fredag 1 juli 2011

Georgie Fame på Liseberg

Klicka på bilderna för större format






Igår tillbringade jag ännu en underbar kväll vid Taubescenen på Liseberg. Jazz, vin och monsunsoppa hör sommaren till i Göteborg.  
Kvällens artister var "Georgie Fame Family Trio". Förutom Georgie Fame sonen Tristan Powell samt "Uncle Colin".  
Ända sedan Fame (född 1943)  inledde sin solokarriär har han blandat rhythm and blues, pop och evergreens med mainstream-jazz och därigenom skapat en högst personlig stil. Fame har också fått entusiastiska recensioner för sina textsatta jazzsolon, som bygger på improvisationer av musiker som trumpetaren Chet Baker och saxofonisten Lester Young. 
Tillsammans med sin kompgrupp The Blue Flames hade Fame på 1960-talet två stora hits på de brittiska listorna, Yeh, Yeh (1965) ochGet Away (1966). Två år senare kom The Ballad of Bonnie and Clyde (1968). En milstolpe i Fames karriär kom 1967 när han fick chansen att samarbeta med Count Basie Big Band under storbandets turné i England.

Han är en flitigt återkommande gäst med svenska orkestrar, däribland Sandviken Big Band liksom Hudiksvalls och Bohuslän Big Band, inte sällan i sällskap av sångaren Claes Janson. 
Han håller också liv i sitt band Blue Flames i London, i vilket hans söner Tristan Powell (gitarr) och James Powell (trummor) spelar. 
Han har sommarstuga i Sverige, utanför Sandviken, i Österfärnebo. 
Läs mer om honom på Wikipedia här. 
Igår fick vi uppleva en skön rythm & blues-mix med musik av bl.a. Jimi Hendrix, Ray Charles, Percy Mayfield och Ry Cooder. 
Självfallet hans "Bonnie & Clyde" men också en egen tolkning av Hoagy Carmichaels "Georgia on my mind". 

Här ett blogginlägg av Jmannen77 som också var där.  


Georgie Fame


Uncle Colin


Tristan Powell











Från gårdagens konsert inspelad av Jmannen77:



Georgie Fames hit "Yeh Yeh" från 1965:






Georgie Fame i en inspelning från tysk tv:






Några glimtar från den vackra parken:











1 kommentar:

  1. Tack för länken! Bra konsert för övrigt. Höjdpunkten för mig var när Tristan manglade fram ett gittarrsolo på Hendrix' Red House och pensionärerna applåderade glatt efteråt. Det finns hopp om den äldre generationen.

    SvaraRadera