Visar inlägg med etikett GIFF2011. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett GIFF2011. Visa alla inlägg

lördag 12 februari 2011

Outside the Law - Frankrikes smutsiga kolonialkrig i Nordafrika



Göteborg International Film Festival

Outside the Law

Rachid Boucharebs film är ett stort episkt berättat politiskt drama om tre algeriska bröders öden från att de lämnar sitt hemland till att de återförenas på 1950-talet i Paris kring den algeriska självständighetsrörelsen.

Här finns både gangster-action och stora känslor i Boucharebs hämndfilm på historien och det smutsiga franska kolonialkriget. Samma dag som Parisborna rusiga av glädje firar slutet av Andra Världskriget begår kolonialmakten fruktansvärda massakrer på civila i Algeriet.

Det är startskottet för motståndsrörelsen som även inifrån Frankrike försöker kämpa för Algeriets självständighet. 

Outside the Law, som är Algeriets bud på en Oscar, vittnar samtidigt om att den talangfulla Bouchareb har mod på de stora ambitiösa berättelser, som kan förändra folks världssyn. En spännande thriller och bitvis en nagelbitare. Mycket sevärd!

Regi: Rachid Bouchareb, Frankrike/Belgien/Algeriet, 2010

                                      Betyg: 4 mölndalskråkor



De revolutionära händelserna i Tunisien och Egypten skvätter också över på Algeriet, som även den är en diktatur som håller sin befolkning i ett järngrepp.

Det har även där förekommit protester med flera skadade, för en vecka sedan meddelade president Bouteflika att undantagstillståndet i landet mycket snart kan tas bort och att regeringen kommer att ta till nya åtgärder för att skapa jobb, och att den statskontrollerade televisionen och radion kommer att ge plats för alla politiska partier.

Bouteflika försöker alltså mota Olle i grind -få se om han lyckas eller om han står näst på tur att lämna ifrån sig makten.

Igår avgick äntligen Egyptens diktator efter 30 års styre. Jag har följt protesterna via al-Jazeera, bloggar och de sociala medierna. Idag hittade jag denna underbara musikvideo med upproret på Tahrirtorget som bakgrund: 



Till sist ett meddelande från Kairo till det iranska folket:




Outside the Law var den sista visningen på årets festival, och därmed också min sista recension. Filmen kommer inte på bio i Sverige utan har redan släppts på DVD. Alla mina inlägg och filmrecensioner från årets filmfestival finns samlade här!

torsdag 10 februari 2011

En djupdykning i filmarkivet



Göteborg International Film Festival

Göteborgsepoker och Gunnar Hedes saga

I lördags var det dags igen! En gång varje år gör filmfestivalen en lokalpatriotisk djupdykning i filmarkivet på ett fullsatt Draken och visar kortfilmer från svunna Göteborgsepoker på den över 20 meter breda och 100 kvadratmeter stora duken.

I Din stad från 1942som visade sig vara en valfilm från socialdemokraterna, hyllas folkhemmet och det moderna bostadsområdet i Sandarna, medan husen i Haga döms ut som otjänliga och beklagliga.

I filmen Hu! tog en lätt ironisk speaker med oss på en resa världen runt för att spana in raska gossars farliga jobb. Vi fick se svetsarna vandra omkring på Eiffeltornets balkar och kranskötaren i Göteborgs hamn skruva åt bultar i en tid då säkerhetsutrustning var något ingen reflekterade över.

Det är alltid lika underhållande att se dessa filmpaket. Man får många goda skratt över det gammaldags och mossiga språket som talades på den tiden.

Visningen presenterades av Svenska Filminstitutets VD, Bengt Toll.


Nästa föreställning var stumfilmen Gunnar Hedes saga på Bio Capitol, till alltid lika fantastiskt pianoackompanjemang av Matti Bye. Det är en nyrestaurerad kopia och Mark Standley från Svenska Filminstitutet inledde med att kort berätta hur en filmrestaurering går till.

Handlingen: Den unge studenten Gunnar Hede försöker tjäna pengar genom att sälja renar, men under en snöstorm då han mister sin renhjord blir han galen. Den enda som därefter inte ger upp hoppet om att bota hans sinnessjukdom är den föräldralösa flickan Ingrid. Filmen är löst baserad på Selma Lagerlöfs roman "En herrgårdssägen".

Mitt betyg: Fyra mölndalskråkor för såväl filmen som Matti Byes pianospel.

Regi: Mauritz Stiller, Sverige, 1923




Är du intresserad av gamla filmer och journalklipp?
Idag kl 18:00 invigs nämligen Filmarkivets nya webbplats med playfunktion på Bio Victor i Stockholm med filmvisning och tal av kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth.


Svenska Filminstitutet skriver så här på sin hemsida:

Möt Roberto Rossellini och Ingrid Bergman på Berns, se Greta Garbo fälla en tår när hon efter en kort visit i Sverige återvänder till Hollywood, följ med Martin Ljung Under Stockholms broar och Stadshusets takläggare i Hu! – en film om riskfyllda yrken, se prins Eugen vid staffliet på Waldemarsudde och följ med Lennart Bernadotte på Weekend i Nizza. Efter filmerna samtalar Pelle Snickars med Olle Häger, Anu Koivunen och Bengt Toll.

I ett samarbete mellan Svenska Filminstitutet och Kungliga biblioteket, blir över 300 filmer ur filmarkivet tillgängliga på webbplatsen filmarkivet.se. Från den första svenska filmen till valfilmer och journalfilmer, till reklam- och informationsfilmer. Hundra års historia i rörlig bild finns tillgängligt för allmänheten på internet.

Den 10 februari lanseras den nya webbplatsen www.filmarkivet.se. Redan från start kommer webbplatsen att erbjuda över 300 streamade filmer och planeras sedan att växa med lika många under året.


Det rörliga bildmaterialet ur arkiven består främst av kort-, dokumentär-, journal- och reklamfilmer. Från den allra första svenska filmen, den 20 sekunder långa Konungens av Siam landstigning vid Logårdstrappan från 1897, via de nästan bortglömda Paramount-journalerna (konkurrent till SF-journalen)till Folkpartiets reklamfilm inför valet 1994. Filmarkivet speglar ett svenskt århundrade i förvandling och framväxten av dagens samhälle. Många av stumfilmerna visas ackompanjerade av Matti Bye.


Förutom redan nämnda exempel kommer även kortfilmer att finnas av Lennart Bernadotte, Gösta Werner och Maj Wechselman, stadsporträtt från hela Sverige, industrifilmer om tillverkning av allt från strumpor till plywood, amatördokumentärfilmer från Falun och Malmö vid högertrafikomläggningen 1967, filmer med Ulla Billquist, Carl Larsson, Bruno Liljefors, Ingmar Bergman, valfilmer, dokumenterade tal av Per Albin HanssonOlof Palme och mycket mera. I anslutning till filmerna finns även mängder med nyskrivna texter. 

Du kan även följa filmarkivet på Facebook.

Hade jag varit i Stockholm idag hade jag gärna deltagit i detta arrangemang, men det är lika gõtt att vara i Göteborg också, staden på G änna...





Alla mina inlägg och filmrecensioner från årets filmfestival finns samlade här!

onsdag 9 februari 2011

La prima cosa bella



Göteborg International Film Festival

The First Beautiful Thing, jag föredrar den vackra originaltiteln La prima cosa bella, är drömfilmen för alla oss som älskar italienska melodramatiska filmer och schlagers från 70-talet. Regissören Paolo Virzis barndomsskildring från Livorno i Toscana är en varm och humoristisk feelgoodfilm.

I centrum står modern Anna med brustna skådespelardrömmar. Filmen rör sig lätt och elegant mellan nutid och 60- och 70-tal. Modern har insjuknat i cancer och lever på hospice, där sonen Bruno försöker försonas med mamman under hennes sista dagar i livet. Anna spelas här av Stefania Sandrelli som vi sett i många av Ettore Scolas filmer.

Publiksuccé i Italien och landets Oscarsbidrag. Fyra mölndalskråkor för denna underbara italienska verklighetsflykt, som jag hoppas kommer att hitta sin väg till svenska biografer.

Regi: Paolo Virzì, Italien, 2010




Lyssna på en av alla vackra sånger som förekommer i filmen:



Alla mina inlägg och filmrecensioner från årets filmfestival finns samlade här!

Sound of Noise - ett himla liv!



 Göteborg International Film Festival

Sound Of Noise är långfilmsdebuten för de hyllade regissörerna Ola Simonsson och Johannes Stjärne Nilsson, vars kortfilmer som MUSIC FOR ONE APARTMENT AND SIX DRUMMERS har uppmärksammats världen över.  Filmen har producerats i samarbete med de franska filmbolagen Bliss och Wild Bunch, samt med Nordisk Film i Danmark. 

Sound Of Noise belönades med både publikpriset och Free Spirit Award på Warszawas filmfestival.

Den vann även det baltiska filmpriset vid Nordische Filmtage i Lübeck i höstas.

Juryns motivering: The Baltic Jury Prize goes to a film that succeeds in showing us familiar things from a new perspective. A film, that, against our better instincts, encourages us to step up against the dictate of routine. A film that surprises and inspires, without missing a beat.

 
Handlingen:  En grupp excentriska trumslagare slår till mot staden, spelandes på allt annat än vanliga instrument. Polisen Warnebring ställs inför det bisarra fallet. Hans jakt på de musikaliska serieförbrytarna förvandlas snart till en personlig vendetta. 

Personligen tycker jag att filmen hade mått bra av att klippas ner med en halvtimme. De fyra "musikterrornumren" är geniala, men där finns också långa, sega transportsträckor.  Därför blir det bara tre mölndalskråkor, vilket ändå motsvarar betyget "bra".









Här Music For One Apartment And Six Drummers:




Alla mina inlägg och filmrecensioner från årets filmfestival finns samlade här!

Son of Babylon



 Göteborg International Film Festival

Son of Babylon

Son of Babylon är ett bevis på att det går att åstadkomma stor filmkonst med små medel. Det är en irakisk road movie där vi följer den 12-årige kurdiske pojken Ahmed och hans farmor på resa från norra Irak  De söker efter Ahmeds pappa, försvunnen sedan Gulfkriget.

Trots nedslående besök på fängelser och vid massgravar lyckas regissören Mohamed Al-Daradji genom mötena mellan människorna på drift och häpnadsväckande foto förmedla en humanistisk och hoppfull bild av en plats där kaos råder.

Yasser Talib som spelar Ahmed är en naturbegåvning som skådespelare - man tar honom direkt in i sitt hjärta. Farmorn spelas av Shezad Hussen, den enda kvinna som vittnade mot Saddam Hussein i rätten.

Filmen, som är producerad med stöd av Göteborg International Film Festival Fund, är Iraks Oscarsbidrag.

Regi: Mohamed Al-Daradji, Storbritannien/Frankrike/Palestina/Irak/Förenade Arabemiraten/Egypten, 2010


                                           Betyg: 4 mölndalskråkor





Alla mina inlägg och filmrecensioner från årets filmfestival finns samlade här!

tisdag 8 februari 2011

The Troll Hunter - årets kalkonfilm


Göteborg International Film Festival

The Troll Hunter

Denna norska låtsasdokumentär á la Blair Witch Project presenterades i programmet "som festivalens självklara måstefilm". Det är för mig helt obegripligt!

Vi följer tre ungdomar som gör ett reportage om förmodad tjuvskytte på björn. Snart blir de varse att det handlar om troll som härjar i området. Myndigheter likt den norska trollstyrelsen gör allt för att hemlighålla detta för befolkningen.

Specialeffekterna är många och jag är säker på att regissören och hans team har haft roligt vid sina datorer när de synkroniserat med den norske illustratören Theodor Kittelsens klassiska trollteckningar.

För min del är detta bara ännu en dålig norgehistoria. Drakens 23-visning på fredagkvällen var fullsatt, och efter föreställningen satte jubelvrålen igång från publikens sida. Måhända har jag missat något här?

Jag såg en  ungdomsfilm utan skådespeleri, enbart sökande efter mer och mer specialeffekter. Jag hade accepterat filmen som förströelse i ett YouTube-klipp på 10 minuter. Sorry Norge, nul poäng fra mig!


Regi: André Øvredal, Norge, 2010


                                          Betyg: En död mölndalskråka






Alla mina inlägg och filmrecensioner från årets filmfestival finns samlade här!

Oliver Sherman



Göteborg International Film Festival

Oliver Sherman

Franklin Page lever ett lugnt och fridfullt småstadsliv med sin fru Irene och deras två barn. En dag knackar det på dörren och in kliver Oliver Sherman, den soldat som Franklin sju år tidigare räddade livet på under strid. Sherman, i sin tur, har aldrig lyckats återanpassa sig till ett vanligt liv.

Garret Dillahunt (Deadwood) är fullkomligt lysande som den missanpassade, mumlande och tafatte krigsveteranen. Sakta men obönhörligt synliggörs en människospillra full av ilska, svartsjuka och hat.

Snart är både Franklins egen frid, familjelivet och lugnet i den lilla staden hotade.


Ryan Redford bygger mästerligt upp en isande och krypande stämning som sakta men säkert fångar tittaren i sitt grepp. Hela tiden känns katastrofen nära förestående. 

En exceptionellt välspelad, spännande, otäck men humanistisk film om medlidande, skuld och ansvar.

Regi: Ryan Redford, Kanada, 2010

                                            Betyg: 3 mölndalskråkor





Alla mina inlägg och filmrecensioner från årets filmfestival finns samlade här!

En alldeles speciell PRINSESSA



Det här är en av mina festivalfavoriter. Katja Kukkola spelar "prinsessa", en kvinna med diagnos schizofreni  som varit inspärrad på mentalsjukhus i nästan hela sitt liv. En film med mycket humor bland allt det svarta.

Hon är cabarédansös och heter Anna Lappalainen. Hon vägrar bli kallad sitt namn, utan insisterar på att bli behandlad som den prinsessa hon tror sig vara.

Filmen ger oss en lektion i psykiatrins historia. Från 1945 fram till idag - från insulinkomabehandlingar till dagen då alla tvångströjor brändes på bål och ersattes med elbehandlingar - från lobotomins dagar till  psykofarmakans intåg.


Jag har arbetat som skötare på ett mentalsjukhus under många år och känner igen mycket av den lilla värld som dessa sjukhus ändå var - avskärmade samhällen med självhushållning, egen park- och trädgårdsskötsel, kyrka och kyrkogård, där såväl patienter som personal jordfästes.

Jag har varit med och vårdat alla dessa lobotomiskadade patienter, som med sina karakteristiska katatoniska rörelser framlevde sina sista dagar likt vandrande vålnader - mycket realistiskt skildrat i filmen!

Tro nu inte att detta är en nattsvart deprimerande film, tvärtom. Den är fylld av värme och humor och lockar till många skratt!

Prinsessa utmärker sig genom ett fantastiskt, nästan autentiskt skådespeleri. Att den gjort braksuccé i Finland kan jag gott förstå. Den bygger på en verklig historia, och "prinsessa" lär vara den enda mentalpatienten i världen som fått en staty rest efter sig.

Regi: Arto Halonen, Finland, 2010


                                           Betyg: 4 mölndalskråkor





Läs om Sankt Jörgens sjukhus här. Där arbetade jag från 1978 tills det stängde 1992.

Alla mina inlägg och filmrecensioner från årets filmfestival finns samlade här!

Läs även Det svenska psyket

måndag 7 februari 2011

Det finns inga homosexuella i Iran


Göteborg International Film Festival

Dog Sweat

Inte ens det mest konforma samhälle kan ta död på den enskilda människans lust till kärlek. I detta drama skildras ett antal yngre människor i Teheran och deras strävan efter ett privatliv utan pekpinnar från föräldrar och stat.

Dog Sweat (titeln syftar på en lokal variant av hembränt) ger oss närgångna och konkreta bilder av kampen i det lilla formatet, den att få vara sig själv. Var skall man mötas när grannarna är misstänksamma? Hur bete sig om man är gay i ett samhälle som deklarerat att där inte finns några homosexuella? Hur förklara närvaron av en kondom för mamma?

Hossein Keshavarz ger oss kunskap om de ungas situation i Iran. Det är en  allvarsam storstadsskildring men inte utan ett stort mått av humor.

Filmen är inspelad i Teheran och följer ett gäng ungdomar som trots övervakning av sedlighetspolis försöker  leva ett så normalt liv som möjligt. Konflikten med föräldragenerationen och det styrande islamistpartiet är ständigt närvarande. 

Det är inget stort skådespeleri vi ser i denna film, men den är klart intressant för att den visar bilder inifrån Iran som vi vanligtvis inte ser. Regissören var närvarande och svarade på publikens frågor efteråt.

Regi: Hossein Keshavarz, Iran, 2010
                                   

                                           Betyg: 3 mölndalskråkor





SPIEGEL Internationals artikel The Gay Sons of Allah - från 2009 men fortfarande aktuell. Artikeln går igenom situationen för homosexuella i den muslimska världen land för land.



Alla mina inlägg och filmrecensioner från årets filmfestival finns samlade här!

tisdag 1 februari 2011

On Tour med Cabaret New Burlesque


Göteborg International Film Festival

On Tour

Vi har sett franske skådespelaren Mathieu Amalric i såväl Fjärilen i glaskupan som Quantum of Solace. Här har han regisserat, medförfattat och spelar huvudrollen som före detta tv-producenten Joachim.

Efter ett kraschat äktenskap och en vända i USA återvänder han till Frankrike som manager för en burleskshow. Han vill bevisa mycket med turnén, både professionellt och privat och befinner sig konstant på maximal stressnivå, som ibland når komiska och absurda nivåer.


De amerikanska showtjejerna utgör i verkliga livet ensemblen i Cabaret New Burlesque och spelar mer eller mindre sig själva.

Deras färgsprakande nummer är fartfyllda, intelligenta provokationer med massor av humor och naket. Fullständigt politiskt inkorrekt och väldigt kul, men även vemodigt ibland.

Jag känner ett slags medlidande med rollfiguren Joachim som verkar ha misslyckats totalt med allt. Ett kraschat äktenskap, försummad kontakt med sönerna, skuldsatt upp över öronen och misslyckad i sin yrkeskarriär.

Kvinnorna i Cabaret Burlesque är helt underbara. Man märker att de spelar sig själva - det är så äkta!

Sammantaget: 120 minuter god fransk underhållning.

 Filmen gav Amalric priset för bästa regi i Cannes.

Regi: Mathieu Amalric, Frankrike, 2010


                                            Betyg: 3 mölndalskråkor






Alla mina inlägg och filmrecensioner från årets filmfestival finns samlade här!

måndag 31 januari 2011

Cirkus Columbia - Bosniens oscarsbidrag når inte ända fram


 Göteborg International Film Festival


Cirkus Columbia

Minns du den oscarsbelönade filmen Ingenmansland?  Två fiendesoldater - en bosnier och en serb - bestämmer sig för att hjälpa en ensam soldat som lämnats liggande på en mina. Rör han sig sprängs alla tre i luften. De anropar sina respektive förband för att få hjälp, men två bittra fiender kan inte göra en gemensam insats för en soldats skull. FN:s styrkor tillkallas, men när också pressen få nys om historien sätts en enorm mediacirkus i gång.


Ingenmanslands var regisserad av Danis Tarovic, och ikväll var det dags för honom att presentera sin senaste film Cirkus Columbia på biograf Draken i samband med filmfestivalen. Han var personligen närvarande och ställde upp för en Q & A efter visningen.

Filmen är för mig årets första festivalbesvikelse. Kanske hade jag  för höga förväntningar. Istället för en skruvad  bykomedi från Balkan med färgstarkt persongalleri serverades en ganska blek och tam historia i TV-filmsgenren. Filmen grep aldrig tag i mig, skådespelarna liknade karikatyrer - tacka vet jag Emir Kustoricas mustiga filmer! -Cirkus Columbia är så långt därifrån man kan komma.

Så här presenteras filmen i festivalprogrammet:
Det är 1991 och Divko återvänder hem från sin 20 år långa exil i Tyskland. Med sig i Mercedesen har han en mycket ung flickvän och sin högt älskade katt. Hemma i byn finns ex-frun och sonen. Tanovic leker skickligt med komiska stereotyper och blickar nostalgiskt mot den östeuropeiska byfilmen i denna smått absurda, bullriga och varma tolkning av den välkända författaren Ivica Ðikic roman.

Filmen, som är producerad med stöd av Göteborg International Film Festival Fund är Bosnien-Hercegovinas Oscarsbidrag.

Regi: Danis Tanovic, Storbritannien/Tyskland/Frankrike/Belgien/Bosnien & Hercegovina/Slovenien, 2010


                                           Betyg: 2 mölndalskråkor






Alla mina inlägg och filmrecensioner från årets filmfestival finns samlade här!

When we leave - storartat drama om hedern och patriarkatet



Göteborg International Film Festival

When We Leave

Ikväll såg jag min första 5-poängare på filmfestivalen. Det var länge sedan jag upplevde en så intensiv rolltolkning på bio. Sibel Kekilli är fantastisk som unga mamman Umay i detta tysk-turkiska drama om hederskultur. Hon lämnar sin misshandlande man och försöker börja om sitt liv i Tyskland tillsammans med sin lille son.

Sällan har jag sett det patriarkala förtryckarsystemet så väl och så initierat gestaltat. Minst lika väl skildras svårigheterna för dem som vill ingripa. Här får man verkligen hela spektrat presenterat i en fulländad form.

Det går inte att berätta mer än så om handlingen - då skulle jag förstöra filmupplevelsen för dig som tänker se den. Jag kan utlova ett spännande och gripande drama. Det är första gången jag sett hedersproblematiken skildras på bioduken på ett så engagerat sätt som i denna film. Hoppas verkligen att den hittar sin väg till svenska biografer. Filmen har ett gastkramande och oväntat slut! 

Filmen är Tysklands oscarskandidat.

Regi: Feo Aladag, Tyskland, 2010


                                           Betyg: 5 mölndalskråkor





Alla mina inlägg och filmrecensioner från årets filmfestival finns samlade här!

onsdag 26 januari 2011

Göteborg International Film Festival Beats Of Freedom

Biograf Draken i Göteborg

På fredag startar Göteborg International Film Festival för 33:e gången. Att de kallar det för 34:e festivalen beror på att man hoppade över siffran 13.

Jag minns de första festivalerna i slutet på 70-talet, när man satt på Studentkåren och det var paus mitt i filmen för rullbyte. Idag har den vuxit till Nordens största och är en av de största publikfestivalerna i världen.

Varje vinter vid månadsskiftet januari/februari lyser festivalen upp filmhimlen i Göteborg under elva dagar. Det är härligt att se dessa folkvandringar mellan stadens biografer och nöjesställen - man måste ju lägga in en och annan mat- och vätskekontroll mellan filmerna. Alltid träffar jag någon över en öl för att prata film med. Detta är minst lika viktigt som filmerna!

Navet för festivalen är Draken vid Järntorget. Biografens 20 meter breda duk är bland Sveriges bredaste och den totala ytan är 102 kvadratmeter. Draken har 713 sittplatser, och nästan varje visning under festivalen brukar vara utsåld!

Här hade jag mina första filmupplevelser tillsammans med min morfar, som tog mig till filmer som  Spartacus och Ben-Hur. Jag tror det är tack vare Draken som jag blivit ett filmfreak. Jag anser nämligen fortfarande, trots att vi befinner oss i nedladdningens och fildelningens tidsålder, att film skall upplevas på bio.

I år jobbar jag 7 av de 11 festivaldagarna plus natten mellan den 5 och 6 februari, men har ändå lyckats få ihop ett blandat paket med 24 filmer och dokumentärer. Som brukligt väljer jag  från länder, vars filmer vanligtvis inte kommer upp på ordinarie biograferna.




Min första film på fredag är musikdokumentären Beats Of Freedom, som visas på Chalmersbiografen.

Puben på Chalmers är för övrigt en av de få ställen i stan, där man kan få en flaska Carnegie Porter rumstempererat!


Vi kanske ses i vimlet?


Beats Of Freedom

En film om rockmusikens betydelse för kommunismens fall i Polen. Här finns fantastiska arkivbilder, bland annat från Rolling Stones konsert i Warszawa 1967.

I Polen arrangerades också östblockets stora rockfestival varje sommar. I staden Jarocin samlades 20 000 ungdomar på en leråker precis som i väst.

En titt i säkerhetspolisens arkiv visar hur de noggrant följde varje steg en punkare tog. I Polen var inte rockrevolten enbart riktad mot kommunismen utan också mot den andra förhärskande ideologin, den katolska kyrkan.

Den brittiske musikjournalisten Chris Salewitz är guide från den första polska protestsången, över rättegångar mot hippies till Solidaritets seger. Fantastiska bilder och bra musik som förändrade världen.

Regi: Wojciech Slota, Leszek Gnoinski, Polen, 2010



Alla mina inlägg och filmrecensioner från årets filmfestival finns samlade här!

tisdag 11 januari 2011

Västern från öster - cowboys och indianer i socialismens tjänst



En av årets höjdpunkter närmar sig: Göteborg International Film Festival arrangeras för 33:e gången. Jag har besökt alla festivaler ända sedan starten. Det är utmärkta tillfällen för verklighetsflykt och resor till andra länder genom filmens värld - filmer bortom Hollywoodkulisserna.

Jag brukar få ihop en ganska bra mix av spelfilmer och dokumentärer, vanligtvis mellan 20 och 30 stycken på 11 dagar. I år skall jag försöka begränsa mig, och det säger jag visserligen varje år.

På lördag släpps biljetterna, men redan om några timmar skall jag ta vagnen ner till Röhsska Museet för den årliga smygläsningen av festivalprogrammet.


Ett av årets udda teman på festivalen är vilda västern-filmer producerade i de forna kommuniststaterna i öst. Så här beskrivs filmsatsningen med Västern från öster på festivalens hemsida:

Sovjetiska cowboys och östtyska indianer låter nog rätt udda i de flesta öron, men faktum är att det producerades mängder av västernfilmer i det forna östblocket från 1920-talet ända in på 1980-talet.

”Red Westerns” spelades ofta in på platser som Jugoslavien, Mongoliet och södra Sovjetunionen och blev brickor i Kalla krigets propagandaspel. Inte sällan var rollerna ombytta mot de amerikanska förlagorna: goda indianer och onda cowboys. 


Västerntematiken och -estetiken användes även till att skildra den sovjetiska historien och kampen mellan bolsjeviker och anti-bolsjeviker. Filmfestivalen visar tio av de östproducerade västernfilmerna, bland andra 13 från 1936, gjord på order av Josef Stalin som blev så förtjust i John Fords klassiker Lost Patrol att han krävde en sovjetisk version. 

Några andra är den rumänska The Actress, the Dollars and the Transylvanians om rumänska och ungerska nybyggares kämpiga tillvaro i Vilda Västern och Lemonade Joe, en tjeckisk västernsatir och kultklassiker från 1964 om den Kolaloka-drickande revolvermannen Joe som tar sig an en hel stad med whiskeydruckna cowboys.

Västern från öster visas i samarbete med filmfestivalen i Rotterdam. De beskriver genren på ett bra sätt på sin hemsida, du kan läsa det här.


I somras bloggade jag om indianrörelsen i forna DDR. Där fanns 60 olika "indianreservat" och det spelades in massor med vildavästernfilmer, där indianerna var dom goda och cowboysarna dom onda, som fick symbolisera den förhatliga kapitalismen och USA-imperialismen.

En av dom stora indianstjärnorna var Gojko Mitic. Har du missat det blogginlägget kan du läsa det här: DDR-indianer i socialismens tjänst.

Får man inte lov att resa utomlands och besöka indianer i Amerika, då får man stanna hemma och bygga indianreservat själv.



Alla mina inlägg och filmrecensioner från årets filmfestival finns samlade här!