Radiokorrespondenterna på Storan

Igår mötte jag några av Sveriges Radios korrespondenter på ett minst sagt fullsatt Storan i Göteborg. 

I annonsen och på hemsidan stod det att evenemanget skulle börja 17:30, insläpp kl 17:00. 

Jag anlände 16:30, ställde mig i kö -och då såg det ut som på bilden ovan. 

Snabbt strömmade människorna till. Prick kl 17:00 öppnades dörrarna, men döm om min förvåning när alla vi 100-tals tålmodigt köande hänvisades till en pytteliten foajé, där det snabbt blev så knõkefull att man knappt kunde röra sig. 

Alla fick en pirog och en flaska bubbelvatten, och vi uppmanades att "mingla". På min fråga "hur detta skulle gå till, det går ju knappt att andas här inne!" fick jag svaret, "att jag kunde gå ut, det finns mycket plats på andra sidan Avenyn". 

Men då skulle jag ju riskerat att förlora min plats som jag köat för så länge - kanske inte ens komma in på grund av att lokalen blivit fullsatt? 

Organisationen var under all kritik! Mitt humör närmade sig kokpunkten. Vi stirrade på en minimal grind, där Storans personal enbart släppte in mellan fem och tio personer åt gången. 

Bredvid mig stod en handikappad kvinna, 60 plus och med två kryckor. Till slut förbarmade sig personalen och släppte in henne - som hade stått och tålmodigt väntat i detta lilla utrymme, där syret höll på att ta slut.  

Här en bild som visar hur det såg ut: 

Jag vet inte vem som bär ansvaret för denna usla organisation, Sveriges Radio eller Storan. Så här behandlar man inte människor, det var under all kritik. Jag fick nästan panikångest i denna otroliga trängsel! Skärpning till nästa gång! 

Väl inne i lokalen började seminariet kl 17:45, under professionell ledning av Erik Blix. Cecilia Uddéns medverkan hade utgått, p g a  att hon blev skickad till Nordafrika för att bevaka händelserna i Libyen. 

Sydeuropakorrespondenten Alice Petrén, östeuropakorren Vladislav Savic och ekonomijournalisten Staffan Sonning förde ett mycket givande samtal om utrikesjournalistikens villkor i världen.  

Snabbt steg mitt humör till normalnivå och strax där över. Jag hade kunnat sitta och lyssna minst en timme till. Alla tre har varit journalister under många år, och har förstås hur många historier som helst att berätta.  

Minnesvärt Alice Petréns gripande berättelser från Algeriet och Tunisien, där hon intervjuade anhöriga till den unge frukt- och grönsaksförsäljaren som tog sitt liv genom att bränna sig, och därmed blev startpunkten till den arabiska våren.  

Alice Petrén

Vladislav Savic

Staffan Sonning

På Radiokorrespondenternas hemsida
kan du höra klipp från dom senaste programmen. 


Tidigare inlägg: 
Tunisian rap-sody



Till sist en musikalisk hyllning till de modiga arabiska folken, som med risk för att bli dödade av krypskyttar trotsat diktaturerna och vågat kämpa för sin frihet:


Let´s dream:

Nazi-tvättbjörnarna invaderar Sverige

Det är Hermann Görings fel!

Inom bara ett par år kan både mårdhund och tvättbjörn ha etablerat sig i södra Sverige. Spridningen är nu så snabb i Danmark att djuren snart simmar över Öresund till Skåne, enligt viltvårdare.

I Tyskland finns en miljon tvättbjörnar. De är inte en naturlig del av djurlivet utan härstammar från två par i fångenskap, som sattes ut i naturen på order av Herman Göring under 30-talet. 

Nu har de etablerat sig i Danmark och Sverige och är bara en simtur bort. 

Flest tvättbjörnar finns i delstaten Hessen, omkring staden Kassel. Där är de så vanliga, att varje hus har sin "egen" tvättbjörn. I Kassel går det cirka 100 tvättbjörnar per kvadratkilometer. 

Eftersom de är så smidiga, klarar de att krypa in överallt. Att hitta en tvättbjörn sittandes vid middagsbordet strax innan matdags är ingen ovanlighet.

De ser söta ut, men man bör vara försiktig i umgänget med dom. 

I mellersta Tyskland bär cirka 70 % på en parasitisk mask som lever i tvättbjörnens tunntarm.

Mer om tvättbjörnen på Wikipedia här.

Fuck Polisen, skjut en snut eller moralpanik?

Var går gränsen för politiskt acceptabla uttryck? 

"Hata, hata, hata! Stämningen är hotfull på Ullevi. Män i 30-årsåldern jagar varandra på läktarna. De börjar närma sig våra platser, och knytnävar virvlar genom luften. En man får flera karatesparkar rätt mot huvudet, endast några meter ifrån oss. Pojken i 10-årsåldern bredvid mig ser med skräckslagna ögon på sin pappa, som håller hårt om sin son. Pappan vänder sig mot mig och undrar om det inte är dags att gå. Jag nickar instämmande och vi bestämmer oss för att lämna fotbollstadion." (Inledningen till min fotbollskrönika) 

Hat och våld blir mer och mer accepterat i vårt samhälle. Numera har även Sverige sina "no-go-areas", stadsdelar där det är förenat med livsfara att röra sig i efter mörkrets inbrott - ett resultat av en medveten förd bostads- och arbetsmarknadspolitik under decennier. 

Det går knappt en dag utan brinnande bilar, stenkastning mot spårvagnschaufförer, ambulanspersonal och poliser. Jag skulle inte bli förvånad, om vi snart får se samma utveckling i våra förorter som i England och Frankrike.

I helgen uppträdde gangsterrapparen Adoo bland andra hiphopare på Göteborgs Kulturkalas, ett evenemang bekostad av göteborgarnas skattepengar. Videon "Fuck polisen" har visats mer än 60000 gånger på YouTube.  

"Till bilder av brinnande bilar kallas polisen ”horungar” och anklagas för att göra ”satans jobb i Guds namn”. Genom låten ställs frågan ”varför måste ni arrestera, trakassera mig så fort ni ser mig?” 

Frågeställaren, den 23-årige mannen med artistnamnet Adoo, är själv dömd för flera olika brott, där den senaste domen är från i mars i år. 

Håkan Bredinge, områdespolis i Backa, har uppmärksammat Adoo-videon, och att rapparen har kopplingar till Backa. Han har också noterat att Adoo har haft spelningar på offentliga inrättningar som fritidsgårdar.
– Det är för jävligt, med tanke på det budskapet han har."  

Hela GP-artikeln här.

Är detta konst eller har jag bara drabbats av klassisk moralpanik?

På 70-talet sjöng Thåström "Skjut en snut" - varför sån´t  ståhej egentligen?

Snart närmar sig Heterohatets Dag, som årligen arrangeras av Göteborgs Queerinstitut. 

Göteborgs universitet samarbetar med den autonoma vänstern.

Här härskar våldsförhärliganden. Bl.a. har man ett kikarsikte riktat mot paret Fredrik och Filippa Reinfelt.

Vem behöver en hatets dag?

En del säger nu:  "Men detta är ju satir, har du ingen humor?" Min motfråga: Varför förhärliga våld, bra satir biter väl ändå?

Efter massakern i Tucson, Arizona, där sex människor kallblodigt mördades - kongressledamoten Gabrielle Gifford som attentatet var riktad emot, överlevde men blev svårt skadad - fick Sarah Palin stark kritik för sin hemsida. Där fanns en karta med kikarsikten riktade mot politiska motståndare. 

Sarah Palin, Michelle Bachman, Glenn Beck och andra ledande inom Tea Party rörelsen har förgiftat det amerikanska debattklimatet. 

De sprider hat och elakheter för att vinna publikens skrattsalvor och politiska poänger för egen del. 

Är detta politiska klimat på väg till Sverige, eller rent ut av redan här?

Än har vi inte kommit till det samhällsklimat som rådde i Västtyskland på 1970-talet, den s k "Tyska Hösten". 

Jag minns en kväll på en "Teestube", när dörren plötsligt öppnades och två personer lade en bunt tidningar på ett bord, och därefter sprang därifrån med snabba steg.  

Tidningarna var utgivna av "Röda Arméfraktionen" och innehöll bilder, namn, och adresser på politiker som skulle avrättas - både kommunal- och rikspolitiker, företagsledare och bankchefer. 

På den tiden gick inte en dag utan politiska mord, bankrån, kidnappningar. Den tiden vill jag inte ha tillbaka, .. 

För att återkomma till "Fuck polisen-videon": 

Vem var Anders Behring Breiviks första dödsoffer på Utøya? 

Var odlades Breiviks hat någonstans?

Brezen och I.P.A. - Det ska va gött å leva!

Denna vecka har jag bara varit ledig en dag, och det var i fredags. Jag har alltså missat det mesta av årets Göteborgs Kulturkalas. 

En sak som jag aldrig hoppar över är International Street Market vid Gustav Adolfs Torg. Där bjuds varje dag mat från hela världen. 

Passade på att storhandla. Nu är skafferiet fylld med goda tyska rökta korvar, och frysen med bayerska Brez´n. 

Några Apfelstudel fick plats i kylen, så mitt matbehov är säkrad de närmaste veckorna.

Don Christos matkorg:

Don Christos favoritbayrare: LaBrassBanda

Fredagkvällen tillbringades i glada vänners sällskap på Haket. 

Jag deltog i fredagsquizzen och njöt av bl.a. Rug I.P.A. från danska bryggeriet Raasted.

Fatet sattes på igår - en fantastisk god välhumlad IPA med citrustoner.

Angie mon amour - Vive La France!

Det är Tyskland och Frankrike som är EU:s tungviktare. Nyligen träffades Angie och Sarkozy för att försöka råda bot på Eurokrisen. De föreslår bl.a. en skatt på finansiella transaktioner, den s k Tobin-skatten.

I torsdags publicerade den franska tidskriften "Le Parisien" en opinionsundersökning. 1090 personer fick svara på frågan, vem de har mest tilltro till att lösa Europas finansiella kris. Undersökningen pågick mellan den 1 och 8 augusti.

46 % av de tillfrågade föredrog Tysklands förbundskansler Angela Merkel, medan endast 33 % av de tillfrågande hade förtroende för Nicolas Sarkozy och hans regering.

Läs om undersökningen här:
msnbc: http://www.msnbc.msn.com/id/44101639/ns/business-stocks_and_economy/t/french-prefer-merkel-sarkozy-crisis-fighter-poll/

Länkar om EU-krisen: 

Sydsvenskan: När syndarna vaknar

E24: Merkel-Sarkozy vill ha finansskatt

Mölndal i mitt hjärta

Månadens krönika, publicerat i Mölndals-Posten 2011-08-10 

Mölndal i mitt hjärta 

För drygt en vecka sedan firade jag 10-årsjubileum som Mölndalsbo. Jag lämnade mitt älskade Majorna, var mycket skeptisk i början och trivdes inte alls. Efter ett tag gick jag på upptäcktsfärder och lärde mig uppskatta närheten till naturen. Här finns ett brett kultur- och föreningsliv med många eldsjälar, som tar tillvara och vidareutvecklar det som är unikt med Mölndal och dess historia. 

I sommar har jag lekt turist i mitt eget land och besökte bl.a Hunnebostrand. Där fanns storstilade planer på att bygga femvåningshus på den så kallade Udden, som tidigare hade varit ett stenbrott. Protester från lokalbefolkningen stoppade dock de storstilade byggplanerna. Nu finns där en magnifik skulpturutställning som lockar turister från när och fjärran. 

Här hemma har centrumplanerna med Steen & Ström spruckit med buller och bång. Kommunpolitikerna står åter på ruta ett. 

På sin blogg skriver Patrik Karlsson (s): "Det är dags att visa ledarskap och samla de politiska organisationerna för att hitta en bred lösning på hur man skall jobba vidare med centrumprojektet. Efter det att avtalet med Steen & Ström spruckit så krävs en dialog och en diskussion kring de nya förutsättningar som nu finns för ett centrumprojekt." 

Det är ett bra initiativ, även om man ironiskt kan kalla det för en omvändelse under galgen. Handen på hjärtat: visst fanns det positiva delar i Steen & Ströms projekt, men ett höghus och ett köpcentrum med alla de butikskedjor som redan finns på andra håll, hade inte lyft fram det specifika med vår stad. 

Jag tror att det nu finns en rejäl chans att göra om, göra rätt. Intresset bland Mölndalsborna är det inget fel på, det är bara att studera denna tidnings insändarsidor under årens gång. Felet är att en majoritet av de styrande i stadshuset har varit tondöva inför medborgarnas önskemål. 

Politikerna har haft sin chans och misslyckats med att skapa ett attraktivt centrum, rejält. 

Borde det inte vara dags för lite nytänk? 

Jag tror på kulturens kommersiella styrka. Sammanför alla goda krafter i Mölndal - från det lokala näringslivet, kultur-, förenings- och turismsektorn, och ställ frågan: 

Vad skulle få  Mölndalsbor och utsocknes att vilja besöka Mölndals Centrum? 

Det måste vara något specifikt, kanske ett permanent "World Food Market"? Småskalig torgförsäljning av lokalt producerat samt mat från hela världen - under tak med utrymme och scener för musik, kultur och turism? 

Från att ha vantrivts i början älskar jag trots allt mitt Mölndal och kan inte tänka mig att flytta härifrån. Bra kan dock alltid bli bättre.

Vill du läsa fler krönikor och andra alster ur Mölndals-Posten hittar du dom här!

Bisonbiff, kantareller & Texas Ranger

Klicka på bilderna för större format!

Förra veckan tillbringade jag i Hökensås, närmare bestämt hos min vän Arne i hans sommarstuga vid Bredsjön.

Det blev skogspromenader, kantarellplockning, kortspel samt samtal & vin vid öppna spisen.

Sommarstugan ligger vid Bredsjön, 179 meter över havsytan. Den karga naturen här uppe har norrländska drag.

En dag besökte vi Hjo som ligger drygt två och en halv mil från stugan:

Några mil söderut, mot Habo och Jönköping ligger Mobolets Bisonfarm:

Här handlade vi torkat bisonkött och rostbiff på bison, som vi grillade samma kväll.
Maten serverades med egen plockade kantareller och rårörda lingon.

Bisonköttet smakar vilt med en aning lever. Leversmaken tar dock inte över, smaken är mycket välbalanserat. Smörstekta kantareller, rårörda lingon och ungnsbakad potatis - kan det bli bättre?

Öltips:
Texas Ranger från danska Mikkeler: en rökt porter med smak av chipotle chili. Chilismaken kommer först efter att man tagit den första klunken, men dröjer sig kvar länge.

Det var länge sedan jag drack en så härlig porter.

Bilder från stugan: 

Babsan: 

Don Christo:

Läs även: Hökensås - där är gudagott att vara

Tyskland minns de mördade vid Berlinmuren

Idag är det 50 år sedan Berlinmuren byggdes. Klockan 12:00 stannade Tyskland upp för en tyst minut.  

Jag var 16 år och hade klivit upp för en ställning på västsidan av muren. Där mötte jag en man som stod och vinkade och ropade åt en äldre dam, som lutade sig ur fönstret från huset mitt emot, på östra sidan. 

Mannen berättade historien om sitt bröllop en juninatt 1961. Bröllopsfesten var på västsidan, och hans mamma hade åkt hem tidigare på kvällen. Nästa morgon stod muren färdig, och allt sedan dess har de stått där och ropat till varandra. 

Telefonlinjerna mellan öst och väst hade kapats. Vilket öde! 

Vi hade ett långt samtal, och det förändrade hela min världsbild. Ett system, som anser det vara berättigad att utöva våld och förtryck mot sin egen befolkning kan inte rättfärdigas!

Inte bara Berlin, hela gränsen mellan Förbundsrepubliken Tyskland och DDR bestod av taggtråd, minfält, vakttorn och automatiska skjutanläggningar, som utlöstes så fort någon närmade sig gränsen från östsidan.  

Kommunisterna i DDR hade byggt världens största fängelse. Den östtyska regeringen, med SED i spetsen (Tysklands Socialistiska Enhetsparti) utfärdade skjutorder mot alla som försökte begå "republikflykt", alltså försökte korsa gränsen mot klassfienden i väst.  

Det är märkligt hur normaliserat en sådan gräns blir efter några år. Jag minns många soliga sommardagar då vi badade på Priwall i Travemünde, tätt intill taggtrådsstängslen och vakttorn som detta: 

Stranden var ett nakenbad, och vi kunde se hur DDR-s gränssoldater ständigt spejade mot oss med sina tubkikare. 

Ibland hörde vi explosioner - minor som utlöstes av vilda djur.  

Samtidigt badade vi, grillade, lyssnade på musik från transistorradion och läste BRAVO. 

Från dagens tysta minut till minne av bygget av Berlinmuren:

Ekoreportage om sprängningen av "Försoningskyrkan", vars torn kom att användas som vakttorn av DDR:s gränssoldater: 

Länkar: 

Sveriges Radio:
Berlin hyllar minnet av murens offer


Göteborgs-Posten:
Tyst minut i Berlin för murens offer


Tobbes blogg:
Först Bernauer Strasse och sedan Olympiastadion i Berlin


Bra info och bilder på engelska om byggandet av Berlinmuren:
History Of The Berlin Wall



Deutsche Welle: "Walled In!" Germany´s inner border:

Hökensås - där är gudagott att vara

Idag bär det iväg till Hökensås, närmare bestämt min vän Arnes sommarstuga vid Bredsjön. Jag längtar till skogspromenader, kantarellplockning, kortspel samt samtal & vin vid öppna spisen. 

Hökensås är en urbergsplatå i Västergötland som sträcker sig 10 mil utmed Vätterns västra strand, från Jönköpingstrakten i söder till sjön Viken i norr. 

Naturen på Hökensås domineras av mager tallhed och många sjöar och ger ett närmast norrländskt intryck. 

Där är gudagott att vara. Det har blivit en tradition för mig att åka upp dit minst en gång varje sommar.

Visa större karta

Arne är diakon i Svenska kyrkan och en förkämpe för homosexuellas rättigheter inom kyrkan. Han var en av dom första som ingick partnerskap, samma dag som det blev lagligt - det sändes till och med i TV. 

Under många år har han organiserat och lett EKHO:s gudstjänster i Oskar Fredriks kyrka i Göteborg. 

Den här sången tillägnar jag honom, en av mina bästa vänner: 

Stonefunkers - Ovan där (1999)

David Lazar - regnbågsrabbin med öppet sinne

I fredags hölls en regnbågsshabbat i Stockholms Stora Synagoga, inom ramen för Pridefestivalen. Initiativtagare är Stockholms nye rabbin David Lazar, som redan i sitt installationstal för ett år sedan tog upp HBT-frågor.

Lazar tillhör Masortirörelsen inom judendomen. Den är spridd över hela världen och skiljer sig från den ortodoxa judendomen genom att man försöker anpassa sig till det moderna samhället.

Ordet "masorti" betyder "traditionell" på hebreiska. Jag vill inte fördjupa mig mer i detta. Wikipedia har en längre artikel om rörelsen här, om du vill fördjupa dig. Masorti var åtminstone för mig en ny bekantskap.


Svenska Dagbladet intervjuade David Lazar förra söndagen:

En av sina största uppgifter ser han i dialogen mellan religionerna. David Lazar konstaterar att Stockholms judiska församling, liksom det svenska samhället, tankemässig är fast i Förintelsen. I sina predikningar höjer han blicken bortom det judiska och har både talat om romernas och muslimernas utsatta situation.

Den 11 september 2001 befann han sig i Paris. Som amerikan var han djupt omtumlad av terror­attackerna och i behov av att be i en gemenskap. Men han kände sig inte välkommen hos de ultraortodoxa judarna i Marais-kvarteren – däremot i ett kristet kloster. Numera händer det att han ber både i moskéer och i kyrkor. På nästa veckas regnbågs-kabalat shabat kommer hans vän prästen Åke Bonnier att tala.

– Filosofen Aviezer Ravitzky lärde ut att vi kan ha tre relationer till den andre. Den första nivån är tolerans. Det betyder att jag vet att du har fel och du vet att jag har fel, men vi dödar inte varandra. Nästa steg är pluralism. Det betyder att jag gör det rätta för mig och att jag vet att du gör det rätta för dig. Den tredje nivån är öppenhet, det vill säga att jag vill lära känna dig för att en del av din sanning kanske också kan vara min sanning, säger David Lazar.

David Lazar är onekligen en intressant man med sunda åsikter.
Läs hela söndagsintervjun med honom här. 


I lördagens Nyhetsmorgon intervjuades Lazar av TV 4 :





Läs mera om första regnbågs kabbalat Shabbat här

Markus Rosenberg - Der Schwede des Tages

Markus Rosenberg

Den som hamnar på min blogg ser med en gång i högerspalten, vilket fotbollslag jag hejar på. 

I Bremen är jag född och uppvuxen, och man lämnar inte sitt barndoms lag, vart man än flyttar i världen. Extra roligt att följa mitt barndomslag blir det, när det finns svensk anknytning, som i fallet Markus Rosenberg.

Idag var det upptakt för en ny Bundesligasäsong. Bremen mötte Kaiserslautern på sin hemmaarena vid floden Weser, och vann med 2:0. 

Samtliga mål gjorda av Markus, som nu är tillbaka efter ett års utlåning till spanska Santander. 

Vilken upptakt, vilken revansch! 

Markus har varit uträknad många gånger, men jag har alltid vetat att han är en toppenspelare. Huvudsaken han hamnar i ett lag där han trivs. Fotboll är till stor del psykologi, tror det eller ej. 

Det är i Werder Bremen Markus har trivts bäst och har haft sina största framgångar. Här kommer han att stanna och avsluta sin fotbollskarriär. 

Markus Rosenberg, Lennart Thy (t.v.), Aaron Hunt (t.h.)

Lennart Thy

Till sist: 
Lägg namnet Lennart Thy på minnet!

Denna unge anfallsspelare från Frechen utanför Köln kan titulera sig "U17-Europamästare 2009" och gjorde en hel del bra insatser i dagens match, en rejäl målchans bl.a. som räddades av K´lauterns målvakt.

Lennart har danska rötter, men är född av tyska föräldrar. Efternamnet uttalas "tii".

Jag är ganska säker på att vi kommer att se mycket av honom i framtiden, kanske t o m i landslaget.





Länkar:


Aftonbladet: Succé för Rosenberg i comebacken


Expressen: Rosenberg: "Jag kan spela här för evigt"


Svenskafans: Rooosenberg!


Sportschau: Hanseaten kommen gut aus den Startlöchern



Facebookgruppen 
Markus Rosenberg - Der König von Bremen


Facebook: Markus Rosenbergs fansida

SJ:s tåg endast för vita?

Grace Gayenga, 22 /Foto: Carolina Byrmo

Ur Aftonbladet:

Grace Gayenga, 22, var på toaletten när konduktören slängde av hennes 11-åriga syster. Samma konduktör hade en stund tidigare själv sålt biljetter till dem. 

Först morgonen därpå fick Grace veta att systern klarat sig och tagits omhand av en dam under natten. 

”Hon är min bästa vän och det hade varit en katastrof om det hänt henne något”, säger Grace.

Hur ett barn kunde lämnas ensam på en stängd station är obegripligt för de flesta.
– Men jag har förlåtit henne, säger flickans syster Grace Kayenga.

Konduktören är förlåten, och då borde väl saken vara ur världen, ..eller ligger det en hund begraven här?  

Varför reagerade ingen av medresenärerna i vagnen på att konduktören slängde ut den 11-åriga flickan? Hade ingen sett att hon hade vuxet sällskap, som bara hade gått på toaletten?  

Hade samma sak skett om flickan hade varit ljushyad, blond och hette Annika? 

Heder åt den äldre damen i Kumla som tog sig an flickan! Vad hade kunnat hända med ett 11-årigt, föräldrarlöst barn från Kongo-Kinshasa, utan pengar på den svenska obygden - i Kumla av alla ställen? 

Jag bara undrar, ... och hoppas att jag har fel!

Källor och länkar:  


Aftonbladet: Jag förlåter henne


Konduktören knäckt


Expressen: Systern till 11-åringen: "Hon mår dåligt"




Bloggen Kedjegatan: När slutade vi använda våra hjärtan?

Kevin The Lion Whisperer

Don Christos favoriter (7)

Möt Kevin Richardson, the lion whisperer.  

Kevin är självlärd beteendevetare och har brutit mot alla säkerhetsregler som finns i umgänget med stora rovdjur. 

Med förståelse, kärlek och tillit har han utvecklat personliga band med dem. 

Kevins unika relation med dessa stora rovdjur har gett upphov till ett flertal dokumentärfilmer och tv-serier.

Läs mer om Kevin Richardson på hans hemsida här! 

Click for Kevin´s homepage here!


Följ honom på facebook här!

Lyssna

Läs fonetiskt

Follow Kevin on facebook here!


Se Kevin tillsammans med sina vilda djur i Sydafrika här:

Watch Kevin with his wild animals in South Africa here:

http://www.blogger.com/post-edit.g?blogID=7227971612158203168&postID=2475303405513517766
Lion Man- Kevin Richardson
Uploaded by GrOuMe. - Discover more animal videos.


Inlägget publicerat första gången 2010-11-03

Läs alla Don Christos favoriter här

Går det att vara gay & muslim?

Idag går startskottet för årets Stockholm Pride och Ramadan, en lämplig dag för att ställa sig frågan: 

Går det att vara gay och muslim?

Daayiee Abdullah är 57 år gammal. han föddes och växte upp i en svart stadsdel i Detroit, gick ur high school när han var 15 år gammal, samma år som han hade sin coming out inför sina föräldrar, som är baptister.

I 20-årsåldern var han gayaktivist samtidigt som han studerade kinesiska språk vid Georgetown University. Han introducerades till islam när han på 1990-talet studerade arabiska vid universitetet i Kairo. I tre år arbetade han som lärare i Saudiarabien.

Daayiee är också advokat, vigselförrättare och en av endast två öppet homosexuella imamer i världen. 

Läs intervjun med honom i The Daily Caller

En som svarar NEJ på frågan om det går att vara gay och muslim, och dessutom påstår att det inte finns homosexuella inom islam, är rektorn för den religiösa friskolan Alsalaam i Örebro.

Friskolerektorn får mig osökt att tänka på iranske presidenten Ahmadinejads föreläsning på ett amerikanskt universitet, när han var på statsbesök i USA för några år sedan:

Vid årets Pride i Stockholm kommer det för första gången att arrangeras shabbat-firande i regnbågens färger. Firandet kommer att hållas i Stora synagogan strax intill Kungsträdgården.

Regnbågs-Kabbalat Shabbat leds av nye rabbinen David Lazar och dessutom kommer Yonatan Gher från Jerusalem Open House, en verksamhet som tidigare tilldelats tidskriften QX:s hederspris. 

Läs mer om Regnbågsshabbaten i mitt blogginlägg  här.

Jag känner personligen muslimska bögar som i ordets rätta bemärkelse är livrädda för att deras hemlighet skall avslöjas. Det skulle innebära en katastrof i deras liv, med utstötning från familj, släkt och vänner som följd; t o m misshandel, trakasserier och dödshot. 

Jag förstår dom: att med ny identitet börja ett nytt liv och kanske aldrig mera träffa sina närmaste är ett svårt steg att ta, som nog de flesta inte skulle klara av psykiskt. 

Min personliga läggning är dock framtidsoptimist! 

Vågar man hoppas på en "Regnbågsfredagsbön" i moskén nästa år?