Mina 5-i-topp-filmer vid årets Göteborg International Film Festival

Kön inför Purge (Utrensning) utanför ett slutsålt Draken i måndags

Ännu en filmfestival är slut. Jag känner mig fortfarande vimmelkantig efter denna berg-och-dalbana av intryck och känslor. Tjugotvå spelfilmer och dokumentärer hade jag valt ut bland hundratals filmer från ett drygt 80-tal länder. Just att få uppleva film från länder man aldrig ser något ifrån i vanliga fall, som aldrig kommer upp på biorepertoaren - det är det finaste med denna "folkfest" som jag besökt ända sedan 1979 då det hela startade. Och folkfest är det! Under de elva dagarna som festivalen pågår verkar hela Göteborg gå på bio. Man träffar andra cineaster under och mellan visningarna, berättar om varandras filmer över en öl på puben efteråt.

När jag gått igenom mina filmer så här efteråt har jag upptäckt att en majoritet av dem är europeiska. Jag kan inte förklara varför, eftersom jag tidigare år alltid haft med filmer från alla kontinenter. Jag får skylla på tablån och mitt arbetsschema. De första sju dagarna arbetade jag heltid och kunde bara se en eller två filmer på kvällstid efter jobbet. Nästa år kanske man ska ta semester?

Innan filmen börjar visas alltid en vignette. Nedan årets som jag nu sett 22 gånger: 

Här är mina TOP-5 filmer i år: 

Om du klickar på filmens titel kan du se trailer, min recension m.m.

1. Jakten, Danmark

Regi: Thomas Vinterberg

med Mads Mikkelsen och Alexandra Rapaport

2. Kapringen, Danmark

Regi: Tobias Lindholm

med Johan Philip Asbæk och Søren Malling

3. Purge (Utrensning), Finland

Regi: Antti Jokinen

med Laura Birn och Peter Franzén

4. Zero Dark Thirty, USA

Regi: Kathryn Bigelow

med Jessica Chastain och Fares Fares

5. Cloclo (My Way), Frankrike

Regi: Florent-Emilio Siri

med Jérémie Renier

Bästa dokumentär: Los Increibles, Spanien

Regi: David Valero

Fler inlägg från årets filmfestival hittar du om du klickar på etiketten GIFF2013 nedan:

Djeca: Children of Sarajevo - Göteborg International Film Festival

Djeca: Children of Sarajevo

Regi: Aida Begic, Tyskland/Frankrike/Bosnien & Hercegovina/Turkiet, 2012

"Efter fina Snow som var nominerad till The Ingmar Bergman International Debut Award vid GIFF 2009, fortsätter regissören Aida Begic att skildra Balkankrigets konsekvenser. Djeca: Children of Sarajevo handlar om några av alla de barn som blev föräldralösa i samband med kriget. 

Rahima jobbar långa dagar i ett restaurangkök för att försörja sig och sin tonårsbror Nedim. Hon kämpar för att hålla sin rotlöse bror borta från trubbel och måste dessutom kunna visa de sociala myndigheterna att hon klarar av att hantera Nedims diabetes, annars är det raka vägen tillbaka till barnhemmet. 

Marija Pikic är lysande som Rahima, såväl bitter och sammanbiten som slagfärdig och charmig, stoiskt kämpande trots hopplösa villkor i ett genomkorrupt samhälle.

En av 2012 års mest oförglömliga Cannespremiärer."

-Marit Kapla, GIFF-

Marija Pikic gör en fin rollprestation som Rahima i detta efterkrigsdrama i Sarajevo. Föräldrarlös försöker hon och hennes minderåriga bror överleva i ett av kriminalitet och korruption sargat land, med värdigheten i behåll. Minnena från krypskyttar, död och förödelse kan hon inte bli av med. men hon visar på en stark inre styrka och tro som hjälper henne att överleva och se framåt. En viktig historia att berätta, föra vidare och aldrig glömma. 

Betyg: tre kråkor

Samtliga filmer jag sett och recenserat på årets Göteborg International Film Festival finns samlade under GIFF 2013

Our Children - Göteborg International Film Festival

Our Children

Regi: Joachim Lafosse, Frankrike/Belgien/Schweiz/Luxemburg, 2012

"I öppningsbilden bärs fyra små kistor ombord på ett flygplan. Inte olikt Michael Haneke i bioaktuella Amour klargör regissören Joachim Lafosse omedelbart att det blir en plågsam färd mot ett ofrånkomligt slut. 

När det fattiga unga paret Murielle och Mounir flyttar in hos Mounirs rike och dominante styvfar doktor Pinget inleds en destruktiv spiral där den unga modern bryts ner steg för steg. Fallet ner i depressionens avgrund slutar på värsta tänkbara sätt. 

Skådespelarna Émilie Dequennes (Rosetta) och Tahir Rahims (En profet) vibrerande rolltolkningar gör det verklighetsbaserade dramat till en av årets mest oförglömliga filmupplevelser."

Belgiens Oscarbidrag.

-Jonas Holmberg, GIFF-

Mycket bra skådespel där vi följer denna tregedi från första förälskelsen till det fruktansvärt tragiska slutet, förorsakad av psykisk sjukdom och isolation. Även Niels Arestrup visar här vilken bra skådespelare han är. En film man inte blir glad av, men det behöver man ju inte alltid bli. Mycket bra, fyra kråkor. 

Så här tyckte Hollywood Reporter 

Samtliga filmer jag sett och recenserat på årets Göteborg International Film Festival finns samlade under GIFF 2013

Cloclo - Göteborg International Film Festival

Cloclo

Regi: Florent-Emilio Siri, Frankrike, 2012

Claude François är för oss i Sverige på sin höjd känd som mannen som skrev Frank Sinatras odödliga hit My Way. I Frankrike är han däremot en popstjärna med nationell ikonstatus fullt jämförbar med samtida The Beatles. 

När det nu har blivit dags att göra film av François minst sagt innehållsrika liv sparas det heller inte på krutet. Produktionsdesign, scenografi och kostym håller högsta klass och en lång rad välkoreograferade sång- och dansnummer gör detta till en fest för både ögon och öron. 

Bröderna Dardennes favoritaktör Jérémie Renier  har här fått något helt annat att bita i, men han övertygar som vanligt stort. Denna gång som en excentrisk diva vars förhållande till allt och alla minst sagt är komplicerat. 

En sprudlande smällkaramell till film som gjort stor publiksuccé på hemmaplan.

-Johan Blomqvist, GIFF-

Filmen är en fröjd för såväl ögat som örat för alla frankofiler och älskare av 60- och 70-talsschlager. Renier är otroligt bra som pojken som växer upp i Egypten och blir Frankrikes största superstjärna genom tiderna. Sällan har en människa med närmast sjukligt kontrollbehov skildrats så väl som här. Hela hans liv genomsyras av en längtan att få bekräftelse och kärlek av sin far. 

Innerst inne en olycklig människa med kontrollbehov som leder till svårigheter i relationer till kvinnor. Hans första äktenskap med France Gall misslyckas - liksom många andra efteråt. En färgsprakande och musikalisk film med mycket bra skådespelare över lag. Nästan en femma! 

Betyg: fyra kråkor

Så här tyckte The Guardian och Hollywood Reporter

Så här tyckte tittarna på Rotten Tomatoes

Samtliga filmer jag sett och recenserat på årets Göteborg International Film Festival finns samlade under GIFF 2013

Dödslistan - Göteborg International Film Festival

Dödslistan

Regi: Volker Schlöndorff, Tyskland/Frankrike, 2012

"År 1941 sköt franska motståndsmän ihjäl en tysk officer i Nantes. Som vedergällning för dådet lät nazisterna avrätta 48 franska krigsfångar på en och samma dag, bland dem blott 17-årige Guy Môquet, vars rörande avskedsbrev till sin familj är obligatorisk läsning för alla franska skolbarn. 

Den tyske mästerregissören Volker Schlöndorff (Blecktrumman), bygger sitt manus på texter och vittnesmål från bland andra den tyske författaren Ernst Jünger, som i filmen spelas av Ulrich Matthes. En välspelad och värdig krigsfilm där det största dramat utspelar sig i samvetet hos de franska ämbetsmän som var satta att samarbeta med tyskarna."

-Marit Kapla, GIFF-

En rörande film om motstånd, medlöperi, civilkurage (eller snarare bristen på den). Det var Adolf Hitler personligen som beordrade massavrättningen, och varken det lokala tyska styret eller den franska marionettregeringen, dess myndigheter och polis vågade motsätta sig ordern. De 48 fångarnas avsked inför avrättningen är hjärtskärande. 

Betyg: tre kråkor

Så här tyckte Hollywood Reporter  och Variety.

Samtliga filmer jag sett och recenserat på årets Göteborg International Film Festival finns samlade under GIFF 2013 här. 

Paradies: Liebe - Göteborg International Film Festival

Paradies: Liebe

Regi: Ulrich Seidl, Tyskland/Frankrike/Österrike, 2012

"Ulrich Seidls osentimentala samtidsskildringar har visats ofta på GIFF alltsedan retrospektiven av hans filmer 2002 i samband med premiären av Hunddagar. Domen över mänskligheten är karaktäristiskt hård i den här första filmen i en trilogi om begreppen tro, hopp och kärlek. 

Medelålders, överviktiga Teresa (en fantastisk Margarete Tiesel) lämnar sitt trista österrikiska vardagsliv och reser till ett semesterparadis i Kenya. En landsmaninna inviger henne i en värld där hon äntligen kan känna sig åtrådd och leva ut sexuella begär utan att bli kritiserad. 

Men glädjen solkas när de lokala kavaljererna börjar kräva ersättning. Två grupper som traditionellt har förtryckts av den vite mannen, exploaterar glädjelöst varandra i hisnande vackert komponerade bilder. 

Obehagligt och oundgängligt."

-Marit Kapla, GIFF-

Margarete Tiesel är helt underbar som den kärlekstörstande Teresa på semesterresa i Afrika. Poolgossarna spelar sig själva, närvarande och intensivt. Som alltid väcker Seidels filmer frågor av existentiell karaktär hos betraktaren. Skrattet fastnar ofta i halsen. Skall man skratta? Är detta obehagligt, för utlämnande? Alla har vi våra schabloner och fördomar om andra, men kan det vara så att det bor en rasist i oss alla trots allt? En drabbande film som inte lämnar någon oberörd.

Betyg: fyra kråkor

Så här tyckte The Guardian och Indie Wire

Så här skriver Worldscinema

Så här tyckte tittarna på Rotten Tomatoes

Regissör och huvudrollsinnehavare medverkade vid visningen. 

Regissör Ulrich Seidel  och Margarete Tiesel (t.h.)/ Foto: Christian Schickhardt

Samtliga filmer jag sett och recenserat på årets Göteborg International Film Festival finns samlade under GIFF 2013 här. 

Tyskland och Frankrike firar guldbröllop

I dag firas 50-årsjubileet av det tysk-franska vänskapsavtalet Elyseefördraget. Hela det franska parlamentet och hela den franska regeringen med president Hollande är i Berlin för att fira tillsammans med sina tyska motsvarigheter. Hör Sveriges Radios Tysklandskorrespent Daniel Allings rapport: 

Franske presidenten De Gaulles berömda och bejublade "Tal till ungdomen", vid ett statsbesök i Tyskland den 9 september 1962. Här uppmuntrar han den efter kriget så osäkra och desillusionerade unga generationen, att vara självsäker nog att gå vidare. Därmed räckte han en hand till försoning med sina tidigare fiender, "arkefienden" Tyskland.

Intervju med Tysklands utrikesminister Guido Westerwelle om det tyskfranska förhållandet: 

Ikväll bjuder Berlins Radiosymfoniorkesters chefsdirigent Marek Janowski in till en jubileumskonsert i Berlinfilharmonin. Orkestern bildades 1923 och är därmed Tysklands äldsta radioorkester.

Tysklands förbundskansler Angela Merkel, och Frankrikes president Francois Hollande

 I närvaro av kansler Angela Merkel, president François Hollande och samtliga tyska och franska parlamentsledamöter spelas Beethovens Egmontuvertyr och Camille Saint-Saëns tredje symfoni i c-Moll, op. 78. Det hela avslutas med Europahymnen. 

Allt direktsänds av tyskfranska tv-kanalen och kan ses på webben från 17.15 om du klickar här. 

Lite schlager som avslutning : 

France Gall vid tyska schlagerfestivalen 1969

Fördjupning: 

De franska och tyska nyhetsbyråerna afp:s och dpa:s gemensamma temasida med historiska nyhetsrapporter om det fransktyska förhållandet:

50 ans duTraité de l'Elysée,

Deutschlandradios temasida 50 Jahre Elysée-Vertrag

Information på engelska: Franco-German Cooperation

Fler inlägg om Tyskland, Frankrike, politik och historia hittar du om du klickar på någon av de blå etiketterna nedan: 

Europas första moské för homosexuella öppnat i Paris

Ludovic-Mohamed ­Zahed med maken ­Qiyamudin till höger/ Foto: Aftonbladet

Igår invigdes Europas första moské för homosexuella muslimer. 

Fransk-algeriske Ludovic-Mohamed Zahed är muslim och homosexuell, gift med Qiyamudin, en muslim från Sydafrika där samkönade äktenskap är tillåtna. I år gifte de sig religiöst inför en imam sedan Qiyamudin flyttat till Frankrike.

I går kunde de båda gå till fredagsbön tillsammans med andra homosexuella muslimer i den nya moskén i en förort till den franska huvudstaden. Men Ludovic-Mohamed betonar att den nya moskén inte bara är till för homosexuella. Redan har flera heterosexuella muslimer hört av sig och vill be där.

Syftet, säger han, är att välkomna män och kvinnor som inte känner sig hemma i de traditionella moskéerna. För en man som är feminin till sitt yttre eller en person som är transsexuell är det svårt att finna sig till rätta i en moské. Jag har hört från många av mina vänner att de inte riktigt vet var de ska stå, eftersom alla moskéer delar upp män och kvinnor i olika rum. I vår moské är det viktigt att alla kan be tillsammans. Människor måste känna sig bekväma när de ber och kvinnor måste få vara synliga i moskén och ha rätt till de första raderna, bland männen. Att kvinnor ska vara beslöjade och dessutom isolerade bakom en ridå, som fallet är i vanliga moskéer, är verkligen kvävande.

Ludovic-Mohamed påpekar också att flera muslimer inte längre står ut med predikan i de vanliga moskéerna. Den är ofta nedlåtande mot kvinnor och homofobisk, eftersom många imamer följer en dogmatisk tolkning av koranen. Så, den nya moskén är inte bara gayvänlig utan också jämlik och inkluderande.

Läs hela artikeln i Aftonbladet här. 

Fler länkar: 

Why I want to open a gay-friendly mosque in Paris/ The Guardian

France to open world’s first ‘mosque for the gay community’ (where women and men won’t be segregated)/ Daily Mail


Ludovic medverkade härom dagen i BBC:s dagliga program Worl have your say, mycket hörvärt.

Hör honom svara på lyssnarnas frågor:
Klicka här: BBC World have your say
Podcasten tillgänglig tom 5 december. 

World have your says hemsida med podcasts att ladda ner här. 

Fler inlägg om tro, hbt, Frankrike och Human Rights hittar du om du klickar på respektive blå etikett nedan: 

Civilkurage - om Raoul Wallenberg och Abdol Hossein Sardari

Uppdaterad 2012-04-19

Idag ägde en minnesceremoni rum för att hedra minnet av Raoul Wallenberg. Mötet var i Kulturhuset i Stockholm, som direktsände en ceremoni från den amerikanska kongressen. USA:s president Obama skickade via videolänk följande budskap till deltagarna. 

Länkar om evenemanget: SvD, SvD, SvD, Aftonbladet, USA TODAY, The White House

Historien bakom Raoul Wallenberg här. (på engelska)

Kulturhuset, Stockholm här. 

Jag skrev ett inlägg om Raoul Wallenberg-året den 2 januari i år. Du kan läsa hela inlägget om du scrollar ner. Där kan du också läsa historien om iraniern Abdol Hossein Sardari, som räddade livet  på många persiska judar: 

2012 är Raoul Wallenbergår.  

Regeringen har beslutat att i Sverige och internationellt uppmärksamma att Raoul Wallenberg 2012 skulle ha blivit 100 år genom att hedra hans minne med olika evenemang och aktiviteter. Regeringens webbportal fungerar som guide genom årets händelser. 

Den svenske diplomaten Raoul Wallenberg gjorde en unik insats genom att under andra halvåret 1944 rädda tiotusentals judar i Budapest undan Förintelsen. Hans gärning visar att en människas mod och förmåga kan göra skillnad. Hans gärning är en förebild, inte minst i en tid då fler behöver stå upp mot förföljelse, främlingsfientlighet och antisemitism. 

Raoul Wallenberg fängslades av Sovjet och fördes till det ökända Lubjankafängelset i Moskva. Vad som sedan hände är inte bevisat och den svenska regeringen kräver fortfarande besked. Raoul Wallenberg kämpade mot den ena av sin tids terrordiktaturer och föll offer för den andra.

Fredrik Tenfält i Göteborgs-Posten skrev nyligen en klargörande artikel om Wallenberg med rubriken Hjälten i Budapest. "Wallenberg var inte alls yrkesdiplomat och slumpen förde honom till Budapest. I januari hade USA inrättat organet War Refugee Board, för att ge skydd till offren för nazisternas framfart. 

I Ungern skedde under våren en total utrensning av den judiska befolkningen på landsbygden. En räddningsorganisation på plats var nödvändig, men då USA låg i krig med Ungern måste den ledas av någon från ett neutralt land. Via personkontakter kom valet att falla på den unge och språkkunnige affärsmannen Raoul Wallenberg, som arbetade på en svensk-ungersk handelsfirma. Formellt placerades han på svenska ambassaden."

Uppdateringar om vad som händer under året får du, genom att "gilla" Raoul Wallenberg 2012 på Facebook. Där kan du även skriva och kommentera i deras logg. 

Ett inslag ur SVT:s Gomorron Sverige om Raoul Wallenbergåret: 

Raoul Wallenberg är en av Sveriges mest berömda personer även internationellt. Han var en person med stor civilkurage, men få känner till Abdol Hossein Sardari, som lite slarvigt brukar kallas för "Irans Oskar Schindler". 

Abdol Hossein Sardari

Sardari tillhörde den kungliga familj som styrde Iran fram till 1925 och arbetade som diplomat i Paris under fyrtiotalet. Han hjälpte många persiska judar att lämna Frankrike och återvända till Iran, men förhandlade även fram undantag från de nazityska raslagarna åt en del av de persiska judar som bodde i Frankrike och som inte kunde eller ville lämna landet. 

Sardaris välgärningar uppmärksammades inte särskilt mycket under hans egen levnadstid, men han lär ha uttalat sig om att hans agerande bottnade i ett ansvar gentemot det iranska folket som helhet och inte uteslutande iranska judar. 

I likhet med Schindler levde Sardari ett anspråkslöst liv efter kriget, och han dog fattig i utkanten av London.

BBC har publicerat en artikel om Sardari med rubriken:

The 'Iranian Schindler' who saved Jews from the Nazis

Även brittiska The Telegraph har skrivit en intressant artikel om honom. Där beskrivs bl.a. hur han försett iranska judar med särskilda pass och resedokument.  

På sajten Act for Australia finns en recension av Fariborz Mokhtaris bok om Sardari, In The Lion´s Shadow. 

Frankrike och det glömda folket från Tonkin

Den franska presidentvalskampanjen börjar närma sig sitt slut. Ska Frankrikes president Nicolas Sarkozy kamma hem segern också i årets val? 

Valdebatten i Frankrike är i full gång, den 22 april är det första omgången i presidentvalet. Och den senaste tiden har Sarkozys uttalanden handlat mycket om invandrare. Vissa menar att han fiskar i grumliga vatten och vill ta röster från den högerextrema Nationella fronten.

Sarkozys retorik blir allt mer främlingsfientlig. "Vi har för många invandrare" säger han, och hotar med att Frankrike kan komma att lämna Schengensamarbetet. Han vänder sig till de som drömmer om fornstora dar och de som förordar en nationalistisk och isolationistisk politik, tvärt emot hans tyska kollega och valhjälpare Angela Merkels politik.  

Tysklands utrikesminister Guido Westerwelle gjorde idag följande uttalande med anledning av Sarkozys tal (jag citerar det på engelska): 

"Retreating into national shells is the wrong path. It is not protecting borders within the European Union that will make Europe safer, but rather the protection of Europe's external frontiers."

Fortsätter Sarkozy att piska upp de främlingsfientliga stämningarna, kommer det snart åter att koka i de franska banlieus. Men det är inte bara invånarna där som lever i utanförskap i dagens Frankrike. 

I den lilla sydfranska staden  Sainte-Livrade-sur-Lot lever sedan 1956 tusentals vietnameser som tvingades fly norra Vietnam efter det stora franska nederlaget i Indochinakriget. 

Fallskärmssoldater, änkor till franska officerare, deras barn och övriga familjemedlemmar som tvingades fly tillsammans med de retirerande franska soldaterna.  

De levde i flyktingläger bestående av plåtskjul, och många av dom bor så än idag - utan rinnande vatten och med dass på gården. 

Det är först på senare år som vissa av dessa flyktingar fått kommunal hjälp till att bygga riktiga bostäder - mer än femtio år efter flykten.  

För Frankrikes del är det föga hedervärt, hur man behandlat vietnameserna som stått på landets sida, och på grund av det fått fly från sitt hemland för alltid.. 

Nedan ett reportage på engelska från Deutsche Welle om det glömda folket i Sainte-Livrade-sur-Lot:

Nedan ett inslag från EuroNews, från Sarkozys tal där han hotar att lämna Schengen:

Om Sarkozys presidentvalskampanj ur dagens Studio Ett: I studion Alice Petrén, sydeuropakorrespondent, Wilhelm Stiernstedt som jobbat i franskt företag ochMartin Ådahl, chef för den liberala och gröna tankesmedjan Fores - intressant inslag, tycker jag.

Till sist en länk på tyska: schweiziska Neue Zürcher Zeitungs reportage
Frankreichs Kinder aus Tonkin sind greis geworden 
(Frankrikes barn från Tonkin har blivit gamla)

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Polis - Polisse

Veckans andra förhandsvisning på Bio Capitol var franska Polisse, som får biopremiär i Sverige den 10 februari. Regissören Maïwenn har skapat ett drama som utspelar sig på barnavårdsroteln vid en polisstation i Paris. 

Ett på gränsen till dokumentärt gastkramande drama, som skildrar vardagen med incest, barnvåldtäkter och trafficking - men också polisernas tillkortakommenden, ångest och känsla av otillräcklighet. 

Mina tankar gick ibland till den amerikanska polisserien Hill Street Blues, men Polisse är så mycket mer realistiskt - stundvis kryper handlingen formligen under huden. 

Jag brukar vara sparsam med att dela ut femmor, men liksom gårdagens förhandsvisning av Järnladyn, får Polisse fem mölndalskråkor av mig. 

Fantastiska skådespelarinsatser gör denna film till ett drama som man inte glömmer inte i första taget. 

Jag har inte hittat någon svensktextad trailer - du får öva dig på din skolfranska.

EXCLU - Regardez la bande-annonce de Polisse by Europe1fr

Julfred och gratis kramar - god fortsättning!

God fortsättning! önskar jag alla bloggläsare. En god vän påminde mig idag om årsdagen av julvapenvilan mellan engelska och tyska soldater i ingenmanslandet, mellan skyttegravarna på västfronten. 

På julnatten sjöngs julsånger på båda sidorna om fronten. En grupp tyska soldater närmade sig engelsmännen för att önska dem en god jul. 

På Annandagen spelade de fotboll med varandra. Det måste ha varit den mest udda landskampen mellan England och Tyskland i världshistorien. 

Händelserna är filmatiserade men så vitt jag vet har filmen aldrig visats i Sverige. Daniel Brühl (Goodbye Lenin) har en av huvudrollerna. 

På bloggen Svarten  kan du se en underbar brittisk kortfilm som skildrar denna händelse.

Den uttrycker, enligt min mening, vad hela julen egentligen handlar om.


Läs mer om händelserna i Allt om historia 

och på den brittiska sidan The Long Long Trail

Till sist vill jag dela ut många julkramar till er alla, 
och önska god fortsättning! 

Skandinavien är fantastiskt

Jag brukar inte blogga om tv-program, detta är ett undantag - och enbart för dig som har möjlighet att se den tysk-franska publicservice-kanalen arte.

Fr. o. m. den 5 december kl 19:30 visas dagligen ett avsnitt av serien

"Discovering The North".

Från maj 2010 till maj 2011 filmade tv-bolaget dmfilm från Hamburg en serie i 15 delar på vardera 45 minuter, om Skandinavien, Island och Grönland.

Förutom fantastiska naturscener innehåller den över 100  porträtt av människor som bor i den nordligaste delen av Europa.

Jag har i åratal skrivit till comhem ett otal gånger och bett om att de skall distribuera arte, men varje gång fått till svar "att det inte finns något intresse bland den svenska publiken".

Måste alla kanaler innehålla dokusåpor, amerikanska serier och talkshows? Vi matas ju med detta från morgon till kväll!

Arte fins som tysk och fransk version och kan i Sverige endast ses via parabol. I såväl Tyskland som Frankrike ingår kanalen i basutbudet. Kan man hoppas på att serien köps in av SVT?

Angie mon amour - Vive La France!

Det är Tyskland och Frankrike som är EU:s tungviktare. Nyligen träffades Angie och Sarkozy för att försöka råda bot på Eurokrisen. De föreslår bl.a. en skatt på finansiella transaktioner, den s k Tobin-skatten.

I torsdags publicerade den franska tidskriften "Le Parisien" en opinionsundersökning. 1090 personer fick svara på frågan, vem de har mest tilltro till att lösa Europas finansiella kris. Undersökningen pågick mellan den 1 och 8 augusti.

46 % av de tillfrågade föredrog Tysklands förbundskansler Angela Merkel, medan endast 33 % av de tillfrågande hade förtroende för Nicolas Sarkozy och hans regering.

Läs om undersökningen här:
msnbc: http://www.msnbc.msn.com/id/44101639/ns/business-stocks_and_economy/t/french-prefer-merkel-sarkozy-crisis-fighter-poll/

Länkar om EU-krisen: 

Sydsvenskan: När syndarna vaknar

E24: Merkel-Sarkozy vill ha finansskatt

Igelkotten - en bitterljuv fransk filmpärla

Mona Achaches film Igelkotten bygger på Muriel Barberys framgångsroman ”Igelkottens elegans”, som helt och hållet utspelar sig i ett flerfamiljshus i Paris.

Det är en film om en ovanlig och varm vänskap mellan tre udda personligheter: 54-åriga portvakten madame Michel; änka, kortväxt, ful och småfet - 11-åriga flickan Paloma vars neurotiska och alkoholiserade mamma hellre talar med sina krukväxter än med sin dotter -och nyinflyttade hyresgästen japanske Kakuro Ozu.

Madame Michel lever ensam i sin egen lilla värld av böcker och filmer. Paloma betraktar sin omvärld genom linsen av sin videokamera. En ömsint och varm komedi med underbar filmmusik av libanesiske kompositören Gabriel Yared.

Expressen skriver bl.a.: ”Igelkotten” är den typen av bitterljuv historia du ser samtidigt som tårarna trycker på, hjärtat bli aningen lättare och leendet på läpparna bara bredare, och delar ut 4 getingar.

Svenska Dagbladet ger 4 poäng och skriver: Det här är en saga om hur en portvakt kan vara en förklädd drottning, en äldre herre en riddare och en liten flicka förstås en prinsessa. Det handlar om att hitta de gömda skatterna i det till synes vardagliga, men också om att inget varar för evigt. Träffande, fantasifullt och rörande berättat. 

Jag kan bara instämma och delar härmed ut fyra Mölndalskråkor. Filmen visas på Hagabion som jag lämnade med ett varmt och lite vemodigt leende. En helt klart sevärd fransk filmpärla, ..

Outside the Law - Frankrikes smutsiga kolonialkrig i Nordafrika

Göteborg International Film Festival

Outside the Law

Rachid Boucharebs film är ett stort episkt berättat politiskt drama om tre algeriska bröders öden från att de lämnar sitt hemland till att de återförenas på 1950-talet i Paris kring den algeriska självständighetsrörelsen.

Här finns både gangster-action och stora känslor i Boucharebs hämndfilm på historien och det smutsiga franska kolonialkriget. Samma dag som Parisborna rusiga av glädje firar slutet av Andra Världskriget begår kolonialmakten fruktansvärda massakrer på civila i Algeriet.

Det är startskottet för motståndsrörelsen som även inifrån Frankrike försöker kämpa för Algeriets självständighet. 

Outside the Law, som är Algeriets bud på en Oscar, vittnar samtidigt om att den talangfulla Bouchareb har mod på de stora ambitiösa berättelser, som kan förändra folks världssyn. En spännande thriller och bitvis en nagelbitare. Mycket sevärd!

Regi: Rachid Bouchareb, Frankrike/Belgien/Algeriet, 2010

                                      Betyg: 4 mölndalskråkor

 

De revolutionära händelserna i Tunisien och Egypten skvätter också över på Algeriet, som även den är en diktatur som håller sin befolkning i ett järngrepp.

Det har även där förekommit protester med flera skadade, för en vecka sedan meddelade president Bouteflika att undantagstillståndet i landet mycket snart kan tas bort och att regeringen kommer att ta till nya åtgärder för att skapa jobb, och att den statskontrollerade televisionen och radion kommer att ge plats för alla politiska partier.

Bouteflika försöker alltså mota Olle i grind -få se om han lyckas eller om han står näst på tur att lämna ifrån sig makten.

Igår avgick äntligen Egyptens diktator efter 30 års styre. Jag har följt protesterna via al-Jazeera, bloggar och de sociala medierna. Idag hittade jag denna underbara musikvideo med upproret på Tahrirtorget som bakgrund: 



Till sist ett meddelande från Kairo till det iranska folket:




Outside the Law var den sista visningen på årets festival, och därmed också min sista recension. Filmen kommer inte på bio i Sverige utan har redan släppts på DVD. Alla mina inlägg och filmrecensioner från årets filmfestival finns samlade här!

On Tour med Cabaret New Burlesque

Göteborg International Film Festival

On Tour

Vi har sett franske skådespelaren Mathieu Amalric i såväl Fjärilen i glaskupan som Quantum of Solace. Här har han regisserat, medförfattat och spelar huvudrollen som före detta tv-producenten Joachim.

Efter ett kraschat äktenskap och en vända i USA återvänder han till Frankrike som manager för en burleskshow. Han vill bevisa mycket med turnén, både professionellt och privat och befinner sig konstant på maximal stressnivå, som ibland når komiska och absurda nivåer.

De amerikanska showtjejerna utgör i verkliga livet ensemblen i Cabaret New Burlesque och spelar mer eller mindre sig själva.

Deras färgsprakande nummer är fartfyllda, intelligenta provokationer med massor av humor och naket. Fullständigt politiskt inkorrekt och väldigt kul, men även vemodigt ibland.

Jag känner ett slags medlidande med rollfiguren Joachim som verkar ha misslyckats totalt med allt. Ett kraschat äktenskap, försummad kontakt med sönerna, skuldsatt upp över öronen och misslyckad i sin yrkeskarriär.

Kvinnorna i Cabaret Burlesque är helt underbara. Man märker att de spelar sig själva - det är så äkta!

Sammantaget: 120 minuter god fransk underhållning.

 Filmen gav Amalric priset för bästa regi i Cannes.

Regi: Mathieu Amalric, Frankrike, 2010


                                            Betyg: 3 mölndalskråkor

Alla mina inlägg och filmrecensioner från årets filmfestival finns samlade här!

Fredagsmys med NiqaBitch

Från och med nästa år kan det bli förbjudet för kvinnor att bära slöja i Frankrike. Som ett svar på lagen, som godkänts i parlamentet, ville två unga studentskor i Paris testa vad som händer om en kvinna väljer att bära niqab – och korta shorts.

– Vi ville inte angripa eller håna fundamentalistiska muslimer. Vi ville ifrågasätta de politiker som röstat igenom den här lagen som vi tycker strider mot grundlagen, skriver kvinnorna under signaturen NiqaBitch på den franska sajten Rue 89. I ett filmklipp kan man se de båda kvinnorna promenera omkring på Paris gator. Parisarna verkar uppskatta vår look, konstaterar kvinnorna. 

”Lagen är absurd”

NiqaBitch är anonyma, men uppger att de är studenter i 20-årsåldern. Och även om en av dem är muslim, påpekar de att de själva inte kommer beröras direkt av slöjförbudet.

– Vi kan ärligt säga att vi förstår verkligen inte att man vill täcka sitt ansikte och se ut som Darth Vader i islams namn. Men vi trodde att det här var ett fritt land där var och en kan välja själv hur man vill klä sig och utöva religion efter sin egen vilja. Den här lagen är absurd – och verkar svår att tillämpa! skriver de på Rue89.

Lagen kan ännu stoppas 

 

Lagen mot heltäckande slöja har varit hett omdebatterad i Frankrike. Parlamentet har godkänt förslaget – men än kan det stoppas. Om lagen träder i kraft nästa år kommer kvinnor som bär burka eller niqab på offentlig plats kunna straffas med böter. En man som tvingar en kvinna att bära slöja kan också straffas.

Helena Utter,  Aftonbladet