Livet är för kort för att se på dålig fotboll

Månadens krönika, publicerad i Mölndals-Posten 2011-06-01

Livet är for kort för att se på dålig fotboll

Hata, hata, hata! Stämningen är hotfull på Ullevi. Män i 30-årsåldern jagar varandra på läktarna. De börjar närma sig våra platser, och knytnävar virvlar genom luften. En man får flera karatesparkar rätt mot huvudet, endast några meter ifrån oss. Pojken i 10-årsåldern bredvid mig ser med skräckslagna ögon på sin pappa, som håller hårt om sin son. Pappan vänder sig mot mig och undrar om det inte är dags att gå. Jag nickar instämmande och vi bestämmer oss för att lämna fotbollstadion.

Det var då jag bestämde mig för att sluta gå på herrfotboll. Jag hade fått nog! Jag älskar fotboll, men vill se rent spel både på och utanför planen. Sedan skandalen i Malmö för en vecka sedan, då en MFF-supporter rusade in på plan och misshandlade en av Helsingborgs spelare, har det skrivits spaltmeter om fotbollshuliganer.

Det har spekulerats om hormonstinna hannar. Psykologer har försökt förklara orsakerna till, vad det är som gör att en del vuxna män älskar att slåss. Jag skall inte upprepa dessa teorier här, utan bara konstatera: Det räcker nu! Jag kan fortfarande se skräcken i pojkens ögon.

Livet är alldeles för kort för att se på dålig fotboll, i framtiden är det damerna som gäller för mig.

För två år sedan invigdes nya "Gamla Ullevi" med en rafflande landskamp mellan Sverige och Brasilien. Martas damer fick se sig besegrade av svenskorna under ett fantastiskt jubel. Läktarna var fyllda med familjer och fotbollstjejer. Det rådde feststämning! Jag hörde inte ordet "hata" en enda gång. Hur många känner till att "Gamla Ullevi" är damlandslagets nationalarena?

När jag inför matchen berättade för vänner och bekanta att jag skulle se på damfotboll, möttes jag av medlidande blickar. En av dem skakade på huvudet och frågade torrt: "Varför det?", för att strax därpå konstatera, att "damfotboll kan man inte titta på."

Det kan man visst! Damfotboll är som goda viner eller cigarrer: man måste lära sig att tycka om dom. Det är min lärdom efter att på plats ha upplevt flera matcher. Den största behållningen är dock stämningen på läktarna. Här älskar man sitt lag, här hatas inte och det ropas inga rasistiska tillmälen mot spelarna.

Vi i Mölndal är begåvade med ett alldeles eget allsvensk fotbollslag, Jitex BK. I söndags tog de en välbehövlig trepoängare men har en tuff uppförsbacke och behöver allt stöd de kan få. Till dig som tvivlar: Ge damerna en chans och heja på våra Mölndalstjejer mot FC Malmö nu på söndag!

Om fyra veckor startar VM i damfotboll i Tyskland. Jag ser fram emot en härlig fotbollssommar - såväl på Åbyvallen som framför tv:n.

Som sagt: Livet är för kort för att se på dålig fotboll.




Hemsidan till Jitex här!

Läs även "Damerna först"

Vill du läsa fler krönikor och andra alster ur Mölndals-Posten hittar du dom här!