Avé - en bulgarisk roadmovie

Göteborg International Film Festival 2012 

I den bulgariska roadmovien Avé spelar17-åriga Avé, en vilsen ung kvinna som gömmer sig bakom lögner för att glömma en familjetragedi hon lämnat hemma. Hon är i desperat behov av en axel att gråta mot och finner den hos sin viljeförlamade vän Kamen. 

Han betraktar alla känsloyttringar som föraktliga svagheter, men känner ändå en ilning av ömhet för sin planlösa medresenär. Tillsammans liftar de från Sofia till Varna samtidigt som de försöker nå fram till varandra. 

Den unga skådespelerskan Anjela Nedjeljkova briljerar i huvudrollen och vann välförtjänt priset för bästa skådespelerska på filmfestivalen i Sarajevo. 

En varm och mänsklig roadmovie som skildrar två vilsna själar i dagens Bulgarien. Det är bara att luta sig tillbaka och insupa stämningen.  

Regi: Konstantin Bojanov, Bulgarien, 2011

Betyg: 3 mölndalskråkor

Alla mina inlägg och filmrecensioner från årets filmfestival 

finns samlade här!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Los Inadaptados - The Misfits på mexikanska

Göteborg International Film Festival 2012 

En ensam ung man som inte vill leva längre. En arrogant överklassadvokat med emotionella problem. En datanörd på jakt efter kärlek on-line. En grupp pensionärer som tar en sista chans för att känna sig levande på riktigt igen. 

The Misfits är inte en remake på John Hustons klassiker med Marilyn Monroe och Clark Gable, utan en film om en helt annan typ av missanpassade. Eller är de egentligen så missanpassade? 

Eller snarare: är vi inte alla lite missanpassade till mans? Denna, varma, mexikanska episodfilm - gjord av fyra olika regissörer - full av dråpliga situationer och skruvade karaktärer, samt en massa skön, svart, humor, lyckas med konststycket att både beröra och roa. 

Filmen vann publikpriset på Guadalajara International Film Festival hemma i Mexiko.

Regi: Jorge Ramírez-Suárez, Javier Colinas, Marco Polo Constandse, Sergio Tovar Velrade, Mexiko, 2011

Filmens hemsida här. 

Det var länge sedan jag skrattade så mycket på bio. Los Inadaptados är en underbar feelgoodfilm med mycket svart humor, förvecklingar och tragikomik. Fyra episoder som flätas ihop i slutet. Fyra poäng!

Betyg: 4 mölndalskråkor

Alla mina inlägg och filmrecensioner från årets filmfestival 

finns samlade här!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Señorita - ett filippinskt transmelodram

Göteborg International Film Festival 2012 

Torsdagens nattbio på Chalmersbiografen blev Señorita, ett filippinskt transdrama med manus och regi av Vincent Sandoval som också spelar huvudrollen.  

Sofia är prostituerad transvestit i Manila. En vän som ska arbeta utomlands ber Sofia att ta hand om hennes 12-årige son Tomas i en liten stad på landsbygden. Hon ser sin chans att komma bort från nattlivet i Manila. 

Verkligheten tränger sig på, en av hennes gamla kunder, Ricky, är allierad med den konservativa borgmästaren. Sofia väljer att ställa sig på andra sidan, att aktivt engagera sig för en progressiv borgmästarkandidat. På dagen en god extramamma åt Tomas och en hårt arbetande valkampanjsgeneral. Om natten ett helt annat ansikte.  

Jag är absolut ingen motståndare till melodramer, tvärtom. Ett bra melodram eller en telenovela kan vara njutningsfullt och ett bra sätt att rensa skallen, särskilt om den leker med könsrollerna som här. Men tyvärr: det blir för mycket!

Stelt spel på gränsen till det patetiska, där man ibland får intrycket av att aktörerna läser sina repliker från pappskyltar. Istället för att vara könsöverskridande befästs könsrollerna. Om det speglar det filippinska samhället vet jag inte, men misstankarna finns där. 

I de sista slutminuterna led jag och väntade bara på att filmen skulle vara klar och eftertexterna skulle börja rulla. Vincent Sandoval är mycket vacker, men det krävs mer än yta. 

Sorry, en mölndalskråka bara, vilket är lika med underkänt. 

Regi: Vincent Sandoval, Filippinerna, 2011

Alla mina inlägg och filmrecensioner från årets filmfestival 

finns samlade här!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Alois Nebel -en tjeckisk animerad pärla

Göteborg International Film Festival 2012 

Vid varje filmfestival brukar jag se en animerad film. I år blev det tjeckiska Alois Nebel, som för oss tillbaka till en svart(vit) tid i slutet av 1980-talet i Tjeckoslovakien. Berlinmuren faller, kommunismen bryter samman och de sovjetiska soldaterna åker hem. 

Här möter vi Alois Nebel, en mycket ensam och hunsad stins på gränsen till Östtyskland. Som ett resultat av ett politiskt klimat som belönar intrigmakare, angivare och uppåtsträvare, förlorar Alois både jobbet och fotfästet i tillvaron. 

Utåt visar han inga känslor, men han härbärgerar ett livslångt krigstrauma, sedan han blev övergiven som barn på just sin järnvägsstation, då hans tyska mamma tillsammans med alla andra tyskar deporterades till Tyskland efter kriget. 

Efternamnet Nebel betyder dimma på tyska, men läser man det baklänges blir det Leben, det tyska ordet för liv. Det finns symbolik i detta, vilket filmens regissör, som var närvarande vid visningen, påpekade. 

En påminnelse om de historiska skeenden under andra världskriget, och om den gemensamma tyska och tjeckiska historien och kulturen. Tjeckiens berömdaste författare Franz Kafka tillhörde den tyska minoriteten i Prag och skrev alla sina böcker på tyska. Det är det inte många som känner till idag. 

Tillbaks till filmen:  Den är en rotoscope-animation (teckningar över live-material), bra musik - klart sevärt!

Regi: Tomás Lunák, Tyskland/Tjeckien, 2011

Betyg: 4 mölndalskråkor

Alla mina inlägg och filmrecensioner från årets filmfestival 

finns samlade här!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

The Forgiveness Of Blood - albansk blodshämnd och heder

Göteborg International Film Festival 2012 

Att gå på filmfestival är som att resa jorden runt. The Forgiveness Of Blood är ett albanskt drama om blodshämnd och hederskultur, regisserat av amerikanen Joshua Marston, och delvis finansierad av Göteborg International Film Festival Fund. 

En konflikt mellan två grannar på landsbygden övergår efter ett dråp i blodsfejd. Familjerna stänger in sig i respektive hem, där de diskuterar vilka åtgärder hedern kräver. Men de absurda hämndstrukturerna skaver i samtiden. Tonårige Nik får inte lämna hemmet av respekt för den andra familjen, men han vill gå i skolan och träffa sina vänner.

I filmen talas det mycket om kanun och besa, som är ett kulturellt albanskt hedersord, som direkt översatt betyder "tro" eller "att hålla löftet" och "hedersord". Kanun och besa framstår som oskrivna lagar familjerna måste hålla sig till. Vid konflikter tillkallas s k medlare, oftast äldre erfarna män. 

Filmen visar verkligen den drabbade familjens instängdhet på ett klaustrofobiskt sätt. Besan drabbar samtliga familjemedlemmar. En del familjer sitter inspärrade i sina hem i åratal. Barnen kan inte gå i skolan, eftersom de annars riskerar att bli dödade av den blodshämndskrävande motparten.  

Jag ville se filmen eftersom jag via mitt arbete ofta kommit i kontakt med albaner och deras hederskultur, som ju inte läggs åt sidan efter flytten till Sverige, utan lever vidare här. 

Filmen förklarar problematiken - men för mig är det ofattbart att sådant fortfarande förekommer i Europa på 2000-talet. Filmen vann manuspriset på filmfestivalen i Berlin.

Regi: Joshua Marston, Sverige/USA/Danmark/Italien/Albanien, 2010

Betyg: 3 mölndalskråkor

Alla mina inlägg och filmrecensioner från årets filmfestival 

finns samlade här!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

The Boy Who Was A King - Berättelsen om Bulgariens Kung Simeon II

Kung Simeon II i choklad

Göteborg International Film Festival 2012 

The Boy Who Was A King är en dokumentär av Andrey Paounov om Bulgariens kung Simeon II (Simeon Sachsen-Coburg-Gotha). Han blev kung blott sex år gammal. 

Mindre än tre år senare hade kommunisterna fördrivit monarkin och tagit makten, och unge Simeon levde i exil i Spanien. Dokumentära bilder av kungen både som landsflyktig och vid makten ställs skickligt mot intervjuer med trogna rojalister i den här ovanliga granskningen av ett land som fångats mellan kronans och kommunisternas respektive misslyckanden å ena sidan, och en osäker framtid med kapitalistisk demokrati å den andra.  

Intervjupersonerna, såväl rojalister som partitrogna kommunister ter sig minst sagt komiska och absurda i sin närmast blinda tro på överhet och högre ideal. Efter 50 år i landsflykt återvänder Simeon II och blir vald till Bulgariens premiärminister. Det är en intressant biografi och historia, du kan läsa mera om Simeon II här på Wikipedia.

Jag visste inte så mycket om varken Bulgarien eller kung Simeon II innan jag såg filmen. Det är en vemodig dokumentär som skildrar ett land på dekis, som inte verkar ha funnit sig tillrätta efter kommunismens fall och omvälvningarna som följt i dess spår. Hoppet som folket hade på kungens återkomst förvandlades snabbt till grus.  

Regi: Andrei Paounov, Tyskland/Bulgarien, 2011

Betyg: 4 mölndalskråkor 

Lite Bulgarienkunskap på Wikipedia

Alla mina inlägg och filmrecensioner från årets filmfestival 

finns samlade här!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Lena

Göteborg International Film Festival 2012

I det holländska dramat Lena får vi följa 17-åriga Lena som bor tillsammans med sin mamma. Mamman är polska, alkoholiserad och prostituerad. När hon är upptagen med en kund signalerar hon det genom att sätta en polsk flagga i fönstret. 

Lena känner sig inte välkommen hemma utan lever ensam i sin egen lilla värld, när hon inte har olycklig tröstsex med olika killar i tonårsgänget - tills hon träffar Daan. Han är inte som dom andra killarna, och lever tillsammans med sin konstnärliga pappa som lagar och renoverar musikinstrument. 

Lena flyttar in till Daan och hans pappa, och det verkar till en början som om hon hittat den kärlek och trygghet hon saknat och längtat efter. Allt är dock inte som hon tror, och sakta men säkert går filmens berättelse mot sin oundvikliga katastrof. 

Regi: Christophe Van Rompaey, Nederländerna, 2011

Betyg: 3 mölndalskråkor

Alla mina inlägg och filmrecensioner från årets filmfestival 

finns samlade här!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jess + Moss - drömska bilder från Kentucky

Göteborg International Film Festival 

Amerikanska Jess + Moss är den film som jag hittils haft svårast för att recensera. Den utspelar sig på en nerlagd tobaksfarm i Kentucky, och vi följer 18-åriga Jess och hennes sex år yngre irriterande syssling. 

De är helt för sig själva utan familj eller vänner - man får aldrig riktigt veta varför, berättelsen finns där, men endast antydningar.  

Nu hade jag ju läst programmet, där festivalens Johan Blomqvist skriver: 

"En berättelse kan anas men det här är egentligen någonting annat. Regissören Clay Jeter balanserar på konstfilmens gräns och det råder inga tvivel om att han är en visuell begåvning utöver det vanliga." 

- så jag var förberedd, lutade mig tillbaka och lät mig sugas in i denna drömska värld.  

Regi: Clay Jeter, USA, 2011

Betyg: 3 mölndalskråkor (=bra)

Jess + Moss, trailer:

Filmens hemsida här

Alla mina inlägg och filmrecensioner från årets filmfestival 

finns samlade här!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Weekend - när ett one-night-stand blir till allvar

Tom Cullen och Chris New i "Weekend"

Göteborg International Film Festival är nu inne på sin 7:e dag. I tisdags såg jag Weekend, en kärleksberättelse mellan två män i England. 

Efter en uppsluppen middag med sina straighta vänner går Russell (Tom Cullen) ut på gayklubb där han träffar Glen (Chris New), en utåtriktad kille med konstnärliga ambitioner. Det som bara skulle bli ett one-night-stand utvecklar sig till en kärlekshistoria mellan de båda. Samspelet är fantastiskt äkta, och filmen utspelar sig just över en helg, under 48 timmar.

Tom Cullen och Chris New i "Weekend"

Filmfestivalens Niclas Goldberg skriver i programmet bl. a.:    

"Weekend, i regi av Andrew Haigh, är den mest klockrena kärleksskildringen som visats på länge. Den bästa mellan två killar sedan Brokeback Mountain." 

Jag kan bara hålla med och tillägga, att denna brittiska historia var klart mer realistisk än Brokeback Mountain, som inte alls hade samma närhet som Weekend. 

Filmen visades under sektionen The Ingmar Bergman Debut Award.  

Regi: Andrew Haigh, Storbritannien, 2011

Betyg: 4 mölndalskråkor (=mycket bra)

Weekend, trailer:

Filmens hemsida här.

Alla mina inlägg och filmrecensioner från årets filmfestival 

finns samlade här!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Times Like Deese - Blues i hjärtat av Mississippi

Måndagens avslutningsfilm vid Göteborg International Film Festival för min del var musikdokumentären Times Like Deese.   

Filmfestivalens Freddy Olsson skriver i programmet:  

I bluesens hemland, Mississippi-deltat och dess bomullsfält, handlar dagens sångtexter om den ekonomiska krisen eller om USA:s första svarta president och de förhoppningar man har på honom. 

Filmen förmedlar att bluesen lever, även om musiken hos en yngre generation ibland tar sig andra uttryck, som rap och hip-hop. Detta är inte arkivbilder av gamla bluesgubbar utan musik mitt i nuet, som politisk kraft och som en påminnelse om hur afroamerikanerna en gång kämpade mot diskriminering och att det är lika viktigt att stå upp för sina rättigheter i dag. 

Som rapparen Enoch 7th Prophet uttrycker det: "My president is black, but the plan stays the same." 

Filmen påminner oss också om en viktig sak vi ofta glömmer bort när det gäller USA: Vietnamkriget på 60- och 70-talet gav upphov till en förlorad generation, om inte två. 

Tusentals unga amerikaner blev inkallade, ofta fattiga och lågt utbildade från landsbygden och småstäderna. Många kom hem traumatiserade och krigsskadade och lever med sviterna från kriget än idag.  

Det som gör bluesen så speciell är att den uttrycker känslor som inte går att uttrycka på något annat sätt: kärlek, sorg och förtvivlan. En bra dokumentär som jag hoppas SVT har vett att köpa in.  

Regi: Maarten Schmidt, Thomas Doebele, Nederländerna, 2011

Betyg: 3 mölndalskråkor (=bra)

Times Like Deese, trailer:




Se också:
Times Like Deese, profilsida på VIMEO


Se även min recension av musikdokumentären från Haiti: When The Drum Is Beating

Alla mina inlägg och filmrecensioner från årets filmfestival 

finns samlade här!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

The Sorcerer And The White Snake - ett kinesiskt martial arts - fyrverkeri

The Sorcerer And The White Snake

Jag ligger lite efter i recenserandet av mina filmer från Göteborg International Film Festival. I måndags såg jag kinesiska martial arts fantasyäventyret The Sorcerer And The White Snake. 

Ibland kan det vara skönt att ta av sig realistglasögonen och bara sjunka in i en värld av fantasi och specialeffekter. Sådana finns det gott om i denna film, och efter att ha sett den vill jag bara utropa: Steven Spielberg, släng dig i väggen! 

Filmen bygger på en gammal kinesisk legend där en människoälskande läkare som är ute och samlar läkeörter, faller i en sjö och blir räddad av en vit ormdemon i kvinnogestalt. Den vita ormen blir djupt förälskad och följer efter läkaren in i människovärlden för att gifta sig med honom. 

Men parets sanna kärlek hotas när en erfaren trollkarl (stjärnskådespelaren Jet Li från Hero) får korn på demonen och försöker driva bort henne med alla medel. 

Sammanfattningsvis en underbar saga för vuxna som har barnasinnet kvar. Sådana här filmer gör sig bäst på stor bioduk, men någon har lagt ut hela filmen på YouTube - du kan se den om du scrollar neråt. Få se hur länge den får vara kvar.  

Regi: Tony Siu Tung Ching, Kina, 2011

Betyg: 4 mölndalskråkor (=mycket bra)

 



The Sorcerer And The White Snake, hela filmen:

Alla mina inlägg och filmrecensioner från årets filmfestival 

finns samlade här!

----------------------------------------------------------------------------------------------

Från Italien till Haiti - Love it or leave it!

Göteborg International Film Festival pågår för fullt, och i söndags såg jag två intressanta dokumentärer. 

I Italy: Love It Or Leave It  tar paret Luca Ragazzi och Gustav Hofer med oss på en bilresa genom Italien med sin Fiat 500, som skiftar färg flera gånger under filmens gång. Det är en slags uppgörelse med sitt hemland, med glimten i ögat och en typ av hatkärlek till Italien.  

Resans mål är att Luca skall övertyga Gustav om att Italien trots allt är ett bra land att leva i. Vi träffar Berlusconianhängare, ägaren till en Mussolini-Souvenirshop, och afrikanska slavarbetare i södra Italien. 

Miljöskandaler, mafia, och ruinstäder med påbörjade betongskelett, eftersom byggherrarna stuckit med fondpengar de fått från stat, kommun och EU.  

Vi får oss till livs det ljuva Italien samt dess bråddjupa avigsidor.  

För två år sedan var de i Göteborg och visade Suddenly, last winter där de gjorde upp med den katolska kyrkan som enträget kämpat för att homosexuella i Italien inte skall ha samma rättigheter som alla andra. Mycket sevärd även den. 

Efter den visningen berättade de att de var mycket förtjusta över vår arkitektur. De hade vandrat genom Göteborg i flera timmar och beundrat våra vackra byggnader. Det omdömet tyckte jag var anmärkningsvärt, att komma från två personer som lever i Rom. 

Även ikväll var Lucas och Gustav närvarande efter filmvisningen för att svara på frågor. Det gemensamma med deras dokumentärer är att de mitt i allt det negativa och bisarra alltid behåller sin humor, så att man skulle kunna kalla deras filmer för feelgood-dokumentärer.  

Jag skall inte avslöja huruvida de lämnade Rom för Berlin, men bilden nedan ger kanske en ledtråd.  

Hemsidan för Italy: Love It Or Leave It här 

Regi: Gustav Hofer, Luca Ragazzi, Tyskland/Italien, 2011

Betyg: 4 mölndalskråkor (=mycket bra)

Italy: Love It Or Leave It, trailer:

Kvällens andra dokumentär var When The Drum Is Beating  I över 50 år har den omtyckta musikgruppen Septentrional burit Haitis folk genom sorg, diktatur, glädje, kaos, naturkatastrofer och drömmar om demokrati. 

Gruppens musik är en korsning mellan kubanskt storband och voodootakter, och med dess hjälp får vi genom gamla journalfilmer och intervjuer med haitier en redogörelse över Haitis tragiska historia. 

Det är delvis grymma bilder vi ser: Papa Docs milis Tonton Macoute som avrättar motståndsmän, och jordbävningskatastrofen med 300.000 dödsoffer. Haiti är ett land i nästan ofattbar djup fattigdom. 

Som filmfestivalens Niclas Goldberg skriver i programmet: "Det är tack vare musiken som ett av de fattigaste länderna på västra halvklotet överlevt. Musik är liv, politik och kärlek."

Fantastiskt storband med ett underbart gung. Filmen är ett slags haitisk Buena Vista Social Club. Jag visste inte så mycket om haitisk kultur och musik, det gör jag nu.   

Hemsidan till When the drum is beating här.  

Regi: Whitney Dow, USA/Haiti, 2011

Betyg: 3 mölndalskråkor (=bra)

When The Drum Is Beating, trailer:

Alla mina inlägg och filmrecensioner från årets filmfestival 

finns samlade här!

Se även min recension av musikdokumentären från bluesens Mississippi: Times Like Deese

------------------------------------------------------------------------------------------------------------- 

Above Us Only Sky - Ûber uns das All

Above Us Only Sky är Jan Schomburgs debutfilm, med Sandra Hüller i huvudrollen. Hon tillhör mina tyska favoritskådespelerskor, och jag såg henne senast i Requiem, där hon spelade en ung student i 70-talets Bayern, och blev utsatt för exorcism - en händelse som inträffade i verkligheten och som jag minns ur tidningarna från den tiden.  

I Above Us Only The Sky spelar hon Martha som lever lyckligt tillsammans med sin man Paul. Plötsligt och helt oväntandes begår Paul självmord, och Martha upptäcker allt eftersom att Paul hade levt ett dubbelliv och inte alls var den man som hon trodde att hon delade liv med. 

Under sorgearbetet stöter hon ihop med Alexander och de inleder ett förhållande. Kan man verkligen kasta sig in i ett nytt samliv så snabbt efter sin partners död? 

Det är en varm, sorglig men också humoristisk film som ställer många frågor om det möjliga och omöjliga projektet att dela sitt liv med en annan människa. 

Sandra Hüller visar här än en gång att hon är en av Tysklands bästa skådespelerskor.  

Regi: Jan Schomburg, Tyskland, 2011

Betyg: 4 mölndalskråkor (=mycket bra)

Above Us Only The Sky, trailer:

Alla mina inlägg och filmrecensioner från årets filmfestival  

finns samlade här!

-----------------------------------------------------------------------------------------------

Hut In The Woods - Die Summe meiner einzelnen Teile

Hans Weingartners "De feta åren är förbi" visades på Göteborg Film Festival 2005. I hans senaste film "Hut in the woods", som har biopremiär i Tyskland i februari, följer vi Martin, en framgångsrik matematiker på ett stort företag. 

Efter en tids psykisk sjukdom som inneburit ett halvårs vistelse på psykiatrisk klinik, släpps han ut i samhället. Tidigare flickvännen har skaffat ny kille, han blir av med jobbet och vräkt från sin hyreslägenhet. 

Allt rasar för Martin. Han drar sig tillbaka från samhället genom att fly ut i skogen, där han bygger en hydda tillsammans med en pojke från Ukraina han lärt känna. Pojken har precis förlorat sin mamma på grund av alkohol och droger. 

Tillsammans lever de i skogen, och försörjer sig genom att då och då ta pendeltåget in till Berlin för att samla och sälja tomflaskor och burkar. Men demonerna låter inte Martin vara ifred, och så småningom får vi veta att allt inte tycks vara som det är vi trott från filmens början. 

"Hut in the woods" skildrar våra fördomar mot psykisk sjukdom, och om hur svårt det är att komma tillbaka till ett normalt liv, just på grund av samhällets fientliga hållning mot psykiskt sjuka. 

Jag saknar dock övertygelse i Peter Schneiders tolkning av rollen som Martin. Berättelsen griper aldrig tag i mig. Filmen blir bitvis seg och den gör sig inte riktigt i bioformat. 

Som tv-pjäs, nerklippt till 90 minuter hade den passat bättre. Sedan förstår jag inte varför man lägger på smörig popmusik på engelska - det är malplacerat och tillför inte filmen något. 

Regi: Hans Weingartner, Cuneyt Kaya, Tyskland, 2011

Betyg: 2 mölndalskråkor (=godkänt)

Hut in the woods, trailer:

Alla mina inlägg och filmrecensioner från årets filmfestival 

finns samlade här!

Storslagen ljusshow när Clarion Hotel Post invigdes

Igår invigdes Clarion Post Hotel på Drottningtorget i Göteborg. Den norske miljardären Petter Stordalen satsade stort på invigningen av sitt nya hotell i gamla posthuset vid centralstationen, och bjöd på en sprakande ljusshow samt fyrverkeri. 

Trafiken stängdes av under de timmar invigningen pågick, och det gällde såväl bilar, bussar som spårvagnar. Efter ljusshowen steg Petter Stordalen ut ur en gigantisk discokula:   

"Göteborg är det käraste jag har, den viktigaste staden!" vrålade han med bruten röst och gav sig själv ett nytt go gubbe-förnamn: Glenn Stordalen! 

Första artisten på scenen var en överraskning, en väl dold hemlighet: den norska världsstjärnan Sissel Kyrkjebø! 

Därefter bjöds en artistkavalkad bestående av Danny Saucedo, Ulrik Munther, Fibes! oh Fibes!, Tove Styrke och Timbuktu.  

Det var fem minusgrader, händer och fötter var stelfrusna -men vad gjorde det? Det bjöds på en fantastisk show mitt i stan, i smällkalla vintern! 

Själv tog jag inga foton, det gjorde däremot nostalgoteket och fotograf vågsund - jättefina bilder, kolla in dom!

Här en bra inspelning från ljusshowen på fasaden av gamla posten, Clarion Post Hotel:



Länkar: 


Göteborgs-Posten: Storslagen ljusfest

Göteborgs-Tidningen: Invigningen minut för minut, med många bilder

Clarion Hotel Post på facebook

Clarion Hotel Post hemsida





-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Danmark klar för Eurovision Song Contest i Baku

Den 4 februari börjar den svenska melodicirkusen med årets första deltävling i Växjö. Därmed inleds en drygt fem veckor lång process innan vi vet vilken artist Sverige kommer att skicka till den stora internationella festivalen i Baku den 26 maj. 

Danmark är redan klar med sin final och skickar den i Guatemala födda Soluna Samay med Should‘ve Known Better, ett stycke amerikansk mainstreampop. 

22-åriga Soluna är dotter till den tyske gatumusikanten Gee Gee Kettel. Sedan barnsben har de tillsammans turnerat och uppträtt på gågator över hela Europa.

Vill du följa allt runt omkring Eurovision Song Contest skall du inte följa min blogg, utan Pierre´s schlager - den helt klart bästa Eurovisionbloggen i Sverige, om inte i världen. Även den mest inbitne schlagernörden lär inte bli besviken, det lovar jag. 

För ordningens skull här också den officiella hemsidan för Eurovision Song Contest.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Synagoga eller moské? En solskenshistoria från Bronx

After the congregants of an Orthodox synagogue could no longer afford their rent, they found help in the local mosque. Read this sunshine story here.  

There is still hope for humanity!

När medlemmarna av en ortodox synagoga i Bronx, New York, inte hade råd att betala sin hyra längre, fick de hjälp av av den lokala moskén. Läs denna lilla solskenshistoria här. 

Än finns det hopp om mänskligheten! 

Polis - Polisse

Veckans andra förhandsvisning på Bio Capitol var franska Polisse, som får biopremiär i Sverige den 10 februari. Regissören Maïwenn har skapat ett drama som utspelar sig på barnavårdsroteln vid en polisstation i Paris. 

Ett på gränsen till dokumentärt gastkramande drama, som skildrar vardagen med incest, barnvåldtäkter och trafficking - men också polisernas tillkortakommenden, ångest och känsla av otillräcklighet. 

Mina tankar gick ibland till den amerikanska polisserien Hill Street Blues, men Polisse är så mycket mer realistiskt - stundvis kryper handlingen formligen under huden. 

Jag brukar vara sparsam med att dela ut femmor, men liksom gårdagens förhandsvisning av Järnladyn, får Polisse fem mölndalskråkor av mig. 

Fantastiska skådespelarinsatser gör denna film till ett drama som man inte glömmer inte i första taget. 

Jag har inte hittat någon svensktextad trailer - du får öva dig på din skolfranska.

EXCLU - Regardez la bande-annonce de Polisse by Europe1fr

Detox och slavarbete - plus och minus hos H&M

Finns det bra och dåliga nyheter skall man helst börja med den goda: Nyhet är kanske för mycket sagt, - redan i höstas, i september 2010 meddelade H&M, med ca 700 underleverantörer och klädproduktion i 1700 fabriker, att fasa ut alla farliga kemikalier ur hela produktionskedjan. Genom att visa att klädproduktionen kan vara fri från farliga kemikalier sänder H&M en mycket viktig signal till hela textilbranschen.

H&M har även gått med på att se till att deras underleverantörer offentliggör vilka farliga kemikalier som släpps ut från fabrikerna där kläderna produceras. I ett land som Kina, där människor lever omkring fabriker utan att känna till vad som släpps ut i deras floder, är det här början på något verkligt viktigt.

Även Adidas, Nike och Puma, har under sommaren gått med på en total avgiftning av klädproduktionen. Att så har skett är till stor del Greenpeaces förtjänst, som länge kampanjat för en giftfri klädproduktion.

Nu till den dåliga nyheten: 

Igår visade tyska public service kanalen ARD en dokumentär om H&M. Programmet ingick i en serie där stora internationella varumärken granskades och testades.  

I reportaget besöker journalistteamet H&M:s leverantörer och underleverantörer i Bangladesh - utklädda till tyska affärsmän och med dold kamera. Det är vidriga arbetsförhållanden som upptäcks. 

De träffar bl.a. 12-åriga Amina som arbetar upp till 16 timmar om dagen för en månadslön på 35 Euro. Under arbetsdagen är det förbjudet att sitta ner. Amina lever i slummen alldeles bakom fabriken, tillsammans med sina föräldrar och syskon på 5 kvadratmeter till en månadshyra på 32 Euro.

Representanten för H&M påstår att de gör regelbundna besök och kontroller hos sina leverantörer. Dessa besök sker dock efter anmälning och överenskommelser flera veckor i förväg. Vill man veta hur det verkligen ligger till, måste man göra som det tyska reportageteamet gjorde, under cover och med dold kamera.

Har man nu bestämt sig för att fasa ut alla giftiga kemikalier, borde man inte kunna göra en insats för textilarbetarna också? -Se till att de har bra arbetsvillkor och lön? 

Skulle inte vi konsumenter i den rika världen vara beredda att betala en hundralapp eller två extra, för vår t-shirt eller våra jeans för en rättvisare värld?

Som det är nu handlar det enligt min uppfattning om ren slavhandel. 

Här kan du se reportaget "Der H&M-Check" om du kan tyska.

Inslaget från Bangladesh börjar på 0:30

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Järnladyn - The Iron Lady

I lördags smygstartade jag filmfestivalen med Ruben Östlunds "Play" (guldbaggebelönad för bästa regi), i söndags såg jag Aki Kaurismäkis franska komedi "Mannen från Le Havre". 

Igår hade jag turen att se en förhandsvisning (gratis tack vare tidningen ETC) av Järnladyn. Meryl Streep gör här en fantastisk tolkning av Margaret Thatcher. Får inte hon en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll lovar jag att äta upp min rutiga keps.  

Thatcher framställs i två gestalter: som ung ny ledare för tory och Storbritanniens första kvinnliga premiärminister, och som gammal och senil - ensam kvinna efter att maken gått bort i cancer och barn-och barnbarn flyttat till Nya Zealand. Båda rollerna gör Meryl Streep med en sällan skådad inlevelse och autencitet. Ibland får man för sig att det är Maggie Thatcher man ser och inte Streep. 

Filmen skildrar en av 1900-talets starkaste kvinnliga politiska ledare inklusiva alla plus och minus, och på köpet får man en uppdatering av historien, de viktigaste politiska händelserna under den tiden.  

Sevärt, rekommenderas.  

Mitt betyg: 5 Mölndalskråkor

Järnladyn - trailer:






Järnladyn - Meryl Streep interview & clips:



Se även:
Neutralitet in absurdum - Margaret Thatcher läser lusen av Stina

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------