Håkan Juholt - terrier eller pudel?

Socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt har nu påbörjat börjat sin rundresa bland medlemmar och väljare. Förhoppningen är att han sen ska kunna lägga frågorna om hyresbidrag och reseräkningar bakom sig.

För min del handlar det inte om huruvida Juholt kände till reglerna eller inte. Det är hans livsinställning och slarviga förhållande till samhället som gör mig mest konfunderad. Så här måste det har låtit vid köksbordet i sambons lägenhet den dagen för snart fem år sedan, som han flyttade in: 

"Nu när jag flyttat in här behöver du inte betala hyra längre, det gör staten. Älskar du mig, älskling?"  

Juholt har inte medvetet fuskat med skattebetalarnas pengar. Nej, för honom var det självklart att vi skattebetalare skulle stå, inte bara för hans "övernattningslägenhet", utan även för sambons del - trots en månadslön på nästan 150.000 kronor. 

Inställningen, att det alltid är någon annan som skall stå för fiolerna, är det mest graverande - tron att ha handlat rätt. Det är det som är fel.

Min krönika i dagens Mölndals-Posten har girighet som tema. 

Rubriken är "Girighet är alla lasters moder" och  den finns att läsa i papperstidningen. 

Köp den idag! 

Länkar:

Cecilia Dalman Eek i GP:  Juholt har en god mentor

Maria Sköld i GP: Nu skrivs historien om drevet mot Juholt

GP:s ledarblogg: Juholt som pudel eller terrier?


SvD: Juholt ska vinna förtroende genom möten

Barometern: Juholt petades från makten

Värmlands Folkblad: Juholt kommer till Värmland

Borås Tidning: Drevet mot Juholt saknar all sans



-------------------------------------------------------------------------------------------------------

Allt är inte svart eller vitt, eller?

James och Daniel Kelly är tvillingbröder, den ene svart, den andre vit. Men det är inte bara hudfärgen som skiljer dem åt.  

Läs deras historia på 

The Guardian

Joëlle Ursull nådde 1990 en 2:a placering i Eurovision Song Contest med låten White and Black blues skriven av Serge Gainsbourg. Hon var en av tre sångerskor i den franska zoukgruppen Zouk Machine som var stora på den svarta musikscenen i Frankrike mellan 1986 och 1992.

Jude, kristen, muslim - vi är alla Abrahams barn!

Den gamle tyske förbundskanslern Helmut Schmidt är en av mina politiska idoler. Han efterträdde Willy Brandt 1974 efter att denne tvingades avgå, eftersom hans närmaste medarbetare och sekreterare Günther Guillaume avslöjades som STASI-agent, inplanterad av kommunistregimen i DDR.  

Du kanske såg honom skymta förbi i filmen "Der Baader Meinhof Komplex" på SVT igår. Schmidt tvingades att hantera flygkapningar, bombdåd, kidnappningar och mord i den värsta terrorvågen på tysk mark sedan  Andra Världskriget.  

Idag är han trots sina 92 år en vital debattör och författare - respekterad av de flesta kan han närmast betraktas som folkkär. Jag har följt flera talkshower  med honom, ständigt kedjerökande, i tysk tv nyligen. Hans debattartiklar och tal har satt igång tankeverksamheten i mitt huvud. Det är inga enkla budskap han kommer med. Tvärtom kräver de att läsarens/ åhörarens koncentration.  

Hans syn på religionerna och världsfreden har nu samlats i en volym med tal från olika tidsperioder och en nyformulerad efterskrift:  

”Religion in der Verantwortung. Gefährdungen des Friedens im Zeitalter der Globalisierung.”  

Hans självbild att vara distanserad kristen hänger paradoxalt nog ihop med en fördjupad kännedom av andra religioner och världsåskådningar. Skälen för den något motstridiga hållningen kan spåras på många ställen i hans bok. 

Så hyste Helmut Schmidt efter andra världskriget förgäves höga förhoppningar om att kyrkorna skulle ge avgörande impulser för Tysklands moraliska återuppbyggnad. 

”Gud tillät alltför många och stora brott”, sa han i ett föredrag långt senare."

Att då tänka på förintelsen och Auschwitz ligger nära. Men Schmidts största svårighet är att över huvud taget förstå och acceptera religiösa löften om ”Guds rättvisa”. En del gamla värderingar i religioner och filosofi ger uttryck för sådant. Han citerar Heraklitos som påstod att ”kriget är fader till alla ting” och den helige Augustinus ord om ”rättvisa krig”. Freden som idealtillstånd utvecklades däremot sent. 

De stora religionernas tendenser att utestänga andra i meningen ”du har fel men jag är upplyst” är ytterst farliga. Den tyske ex-kanslerns råd är att misstro alla stats- och regeringschefer som använder sig av religionen för att motivera sin inre eller yttre maktpolitik. 

En pålitlig inspirationskälla för Helmut Schmidts tänkande är den tyske 1700-talsfilosofen Immanuel Kant. ”Handla endast så som du själv vill bli behandlad” lyder hans kategoriska imperativ i Schmidts tolkning.  

Efter samtal med olika andliga profiler är han övertygad om att alla religioner i princip förfogar över samma gyllene fredsregel. 

Politiker bör dessutom tänka förutseende och kritiskt avväga allas intressen. Kruxet är dock att verkligheten inte lever upp till det mönstret. Istället råder respektlöshet och intolerans. Religion missbrukas för politiska målsättningar och används lätt som pådrivande kraft för krig på olika plan samt terrorism, anser han. 

”Bibeln känner varken till mänskliga rättigheter eller demokrati”, skriver Helmut Schmidt. Folkstyre, fred och rättsstatlighet är i hans analys upplysningsfilosofernas barn. Det tog omkring 400 år att förankra ett sådant värdesystem i Europa och andra världsdelar. 

Kristet präglade samhällen lyckades på ett tidigare skede än andra att etablera demokratin. Den omständigheten är enligt Helmut Schmidt ännu idag skälet till att muslimer bemöts med hat eller rädsla. Han är kritisk till att det i västvärlden saknas djupare förståelse för olika grenar och synsätt inom islam och dess historiska utveckling.   

Fredsfrämjande däremot vore att öka kunskapen om att skriftreligionerna judendom, kristendom och islam har samma rot och är ”Abrahams barn”. 

När religionerna i stället för att söka efter gemensamma rötter, i respekt för varandra, gör anspråk på sanningen hotar ytterligare radikalisering, konflikter och krig.

Källa: Gammal kansler tror på världsfreden i Sändaren

Här på bokus kan du köpa boken, jag beställde den idag. 

Om Helmut Schmidt på wikipedia 

Marcel Gleffe - Hjälten från Utøya

Uppdaterat -scrolla neråt

Marcel Gleffe från Mecklenburg-Vorpommern var en av de första som tog sig ut till Utøya efter att den terrormisstänkte Anders Behring Breivik började skjuta och döda ungdomar ute på ön. 

Gleffe var med familjen på en campingplats i närheten av Utøya.

-Vi satt och drack kaffe utanför husvagnen mellan fem och sex på eftermiddagen och pratade om bombdådet i Oslo, berättar han för norska tidningen Dagbladet. 

Så hörde vi enstaka skott från Utøya när det plötsligt kom en salva från ett automatvapen.

-Jag kände igen ljudet från ett automatvapen på en gång.
Han tog med sig en kikare och sprang iväg till en utkikspunkt där han kunde se Utøya.

-Då såg jag två ungdomar som simmade iväg från ön. Så kom det en rökgranat och flera salvor från automatvapen..Genom kikaren såg jag att fler personer tog sig ut i vattnet, säger han. 

Han sprang tillbaka till husvagnen och hämtade nycklarna till sin lilla båt. 

När han kom fram till de första ungdomarna i vattnet ropade de: Är du polis, är du polis?? 

Han säger att han kastade iväg en flygväst åt dem innan han körde vidare till Utøya.
-Ungdomarna jag mötte berättade att gärningsmannen var en polis, säger han. 

Den första jag plockade upp ropade: terrorist, terrorist, terrorist? 

Gleffe började ta upp så många ungdomar som båten klarade av och gjorde upp till fem turer innan  polisen sa åt honom att sluta.

Han bedömmer att han tog upp mellan tjugo och trettio ungdomar. 

-Ungdomarna var duktiga ,berättar han. De hjälpte varandra och var organiserade och talade om vem som behövde mest hjälp och måstes tas med i båten först. 

Han tror inte att de ungdomar som han tog upp var svårt skadade.
-De var glada att få hjälp men var osäkra på vem de kunde lita. 

"Allt kom för sent"
-Samarbetet med polisen och räddningsmanskapet efteråt var jättebra men de kom för sent, säger han. Första gången jag körde ut till ön var jag helt ensam. 

Enligt bofasta på plats var det privatpersoner som började räddningsarbetet på Utøya. 

Gleffe ropade "vi behöver fler båtar, katastrof, katastrof". 

-Han var väldigt målmedveten och gjorde en berömvärd insats säger en av de bofasta, som tillägger att även andra privatpersoner gjorde en stor insats.

Läs även intervjun med Marcel Gleffe i Svenska Dagbladet: 

Han såg flyende barn skjutas ner 

Nyhetsinslag från tyska nyhetskanalen n-tv


Källor: 
SVT rapport och n-tv


Marcel Gleffe på Facebook

Läs även:
Ondskans manifest - av Anders Behring Breivik



Uppdaterat: 

I tisdags, den 4 oktober, erhöll Marcel Gleffe Bundesverdienstkreuz av Tysklands president Christian Wulff.

Det är den högsta utmärkelsen en privatperson kan få i Tyskland. Här från utdelningsceremonin (på tyska):

Sträck på er, svenskar!

När jag följer debattartiklar och insändarsidor i Sverige slås jag av den negativa bilden som ges av vårt land. Ett praktexempel är radions "Ring P1", där foliehattarna dagligen sprider sina konspirationsteorier och negativismer. Hade man enbart det programmet som utgångspunkt i en värdering av det svenska samhället, skulle man kunna tro att vi levde i ett av dom miserablaste länderna i världen.  

Eftersom tyskan är mitt modersmål följer jag tyska sajter, tidningar, radio och tv dagligen. Där är Sverigebilden den rakt motsatta. Tyskarnas kärlek för Sverige tycks obegränsad, och jag har ofta fullt sjå med att dämpa deras entusiasm när Sverige kommer på tal i olika diskussioner. 

"Nej, Sverige är INTE paradiset på jorden!"  

Jag tycker ändå att det finns skäl att sträcka på sig i en internationell jämförelse, utan att direkt falla hän åt självgodhet och arrogans. Ta exemplet här nedan: 

Kan man tävla i kreativitet?  Det kan man, enligt amerikanska Martin Prosperity Institute som listar 82 länder och sätter Sverige i topp. Genom att jämföra antal sökta patent per capita, öppenhet, tolerans och andelen sysselsatta i kreativa yrken, har forskarna placerat Sverige i toppen enligt ett globalt kreativitetsindex.

Varje land har fått ett så kallat globalt kreativitetsindex som bygger på tre faktorer: 

1. Hur teknologiskt slipad är befolkningen i landet? 

2. Hur kapabel/skicklig är arbetskraften? 

3. Hur öppen är befolkningen för att ta till sig nya idéer?

Att ligga högt på denna kreativitetslista är guld värt, enligt studien som menar att det finns en stark korrelation mellan kreativitet/skaparförmåga och ekonomisk framgång/tillväxt. Att ligga högst ger förstås en extra fjäder i kreativitetshatten. Och det gör Sverige. 

På andra plats i rankingen hamnar USA, följt av våra nordiska grannar Finland och Danmark. Norge ligger lite sämre till, på en åttondeplats.  

Så här ser 10 i topp ut:

1. Sverige 

2. USA 

3. Finland 

4. Danmark 

5. Australien 

6. Nya Zeeland 

7. Kanada

8. Norge 

9. Singapore 

10. Nederländerna


Europas giganter Frankrike och Tyskland hamnar först på 15:e respektive 16:e plats.

Är det bara en tillfällighet att fyra av dom tio mest kreativa och innovativa länderna i världen är skandinaviska? 

Länkar: Sverige - världens mest kreativa land på metro

The 16 most creative countries in the world på Business Insider 

Die Ärzte - Jag älskar Sverige:

Cornelis och hiphop på lågtyska

Idag blev jag alldeles varm om hjärtat efter att ha lyssnat på radioprogrammet Musihkka i radions P2. Det är en musikserie som behandlar minoritetsspråk, och denna vecka hade turen kommit till min födelsestad Bremen.  

I norra Tyskland talar fortfarande cirka 5 miljoner lågtyska. Själv talar jag det inte men förstår det om jag anstränger mig. Det finns ju flera olika dialekter som skiljer sig mycket från varandra beroende varifrån man kommer.   

Språket är dessvärre på utdöende, men fortfarande växer barn upp med lågtyska som sitt modersmål.

Andra officiella minoritetsspråk i Tyskland är danska, sorbiska, romani och frisiska.

40 % av det svenska språket består av låneord från lågtyskan, eller nedderdüütsch som man också säger.

Hör språkforskaren som berättar att nära 40 procent av svenskan är grundat på lågtyska, och träffa killarna som blivit stora med sin hiphop på platt. Men träffa också den svensktalande musikern som sjunger Cornelislåtar på sitt modersmål och få en livekonsert i en bunker från andra världskriget genom att klicka på "senaste sändningen" här.

Lite musik op platt:




Vill du fördjupa dig i Bremen, lågtyskan, musiken och historien
finns det massor med matnyttiga länkar här på Sveriges Radio:s hemsida - den innehåller ett bildspel från Bremen också.

3 oktober - det firar jag med gulasch och weißbier

Idag är det Tysklands nationaldag, 

"Tag der deutschen Einheit" eller  "Unification Day" på engelska. 

Det är redan 21 år sedan som landet blev enat - 

vad tiden går fort! 

Det skall jag fira ikväll med gulasch på Haket i goda vänners lag.

Tysklands långa väg till demokrati har det tyska folket klarat av tillsammans, som Xavier Naidoo sjunger i denna underbara sång: 

Refräng: "Det vi inte klarar själva, klarar vi tillsammans. Till det behövs inga vapen, endast vårat förstånd. Vi måste bara ha tålamod, då dröjer det inte länge till."

Länkar: 


Reunified Germany comes of age, but still has growing pains på DW World

Bonn focus for Unity Day and NRW celebrations på The Local

October 3 - Day of German Unity på Germany info

Bitte hör nicht auf zu träumen von einer besseren Welt -
Sluta inte drömma om en bättre värld

Ingemar INGO Johansson - statyn invigd vid Nya Ullevi

Bättre sent än aldrig

INGO - Ingemar Johansson - a Champ always a Champ - blev världsmästare i boxningens tungvikt 26 juni 1959 då han slog ut Floyd Patterson. För två veckor sedan invigdes statyn utanför Nya Ullevi. Jag arbetade den dagen men var där några dagar efteråt och tog dessa två bilder med min mobilkamera. Klicka på dem för större format. 

Konstnären som gjort statyn är Peter Linde, som även gjort Karin Boyestatyn utanför stadsbiblioteket. Gjutningen är gjord av Bergmans bronsgjuteri. De har bl.a. även gjort de fina lyktstolparna runt Gustav Adolfs Torg.

Här nedan ett inslag från SVT om hur INGO-statyn kom till: 

Nedan ett inslag från TV Väst: 

Redbergslids boxningsklubbs ordförande Pelle Löfving invigningstalar tillsammans med Thomas Martinsson (mp), Anna Johansson (s), Olof Johansson (fd ordf i RBK).  

Bland deltagarna finns ett triettiotal av Ingemars släktingar bla. Maria Gregner, Eddie Henriksson. 

Inspelat av Peter Jonsvik för TV VÄST.

Länk till idrottsmuseet och INGO-utställningen

INGO i "What´s my line?"

Han tror han är bäst - höstpremiär på doc.lounge

Lagerhuset, Göteborg

Ikväll var det höstpremiär för säsongens "doc.lounge", denna fantastiska dokumentärfilmsklubb. Verksamheten har flyttat från House Of Win-Win på 3:e Långgatan till nyrenoverade Lagerhuset ett stenkast därifrån - vid älven mellan biograf Draken och Språkcafeet. Huset är ett av stadens äldsta och användes ursprungligen som ostlager. 

Lokalen är mindre och antalet platser färre - mysfaktorn tyvärr nära noll, med svarta kala väggar. I baren finns endast öl och vin, inget tilltugg. Vart tog de goda och prisvärda mackorna vägen? Ville jag ha något tilltugg till vinet hänvisades jag till restaurangen i lokalen intill.

Där fanns maträtter för över 100-lappen, inga smörgåsar eller snittar över huvud taget. Den billigaste sandwichen var "Pork Sandwich" för 150.- kronor. 

Maria Kuhlberg

Kvällens film "Han tror han är bäst"  av regissören Maria Kuhlberg är en av dom starkaste dokumentärerna jag sett på länge. Den handlar om hennes morbröder Aldo och Carmine som varit osams hela sitt liv.  

I samband med hennes mormors begravning försökte Carmine döda Aldo i ett slagsmål, men Vito - Marias morfar och deras pappa - gick emellan. Sedan den dagen har morbröderna inte talat med varandra. Maria vill att de träffas och blir sams. 

Filmen återskapar familjens resa från fattigdomen i Syditalien på 40-talet till det nya hemlandet Sverige, där flera hinder väntar. I sin film undersöker Maria Kuhlberg om hennes familj, trots sitt våldspräglade sociala arv, kan nå försoning. 

Maria Kuhlberg anser att människor idag skildras mycket endimensionellt, inte minst i tv. Det märks att det har krävts mycket tålamod för att spela in filmen. Utmärkande är ett lyssnande förhållningssätt och att inte döma. 

Ett starkt familjeporträtt men också ett stycke svensk nutidshistoria om kontraktsinvandringen från Italien på 1940- och 50-talet.  

När filmen kommer att visas på SVT senare i höst, är den tyvärr stympad till 58 minuter (för att passa in mellan Rapport och Aktuellt). 

Den går på turné över 25 platser i Sverige. Kolla in här när den visas på din ort. 

Mitt betyg: 5 Mölndalskråkor

Länk till intressant artikel:

Dokumentären hittar ny publik på SvD

En fjäril i koppel - Zinat Pirzadeh på Bokmässan

Precis som Göteborg International Film Festival står Bokmässan för en av mina årliga adrenalinkickar. Det är folkets, läsarnas mässa. Tillsammans med tusentals andra bokälskare flanerar jag längs montrarna och frotterar mig med författare från hela världen. Mitt behov av kändisar är tillfredsställt ett bra tag framöver.

Det är dessa mötesplatser, tillsammans med Gothia Cup, Way Out West, idrotts- och musikevenemang av världsklass som gör Göteborg till en internationell mötesplats. 

Därför älskar jag den här staden - en liten storstad präglad av öppenhet mot omvärlden och internationalism. 

Bokmässan blir till en jorden-runt-resa i böckernas värld, med författarintervjuer och seminarier. 

På bilden nedan en del av årets skörd. 

(Klicka på bilderna för större format)

På Internationella torget mötte jag en fjäril: persiskfödda skådespelaren och stå-upp-komikern Zinat Pirzadeh presenterade sin debutroman "Fjäril i koppel". 

Med intensitet och skörhet på samma gång berättade hon om sina uppväxtår i Iran, om flykten med sin 2-årige son, och om hur hon byggde upp ett nytt liv i Sverige.  

En skakande berättelse om förföljelse, tortyr och saknad - om att gå vidare och se framåt, men aldrig glömma. 

Zinat Pirzadeh på bokmässan

Zinats historia berörde in i hjärtat och tog tag i oss alla som satt i publiken. Tack Zinat för dom varma orden, din öppenhet och för att du låter oss delta i din berättelse. 

Jag köpte boken och fjärilen (!) och återkommer med en recension så fort jag har läst färdigt.  

Vill du veta var fjärilen kommer in, lyssna på denna tv-intervju: 

Länkar:


Zinat har slutat fly på DN Söndag

Brännande men rörig, recension på Göteborgs-Posten

Pirzadehs Fjäril i koppel – färgstarkt om en ung kvinnas liv och uppbrott från Iran på kulturbloggen

En fjäril i koppel på bokbloggar.se

Nina Hagen - Personal Jesus i Annedalskyrkan

Omslaget till Nina Hagens bok "Bekännelser"

Nina Hagen har en mission: att med gospelns hjälp sprida Guds ord. Nu blinkar alla röda varningslampor på en gång, jag hör någon ropa: "patetiskt!"

Men vid kvällens konsert i Annedalskyrkan visade hon med äkthet och engegemang att hon menar allvar. Annedalskyrkan pampiga miljö och den fräcka ljussättningen var den perfekta inramningen för en två timmar lång (i huvudsak) gospelkonsert.  

Nina Hagen tillhör samma generation som mig: Hon född 1955, jag 1959. Hon bodde i Östberlin, jag i Lübecks "Zonengrenzgebiet" några kilometer från den minerade gränsen, det som under kalla kriget gick under benämningen "järnridån".  

I DDR var hon adrett schlagersångerska. Hennes biologiska far blev under kriget internerad och torterad. Han klarade inte av sviterna efter det, forföll i alkoholmissbruk vilket ledde till föräldrarnas skilsmässa. 

Ninas farfar mördades av nazisterna. Hennes mor Eva Maria Hagen var DDR:s firade skådespelerska nummer ett. Styvfadern Wolf Biermann däremot DDR:s fiende nummer ett med sina protestsånger. 

1976 uppträdde Biermann i Kölner Sporthalle och vägrades återresan hem. DDR hade dragit in hans medborgarskap och tvingade således honom att leva i exil. 

Inte märkligt då att Nina och hennes mor begärde att få flytta till Västtyskland, vilket ganska omgående bifölls av den östtyska kommunistregimen. 

Jag har följt Nina Hagen via DDR-.TV:s nöjesprogram och senare lyssnat på skivorna med Nina Hagen Band, efter att hon hade flyttat till Västtyskland, och jag till Sverige. Kvällens konsert var min första chans att se henne live.  

Göteborgs-Postens PM Jönsson ger två fyrar och skriver bl.a.: "Fenomenet Nina Hagen har alltid varit mer intressant än artisten/sångerskan Nina Hagen. Så är det fortfarande. Rent musikaliskt var det en tråkig tillställning." 

Tråkig tyckte jag absolut inte att den var. Däremot tände det aldrig till riktigt, gnistan saknades mellan bandet och publiken.  

Precis som PM Jönsson skriver, är hennes röst som bäst när hon sjunger på tyska. Det märks tydligt att hon inte känner sig bekväm med engelskan, särskilt i mellansnacken. Inte så konstigt kanske, hon läste ju ryska i skolan - engelskan kom först i sjuan i DDR-skolan, och inga östtyska artister fick lov att sjunga på något annat språk än tyska.  

Jag tror att många i publiken hade väntat sig den gamla Nina Hagen från 80-talet. Dom flesta i Sverige är sekulariserade och börjar skruva på sig så fort någon sjunger om tro, Gud och Jesus. Jag märkte det så väl igår, där jag satt bland svartklädda punkare 50 plus. 

Den svenska publiken har aldrig kunnat tillägna sig hennes tyska texter. Jag har under mina år i Sverige frågat många Hagen-fans vad de tycker om hennes texter och alltid fått svaret "Vet inte, dom förstår jag inte". Då försvinner ju halva poängen med hennes musik! 

I mellansnacken skojade hon friskt med den svenska gränspolisen, som skrek och tvingade henne att klä av sig helt naken för visitering efter landningen på Landvetter - hon som varit helt drogfri i över 30 år!

Hade jag varit där, hade jag sagt "Välkommen till DDR". Av egen erfarenhet vet jag att svenska tullare och gränspoliser gott kunde konkurrera med sina kollegor i DDR med sin nitiskhet och otrevliga attityd. Detta känner bara de av som inte har svenskt pass.

Avslutningsvis: Två fyrar av fem tycker jag är för snålt.  

Jag hade en trevlig kväll med härlig gospel och ger 

3 Mölndalskråkor. 

Länkar:


Konsertens recension i Göteborgs-Posten

Nina Hagen om Jesus och LSD i Göteborgs-Posten

Punkikon och helgon i Helsingborgs dagblad

Svenska Kyrkan: intervju "Punkikonen får kickar av Jesus"

Don Christos värld: Nina Hagen till Göteborg (med flera videoklipp)

Personal Jesus på Spotify

Nina Hagen på Facebook


Wolf Biermanns "Ermutigung", som Nina också sjöng under kvällens konsert:

Min dag på bokmässan 2011

Så har jag äntligen fått ihop mitt program för lördagen. Det är verkligen svårt att sålla bland alla hundratals intressanta föredrag och seminarier. Jag börjar dagen hos Svenska Kyrkan som även bjuder på frukost. 

09:15-10:00

Från förnekelse till förändring

Ärkebiskop Anders Wejryd samtalar med Anders Wijkman utifrån boken Den stora förnekelsen. Om hur kunskap om globala utmaningar kring vatten, klimat och biologisk mångfald kan omvandlas till politisk handling och livsstilsförändringar. Vi bjuder på frukost!

10:00-10:30

Svenska i Finland?

Maria Wetterstrand, Anders Eriksson, Clas Zilliacus och Kai Jaskari samtalar om hur svenskans ställning i Finland säkras.

11:00-11:20 

Att skildra det man knappt får tala om

Salim Bachs romaner Döda dem alla och Mohammeds tystnad har i hemlandet Algeriet väckt mycket uppmärksamhet och debatt.

11:20-11:40 

Ferdinand von Schirach – Brott

En av Tysklands mest kända brottmålsadvokater presenterar sin hyllade novellsamling Brott i samtal med Jens Christian Brandt.

11:40-12:00 

Fjäril i koppel

Zinat Pirzadehs debutroman är inspirerad av hennes liv och uppväxt i Iran i en tid av revolution och stora personliga beslut.

12:20-12:40 

Sovjetmänniskans försvinnande

Svetlana Aleksijevitj, känd för boken 'Bön för Tjernobyl', ger ut ny bok om människorna i det forna sovjetsamhället.

12:40-13:00 

EU och den arabiska våren

Cecilia Uddén samtalar med EU-kommissionären Cecilia Malmström om hur utvecklingen i Mellanöstern påverkar migrationsdiskussionerna i EU.

13:00-13:20 

Clemens Meyer – Våld. En dagbok

Tysklands litterära bråkstake presenterar sin första bok på svenska och samtalar med journalisten Mats Almegård.

13:30-  Mingel, bokinköp samt mat- och vätskeintag

20:00 Annedalskyrkan:

Nina Hagen "Personal Jesus"

Länk till Bok- och biblioteksmässan här


Bokmässan på Facebook här

Nina Hagen till Göteborg

Tre länder – ett språk - Tyskland, Österrike, Schweiz är temat på årets bokmässa i Göteborg. En av de gäster som nu blivit klar för mässan är 80-talsikonen Nina Hagen som i sin självbiografi ”Bekännelser” berättar om sitt stormiga liv - ett liv som präglats av droger, kärlek och döden. 

Nina Hagen föddes 1955 i Östberlin och fick efter sångutbildningen sina första framgångar i Östtyskland. Med Nina Hagen Band etablerade hon sig sedan som en stor stjärna på den västtyska musikhimlen. 

På Bokmässan medverkar hon i ett seminarium och på Svenska Kyrkans scen. Dessutom bjuder hon på konsert i Annedalskyrkan i Göteborg. 

Bokmässan äger rum i Göteborg den 22-25 september.

Nina Hagen som ung under DDR-tiden

Jag minns Nina Hagen redan från DDR-TV & radio tidigt på 1970-talet där hon sjöng adretta, ganska intetsägande schlager. 

1976 följde hon tillsammans med sin mor, skådespelerskan Eva-Maria Hagen, efter sin styvfar Wolf Biermann till Västtyskland. Biermann turnerade då med sina politiska sånger inbjuden av västtyska studentföreningar. DDR vägrade honom återresan till landet och fråntog honom det östtyska medborgarskapet. 

I västtysk exil utvecklades Nina Hagen snabbt till punkdrottning. På den tiden var det mycket ovanligt i Västtyskland att man sjöng rockmusik med tyska texter, i motsats till DDR där alla rockartister var tvungna att sjunga på tyska. 

Nina Hagens produktion av musik, film och teater är stor - och det krävs vissa kunskaper i tyska för att tillgodogöra sig texterna som ofta är tvetydiga och dubbelbottnade. Hon spelade en kortare period in skivor på engelska men huvuddelen av sitt konstnärsskap är på tyska språket.

Jag ser fram emot Ninas konsert i Annedalskyrkan lördag den 24 september. Inser att jag nog måste söka semester då bokmässan infaller under min jobbhelg. 

Det kommer att bli en intressant mässa och jag ser med spänning fram emot fler gästbesök - Günther Grass och Günther Wallraff kanske?

Hemsidan till årets bokmässa här! 

Delvis original-DDR-TV



Nina Hagen - Naturträne (Rockpalast)


Apocalyptica Feat Nina Hagen - Seemann




Nina Hagen flög högt på droger. Nu är det Jesus som är drivkraften i hennes liv.

Punkdrottning Hagen bekänner att hon har landat i Guds knä.

Läs intervjun med Barbro Matzols här:

Punkikonen får kickar av Jesus

Nina Hagen intervjuas i Sveriges Radio:




Uppdaterad 2011-09-24: 
Min recension av konserten i Annedalskyrkan

Hela havet stormar - med Göteborg Baroque i Tyska Kyrkan

Göteborg Baroque i Christinae Tyska kyrka, Göteborg  

Igår hade jag åter nöjet att njuta av Göteborg Baroque. Kvällens program hade rubriken "Hela havet stormar" och bestod av musik av Georg Friedrich Händel, Georg Philipp Telemann och Antonio Vivaldi. Sopranen Anna Jobrant förgyllde kvällen med sin underbara röst.  

Programmet presenterades av tv-meteorologen och hårdrockaren Pär Holmgren. I pauserna pratade han väder och klimat, och förklarade för publiken varför det i regel regnar mer och oftare i Göteborg än i hans hemstad Uppsala (som om vi inte redan visste det). 

Han talade om klimatförändringarna och om vilka åtgärder vi som enskilda människor kan göra för att förhindra de negativa effekterna.  

Det var en underbar och förtrollande musikalisk kväll i barockens tecken. Tyska kyrkans fina akustik och miljö bildade en värdig inramning.

Du kan se bilderna i större format om du klickar på dom 

Göteborg Baroque

Här kan du läsa Tyska Kyrkans konsertprogram t o m december.

Lunchkonserterna på torsdagar är gratis!


Göteborg Baroque på Facebook

När kollade du dina testiklar senast?

Male Cancer Awareness Campaign

är trött på att män skall skämmas för sjukdomar som testikelcancer, och har startat en minst sagt uppseendeväckande kampanj. Målet är att få unga män, 18-35 år att själva förstå tidiga signaler på att de kan ha testikelcancer.

Till sin hjälp tog man till världskände modefotografen Rankin och för att fånga de unga männens intresse anlitade man Page 3-modellen Rhian Sugden.

Hon leder bokstavligen in tittarna till en utförlig undersökning.

Exklusivt: Ingvar Kamprad var kommunist!

På 70- och 80-talet tillverkades IKEA-möbler på 65 platser i DDR,  på t.ex VEB Heimgestaltung eller VEB Sitzmöbelwerke Waldheim.   

(VEB = Volkseigener Betrieb, dvs  "Folkägt Företag") 

I DDR tillverkades bl.a. soffan "Klippan". Betalningen var dålig, cirka 650 östmark i månaden. IKEA:s produktionskostnader i DDR var hälften av vad det kostade att tillverka i Taiwan. 

Detta var endast möjligt med hjälp av fångar och  tvångsarbetare. 20 % av dessa var "politiska" och "republikflyktingar" - människor som hade misslyckats med flykten till väst.

DDR-fängelset Hohenschönhausen

Efter Berlinmurens fall och Tysklands återförening tog IKEA svenska ambassaden i Berlin till hjälp för att leta efter platser som skulle kunna ersätta de 65 DDR-fabrikerna. 

Man misslyckades med att etablera sig i Nordkorea. Ett tag använde man sig av billig arbetskraft i Burma, numera är det Vitryssland som får ställa upp med låglönearbetare - allt för att vi skall handla billiga möbler i Sverige. 

Tänk på det nästa gång du handlar på IKEA!

STASI-fängelse nära Alexanderplatz

Nedan ett tv-reportage från tyska public-service-kanalen WDR, med huvudsäte i Köln. 

Här intervjuas bl.a. Hans Otto Klare, före detta politisk fånge, om missförhållandena i fängelsefabriken som tillverkade beslag åt Ikea. 

Han har svårt att hålla tillbaka tårarna när han minns vad han kallar "slavarbetet åt IKEA". 

Det fanns varken handskar, hörselskydd eller riktiga sittplatser. Hans Otto Klare blev fängslad efter att ha misslyckats med sin flykt till väst.

Länkar:


Ikea 'used political prisoners in GDR as slave labour' på The Telegraph

Ikea used East German prison labour: report på The Local

Straffarbete för Kamprad på Aftonbladet

Der IKEA-check på WDR Fernsehen

...och nu blir det reklamfilm:


Dirt Devil-The Exorcist from MrPrice2U on Vimeo.