Samar Yazbek - med språket som vapen

Språket är ett vapen. Se till att det alltid är skarpslipat. 

Kurt Tucholsky var en tysk författare och journalist och räknades till en av de viktigaste publicisterna under Weimarrepubliken. Han var tidvis en av utgivarna av den samhällskritiska tidskriften Die Weltbühne. Han var satiriker, kabaréförfattare, textförfattare och diktare. Tucholsky såg sig själv som vänsterorienterad demokrat, pacifist och antimilitarist och varnade för de antidemokratiska tendenserna i politiken, militären och rättsväsendet - och för det hot som nazismen utgjorde.

1929 kom hans samhällskritiska verk Deutschland, Deutschland über alles ut. 1930 flyttade han sitt permanenta boende till Hindås utanför Göteborg. Från Sverige följde han utvecklingen i Tyskland och hur den fria pressen alltmer tystades. Hans böcker och verk tillhörde dem som brändes under nazisternas bokbål 1933. Han avled på Sahlgrenska sjukhuset 1935 efter en överdos av sömntabletter i sitt hem.

1985 instiftade Svenska PEN  Tucholskypriset, ett stipendium på 150.000 kronor till en förföljd, hotad eller landsflyktig författare eller publicist.

På fängslade författarnas dag den 15 november delades årets Tucholskypris ut till den syriska författaren Samar Yazbek ”för hennes rapporter från det syriska upproret: texter präglade av mod och sanningslidelse och med sin tyngdpunkt i ett försvar av värdigheten hos de enskilda medborgare som fångats mitt i konflikten”, som det står i Svenska Pens motivering.

Samar Yazbek

SvD:s Martin Jönsson skriver:  Det är en oerhört värdig pristagare, som redan tidigare i år fick pris för sitt mod som författare, för boken ”A woman in the crossfire”. Det är en hjärtskärande och upprörande dagbok över det syriska upproret och det ofattbara våldet, som vi ännu inte skymtar slutet av.

Här en recension av hennes bok i brittiska The Guardian. 

SR:s Kulturnytts intervju med Samar Yazbek:

"Årets Tucholskypris går till Samar Yazbek, en modig röst, i ett sargat och plågat land, där allt fler röster tystas, röster som försöker föra fram ett angeläget budskap, i en tid där kulor behöver överröstas.

För många människor i Syrien har yttrandefriheten och dess förkämpar ett större värde än någonsin. Jag önskar dig lycka till och hoppas att detta pris kan bidra till din gärning."

Med dessa ord avslutade kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth sitt tal vid utdelningen av Tucholskypriset vid Fängslade författares dag. Hela talet kan du läsa här. 

Mer om fristadsförfattare på Statens Kulturråds webbplats här. 

Fler inlägg med anknytning till denna bloggpost hittar du om du klickar på respektive blå etikett nedan:

Varför hör ingen ropen på hjälp från Syrien?

A young boy holding up a sign during an anti-regime demonstration in the Syrian village of al-Qsair, southwest of the flashpoint city Homs/ picture from Times of Malta

Varför hör ingen ropen på hjälp från Syrien? 

Tidigt i morse livestreamades bombardemanget av den syriska staden Homs på YouTube av Rami Al-Sayed, som under flera veckors tid rapporterade ut om händelserna i Syrien - med hjälp av klipp från mobiltelefoner och sin egen röst. 

I morse gick strömmen, kanalen tystnade och kom aldrig tillbaka igen. 

Här är den sista videon på hans YouTube-kanal, uppladdat av hans bror. Den visar al-Sayeds kropp i ett provisoriskt sjukhus.

Det här var hans sista ord innan han dog:  

"BabaAmr is facing a genocide right now. 

I will never forgive you for your silence. You all have just give us your words but we need actions. 

However our hearts will always be with those who risk their life for our freedom. I know what we need! 

We need campaigns everywhere inside Syria and outside Syria, and now we need all people in front of all embassies all over the world. 

In a few hours there will be NO place called BabaAmr and I expect this will be my last message and no one will forgive you who talked but didn't act."

Läs mera på npr:s hemsida här:  
Rami Al-Sayed, Syrian Citizen Journalist, Is Killed During Attack On Homs

Marie Colvin

Idag mördades också Sunday Times journalist Marie Colvin under utövandet av sitt yrke som journalist. Svenska Dagbladet publicerade idag hennes sista rapport från staden Homs. 

Tidningen skriver: Är det rätt att visa bilder av en döende baby, som skadats under hård beskjutning i den belägrade staden Homs i Syrien? 

Ja, sade London Sunday Times reporter Marie Colvin till CNN timmarna innan hon själv dödades under en granatattack. 

För CNN:s studioreporter förklarade den erfarna amerikanska krigsreportern varför hon kände så starkt för att visa alla dem som befinner sig på många mils avstånd hur krigets verklighet ser ut, hur slakten av civila fortgår utan att något görs för att stoppa det. 

- Det var hjärtskärande, sade Marie Colvin om hur det var att se en liten babypojke dra sina sista andetag, medan hans farmor stod maktlös bredvid och bara kunde smeka den lilles huvud. 

Marie Colvin gav sin telefonintervju några timmar innan hon själv blev nästa dödsoffer för den syriska arméns beskjutning av civila i Homs. 

Den franske fotografen Remi Ochlik dödades också vid granatattacken mot ett provisoriskt presscentrum i stadsdelen Baba Amr.

Den franske fotografen Remi Ochlik, mördad i tjänst

Klicka här om du vill se några av Remi Ochliks fantastiska bilder. 

Detta inträffar bara några dagar efter det att New York Times erfarne Mellanösternkorrespondent Anthony Shadid segnat ned och avlidit i en astmaattack när han på hästryggen försökte ta sig ut ur norra Syrien till Turkiet. 

De som försöker levera mat, mediciner och sjukvårdsutrustning blir också måltavlor för beskjutningen när Assadregimen försöker krossa upproret. Just i dessa svarta ögonblick ser det ut som om det bara finns förlorare i Syrien. 

Se amatörbilderna från Homs här tillsammans med Colvins sista telefonintervju. Men varning för starka bilder. 

Mera läsning från The Guardian:

"Sunday Times editor pays tribute to Marie Colvin"

John Witherow says journalist killed in Syrian town of Homs was 'one of the greatest foreign correspondents of her generation'

Klicka här för att läsa hela artikeln.

Fler länkar: 

Sveriges Radio Cecilia Uddén om Marie Colvin: Hon var en modig journalist

NBC Nightly News:

Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy

Hur länge skall omvärlden se på när Assadregimen slaktar sin egen befolkning, med benäget bistånd av vapenleverantören Ryssland och kommunistdiktaturen Kina? 

Man kan stoppa huvudet i sanden och låtsas som ingenting händer, eller göra som de svenska kommunisterna i husorganet Proletären, som avslöjar "mediernas lögner om Syrien" och likt en papegoja upprepar regimens lögner som att "det är väpnade gäng som angriper civila."

Jag väljer att inte vara tyst och följer nyhetsbloggar, YouTube och internationell press - samt försöker sprida något av desssa vidare på min blogg. 

Förtryck av mänskliga rättigheter, tortyr och folkmord måste fördömas oavsett politisk kulör. 

Jag har en svag känsla av att om dessa massakrer hade hänt i Palestina med stöd av Israel och USA - hade vi inte sett massdemonstrationer över hela världen nu? 

Varför är det så tyst når våldet kommer från en vänsterregim, som under långa perioder fått stöd från Sovjetunionen, och som forrtfarande stöds militärt av Ryssland? 

Är det rädsla för att stöta sig med Syriens bundsförvant Iran och dess anhang i Libanon, Hizbollah? 

För mig finns bara en slutsats: 

Vi måste hitta tillbaka till upplysningens ideal jämlikhet, frihet,broderskap. 

P.S.: 

Idag meddelar Rysslands röst att robotkryssaren Peter den Store är på väg mot Syrien. 

"Färdens främsta mål är att förstärka den ryska flottans närvaro i världshavets avlägsna delar. Det är inte uteslutet att kryssaren kommer att gå in i den syriska hamnen Tartous för att påfylla förrådet av livsmedel och gå igenom underhåll." En tillfällighet, eller finns det en plan på att blanda sig i genom intervention?

Rysslands röst meddelar också, att "Syriens nationella råd bekänner att en utländsk intervention är det enda sättet att stoppa väpnade konflikter i landet, som redan varat i ett år."

Robotkryssaren Peter den store

"Interventionen verkar vara den enda möjliga utvägen. Nu måste man välja det minst onda av två onda ting - en utländsk intervention och ett inbördeskrig, sade oppositionsrådets officielle företrädare på en presskonferens i Paris."

------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Hur många tusen till måste mördas i Syrien innan omvärlden reagerar?

"Nu måste omvärlden reagera, i mänsklighetens namn",

sa FN-chefen Ban Ki-Moon igår efter att dödssiffran räknats upp till 5000 personer sedan protesterna inleddes i våras. 

Vid gränsen till Turkiet kommer en stor mängd flyktingar från Syrien med skakande berättelser om vad som utspelar sig inne i landet.

Enligt Human Rights Watch är det nu bekräftat, att alla syriska soldater har stränga order att skjuta för att döda, även obeväpnade civila, kvinnor och barn. Tortyr förekommer systematiskt.


Human Rights Watch: "Shoot To Kill Orders in Syria"







Human Rights Watch: Syria, Homs update




Många syrier har tagit sin tillflykt till Turkiet. Därifrån smugglas sjukvårdsutrustning och kameror in till landet;  kameror så att man kan filma övergreppen som begås av Assadregimen.



Reportrar från DW-World har varit i gränstrakterna och sänt denna rapport:


The Syrian Opposition






Sveriges Radio rapporterar:





Länkar:


Shoot-to-kill approach taken by Syrian military, DW-World

Human Rights Watch

Syria Live Blog, Al Jazeera


Våldet tar ny fart i Syrien, Göteborgs-Posten, Skånskan, 


Till sist en länk till Kommunistiska Partiets organ Proletären, som menar att Syriens president är utsatt för ett drev från politiska ledare i västvärlden. I kommunisternas värld förvandlas ett folkligt uppror till ett angrepp av trupper, beväpnade av imperialistiska krafter. 

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Efter fredagsbönen - Ship to Syria, någon?

Det är snarare regel än undantag numera att det efter fredagsbönen i Syrien kommer till protestdemonstrationer. Så har varit fallet även denna vecka, då 100.000-tals människor demonstrerat mot Assads terrorregim.  

Enligt uppgifter är demonstranterna så många att de inte längre ryms vid Assirtorget. 

Även om ropen på president al-Assads avgång skallar över hela Syrien, är det just i Hama som de starkaste protesterna utspelar sig just nu.

Hama, i nuläget omringat av stridsvagnar och soldater, är en symboliskt laddad stad. 1982 dödades mellan 20 000 och 30 000 människor när regimen slog brutalt slog ned ett uppror.

Jag följer bl.a. facebooksidan  Syrian Days Of Rage, som kontinuerligt lägger ut nyheter och bilder från händelserna i landet; ofta filmade med mobilkameror. 

Det är skrämmande och ocensurerade vittnesmål om det massiva våldet Assads regim utsätter sin befolkning för. 

10.000-tals har tagit sin tillflykt till Turkiet. 

Veckan som gått har man varje dag kl 15:00 kunnat lyssna till en direktsändning från Almedalen. Cecilia Uddéns "revolutionsradio" med gäster och reportage från den arabiska våren. 

Cecilia Uddén är Sveriges Radios mellanösternkorrespondent och hon är nästan den ende (i Sverige) som på ett bra och inträngande sätt rapporterat från revolutionerna i Nordafrika och Mellanöstern. 

I torsdagens program var Jan Eliasson gäst i programmet. Där gav han uttryck för den skam han känner över västvärldens hyckleri gentemot befrielserörelserna i den muslimska världen. 

Västvärlden har under decennier stöttat terrorregimerna i Tunisien, Egypten, etc. och i utbyte fått "politisk stabilitet" i området.  

Jag saknar ett utrikespolitiskt engagemang från Sveriges sida. Carl Bildt skulle kunna agera mycket skarpare än vad både FN och EU gör. 

Jag saknar även engagemang från oppositionens och vänsterns sida, som i decennier frotterat sig med diktatorer som Ben Ali och Hosni Mubarak i samarbetsorganisationer som Socialistinternationalen. 

Det finns hycklare på alla sidor, och det är kanske därför tystnaden över, vad som just nu sker i Syrien är så öronbedövande. 

Jag saknar även engagemang från vanliga svenskar. Ibland kan jag känna att majoriteten här uppe lever i en liten bubbla och är totalt ointresserade av vad som händer utanför landets gränser. Detta blir särskilt påträngande när jag tänker tillbaka på det stora politiska intresset för internationella frågor som fanns i Sverige på 60- och 70-talet. 

Det verkar vara som bortblåst idag. 

Har vi blivit ett folk av navelskådare? 

Vänstern verkar bara kunna engagera sig för en konflikt åt gången. Just nu är deras utrikespolitiska engagemang fokuserad på konflikten i Gaza. Allt annat verkar vara sekundärt. 

Restriktionerna mot Gaza har lättats, och gränsen mot Egypten öppnats. Det kanske är läge att styra om skeppen från Gaza mot Syrien? 

Det är Syriens folk som utsätts för ett ohyggligt lidande just nu. Diktaturen där drar sig inte för att tortera och mörda barn. Många av dessa är videofilmade, men för starka för att lägga ut här. 

I en ny rapport från Amnesty International konstateras att våldet i Syrien är ett klart brott mot mänskligheten.  

Enligt Cilina Nasser på Amnesty är brotten ständigt pågående och mängder av människor torteras dagligen i Syrien. 

– Brott mot mänskligheten tar plats medan du och jag pratar, säger Cilina Nasser i denna radiointervju:  

I maj beslutade sig myndigheterna för att stoppa fredliga protester i Tell Kalakh. Civila obeväpnade sköts ihjäl, flyende människor sköts av krypskyttar i ryggen, människor misshandlades brutalt. 

Hur många som greps, godtyckligt eller med grund, har ingen räknat.
Det är just säkerhetsmaskineriets brutala tillslag i Tell Kalakh som granskats i rapporten, men rapportförfattaren Cilina Nasser säger att detta är en verklighet runtom i Syrien. 

– De är utspridda och systematiska.

Här  kan du lyssna på veckans avsnitt av revolutionsradion med Cecilia Uddén.


Här  ekots rapportering om fredagens demonstrationer, där 100.000-tals deltog.

Här om Amnesty Internationals anklagelser mot Syrien för brott mot mänskligheten.

Sociala mediers makt

Volksempfänger DKE38.

Ibland kan jag fantisera kring, hur världen hade sett ut idag, om mänskligheten hade haft tillgång till bredband, internet och sociala medier på till exempel 1930-talet. Hade de varit lika lättledda då, med all information som flödar på nätet? Dåtidens tyskar hade via sina Reichsempfänger  endast tillgång till husbondens röst.  I DDR var det förbjudet att titta på väst-tv, och STASI kontrollerade noga, åt vilket håll husens tv-antenner var riktade.



Även idag försöker totalitära stater att kontrollera informationen deras undersåtar skall få tillgång till. Detta blir i IT-teknikens tidevarv allt svårare. I det av Baath-partiet styrda Syrien är all media statskontrollerade. För några veckor sedan uppmärksammade jag en YouTube-video, som visar två kvinnliga lärare i Syrien, som misshandlar skolbarn å det grövsta. Videon har fått stor spridning, det har bildats grupper på facebook som uppmanade människor att hjälpa till med identifieringen av kvinnorna. Efter detta gjorde det syriska skolministeriet en undersökning och identifierade kvinnorna som två lärare vid en byskola i provinsen Aleppo, i norra delen av landet. De är nu avskedade, och ministeriet säger att man kommer att stoppa all skolaga i framtiden. Skolaga är redan förbjudet enligt lag, men förekommer ofta ändå, enligt Syrian Women Observatory, en organisation som arbetar med att upptäcka våld mot kvinnor och barn.


Övervåld mot skolbarn förekommer i många länder. I Egypten dödades 12-årige skolpojken Islam Amr Badr av sin lärare för att han inte gjort läxorna. Den 23-årige läraren Nabil Abdel Hamid dömdes till sex års fängelse för dråp. Utbildningssituationen i framförallt de statliga skolorna i Egypten är en katastrof. Dåligt utbildade och underbetalda lärare tvingas att undervisa skolklasser om 60 upp till 100 barn, och prygelstraff används för att upprätthålla ordningen. 

Islam Amr Badr

Utan den här videon, och utan facebook-gruppen hade nog aldrig dessa missförhållanden uppdagats. Detta är ännu ett bevis på de sociala mediernas makt. Det är nästan omöjligt att hemlighålla sociala och politiska missförhållanden längre. Ett hopp för framtiden kanske?

Skolaga och prygel i Syrien

Videon som följer är ännu ett exempel på, att det i Facebooks och YouTubes tidevarv inte längre går att hemlighålla missförhållanden i diktaturer. Filmen visar aga och bestraffning i en syrisk skola. All massmedia i Syrien är statskontrollerad, och det är enligt lag förbjudet att kritisera missförhållanden inom statliga institutioner.

Det är enligt lag också förbjudet med barnaga i skolorna. Enligt en studie från UNICEF förra året utsätts dock fortfarande många barn av vuxnas våld, framförallt på landsbygden. Kan du läsa tyska, läs om rapporten här.

Även om inte syriska media rapporterar, så har denna film spritts bland befolkningen. Det har även bildats en Facebook-grupp, som vädjar om hjälp med att identifiera dessa kvinnliga lärare. OBS! Starka scener!




När jag gick i skolan i Tyskland fick vi på sin höjd en örfil, eller smäll på fingrarna med linjalen. Det här är det grymmaste jag har sett människor göra mot små barn!