Deras manifest har fått oväntat stor uppmärksamhet. Att visa den här typen av olydnad och mod i Hamas-styrda Gaza tillhör inte vardagen.
Åt helvete med Hamas, åt helvete med Israel, åt helvete med Fatah, med FN, med UNRWA och med USA. Så inleds det manifest som åtta studenter i Gaza publicerade på Facebook för tre veckor sedan.
På ett litet mer rumsrent språk följer sen en redogörelse över alla de oförrätter som ungdomar i Gaza utsätts för dagligen.
De problem som den israeliska blockaden för med sig får stor plats i manifestet, men ungdomarna visar minst lika stort ursinne mot islamistiska Hamas för det förtryck som de upplever från det hållet.
Vi är utleda på de här skäggiga killarna som promenerar omkring med sina vapen och missbrukar sin makt, står det bland annat i manifestet. De misshandlar och fängslar oss ungdomar bara för att vi försöker demonstrera för det vi tror på. Vi är utleda på att leva ett eländigt liv instängda av Israel och pryglade av Hamas medan omvärlden fullständigt struntar i oss.
De här Gazaungdomarnas Facebook-sida har redan fått tusentals vänner och deras vädjan om förändring - och stöd från omvärlden - har fått större uppmärksamhet än vad de någonsin hade räknat med. Det framgår av den första intervjun de har gått med på. Brittiska The Observer publicerar i dag en intervju med de tre unga kvinnorna och fem männen som ligger bakom manifestet - men utan namn eller fotografier, för ungdomarna är rädda. De menar att de nu har utsatt inte bara sig själva utan också sina familjer för livsfara. Hamas styr Gaza med järnhand och det kan gå illa för uppkäftiga oliktänkare.
Två personer i gruppen har redan tidigare gripits och misshandlats flera gånger av myndigheterna i Gaza för så kallat omoraliskt uppträdande. Myndigheterna i Gaza tål inte det de kallar för västerländsk dekadens - och det kan vara allt möjligt.
En av gruppmedlemmarna har fått ett stipendium för att studera vid ett ett amerikanskt universitet, men i hans fall är det Israel som inte låter honom lämna Gazaremsan.
Gazaungdomar bryter sig ut, ungefär så har de här ungdomarna döpt sin Facebook-sida. De här åtta är inte de enda som vill bryta sig ut ur det som ofta kallas för världens största utomhusfängelse.
Manifestet:
Jävla Hamas. Jävla Israel. Jävla Fatah. Jävla FN. Jävla UNRWA. Jävla USA!
Vi, de unga i Gaza, är så trötta på Israel, Hamas, ockupationen, brotten mot mänskliga rättigheter och den internationella gemenskapens likgiltighet!
Vi vill skrika och bryta igenom denna mur av tystnad, orättvisa och likgiltighet som de Israeliska F16-planen när de bryter igenom ljudvallen; skrika med all kraft av våra själar för att frigöra denna enorma frustration som konsumerar oss på grund av den jävla situation vi lever i; vi är som löss mellan två naglar levandes en mardröm inuti en mardröm, ingen plats för hopp, inget rum för frihet.
Vi är trötta på att vara fast i denna politiska kamp; trötta på kolmörka nätter med flygplan cirkulerande över våra huvuden; trötta på att oskyldiga bönder blir skjutna i buffertzoner för att de tar hand om sin mark; trötta på att skäggiga killar vandrar runt med sina vapen missbrukande sin makt, misshandlande eller fängslande unga demonstrerande för vad de tror på; trötta på muren av skam som separerar oss från resten av landet och håller oss fängslade i ett frimärkes-stort land; trötta på att porträtteras som terrorister, hemmagjorda fanatiker med sprängämnen i våra fickor
och ondska i våra ögon; trötta på den likgiltighet vi möter från den internationella gemenskapen, de såkallade experterna i att uttrycka oro och skriva resolutioner men fega när det kommer till att genomdriva vad de kommer överens om; vi är trötta på att leva ett skitliv, hållas i fängelse av Israel, bli slagna av Hamas och helt ignorerade av resten av världen.
Det växer en revolution inom oss, en enorm otillfredsställelse och frustration som kommer att förstöra oss om vi inte hittar ett sätt att kanalisera denna energi till någonting som kan utmana denna status quo och ge oss någon sorts hopp.
Den sista droppen som fick våra hjärtan att skälva av frustration och hopplöshet kom den 30:e November, när Hamas officerare kom till Sharek Youth Forum, en ledande ungdomsorganisation (www.sharek.ps) med sina vapen, lögner och aggressivitet, kastade ut alla, fängslande några och förbjöd Sharek att arbeta.
Ett par dagar senare blir demonstranter framför Sharek slagna och några fängslade. Vi lever verkligen i en mardröm. Det är svårt att finna ord för det tryck vi är under.
Vi överlevde knappt Operation Cast Lead, där Israel väldigt effektivt bombade skiten ur oss, förstörande tusentals hem och ännu fler liv och drömmar.
De gjorde sig inte heller av med Hamas, som de ämnade, men de skrämde oss verkligen för alltid och spred posttraumatiskt stressyndrom till alla, för det fanns ingenstans att fly.
Vi är unga med tunga hjärtan. Vi bär inom oss en tyngd så enorm att den gör det svårt för oss att uppleva solnedgången.
Hur uppleva den när mörka moln målar horisonten och dystra minnen drar förbi våra ögon varje gång vi stänger dem?
Vi ler för att dölja smärtan. Vi skrattar för att glömma kriget. Vi hoppas för att inte begå självmord här och nu.
Under kriget fick vi den otvetydiga känslan att Israel ville sudda bort oss från jordens yta. Under de senaste åren har Hamas gjort allt de kan för att kontrollera våra tankar, beteende och mål.
Vi är en generation av unga som är vana att stå ansikte mot ansikte med missiler, bärande vad till synes är det omöjliga uppdraget att leva ett normalt och hälsosamt liv, och bara knappt tolereras av en massiv organisation som har spridit sig i vårt samhälle som en skadlig cancersjuka, spridandes förödelse och effektivt dödande alla levande celler, tankar och drömmar på sin väg samt förlamande folk med sin terrorregim.
För att inte nämna det fängelse vi lever i, ett fängelse drivet av ett såkallat demokratiskt land.
Historien återupprepar sig själv på sitt grymmaste sätt och ingen verkar bry sig. Vi är rädda.
Här i Gaza är vi rädda att bli fängslade, förhörda, slagna, torterade, bombade, dödade. Vi är rädda att leva, eftersom varenda steg vi tar måste vara noga övervägt och genomtänkt, det finns begränsningar överallt, vi kan inte röra oss som vi vill, säga vad vi vill, göra som vi vill, ibland kan vi inte ens tänka oss vad vi vill göra eftersom ockupationen har ockuperat våra hjärnor och hjärtan så fruktansvärt att det gör ont och får oss att vilja fälla oändliga tårar av frustration och raseri!
Vi vill inte hata, vi vill inte känna alla dessa känslor, vi vill inte vara offer längre.
DET FÅR VARA NOG!
Nog smärta, nog tårar, nog lidande, nog kontroll, begränsningar, orättfärdiga rättfärdiganden, terror, tortyr, ursäkter, bombningar, sömnlösa nätter, döda civila, svarta minnen, dyster framtid, hjärtskärande nutid, förstörd politik, fanatiska politiker, religiöst skitsnack, nog fängslande!
VI SÄGER STOPP!
Detta är inte den framtid vi vill ha!
Vi vill ha tre saker: Vi vill vara fria. Vi vill ha möjligheten till ett normalt liv. Vi vill ha fred.
Är det för mycket att begära?
Vi är en fredsrörelse bestående av ungt folk i Gaza och supportrar på annat håll som inte kommer att vila förrän sanningen om Gaza är känd av alla i hela den här världen och till en sådan grad att inget mer tyst samtycke eller ljudlig likgiltighet accepteras.
Detta är Gazas ungdoms manifest för förändring!
Vi kommer börja med att förstöra ockupationen som omger oss själva, vi kommer bryta oss fria från detta mentala fängelse och återta vår värdighet och självrespekt.
Vi kommer hålla våra huvuden högt trots att vi kommer att möta motstånd.
Vi kommer att arbeta dag och natt för att ändra dessa miserabla förhållanden vi lever i.
Vi kommer att bygga drömmar där vi möter murar.
Vi hoppas att du – ja, du som läser detta uttalande just nu! – kan stödja oss.
För att få reda på hur, vänligen skriv på vår vägg eller kontakta oss direkt: freegazayouth@hotmail.com
Vi vill vara fria, vi vill leva, vi vill ha fred.
BEFRIA GAZAS UNGA!
Översättning från engelska: John Fogelvik
Är du med i facebook kan du "gilla" deras sida här!
Vi, de unga i Gaza, är så trötta på Israel, Hamas, ockupationen, brotten mot mänskliga rättigheter och den internationella gemenskapens likgiltighet!
Vi vill skrika och bryta igenom denna mur av tystnad, orättvisa och likgiltighet som de Israeliska F16-planen när de bryter igenom ljudvallen; skrika med all kraft av våra själar för att frigöra denna enorma frustration som konsumerar oss på grund av den jävla situation vi lever i; vi är som löss mellan två naglar levandes en mardröm inuti en mardröm, ingen plats för hopp, inget rum för frihet.
Vi är trötta på att vara fast i denna politiska kamp; trötta på kolmörka nätter med flygplan cirkulerande över våra huvuden; trötta på att oskyldiga bönder blir skjutna i buffertzoner för att de tar hand om sin mark; trötta på att skäggiga killar vandrar runt med sina vapen missbrukande sin makt, misshandlande eller fängslande unga demonstrerande för vad de tror på; trötta på muren av skam som separerar oss från resten av landet och håller oss fängslade i ett frimärkes-stort land; trötta på att porträtteras som terrorister, hemmagjorda fanatiker med sprängämnen i våra fickor
och ondska i våra ögon; trötta på den likgiltighet vi möter från den internationella gemenskapen, de såkallade experterna i att uttrycka oro och skriva resolutioner men fega när det kommer till att genomdriva vad de kommer överens om; vi är trötta på att leva ett skitliv, hållas i fängelse av Israel, bli slagna av Hamas och helt ignorerade av resten av världen.
Det växer en revolution inom oss, en enorm otillfredsställelse och frustration som kommer att förstöra oss om vi inte hittar ett sätt att kanalisera denna energi till någonting som kan utmana denna status quo och ge oss någon sorts hopp.
Den sista droppen som fick våra hjärtan att skälva av frustration och hopplöshet kom den 30:e November, när Hamas officerare kom till Sharek Youth Forum, en ledande ungdomsorganisation (www.sharek.ps) med sina vapen, lögner och aggressivitet, kastade ut alla, fängslande några och förbjöd Sharek att arbeta.
Ett par dagar senare blir demonstranter framför Sharek slagna och några fängslade. Vi lever verkligen i en mardröm. Det är svårt att finna ord för det tryck vi är under.
Vi överlevde knappt Operation Cast Lead, där Israel väldigt effektivt bombade skiten ur oss, förstörande tusentals hem och ännu fler liv och drömmar.
De gjorde sig inte heller av med Hamas, som de ämnade, men de skrämde oss verkligen för alltid och spred posttraumatiskt stressyndrom till alla, för det fanns ingenstans att fly.
Vi är unga med tunga hjärtan. Vi bär inom oss en tyngd så enorm att den gör det svårt för oss att uppleva solnedgången.
Hur uppleva den när mörka moln målar horisonten och dystra minnen drar förbi våra ögon varje gång vi stänger dem?
Vi ler för att dölja smärtan. Vi skrattar för att glömma kriget. Vi hoppas för att inte begå självmord här och nu.
Under kriget fick vi den otvetydiga känslan att Israel ville sudda bort oss från jordens yta. Under de senaste åren har Hamas gjort allt de kan för att kontrollera våra tankar, beteende och mål.
Vi är en generation av unga som är vana att stå ansikte mot ansikte med missiler, bärande vad till synes är det omöjliga uppdraget att leva ett normalt och hälsosamt liv, och bara knappt tolereras av en massiv organisation som har spridit sig i vårt samhälle som en skadlig cancersjuka, spridandes förödelse och effektivt dödande alla levande celler, tankar och drömmar på sin väg samt förlamande folk med sin terrorregim.
För att inte nämna det fängelse vi lever i, ett fängelse drivet av ett såkallat demokratiskt land.
Historien återupprepar sig själv på sitt grymmaste sätt och ingen verkar bry sig. Vi är rädda.
Här i Gaza är vi rädda att bli fängslade, förhörda, slagna, torterade, bombade, dödade. Vi är rädda att leva, eftersom varenda steg vi tar måste vara noga övervägt och genomtänkt, det finns begränsningar överallt, vi kan inte röra oss som vi vill, säga vad vi vill, göra som vi vill, ibland kan vi inte ens tänka oss vad vi vill göra eftersom ockupationen har ockuperat våra hjärnor och hjärtan så fruktansvärt att det gör ont och får oss att vilja fälla oändliga tårar av frustration och raseri!
Vi vill inte hata, vi vill inte känna alla dessa känslor, vi vill inte vara offer längre.
DET FÅR VARA NOG!
Nog smärta, nog tårar, nog lidande, nog kontroll, begränsningar, orättfärdiga rättfärdiganden, terror, tortyr, ursäkter, bombningar, sömnlösa nätter, döda civila, svarta minnen, dyster framtid, hjärtskärande nutid, förstörd politik, fanatiska politiker, religiöst skitsnack, nog fängslande!
VI SÄGER STOPP!
Detta är inte den framtid vi vill ha!
Vi vill ha tre saker: Vi vill vara fria. Vi vill ha möjligheten till ett normalt liv. Vi vill ha fred.
Är det för mycket att begära?
Vi är en fredsrörelse bestående av ungt folk i Gaza och supportrar på annat håll som inte kommer att vila förrän sanningen om Gaza är känd av alla i hela den här världen och till en sådan grad att inget mer tyst samtycke eller ljudlig likgiltighet accepteras.
Detta är Gazas ungdoms manifest för förändring!
Vi kommer börja med att förstöra ockupationen som omger oss själva, vi kommer bryta oss fria från detta mentala fängelse och återta vår värdighet och självrespekt.
Vi kommer hålla våra huvuden högt trots att vi kommer att möta motstånd.
Vi kommer att arbeta dag och natt för att ändra dessa miserabla förhållanden vi lever i.
Vi kommer att bygga drömmar där vi möter murar.
Vi hoppas att du – ja, du som läser detta uttalande just nu! – kan stödja oss.
För att få reda på hur, vänligen skriv på vår vägg eller kontakta oss direkt: freegazayouth@hotmail.com
Vi vill vara fria, vi vill leva, vi vill ha fred.
BEFRIA GAZAS UNGA!
Översättning från engelska: John Fogelvik
Är du med i facebook kan du "gilla" deras sida här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar