet vars sånger återspeglar den amerikanska historien och samhällsutvecklingen över flera decennier. Jag har dock bara hört honom live en gång - det var på Scandinavium i Göteborg. Om jag minns rätt var det 1988. 

Här kommer du till Bob Dylans hemsida. 

Madeleine Albright

Madeleine Albright beundrar jag för hennes rättframhet, öppenhet, integritet, självdistans och humor. 

Hon föddes år 1937 som Marie Körbel i dåvarande Tjeckoslovakien. Eftersom hennes föräldrar varit ledande socialdemokrater i kretsen kring den demokratiska regeringen lämnade familjen landet efter Tysklands inmarsch i mars 1939 och flyttade till Storbritannien för att 1948 flytta till USA. Hon blev amerikansk medborgare 1950, under namnet Madeleine Korbel.

Madeleine Albright är katolik liksom hennes föräldrar, men släkten i Tjeckoslovakien var judar och de flesta av dem dog i Förintelsen, något hon enligt egen uppgift inte fick kännedom om förrän 1996. Hon blev USA:s första kvinnliga utrikesminister. 

Ett berömt citat av henne är :

 "Det finns en speciell plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra."

Här kan du se ett klipp från TED Talks, där hon berättar om hur det är att vara utrikesminister och kvinna, hela tiden berättat med glimten i ögat. Bland annat talar hon om sitt första möte med Saddam Hussein. Han hade i ett tal kallat henne för "orm". Inför mötet gick hon på shopping och köpte en guldbrosch föreställande en orm som hon fäste på sina kläder. 

Läs om Presidential Medal of Freedom här.

En lista över samtliga pristagare hittar du här.

Nedan prisutdelningsceremonin i Vita Huset i tisdags. President Obama talar utan manus - intelligent och med en stor portion humor. Han har en förmåga att tala personligt utan att bli för personlig - en fantastisk talare som med egna ord definierar livsverket av var och en av pristagarna, väl värt att lyssna på: 

Da capo: 

SvD, Aftonbladet, Rolling Stone, .The Guardian

Fler inlägg om pop, rock, historia, politik och USA hittar du om du klickar på respektive blå etikett nedan: 

The Loneliest Planet - en av mina festivalfavoriter

Göteborg International Film Festival 2012 

I filmen The Loneliest Planet spelar Gael García Bernal och Hani Furstenberg det nyförälskade paret Alex och Nica. De planerar att gifta sig, men innan dess skall de göra sin drömresa, en vandring i Kaukasus. 

Väl i Georgien hyr de en lokal guide. Otroligt vackra bilder, väldigt tyst, dialogen är sparsmakad. Ett vilt öppet mycket grönt landskap som på samma gång andas fara. 

Och så, bara några sekunder, och vi har en annan film. Något sker som är över nästan innan det hänt. Från en sinnesstämning är vi direkt över i en annan och kärleken mellan de två sätts verkligen på prov. 

Ett fantastiskt, väldigt medvetet foto, bygger också upp en stämning av hotande katastrof. 

Mycket fint spel av paret Bernal och Furstenberg. En av mina festivalfavoriter. 

Filmen är producerad av ZDF Das kleine Fernsehspiel, vilket innebär att den kommer att visas på tysk tv i alla fall - men då är den ju förstörd genom dubbning. 

Regi: Julia Loktev, Tyskland/USA, 2011

Betyg: 4 mölndalskråkor

Tyvärr hittade jag ingen trailer till filmen, hur mycket jag än letade. 

Alla mina inlägg och filmrecensioner från årets filmfestival 

finns samlade här!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jess + Moss - drömska bilder från Kentucky

Göteborg International Film Festival 

Amerikanska Jess + Moss är den film som jag hittils haft svårast för att recensera. Den utspelar sig på en nerlagd tobaksfarm i Kentucky, och vi följer 18-åriga Jess och hennes sex år yngre irriterande syssling. 

De är helt för sig själva utan familj eller vänner - man får aldrig riktigt veta varför, berättelsen finns där, men endast antydningar.  

Nu hade jag ju läst programmet, där festivalens Johan Blomqvist skriver: 

"En berättelse kan anas men det här är egentligen någonting annat. Regissören Clay Jeter balanserar på konstfilmens gräns och det råder inga tvivel om att han är en visuell begåvning utöver det vanliga." 

- så jag var förberedd, lutade mig tillbaka och lät mig sugas in i denna drömska värld.  

Regi: Clay Jeter, USA, 2011

Betyg: 3 mölndalskråkor (=bra)

Jess + Moss, trailer:

Filmens hemsida här

Alla mina inlägg och filmrecensioner från årets filmfestival 

finns samlade här!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Times Like Deese - Blues i hjärtat av Mississippi

Måndagens avslutningsfilm vid Göteborg International Film Festival för min del var musikdokumentären Times Like Deese.   

Filmfestivalens Freddy Olsson skriver i programmet:  

I bluesens hemland, Mississippi-deltat och dess bomullsfält, handlar dagens sångtexter om den ekonomiska krisen eller om USA:s första svarta president och de förhoppningar man har på honom. 

Filmen förmedlar att bluesen lever, även om musiken hos en yngre generation ibland tar sig andra uttryck, som rap och hip-hop. Detta är inte arkivbilder av gamla bluesgubbar utan musik mitt i nuet, som politisk kraft och som en påminnelse om hur afroamerikanerna en gång kämpade mot diskriminering och att det är lika viktigt att stå upp för sina rättigheter i dag. 

Som rapparen Enoch 7th Prophet uttrycker det: "My president is black, but the plan stays the same." 

Filmen påminner oss också om en viktig sak vi ofta glömmer bort när det gäller USA: Vietnamkriget på 60- och 70-talet gav upphov till en förlorad generation, om inte två. 

Tusentals unga amerikaner blev inkallade, ofta fattiga och lågt utbildade från landsbygden och småstäderna. Många kom hem traumatiserade och krigsskadade och lever med sviterna från kriget än idag.  

Det som gör bluesen så speciell är att den uttrycker känslor som inte går att uttrycka på något annat sätt: kärlek, sorg och förtvivlan. En bra dokumentär som jag hoppas SVT har vett att köpa in.  

Regi: Maarten Schmidt, Thomas Doebele, Nederländerna, 2011

Betyg: 3 mölndalskråkor (=bra)

Times Like Deese, trailer:




Se också:
Times Like Deese, profilsida på VIMEO


Se även min recension av musikdokumentären från Haiti: When The Drum Is Beating

Alla mina inlägg och filmrecensioner från årets filmfestival 

finns samlade här!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Synagoga eller moské? En solskenshistoria från Bronx

After the congregants of an Orthodox synagogue could no longer afford their rent, they found help in the local mosque. Read this sunshine story here.  

There is still hope for humanity!

När medlemmarna av en ortodox synagoga i Bronx, New York, inte hade råd att betala sin hyra längre, fick de hjälp av av den lokala moskén. Läs denna lilla solskenshistoria här. 

Än finns det hopp om mänskligheten! 

Whisky halal eller haram? - det är frågan!

Arkay Halal Whisky

Jag har aldrig förstått vitsen med vegetariska schnitzlar och korvar. Om man är vegetarian varför då äta mat som ser ut som kött?  

Annat är det med alkohol. Det finns numera fantastiska alkoholfria öl för de som skall köra bil eller för dom som av olika skäl inte får dricka alkoholhaltiga drycker. 

Alkoholfria öl har blivit succé i Tyskland, och numera tillverkar de stora bryggerierna alkoholfria öl, som faktiskt också smakar. 

Nu har ett företag baserad i Florida startat med tillverkning och försäljning av alkoholfri whisky. De hoppas kunna exportera denna halalcertifierade dryck till muslimska länder världen runt. Kan detta vara en bra försäljningsidé? Innan jag har smakat, tillåt mig att tvivla.  

Heino och hans sällskap i videon nedan har med all säkerhet haramwhisky i sina glas, eller vad tror du? 

Heino - Karamba, karacho, ein Whisky 1970 - MyVideo

Vem säger att maskiner måste vara till nytta?

Rube Goldberg

Var vore vi idag utan alla dessa uppfinnare som bidragit till att förenkla våra liv, och som hjälpt oss att få våra livspyssel att gå ihop? Men måste alla uppfinningar vara till nytta? 

Möt uppfinnaren och konstnären Rube Goldberg i Brooklyn, New York, och se hans senaste uppfinning "Bladvändaren".