Vintern slog nya rekord i december. Månaden var den kallaste på över 100 år i hela Götaland och lokalt också i södra Svealand.
Några av de orter som hade den kallaste decembermånaden sedan mätningarna började på 1800-talet var Karlshamn, Göteborg, Lund och Linköping. I Göteborg var medeltemperaturen -6.2 grader, nytt rekord sedan 1860.
Idag har det snöat ymnigt hela dagen och temperaturen har legat strax under noll, värmebölja med andra ord. Jag tänkte bjuda på några fina vinterbilder jag tagit i området kring Gunnebo slott och Mölndals Kvarnby, och samtidigt passa på att önska alla en trevlig trettondagshelg. Klicka på bilderna om du vill se dom i större format.
En grupp anonyma studenter på Gazaremsan har publicerat ett manifest på Facebook där de uttrycker stor frustration - inte bara över Israel och ockupationen - utan också över Hamas och över hela omvärlden.
Deras manifest har fått oväntat stor uppmärksamhet. Att visa den här typen av olydnad och mod i Hamas-styrda Gaza tillhör inte vardagen.
Åt helvete med Hamas, åt helvete med Israel, åt helvete med Fatah, med FN, med UNRWA och med USA. Så inleds det manifest som åtta studenter i Gaza publicerade på Facebook för tre veckor sedan.
På ett litet mer rumsrent språk följer sen en redogörelse över alla de oförrätter som ungdomar i Gaza utsätts för dagligen.
De problem som den israeliska blockaden för med sig får stor plats i manifestet, men ungdomarna visar minst lika stort ursinne mot islamistiska Hamas för det förtryck som de upplever från det hållet.
Vi är utleda på de här skäggiga killarna som promenerar omkring med sina vapen och missbrukar sin makt, står det bland annat i manifestet. De misshandlar och fängslar oss ungdomar bara för att vi försöker demonstrera för det vi tror på. Vi är utleda på att leva ett eländigt liv instängda av Israel och pryglade av Hamas medan omvärlden fullständigt struntar i oss.
De här Gazaungdomarnas Facebook-sida har redan fått tusentals vänner och deras vädjan om förändring - och stöd från omvärlden - har fått större uppmärksamhet än vad de någonsin hade räknat med. Det framgår av den första intervjun de har gått med på. Brittiska The Observer publicerar i dag en intervju med de tre unga kvinnorna och fem männen som ligger bakom manifestet - men utan namn eller fotografier, för ungdomarna är rädda. De menar att de nu har utsatt inte bara sig själva utan också sina familjer för livsfara. Hamas styr Gaza med järnhand och det kan gå illa för uppkäftiga oliktänkare.
Två personer i gruppen har redan tidigare gripits och misshandlats flera gånger av myndigheterna i Gaza för så kallat omoraliskt uppträdande. Myndigheterna i Gaza tål inte det de kallar för västerländsk dekadens - och det kan vara allt möjligt.
En av gruppmedlemmarna har fått ett stipendium för att studera vid ett ett amerikanskt universitet, men i hans fall är det Israel som inte låter honom lämna Gazaremsan.
Gazaungdomar bryter sig ut, ungefär så har de här ungdomarna döpt sin Facebook-sida. De här åtta är inte de enda som vill bryta sig ut ur det som ofta kallas för världens största utomhusfängelse.
Manifestet:
Jävla Hamas. Jävla Israel. Jävla Fatah. Jävla FN. Jävla UNRWA. Jävla USA! Vi, de unga i Gaza, är så trötta på Israel, Hamas, ockupationen, brotten mot mänskliga rättigheter och den internationella gemenskapens likgiltighet!
Vi vill skrika och bryta igenom denna mur av tystnad, orättvisa och likgiltighet som de Israeliska F16-planen när de bryter igenom ljudvallen; skrika med all kraft av våra själar för att frigöra denna enorma frustration som konsumerar oss på grund av den jävla situation vi lever i; vi är som löss mellan två naglar levandes en mardröm inuti en mardröm, ingen plats för hopp, inget rum för frihet.
Vi är trötta på att vara fast i denna politiska kamp; trötta på kolmörka nätter med flygplan cirkulerande över våra huvuden; trötta på att oskyldiga bönder blir skjutna i buffertzoner för att de tar hand om sin mark; trötta på att skäggiga killar vandrar runt med sina vapen missbrukande sin makt, misshandlande eller fängslande unga demonstrerande för vad de tror på; trötta på muren av skam som separerar oss från resten av landet och håller oss fängslade i ett frimärkes-stort land; trötta på att porträtteras som terrorister, hemmagjorda fanatiker med sprängämnen i våra fickor och ondska i våra ögon; trötta på den likgiltighet vi möter från den internationella gemenskapen, de såkallade experterna i att uttrycka oro och skriva resolutioner men fega när det kommer till att genomdriva vad de kommer överens om; vi är trötta på att leva ett skitliv, hållas i fängelse av Israel, bli slagna av Hamas och helt ignorerade av resten av världen.
Det växer en revolution inom oss, en enorm otillfredsställelse och frustration som kommer att förstöra oss om vi inte hittar ett sätt att kanalisera denna energi till någonting som kan utmana denna status quo och ge oss någon sorts hopp.
Den sista droppen som fick våra hjärtan att skälva av frustration och hopplöshet kom den 30:e November, när Hamas officerare kom till Sharek Youth Forum, en ledande ungdomsorganisation (www.sharek.ps) med sina vapen, lögner och aggressivitet, kastade ut alla, fängslande några och förbjöd Sharek att arbeta.
Ett par dagar senare blir demonstranter framför Sharek slagna och några fängslade. Vi lever verkligen i en mardröm. Det är svårt att finna ord för det tryck vi är under.
Vi överlevde knappt Operation Cast Lead, där Israel väldigt effektivt bombade skiten ur oss, förstörande tusentals hem och ännu fler liv och drömmar.
De gjorde sig inte heller av med Hamas, som de ämnade, men de skrämde oss verkligen för alltid och spred posttraumatiskt stressyndrom till alla, för det fanns ingenstans att fly.
Vi är unga med tunga hjärtan. Vi bär inom oss en tyngd så enorm att den gör det svårt för oss att uppleva solnedgången.
Hur uppleva den när mörka moln målar horisonten och dystra minnen drar förbi våra ögon varje gång vi stänger dem?
Vi ler för att dölja smärtan. Vi skrattar för att glömma kriget. Vi hoppas för att inte begå självmord här och nu.
Under kriget fick vi den otvetydiga känslan att Israel ville sudda bort oss från jordens yta. Under de senaste åren har Hamas gjort allt de kan för att kontrollera våra tankar, beteende och mål.
Vi är en generation av unga som är vana att stå ansikte mot ansikte med missiler, bärande vad till synes är det omöjliga uppdraget att leva ett normalt och hälsosamt liv, och bara knappt tolereras av en massiv organisation som har spridit sig i vårt samhälle som en skadlig cancersjuka, spridandes förödelse och effektivt dödande alla levande celler, tankar och drömmar på sin väg samt förlamande folk med sin terrorregim.
För att inte nämna det fängelse vi lever i, ett fängelse drivet av ett såkallat demokratiskt land.
Historien återupprepar sig själv på sitt grymmaste sätt och ingen verkar bry sig. Vi är rädda.
Här i Gaza är vi rädda att bli fängslade, förhörda, slagna, torterade, bombade, dödade. Vi är rädda att leva, eftersom varenda steg vi tar måste vara noga övervägt och genomtänkt, det finns begränsningar överallt, vi kan inte röra oss som vi vill, säga vad vi vill, göra som vi vill, ibland kan vi inte ens tänka oss vad vi vill göra eftersom ockupationen har ockuperat våra hjärnor och hjärtan så fruktansvärt att det gör ont och får oss att vilja fälla oändliga tårar av frustration och raseri!
Vi vill inte hata, vi vill inte känna alla dessa känslor, vi vill inte vara offer längre.
DET FÅR VARA NOG!
Nog smärta, nog tårar, nog lidande, nog kontroll, begränsningar, orättfärdiga rättfärdiganden, terror, tortyr, ursäkter, bombningar, sömnlösa nätter, döda civila, svarta minnen, dyster framtid, hjärtskärande nutid, förstörd politik, fanatiska politiker, religiöst skitsnack, nog fängslande!
VI SÄGER STOPP!
Detta är inte den framtid vi vill ha!
Vi vill ha tre saker: Vi vill vara fria. Vi vill ha möjligheten till ett normalt liv. Vi vill ha fred.
Är det för mycket att begära?
Vi är en fredsrörelse bestående av ungt folk i Gaza och supportrar på annat håll som inte kommer att vila förrän sanningen om Gaza är känd av alla i hela den här världen och till en sådan grad att inget mer tyst samtycke eller ljudlig likgiltighet accepteras.
Detta är Gazas ungdoms manifest för förändring!
Vi kommer börja med att förstöra ockupationen som omger oss själva, vi kommer bryta oss fria från detta mentala fängelse och återta vår värdighet och självrespekt.
Vi kommer hålla våra huvuden högt trots att vi kommer att möta motstånd.
Vi kommer att arbeta dag och natt för att ändra dessa miserabla förhållanden vi lever i.
Vi kommer att bygga drömmar där vi möter murar.
Vi hoppas att du – ja, du som läser detta uttalande just nu! – kan stödja oss. För att få reda på hur, vänligen skriv på vår vägg eller kontakta oss direkt: freegazayouth@hotmail.com
Vi vill vara fria, vi vill leva, vi vill ha fred.
BEFRIA GAZAS UNGA!
Översättning från engelska: John Fogelvik
Är du med i facebook kan du "gilla" deras sida här!
På 70- och 80-talet var han en del av den tyska supergruppen Boney M, som grundades av musikproducenten Frank Farian.
Från början var Farian den ende medlemmen. Han sjöng alla röster, även de kvinnliga, och mixade ihop allt i en studio. Frank Farrell kunde inte sjunga, och mimade alltså till Farians röst samtidigt som han dansade på scenen.
Boney M slog igenom 1976 med "Daddy Cool" och toppade de engelska och tyska topplistorna i tolv veckor. Gruppen turnerade flitigt i öststaterna, och i Sovjetunionen blev de närmast ikoner.
Deras musik används som bakgrundsmusik i filmer som den här: den prisbelönade kazakhiska filmen "Tulpan", som jag såg på Göteborg International Film Festival i fjol.
Jag var aldrig ett fan av Boney M, men de spelades så flitigt i radio, TV och i alla jukeboxar, att det inte gick att undvika höra dom, precis som ABBA på den tiden.
Boney M. gjorde aldrig någon hemlighet av att de mimade till andras röster, bara en av de tre körtjejerna sjöng på riktigt!
Frank Farian grundade också Milli Vanilli, som även de mimade, men sålde trots det 30 miljoner skivor. Allt går tydligen att sälja med mördande reklam. Kom och köp konserverad gröt!
Gott Nytt År och God Fortsättning! Jag börjar året med att visa Pepe Marquarts kortfilm Schwarzfahrer från 1993. Filmen belönades med en Oscar året därpå för bästa kortfilm.
Schwarzfahrer är en ordlek, som inte riktigt kommer fram i den engelska översättningen av filmen, Black Rider. Precis som i Sverige kallas svatjobbare i Tyskland för Schwarzarbeiter. När man åker spårvagn utan at lösa biljett, kallas man i Tyskland för Schwarzfahrer, svartåkare. I denna film får ordet en dubbelbottnad betydelse.
Filmen är inspelad i Östberlin fyra år efter murens fall. Man ser fortfarande Trabanter på gatorna, men det är inte det filmen handlar om.
Ikväll och imorgon missar jag inte visningen av Buddenbrooks på SVT 2. Thomas Mann erhöll nobelpriset i litteratur för boken 1929.
Om filmen är lika bra som boken vet jag inte. Två av mina tyska favoritskådespelare är med: Iris Berben och Armin Mueller-Stahl.
Men framförallt kommer jag att se filmen för att den är inspelad i min gamla hemstad Lübeck. Här levde jag under mina tonår 1970-1978 innan jag som nitttonåring flyttade till Göteborg.
Hela staden är ett UNESCO-världkulturarv och räknas till en av Tysklands vackraste städer. Räkna med att jag kommer att frossa i nostalgi!
Jag arbetar både nyårsdagen och söndagen, så för min del blir det SVT Play. Här är SVT:s Buddenbrooksida.
Buddenbrookhaus - ett konst- och litteraturcentrum som drivs av Thomas och Heinrich Mann-stiftelsen
Trailer till filmen Buddenbrooks: (tyvärr hittade jag ingen textad version, men njut av de vackra Lübeckbilderna)
Buddenbrooks del 1 ligger ute på SVT Play till och med lördag 9 januari, se den här.
Det lär finnas två böcker som räknas till de tunnaste i världen. Den ena heter "Allt om italienska krigshjältar", och den andra "Tysk humor från A till Ö"
Mina kunskaper angående italienska krigshjältar är ytterst begränsade, däremot kan jag med kraft vederlägga att det inte skulle finnas någon tysk humor. Den finns, men hamnar sällan upp till våra breddgrader.
Nu har äntligen "Soul Kitchen" nått Sverige. En underbar komedi som jag hade nöjet att se på Göteborgs filmfestival i vintras. Moritz Bleibtreu är suverän, och vi får för sista gången uppleva hans mamma Monica Bleibtreu, som gick bort förra året.
Så här skriver Svenska Dagbladet om filmen:
Restaurangen Soul Kitchen skulle kunna ha allt – men så länge krögaren Zinos nöjer sig med att servera halvfabrikat till sin lilla krets av excentriska stamkunder kommer hoten från skattmasen att finnas kvar.
I desperation anställer han den hetlevrade och perfektionistiske kocken Shayn som hottar upp menyn med allsköns underliga gastronomiska kreationer, till stammisarnas förfäran…
Samtidigt knackar Zinos bror, fängelsekunden Illias, på dörren. Restaurangen Soul Kitchen kommer aldrig bli sig lik igen.
En matglad komedi av Guldbjörnbelönade och Guldpalmnominerade Fatih Akin (Mot väggen, Vid himlens utkant) som tar sikte på såväl smaklökarna som skrattmusklerna
Har du inte bestämt dig för årets biofilm, och vill se något annat än massproducerade Hollywoodfilmer, rekommenderar jag varmt Soul Kitchen. Det är inte ofta vi får se tysk komedi på svenska biografer.
Den kommer att visas på SF-biograferna, i Göteborg dessutom påBio Roy. Premiär: juldagen
Sverigedemokraternas starke man i Filipstad slutar som ledamot i Kommunfullmäktige och lämnar även partiet.
Det var förra veckan som Expo avslöjade att Levi Klausen på sina statusfält på Facebook bland annat skrivit att nationalister skulle spika fast grishuvuden på ytterdörrarna för att hålla muslimer borta.
Sverigedemokraternas partistyrelse uppmanade dagen efter att utspelen uppmärksammats partiets Värmlandsdistrikt att framföra att partiet inte längre ville ha honom kvar i partiet och att de skulle be honom att ställa sin plats i kommunfullmäktige till förfogande.
Levi Klausen blev rikskändis inför valet 2010 genom en intervju i Mittnytt, där han utvecklade partiets ideologi och lokala strategi för Filipstad och Värmland.
Vad Klausen skall göra nu är ännu höljt i dunkel. Kanske han nu får tid att helhjärtat satsa på sin sångkarriär?
"Varje dag är livet underbart". Hon spelar Beethoven, Mozart och Bach så att folk stannar utanför hennes fönster varje dag och lyssnar.
Hon är en fullständigt fantastisk och unik människa. Alice Herz Sommer tränar 3 timmar piano varje dag, hon har en optimistisk livssyn. Hon är 106 år.
Ägna dig 12 minuter åt denna video - det är värt det!
Med denna underbart varma och hjärtliga video vill jag önska alla läsare en trevlig 4:e advent, och samtidigt tacka Gunnar Lundh för tipset om den här filmen.
Abdul Qadeer Baksh, ordförande i Lutons Islamic Centre, har släppt en video angående anklagelser i media, att centret skulle vara ansvarig för radikaliseringen av Stockholms självmordsbombare Taimour Abdulwahhab al-Abdaly.
Tack till bloggaren Florian Flade, vars hela inlägg du kan läsahär!
Ikväll var det premiär för årets julkonsert med Hellmans Drengar på Lorensbergsteatern. Jag har följt drengarna under många år, och numera kan jag inte tänka mig en jul utan deras konserter. Mjuka klappar & hårda paket har blivit en tradition.
Drengarna blandar allvar och lekfullhet på sitt speciella sätt. Även om de återanvänder gamla nummer, som Tomterock vid midnatt och Julskinkan, finns det alltid nya arrangemang att njuta av. Bland annat har man i år ett Bollywood-nummer, Bollywood-skinka som är både rolig och dråplig, och innehåller nakenchock i ordets rätta bemärkelse!
Hellmans egen Elvis Robert Hörker gör en fantastisk tolkning av Blue Christmas, och när Markus Gustafsson sjunger Mary´s Boy Child är inte ett öga torrt.
Sara Korsgren Norrby är som alltid suverän med sin fantastiska stämma. En underbar färgklick i detta manliga sammanhang. Jag hoppas hon får fortsätta sjunga med drengarna många år till. I All I Want For Christmas Is You gör hon ett klädbyte i melodifestivalklass!
Ni som skall se konserterna nu på fredag och lördag har något underbart att se fram emot!
Götaplatsen med julgrön Poseidon
Hellmans Drengar
Solist Markus Gustafsson
Hellmans egen Elvis Robert Hörker
Hellmans tomteparad
Solist Sara Korsgren Norrby
Grand finale
Läs QX.s recension här dessutom fler bilder från konserten.
Alla har vi våra husgudar. En av mina är journalisten och författaren Robert Fisk. Han är bosatt i Beirut och har varit Mellanösternkorrespondent sedan 1976, först för The Times, därefter för The Independent.
Uttrycket Husgud må låta allvetande och patriarkalt, men jag har stor respekt för människor som besitter gedigen kunskap, och som har förmågan att förmedla den på ett frispråkigt och begripligt sätt. Robert Fisk tillhör definitivt den kategorin.
Boken är på drygt 1100 sidor men väl så läsvärt. Den utkom år 2008, och mycket har hänt i regionen sedan dess. Jag återkommer dock ofta till den, man kan läsa den som ett uppslagsverk. Jag vågar nästan påstå, att det inte Robert Fisk vet om Mellanöstern, är inte värt att veta.
Så här skriver SvD i recensionen av boken: Fisk påminner gärna sina läsare om att såväl Saddam Hussein som bin Ladin och talibanrörelsen från början var västliga ”skapelser”. På 80-talet, när Afghanistan ockuperades av Sovjetunionen, hyllades de blivande islamistiska terroristerna som ”freedom fighters” av president Reagan. Under kriget mellan Irak och Iran 1980–88 stöddes Saddamregimen av västvärlden och de flesta av regimerna i Mellanöstern. Före den första intifadans utbrott 1987 uppmuntrade Israel islamistiska Hamas som en motvikt mot den radikala palestinska motståndsrörelsen PLO. Exemplen kan mångfaldigas.
Fisks historiska infallsvinklar kastar ljus över några av Mellanösterns mest svårlösta konflikter. Ett exempel är de löften som Storbritannien strödde ut till höger och vänster under åren 1916–17 när centralmakterna Tyskland och Osmanska riket såg ut att segra i det första världskriget. Den legendariske Lawrence av Arabien lovade sharifen Hussein av Hejaz ett självständigt arabiskt rike från Jemen till Mosul om de gjorde uppror mot turkarna. Balfourdeklarationen, som utfärdades 1917, innebar att Storbritannien såg positivt på upprättandet av ett judiskt nationalhem i Palestina.
Dessa löften var dock av ringa värde. Redan i maj 1916 hade Frankrike och England, i det hemliga Sykes–Picot-avtalet, enats om att stycka Osmanska riket i intressesfärer. Mellanösterns gränser, som drogs upp av några europeiska statsmän, tog ingen hänsyn till befolkningens önskemål. Många av dagens konflikter är ett arv från första världskriget.
Idag lade den amerikanska oberoende tv-stationen LINK-TV ut ett tal av Robert Fisk, med utfrågning och frågestund, på sin hemsida: Lögner och desinformation om Mellanöstern.
Ett mycket intressant program, det är 67 minuter långt. Man får ta sig tid, men det är det värt. Se programmet här.
Robert Fisk har en enorm kunskap, men inte alltid svaren på de komplicerade frågorna kring problemen i Mellanöstern. Det är just det som gör honom så sympatisk. Han låter lyssnarna/ läsarna tänka själva.
Idag meddelades att Julian Assange måste sitta kvar i häktet i London. Svenska åklagarmyndigheten har överklagat beslutet att släppa honom fri mot borgen med vissa restriktioner.
– Det är två vanliga svenska tjejer, som beundrat Assange för hans arbete. Nu står de under en otroligt stark press med medierna i farstun och ständiga påringningar.
Vänder man sig dock mot utländska media och bloggosfären får man en helt annan bild. Här frodas konspirationsteorier, men också fakta om kvinnorna bakom anmälan samt referat från polisförhören som läckt ut till media.
En av kvinnorna är Anna Ardin, känd socialdemokrat och broderskapare. Här är hennes hemsida.
Anna Ardin
Bloggen Samtycke Nu har avslöjat att Anna Ardin raderat twitter-tweets som, om de blir offentliga, skulle stå i motsats till att hon skulle ha blivit våldtagen av Assange.
Är Julian Assange skyldig till våldtäkt på Anna Ardin? Läs ett av många blogginlägg här.
För några dagar sedan kom uppbackning och försvar av Julian Assange från ett mycket oväntat håll: Se Glenn Beck på Fox News utveckla affären mellan de två svenska kvinnorna och Julian Assange här: Mycket nöje!
Här ett tidigare inlägg om WikiLeaks och Bradley Manning
UPPDATERAD 2010-12-18: The Guardian har fått tillgång till hittills opublicerad svenskt polismaterial. Läs artikeln här! Historien om två kvinnors hämnd? ___________________________________________________________________________________
Hör du också till dom som under en period bott, arbetat eller studerat utomlands, och irriterad dig över, att det ALDRIG är något om Sverige på nyheterna?
Lugn, i år har vi verkligen lyckats att sätta vårt fina kungarike på världskartan igen.
Hela våren och fram till sommaren gick världen i bröllopsyra. Kronprinsessan Victorias och Herr Daniel Westlings bröllop direktsändes till en miljonpublik över hela världen.
Ganska så snart dock bakslaget i form av boken Den motvillige monarken. Kungen pekas ut som ett skojfriskt partylejon. Han skall ha omgett sig med lättfotade och lättklädda damer på suspekta klubbar, ägd av medlemmar ur den stockholmska balkanmaffian. Bullerbü-fasaden krakelerade.
Kungens påstådda älskarinna Camilla Henemark reste från den ena tyska talkshowen till den andra, och försvarade sin kungliga affär. "Det var enbart en lek", och hon skulle aldrig ha fått betalt för sex, som tysk tv hade insinuerat.
Sedan följer "Cirkus Assange" med Wikiläckor och anklagelser om våldtäkt alternativt sexuellt ofredande. Detta inslag från Al Jazeera har redan blivit en klassiker:
I söndags visade SVT en utmärkt dokumentär, WikiLeaks - med läckan som vapen.
Mycket sevärd och nästan ett måste för alla som är utrikespolitiskt intresserade. Du kan se filmen t o m den 16 januari på SVT play i sin helhet här!
Det var länge sedan vi hade ett ministermord i Sverige, men i lördags genomfördes det första självmordsattentatet på svensk mark. Det är inte första gången som svenska självmordsbombare miste livet i ett attentat. Läs om tidigare svenska självmordsattackerhär.
Lördagens attentat har toppat nyheterna så gott som överallt. Det senaste är att spåren för till islamistiska kretsar iLuton i Storbritannien.
SjälvmordsbombarenTaimour Abdulwahabär född i Irak och flyttade som 11-åring till Tranås. I vuxen ålder flyttade han till Storbritannien, där han radikaliserades.
Det känns tryggt och skönt att svensk-irakier idag samlades till en manifestation mot våld i Stockholm. Tillsammans med journalister och annat kringfolk bestod fredsaktionen av 50 personer.
Jag kommer osökt att tänka på Mona Sahlins mantra inför valrörelsen, när hon gång på gång kommenterade regeringens insatser med orden:För lite, för sent!
Till sist vill jag inte undanhålla den senaste sensationella upptäckten inom vetenskapen, kanske ett kandidatämne för 2011 års nobelpris: Homosexuella vetenskapsmän har äntligen upptäckt den kristna genen!
Igår lyssnade jag på kammarkören Vox Magnas julkonsert i Mariakyrkan, ett stenkast från Nya Ullevi på andra sidan fattighusån.
Konserten hade rubriken "Det strålar en stjärna" och bestod av en samling traditionella julsånger från Sverige, Tyskland, Frankrike, Finland, Danmark och Storbritannien. Även vi i publiken fick lov att ge hals, närmare bestämt två gånger: Vid När juldagsmorgon glimmar och Dagen är kommen var det allsång. Det var en jättefin konsert som spred glädje och julstämning.
Konserten inleddes med Det är en ros utsprungen här framförd av Die jungen Tenöre:
Tidigare på dagen besökte jag den traditionella julmarknaden i Haga. Där stod fenomenala Sir Bourbon Dixieland Band och spred juljazzglädje, bl.a. med en hottad version av En sockerbagare här bor i staden. Ibland uppträder de på anrika Cotton Club i Hamburg, jazzkällaren med liveuppträdanden varje dag. Så här såg de ut igår:
Månadens krönika, publicerad i Mölndals-Posten 2010-12-08
Dags att lägga ankan i ugnen?
Vi är mitt i julförberedelsernas tid. För en gångs skull har vi fått en vit december. Låt oss hoppas att även julhelgen bjuder på snö och kyla - för barnens skull! I min barndom var det alltid snö till jul, jag åkte skridskor och släde varje dag. Eller, hur var det?
Härliga julmarknader på Gunnebo slott och uppe i Kvarnbyn hör för mig julen till, likaså julmarknaden på Liseberg. I år tycker jag att just den har en fadd bismak av geschäft. Att öppna jul på Liseberg den 12 november kan inte vara något annat än att: Här skall det krängas så mycket som möjligt, till så många som möjligt, och så dyrt det bara går! När tändes julbelysningen här i Mölndal förresten? Vart tog den hederliga skyltsöndagen vägen?
Jag vill absolut inte moralisera, men om julhandeln tänjs ut i samma takt i framtiden, börjar väl julmarknaderna i oktober nästa år? Skall vi slå vad om, att när julhandeln är över, har ett nytt försäljningsrekord slagits?
Mina barndoms jular hos mormor och morfar präglades av ett slags Carl Larsson-jul. Mormor slet i veckor, lutade sin egen lutfisk och hängde upp tomtegardiner. Det var absolut ingen överklass, morfar var götaverkare. Men till jul skulle det vara perfekt. Vi lade puzzle och spelade spel. För oss barn var det paradiset!
Det finns dock en "svensk" jultradition som jag, som kommer utifrån, fortfarande har lite svårt att förlika mig med. Varför i hela fridens namn bänkar sig halva befolkningen framför en show med Walt Disney-figurer, samma program år efter år?
Kalle Ankas jul sänder nämligen dåliga signaler till våra barn och ungdomar. Det går faktiskt inte att måla ett schackbräde med ett penseldrag. Inget skyddsombud i världen hade godkänt arbetsförhållandena som råder i Askungens rum. Och försök inte lura i mig att Janne Långbens dragkrok är godkänd av Transportstyrelsen. Spelet är över nu, kvacksalvare där! Är det inte dags för lite nyskapande i TV-huset på Gärdet?
Till sist vill jag önska alla en god jul! Stressa inte och se framförallt till att umgås med nära och kära. Efter jul kommer nyår, och efter nyår en ny Mölndalsrevy. Den har jag inte missat en enda gång sedan jag flyttade till Mölndal. Se där, alltid något gott att se fram emot.
Jag säger som Benjamin syrsa:
Från oss alla - till er alla: en riktig god jul!
Vill du läsa fler krönikor och andra alster ur Mölndals-Posten hittar du dom här!
Uppdaterad 2010-12-09: Gogol Bordellos konsert på Trädgår´n var en exceptionell musikupplevelse. Här blandas det friskt med punk, rock, rap och rytmer från Östeuropa, Balkan och Latinamerika. Tyvärr satt min envisa influensa kvar. Dansandet och sjungandet fick stå tillbaka till förmån för whiskeyhäng i baren och diskreta vickanden med tårna. Här kan du läsa GP:s recension, 4 fyrar!
På onsdag kväll inträffar en av årets musikaliska höjdpunkter i Göteborg: Balkanpunkarna Gogol Bordello spelar på Trädgår´n, med musik som spränger alla gränser!
En konsert med Gogol Bordello är alltid något utöver det vanliga. I ett rasande tempo levererar bandet en blandning av kletzmer, flamenco, etno, punk, stand-up comedy och tvättbrädesolon!
Gogol Bordello har beskrivits som ett slagsmål mellan The Clash och The Pouges hämtat ur en filmscen av Emir Kusturica. Bandet bildades i New York under slutet av 90-talet och gjorde sig snabbt kända i undergroundkretsar för sina galna live-framträdanden.
2005 signade de med punkbolaget SideOneDummy Records och släppte Steve Albini-producerade plattan "Gypsy Punks: Underdog World Strike".
Nu släpper Gogol Bordello sitt nya album “Trans-Continental Hustle”. Det är bandets femte fullängdare, producerat av legendariske Rick Rubin (Slayer, Public Enemy, Johnny Cash, Red Hot Chili Peppers, AC/DC, System Of A Down, Jay-Z, Dixie Chicks, Justin Timberlake, Metallica, Gossip, The Avett Brothers mfl).
Nya albumet är en fortsättning på bandets kulturella powerhouse-resa med målet att förena och fira människan och livet. ”Trans-Continental Hustle” tar bland annat med oss till exotiska Brasilien dit frontmannen och rockrebellen Eugene Hutz flyttade för två år sedan.
Albumet speglar till stor del Hutz erfarenheter att leva i ett land fullt av tvistefrågor men också hans ständiga kamp att uppnå total harmoni och förståelse. Med över 200 livespelningar om året bjuder Gogol Bordello alltid på fest i nästintill elektrisk stämning – en musikalisk blandning av ska, metal, punk, rap, dub och nu på senaste albumet brasilianska toner.
Bandet har turnerat intensivt i både Europa och USA de senaste åren. 2008 spelade de Madonnas "La Isla Bonita/Lela Pala Tute" på direktsända London Live Earth konserten.
Senast Gogol Bordello spelade i Sverige var 2007 – då sålde de ut Debaser Medis och trycket var så stort att även salongen bakom glas, en trappa upp fick öppnas upp.
Jag har sett fram till den här konserten hela sommaren. Turligt nog är min drygt en vecka gamla influensa på upphällningen. Förhoppningsvis klarar jag av att stuffa runt på dansgolvet, annars får jag väl hänga mot väggen med en whiskey och bara njuta av spektaklet.
För några månader sedan besökte Gogol Bordello den amerikanska public-service radion npr och gav en liten konsert i deras redaktionslokaler. Jag tycker den blev väldigt lyckad, och har lagt upp 2 delar av den här:
NPR Music Tiny Desk Concerts-Gogol Bordello-Part 1
NPR Music Tiny Desk Concerts-Gogol Bordello- Part 3
Det har varit mycket fokus på Wikileaks och dess ledare Julian Assange, som på svensk begäran är internationellt efterlyst för anklagelser om våldtäkt och sexuellt ofredande av två kvinnor i Sverige. Om det vet vi ingenting; inte hörd, inte dömd, alltså lägger vi honom åt sidan så länge.
En person som det dock inte har skrivits så mycket om, är menige Bradley Manning, 23 år, gay, IT-expert i Irak. Det var han som laddade ner alla dessa "läckor", utan honom hade WikiLeaks inte haft mycket att presentera.
Manning har nu suttit fängslad på militärfängelset Marine Corps Base Quantico, en timmas bilfärd från Washington D.C., i 195 dagar. Han stiger upp 5.30 varje morgon och lägger sig 20.30 varje kväll.
Hans advokat får träffa honom, för två tveckor sedan fick han ta emot besök för första gången, en moster.
Bradley äter antidepressiva och sömntabletter, han får inte ha sängkläder, och han får se på TV en timma i veckan.
Jag undrar hur mycket han känner till av svallvågorna hans läckor har skapat? Känner han till kraven på hans avrättning, som ledande konservativa politiker riktade i TV härom dagen? Känner han till reaktionerna världen runt på hans avslöjanden?
Vilka är dessa läckor? Och vad kommer de att få för konsekvenser? Jag tycker att mainstreamjournalisterna i kvälls- och dagspress, framför allt här i Sverige, har koncentrerat sig på diplomatiskt skvaller om världens ledare.
Putin och Medvedev har kallats för Batman och Robin, Angela Merkel är okreativ och Berlusconi en festprisse som inte får tillräckligt med sömn. Kanske pinsamt för de inblandade, men enligt min mening inget nytt och fullständigt ointressant.
Det viktiga måste väl ändå vara vilka politiska konsekvenser och kanske framtida förändringar i relationer stater emellan, dessa läckor kan leda till!?
Just nu sitter Turkiets president Erdogan och skriver stämningsansökningar. Inte för att han i läckorna av US-diplomater kallats för "fördomsfull islamist med åtta nummerkonton på banker i Schweiz".
Utan på grund av att han skulle ha ambitioner på en ledarroll för den arabiska världen. Turkiet, arvtagare till det osmanska riket! Kan knappast vara det man vill höra i Libanon eller Syrien.
Ledande arabländer som Saudiarabien och Förenade Arabemiraten har ställt krav på USA att bomba kärnanläggningarna i Iran, och hamnar på så sätt på samma sida som Israel.
De statskontrollerade tidningarna i dessa länder skrev inte ett ord om WikiLeaks på tre dagar, de var i chock!
En kolumnist i Israels största dagstidning Yedioth Ahronoth skrev härom dagen: "Hade WikiLeaks inte funnits, hade Israel fått uppfinna det." Kommentar överflödig!
Listan på framtida möjliga politiska förändringar i världen är lång: Kina, Nordkorea, Pakistan, ...Dessutom vet vi inte idag, vad mer komma skall.
Tyska veckomagasinet DER SPIEGEL har gjort en bra analys, du kan läsa den här. Artikeln är skriven på engelska, lång, men läsvärd!
Åter till Bradley Manning. Han är inte bara upphovsman till de drygt 250000 läckorna vi fått ta del av den senaste veckan.
Han ligger även bakom helikoptervideon, där man ser amerikanska soldater skjuta ihjäl bl.a. journalister från REUTERS, som försöker att hjälpa skadade civila.
Manning har sagt, att han tvingats tysta ner så många händelser i Irakkriget, att det var anledningen för hans beslut att ladda ner hemliga dokument och länka dom vidare till WikiLeaks.
Det är sådant som kallas för civilkurage, och han skall ha all heder för det!
Kraven på hans avrättning kommer som tur är inte från en majoritet av befolkningen. Det har bildats en solidaritetsrörelse i USA för att Bradley Manning skall släppas fri, och den växer för varje dag.
Här är sajten Bradley Manning Support Network. Läs den! Där finns namnlistor du kan skriva på.
Här är länken till Save Bradley på Facebook. Om du är med där, stöd den!
Alla som någon gång har tittat in på min blogg vet, att jag är en älskare av satir. Annars är det bara att klicka på etiketten SATIR och läsa. Satir skall enligt min definition vara intelligent, vass, träffsäker och elak, men alltid med glimten i ögat.
När jag såg följande inslag i Grotesco idag, hade jag god lust att att ringa upp till Kiruna och säga upp min tv-licens.
Det här här plumpt, ointelligent, ärekränkande och smaklöst. Det som just nu sker i Sverige, att smutskasta Drottningen med oegentligheter, som hennes pappa påstås ha begått sju år innan hon föddes, är lägre än lågt, effektsökeri och tjänar enbart till att maximera TV4:s och kvällstidningarnas vinster.
Eller har vi återinfört arvsskulden vi hade en gång i detta Land? Jag vet inte ens vad jag skall sätta för etikett för detta inslag. Har någon ett förslag?
Sketchmakarna avslöjar dessutom sin historielöshet, genom att i grafiken låta Tyskland invadera Schweiz! Annars tycker jag att Grotesco är ett bra program, men här har dom fått ett hjärnsläpp! Det måste t o m republikanerna hålla med om?
Kommentera gärna!
Kolla även här: Margaret Thatcher läser lusen av Stina!
Nu har även jag drabbats av influensan. Jag har legat däckad de senaste 24 timmarna. Men inget ont som inte har något gott med sig!
Jag låg nämligen i soffan och slölyssnade på P1 hela dagen, och fick då upp ögonen för denna japanska superstjärna: Hatsune Miku. Hon har hittat en jättepublik i hemlandet och toppat olika försäljningslistor. Det är bara en liten detalj - Hatsune Miku är ett hologram...
