DDR-indianer i socialismens tjänst

Idag publiceras ett av mina alster för första gången i Göteborgs-Posten, Sveriges näst största morgontidning. Det är ett blogginlägg från i fjol som jag skrivit om för att passa i tidningen.

För dig som inte har GP finns artikeln för läsning här:  

Indianer och cowboys i DDR:s vilda västern

I år är det exakt 50 år sedan Walter Ulbrichts kommunistiska regim började bygga Berlinmuren, den så kallade "antifascistiska skyddsvallen". Bygget 1961 blev startskottet för en isolationspolitik som skulle vara fram till murens fall 1989. Begreppet "republikflykt" myntades, och de som ändå försökte ta sig över muren, eller den långa minerade gränsen mellan Öst- och Västtyskland, gjorde det med livet som insats. Skjutorder utfärdades från högsta ort, och de dödade vid muren kan räknas i hundratal.

På ett sätt var det land, som kallade sig för "Tyska Demokratiska Republiken" ett inhägnat reservat. Allt sedan Karl May på 1800-talet började skriver sina böcker om Winnetous och Old Shatterhands äventyr i vilda västern, har tyskarna haft en vurm för indianer. Dessa äventyrsböcker var vid den tiden de mest sålda böckerna på tyska språket. I DDR var ledningen inte förtjust i dessa alster som förhärligade präriens vidder och dess frihet. Karl Mays böcker förlades över huvud taget inte i Östtyskland.

Icke desto trots bildade tusentals östtyskar indianreservat över hela landet, och lekte lidelsefullt cowboys och indianer - efter mottot: Kan inte vi resa till Vilda Västern, får vi skapa oss ett eget. På ett 60-tal orter startades redan på 1950-talet lokala indianföreningar. Vid sina möten närvarade ibland flera tusen samtidigt. Eftersom indianer är frihetslängtande folk, gjorde de sig fiender - i DDR:s fall i form av statssäkerhetstjänsten STASI. En del hövdingar kontaktades helt öppet, andra spionerades det på genom informella agenter (så kallade IM:s), som t.ex. IM Inka eller IM Tomahawk. Allt på grund av misstanken att "indianlivet" kanske skulle utveckla sig till att vara kritiskt mot den östtyska staten.

En del partibossar rökte fredspipor på offentliga indianmöten. Alla hövdingar utom en, blev medlemmar i det styrande SED, Tysklands socialistiska enhetsparti. Det var enklast så, för husfridens skull. STASI agerade dock efter mottot "Tillit är bra, men kontroll är bättre".

Det bestämdes centralt av hövdingrådet att ingen, som ansökt om utresetillstånd till väst fick vara medlem i ett indianreservat. Detta gjordes för att blidka STASI och SED. På så sätt trodde man, att man fick vara någorlunda ifred från myndigheternas kontrollorgan.

Indianerna slog upp hundratals "tipis" och genomförde originaltrogna indianritualer. I början av 80-talet byggde en irokes-grupp upp en hel indianby i Göttin nära Brandenburg. Byn kallades "Am schnellen Wasser", ungefär "Vid det snabba vattnet". Till slut fanns där ett dussin 10 meter långa "långhus", och i byn viskades det om gruppsex och vilda ritualer. 

I DDR var livet förutbestämd, från kindergarten fram till pensionen. Partiet stakade ut utbildningsväg och yrke man skulle ha, allt beroende på vilka behov partiledningen bedömde att det fanns.

Det enda landet som östtyskarna kunde resa fritt till var Ungern. Längtan ut i världen måste ha varit en starkt bidragande orsak till bildandet av dessa indianreservat. Vild-väst-lekarna var för de flesta inte någon hobby, som man ägnade sig åt på lediga veckoslut eller under semestern, utan en livsstil.

1956 fick DDR:s första indianhövding "Powder Face" sin vilja igenom och grundade ett Karl-May museum i Mays födelsestad Radebeul. Det bildades även "Kulturgruppe für Indianistik", dock underordnat den socialistiska partiorganisationen. Så småningom accepterade SED det stora indianintresset, och styrde det genom att anordna möten med "riktiga" indianer från Amerika. Man anordnade speciella "Wounded Knee Festivaler" och betonade nordamerikanska indianers kamp för frihet mot USA-imperialismen och kapitalet.

Numera, sedan återföreningen, är det inte längre tillåtet att bygga indianbyar utan tillstånd. Efter ryssarnas tillbakadragande hade indianerna tagit över soldaternas övningsfält. Dessa är numera utrymda.

Två "indianister" på motorcykel. Bilden är tagen någon gång på 1960-talet

En "äkta cherokee" i staden Radebeul. Nicki Buffalo Child besöker Karl-May-Museet

STASI-akten "Tomahawk". Denna personakt riktar sig mot en aktivist, som mellan 1983 och 1985 grundade en solidaritetsrörelse för Nordamerikas indianers medborgerliga rättigheter; vilket verkade suspekt i partiets ögon. Det skulle ju kunna spilla över på att även gälla sina egna medborgares rättigheter?

Gerry och Addi Hiddisch med stammedlemmar, någon gång under 80-talet

"Die Schwitzhütte", ungefär svetthyddan; med andra ord indianbastun som traditionellt används för rengöring och behandling av sjukdomar

Bild från ett "Council" som arrangerats varje år sedan 1958

DDR:s första hövding, Johannes Hüttner kallad "Powder Face"

"Indian Week" 1985 i Auma/Triptis (Thüringen). Detta möte äger rum årligen sedan 1973

"Indianister" vid firandet av FDJ:s nationella ungdomsfestival 1984 i en förort till Öst-Berlin. (FDJ står för Freie Deutsche Jugend, SED:s ungdomsförbund, som nästan alla östtyska ungdomar var medlemmar i)

Indiandans utförd vid Nationella Indianfesten 1986 i AGRA-Park i  Leipzig

En översikt över indianreservaten i DDR

Bokomslaget till "Sozialistische Cowboys", varifrån jag har tagit alla bilder

Indianvardag i DDR: en fullastad Trabant framför en tipi. Bilden tagen någon gång på 1980-talet

"Förbindelsespindeln Indianistik" - en akt ur STASI-arkivet, som visar enskilda indianklubbars medlemmar och hur de är förbundna med varandra.

DDR-indianer med FDJ - kampsång:




Mandan-indianerna vid Leipzig. Stammen bestod av 3.000 medlemmar. (DDR-original-ljud):




Mandan-indianernas dans:




Läs även: Om Karl May, tyska indianer och en och annan schlager

Än är inte båten lotsad i hamn

Månadens krönika, publicerat i Mölndals-Posten 2011-09-15 

Än är inte båten lotsad i hamn 

Jag kom till Sverige i slutet på 70-talet och upplevde mitt nya hemland som mycket exotiskt. Det beboddes i huvudsak av lintottar som gick i träskor, klädde sig i utsvängda jeans och lyssnade på dansband och ABBA. Ville jag ha tag i osötat bröd, vitlök eller annat exotiskt var jag tvungen att ta vagnen in till Saluhallen. Ville jag ta några öl efter jobbet tvingades jag ibland att beställa mat, den berömda räkmackan.  

Det var lätt att få jobb. Vid min första kontakt på arbetsförmedlingen fick jag frågan, om jag kunde tänka mig att jobba med psykiskt sjuka människor och svarade "ja". Dagen därpå hade jag en tid på personalkontoret på S:t Jörgens sjukhus. Efter en snabbkurs på några timmar fick jag en vit rock, en gigantisk nyckelknippa och började arbeta samma kväll, på en låst manspsykos-avdelning. Senare utbildade jag mig och förblev anställd tills sjukhuset lades ner 1992. Jag kanske var lyckligt lottad men även för flyktingar, som på den tiden mest kom från Latinamerika, var det lätt att få arbete.  

Hur ser det ut för nyinflyttade idag? I december förra året infördes ett nytt system för nyanlända och flyktingar. Istället för socialkontoret skall arbetsförmedlingen utgöra den första kontakten. Där görs en etableringsplan och den nyanlände väljer sedan en s k "etableringlots". I Mölndal tillhandahålls sådana lotsar av bl.a. Eductus.  

Lotsarnas uppgift är bl.a.att slussa den nyanlände till arbete och undervisning i svenska och samhällskunskap. Många lotsar är socionomer eller ekonomer och har själva invandrarbakgrund. Målet med det nya systemet är egenförsörjning för den nyanlände. 

Den gamla modellen har misslyckats. Mediantiden från ankomst till Sverige till anställning är för närvarande sju år för män, tio år för kvinnor. 

Av egen erfarenhet vet jag hur viktig arbetsplatsen är för att man skall knyta an till samhället. Det är där man lär känna svenskarna, deras kultur och sättet att vara. Sociala kontakter och ett brett nätverk är A och O för ett gott liv i Sverige.  

Arbetsförmedlingens egen utredning visar, att endast 10 personer i hela landet fått ett jobb enligt den nya modellen. Jag ringde upp en etableringslots vid Eductus och frågade hur många nyanlända som fått jobb i Mölndal. Svaret: en person! 

Nu skall man kanske inte förvänta sig underverk, organisationen har varit igång knappt ett år. Det viktiga kanske är att den nyanlände har en planering och är på väg. 

När jag idag googlade på "etableringslots" fick jag många träffar med annonser som söker efter lotsar. 

Det viktigaste är dock att företagen anställer nya medarbetare oavsett om de heter Janne, Stina, Fatima eller Ali, annars hjälper inte alla lotsar i världen.

Länkar:

Regeringens mål och budget för integrationspolitiken

Sveriges Radio Väst: Etableringslotsar behövs för nyanlända

Folkuniversitetet Mölndal: Formulär för att anmäla sig till etableringslots

Eductus: Vi hjälper dig hitta i Sverige

Vill du läsa fler krönikor och andra alster ur Mölndals-Posten hittar du dom här!

Här ett intressant reportage om etableringslotsar från radions "Bildningsbyrån":http://urplay.se/164353

De har blod på sina händer: Offentliggör alla svenska STASI-agenter!

1:a majfirande i DDR

Birgitta Almgren, professor vid Södertörns högskola, avslöjar på DN Debatt idag, att ett 50-tal personer – bosatta i Sverige – under kalla kriget var engagerade i DDR:s spioneri mot svenska militära och andra intressen. 

Genom att Säpos arkiv öppnats kan nu för första gången östtyska Stasis verksamhet i Sverige under kalla kriget analyseras. 

"Jag har i min bok ”Inte bara spioner...” kartlagt 57 personer som i Sverige på olika sätt arbetat för Stasi. Det handlar om människoöden i skuggan av kalla kriget. I boken möter vi bland annat den kallhamrade socialdemokratiske journalisten som utan att blinka sviker sina partivänner, gymnasieläraren som utbildades i luftförsvarets spanings- och observationsteknik och företagare som i utbyte mot information fick fördelaktiga affärskontrakt."

Du kan läsa hela artikeln på DN Debatt här. 

• Birgitta Almgrens forskning om samarbetet mellan Sverige och DDR är viktig. 
• Enligt min uppfattning är det av oerhörd vikt att göra upp med sitt förflutna, oavsett om det gäller förbindelser med Nazityskland eller samarbetet med DDR:s kommunistiska regim.
• Läs även mitt inlägg om de som avrättades i Östtyskland, och om Föreningen Sverige-DDR här nedan.

Glöm aldrig de som torterades och mördades! 

Det är nu drygt 20 år sedan Berlinmuren föll och det socialistiska experimentbygget i Östtyskland, DDR, rasade samman. Regimen föll på grund av folkets protester men främsta orsaken var att statskassan var tom och Sovjetunionens president Gorbatjov sa nej till fler lån. DDR-staten var bankrutt. 

Östtyskland hade ett utstuderat angiverisystem. Med hjälp av säkerhetspolisen STASI kontrollerades hela befolkningen.

Medborgarna var förbjudna att lämna landet. De som försökte och misslyckades blev antingen ihjälskjutna vid gränsen eller tillfångatagna och internerade för brottet republikflykt, jo det kallades så! (Republikflucht)

Barnen tvångsomhändertogs och placerades på partitrogna uppfostringsinternat. Ansvarig för den politiken var Margot Honecker, presidenten Erich Honeckers fru, tillika utbildningsminister under nästan 20 år. Numera lever hon i exil i Chile. 

Kunskapen om förhållandena i DDR är så gott som obefintliga i Sverige. Svenska politiker och massmedia har aldrig visat något speciellt intresse, trots att DDR var ett grannland.

Därför är det här i landet så gott som okänt, att många kriminella och politiska fångar avrättades i DDR så sent som på 1980-talet. 

Avrättningarna verkställdes omedelbart efter domslutet och i omedelbar anslutning till domstolslokalen genom nackskott. 

Den dömde fördes, ovetande om den förestående avrättningen,  ur lokalen. Bödeln smög sig obemärkt fram och sköt den dödsdömde med pistol i bakhuvudet. 

En i och för sig "human" avrättningsmetod, om man jämför med USA där dödsdömda kan sitta i sina celler i åratal och vänta på sin avrättning.

Werner Teske

Den siste som avrättades i DDR var Stasi-Hauptmann Werner Teske. Han anklagades för att ha samlat på sig statshemligheter och hade planer på att fly till Västtyskland. 

Anklagelsen lydde landsförräderi och hans avrättning verkställdes omedelbart utanför rättssalen av bödeln Hermann Lorenz, som sköt Werner Teske i bakhuvudet med en armepistol. 

Detta var 20:e avrättningen som Lorenz verkställde på detta sätt. Han blev därefter befordrad till major. Lorenz torde vara Tysklands sista bödel. Året var 1981.

Mellan 1985 och 1994 var jag ledamot i Göteborgs Stadsfullmäktige för Miljöpartiet de gröna. 

Under den tiden utsattes jag för värvningsförsök till "Föreningen Sverige-DDR" av politikerkollegor tillhörande vpk, dvs Vänsterpartiet Kommunisterna som numera enbart kallar sig för Vänsterpartiet. 

Föreningen gav ut magasinet "DDR-Revyn", en färgglad tidning som trycktes på svenska i Östberlin och som redogjorde för de stora landvinningar man gjorde i "Tysklands första socialistiska arbetar- och bonderepublik. 

Det var dock inte enbart svenska kommunister som satt i ledningen för "Föreningen Sverige-DDR".

S-riksdagsmannen Stellan Arvidsson

Från 1969 till 1987 hette ordföranden Stellan Arvidsson. Han var socialdemokratisk riksdagsman och skolpolitiker under 11 år och  mottog flera höga östtyska utmärkelser, bland annat "Folkvänskapens Stora Stjärna" 1977. 

1969-1973 var han ordförande i Ständiga Internationella Kommittén för erkännande av DDR. Han var även aktiv i Svenska Kommittén för normalisering av förbindelserna med DDR. 

Arvidson publicerade flera skrifter om DDR, bland annat som underlag för studiecirklar hos ABF. Han utnämndes även av den östtyska regimen till hedersdoktor i  Rostock 1969 och senare till professor vid Greifswalds universitet, och föreläste där under 70-och 80-talet om Thomas Thorilds litteratur. 

Arvidsson höll fast vid DDR även efter regimens kollaps, ända fram till sin död 1997. I DDR-diktaturen ansåg han att han återfunnit många av sina gamla socialistiska ideal och ansåg att det var en katastrof att DDR upplöstes. 

Han var ordförande i Sveriges författareförening (nu Sveriges Författarförbund) 1950-1965, och 1959-70 ordförande i Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd. 

Han var den drivande kraften för att inrätta statliga livstidsstipendier till författare.

1987 efterträddes Arvidsson av biskop emeritus Lars Carlzon (!) som ordförande i Föreningen Sverige-DDR. Föreningen upplöstes efter murens fall och den tyska återföreningen 1990.

Så här skriver man i Sverige-DDR-medlemsbladet med anledning av landets 35-årsjubileum 1984: 

Den 7 oktober 1949 utropades Tyska Demokratiska Republiken. Det är 35 år sedan. Är en 35-årsdag något att fira? 

Förbundsrepubliken Tyskland är några månader äldre men har veterligen inte firat något jubileum. 

Fastän man själv – på order från USA – framkallade Tysklands delning, betraktar man DDR som en utbrytarstat och drömmer om återföreningen, dvs krossandet av socialismen i DDR. 

Att man inte firar sitt jubileum är därför naturligt. För DDR däremot är det angeläget att se tillbaka på de 35 årens historia. 

Därvid betyder det mindre att 35 är ett ojämnt tal: det är i femårsperioder DDR mäter sina framgångar.

Jag minns Olof Palmes statsbesök i DDR 1984, hur besöket utnyttjades i DDR-TV med timslånga direktsändningar -och hur besvikna de östtyska dissidenterna var över att Palme inte sade ett ord om det politiska förtrycket. 

Han varken krävde slut på dödsskjutningarna vid gränsen, eller frigivande av politiska fångar. 

Jag minns ett uttalande av Wolf Biermann, som flera år tidigare hade fråntagits sitt östtyska medborgarskap och vid den tiden levde i exil i väst. 

"Olof Palme har ett stort anseende på grund av sitt engagemang i protest- och frihetsrörelser över hela världen -men när det gällde DDR valde han att tiga."

Så här skriver man om Palmes besök i DDR i medlemsbladet Sverige-DDR:

Olof Palmes besök i DDR i slutet av juni och hans samtal med DDR:s statschef Erich Honecker har i hög grad uppmärksammats ute i världen. 

I DDR gavs stor offentlighet åt de båda statsmännens överläggningar och man konstaterade med tillfredsställelse deras samstämmighet när det gällde kampen för fredens bevarande och behovet av fortsatt dialog för att vidga förbindelserna mellan de båda länderna. 

Palme landsteg, liksom Gustaf II Adolf, i Peenemünde. Han besökte Stralsund och Greifswald, två städer rika på svenskminnen.  

Förbundet Sverige-DDR uttalar sin glädje över Palmes besök i det gamla Svensk-Pommern och hoppas att besöket skall få betydelse för vårt fortsatta arbete på att föra de båda folken närmare varandra. 

Rätt underlig text, med detta hopkok ”kampen för freden” och Gustaf Adolfs/Palmes landstigning i Peenemünde.

Här finns för den intresserade en förteckning över lokalavdelningarna i den här föreningen:

(klicka på bilden för större format) 

Här nedan ett reportage från tyska SPIEGEL TV MAGAZIN om avrättningarna i DDR. 

Tyvärr endast på tyska. Jag hittade inget filmmaterial i ämnet på svenska.

Avrättningar i DDR

Länkar till artiklar i ämnet: 


Expressen: Svenska akademikerparet var STASI:s agenter

Sveriges Radio: Svenskarna som arbetade för STASI kartlagda

Expressen: Almgren vet - får inte berätta namnen

SvD, SVT, GP,

The Local (in english)

Hugo Boss - Adolf Hitlers "hovleverantör"

Vi skriver år 2011 och ännu spökar det förgångna från Hitlertiden och nationalsocialismen. Drottning Silvia har på sistone gjort egna efterforskningar om sin fars förflutna under nazitiden. IKEA:s grundare Ingvar Kamprad har dock i motsats till drottningen inte gjort många ansträngningar för att göra upp med sitt nazistiska förflutna.  

Mode- och parfymjätten Hugo Boss gav för några år sedan tyska historieforskare i uppdrag, att undersöka firmans nazistiska förflutna.   

Hugo Boss ärvde på 1920-talet sina föräldrars lilla skrädderi i Metzingen nära Stuttgart med 30 anställda. Han trädde in i NSDAP (Tysklands Nationalsocialistiska Arbetarparti) redan 1931, alltså två år innan Hitler kom till makten. Man måste därmed anta att Boss var övertygad nazist. Medlemskapet i partiet gav honom många goda kontakter.  

Firman expanderade och utvecklade sig så småningom till "nazistisk hovleverantör". Här nedan två bilder som illustrerar Hugo Boss varumärken under 30-talet - en våt dröm för alla uniformsfetischister:

Alla SA- och SS-uniformer designades och tillverkades av Hugo Boss. Uniformerna framställdes av tvångsarbetare från Polen och Sovjetunionen. Till Hugo Boss fördel kan nämnas, att tvångsarbetarna fick lov att inta sina måltider i firmans matsal, där de tyska anställda åt - enligt mottot "Mätta arbetare jobbar bättre". Matförsörjningen i fånglägret var minst sagt undermålig.  

I intervjuer med f d tvångsarbetare kommer det dock fram vittnesmål om misshandel och hot om att bli skickad till koncentrationsläger, vilket är mindre smickrande för företaget.  

I forskningsprojektet har man även studerat amerikanarnas "avnazifieringsakt" av Hugo Boss. Han klassades som aktiv nazist, fråntogs sin rösträtt, dömdes att betala 100.000 Reichsmark i böter och förbjöds att driva företag. Boss avled 1948 och hans barnbarn övertog firman.  

Det var först på 1990-talet som firman Hugo Boss betalade ut ekonomisk ersättning till tvångsarbetarna. Detta skedde inte på eget initiativ, utan efter påtryckningar från en offentlig debatt om ersättning till alla de 100.000-tals tvångsarbetare i hela Tyskland. En grupp som man lätt glömmer bort när man talar om nazitiden. 

Ekonomihistorikern Roman Köster menar, att dagens ägare till Hugo Boss, som inte har några band till grundarfamiljen längre, är seriöst intresserade av att det nazistiska förflutna kommer till dagen. Hela studien skall snart offentliggöras och vara tillgänglig på nätet. 

Hugo Boss första modevisning:

Länkar: 

Hugobossorange.net  (på engelska)


Hugo Boss på wikipedia  (på engelska)


Intervju med ekonomihistorikern Roman Köster
på Deutschlandradio Kultur  (på tyska)


Har du vägarna förbi Stuttgart passa på att besöka Outlet City Metzingen - ett av Tysklands bästa outlets. Jag har alltid köpt mina kostymer i Tyskland, toppenkvalitet!

Pax för 11 september - en dag för fred

På söndag den 11 september uppmärksammas 9/11-attacken för 10 år sedan med "En dag för fred" i Oskar Fredriks kyrka i Masthugget, Göteborg. 

Ett samarbete mellan Kristna Fredsrörelsen i Göteborg, Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa och studieförbundet Sensus. 

Själv arbetar jag hela dagen, men skall lyssna på mässan "The Armed Man" av Karl Jenkins som börjar klockan 20:00. Fri entré! 

Programmet:

Kl 14 Annika Spalde: Ett brinnande hjärta 

Annika Spalde är författare, fredsaktivist och diakon. Hon har arbetat med icke-våld och civil olydnad sen 1996 och suttit i fängelse för civil olydnad och plogbillsaktioner. 

 Kl 15 Salaams vänner: Fördomar mellan kristna och muslimer 

Salaams vänner är ett samverkansprojekt mellan Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa och Kristna freds. Fem kristna och muslimska ungdomsledare från projektet kommer att leda workshops kring hur man bemöter fördomar mellan kristna och muslimer. 

Kl 17 Vegetarisk buffé Anmälan senast 8/9, tel 731 92 50. 40 kr. 

Kl 18 David Norlin: Vapenexport och (o)moral
Sveriges självbild är en fredlig och demokratisk nation. Men alla vapen som Sverige exporterar? Vad innebär det för utvecklingen i andra länder? 

Kl 19 Yusra Moshtat: Irak – inte bara krig
Bildspel och musik från Bagdad. Yusra berättar bl.a. om hur kriget förändrat hennes liv, hopp och drömmar.

Kl 20 Oscar Fredriks kyrka:
Konsert Karl Jenkins: THE ARMED MAN   

Oscar Fredriks Kammarkör, Vocalis & Sinfonietta, Fässbergs Vokalensemble, blåsare, solister. Dirigent: Lars Hernqvist 

Fri entré hela dagen

Pax för 11 september - en dag för fred på Facebook

Hayley Westenra: Benedictus av Karl Jenkins

Jordens Mat på Gunnebo slott 10 - 11 september

          Utflyktstips inför helgen:

Den 10-11 september, kl 11-17, arrangeras Jordens mat 2011 på Gunnebo Slott och Trädgårdar. Liksom tidigare år kommer evenemanget att bjuda på allt från provsmakningar och försäljning av ekologisk mat till intressanta föredrag och aktiviteter.

I år kommer en ny dramatiserad trädgårdsvisning ha premiär under helgen; "Ekologi, vad är det för konstigt ord?", där personligheter ur Gunnebos historia berättar om trädgårdarna på ett underhållande sätt. 

Kl 15:00 både lördag och söndag. Biljett löses i Gunnebo butik. Pris 80 kr/st.

Ta gärna bussen till Gunnebo; linje 752 avgår flera gånger per dag från Mölndal station. Se www.västtrafik.se för mer information. Bussen vänder vid slottets lantgård och går tillbaka till Mölndal.

Läs hela programmet för evenemanget på Gunnebos hemsida  här!

Happy Holocaust

Foto: M.Fengel VICE

I helgens val i Mecklenburg-Vorpommern fick de tyska nationaldemokraterna 6 % av väljarnas röster, och kvalificerade sig därmed för ytterligare en 5-årsperiod i parlamentet i Schwerin.  

NPD hade sin storhetstid i dåvarande Västtyskland på 1950- och 60-talet. Sedan dess har de aldrig klarat 5%-spärrarna till vare sig riksdagen eller delstatsparlamenten. När muren föll 1989 såg det i väst avsomnade partiet sin stora chans. 

Medborgarna i DDR hade under 40 år levt bakom taggtråd och murar. Det var i stort sett omöjligt att lämna landet. De som ändå försökte gjorde det med livet som insats. De mördade "republikflyktingarna" vid Berlinmuren räknas i hundratal. 

En stor andel NPD-folk i väst flyttade nu till öst, tog över hela byar och rekryterade medlemmar. Landet var bankrutt, Gorbatjov vägrade lämna fler krediter, och större delen av DDR:s industri hade brutit samman. Vem var sugen på att köpa en Trabant när det fanns Volkswagen? 

Arbetslösheten steg, i vissa städer som Rostock till 30%. Samtidigt fördelade centralregeringen i Bonn i någon sorts rättviseiver nyankomna flyktingar i läger över hela före detta DDR. Konfrontationerna kom som ett brev på posten. 

I väst hade man varit van vid gästarbetare och invandrare från Sydeuropa, Turkiet och Nordafrika. I DDR hade många aldrig sett något annat än på sin höjd sovjetiska soldater, eller kontraktsarbetare från Vietnam, Mocambique och Angola. Dessa levde dock avskilda och fick inte ha kontakt med lokalbefolkningen. 

Under sådana förhållanden är det naturligtvis lätt att värva frustrerade, arbetslösa ungdomar. Jamel är en liten by nära Wismar. Där finns enbart 10 hus, varav sex har övertagits av NPD. Byn är riksbekant i Tyskland, och  härom dagen var det dags för ett journalistiskt återbesök.  

NPD-politikerna i delstatsparlamentet klär sig i kostym, försöker tvätta bort naziststämpeln och ger ett respektabelt intryck - utåt. Vid NPD:s högkvarter i Jamel däremot, det s k "Thing-Haus", hittar TV-journalisten en utomhusgrill med påskriften "Happy Holocaust". -Här visar partiet sitt rätta ansikte!

Jag tycker det är fruktansvärt, att sådana åsikter fortfarande kan finna fotfäste i Tyskland, mer än 65 år efter Andra Världskrigets slut. Jag växte upp i Västtyskland på 60- och 70-talet, endast några kilometer från gränsen till DDR. I såväl TV som radio bedrevs det en idog kommunistisk propaganda. 

"Hoch die Internationale Solidarität" och "Internationalen" sjöngs i radion varje dag. Svenska Fria Proteatern och Hoola Bandoola Band var flitiga gäster i östtysk TV. Vid Fidel Castros statsbesök i Östberlin sändes hans flera timmar långa tal i alla kanaler -samtidigt så att ingen skulle missa det. Indoktrineringen var total! 

Tittade man på DDR-TV kunde man lätt få intrycket, att i öst bodde dom goda kommunisterna, i väst dom onda imperialisterna. -Världen delades in i svart och vitt.

Man hade dock glömt en viktig sak: Att göra upp med sitt nazistiska förflutna. Självklart måste det har funnits nazister, förövare och sympatisörer även bland DDR:s 17 miljoner invånare. 

Tvärtemot amerikanarnas avnazifiering i väst, lade man locket på i öst. Fri samhällsdebatt förbjöds, oliktänkande sattes i fängelse, man övertog GESTAPO, döpte om det till  STASI - och övervakade ett helt folk, som till råga på allt var inspärrat och inte fick resa ut. 

Har man detta klart för sig är vissa människors mottaglighet för nazistiskt tankegods lättare att förstå. Lägg därtill arbetslöshet och mindervärdighetskänslan efter 40 års kommunistisk diktatur. 

"Allt vi gjorde och trodde på rasade ihop på en dag", som en Östberlinare sa till mig en gång strax efter 1989.

Nationaldemokraterna finns även i Sverige. De har två kommunala mandat i Södertälje och ett i Nykvarn. Det finns ett samarbete mellan de tyska och svenska nationaldemokraterna. 

Här deras hemsida, där svenska nationaldemokrater överlämnar protestbrev till Tysklands ambassad i Stockholm. Anledningen är en statlig utredning om att förbjuda NPD. Det skulle, enligt min mening, vara ett stort misstag. Samhällsdebatten skall vara fri och måste klara av att hantera alla åsikter, även dom som är obehagliga. Förbjuds NPD ger vi dem martyrskapet på ett silverfat. Det nöjet borde de inte få.

2 reportage om byn Jamel på engelska: 

'Happy Holocaust' Sign Spotted in Rural German Town

NPD:s valreklam inför delstatsvalet i Berlin den 18 september:



Jag vill här också passa på att rekommendera Christoph Anderssons utmärkta reportagebok

Från gatan in i parlamenten - om extremhögerns väg mot politisk makt

Sällan har jag läst en så spännande reportagebok. Andersson är en av få journalister, som under många år verkligen levt tillsammans med nationaldemokrater såväl i Tyskland som i Sverige. Han har lyckats bygga upp ett förtroende med ledande NPD-folk, och på så sätt skapat en spännande skildring av vad som försiggår i deras huvuden. 

Andersson gör program för radions dokumentärredaktion med svensk-tyska teman och undervisar i journalistik på högskolan. För programmen "Från gatan in i parlamenten" belönades han med det prestigefyllda Ikarospriset, klassen bästa fördjupande samhällsprogram i radio 2008. Priset delas årligen ut av Public service-klubben vid Sveriges Radio. 

Är du intresserad av högerextremismen, så är detta en bok jag rekommenderar! 

Här kan du läsa vad SvD:s bokrecensent tyckte. 

Boken är utgiven av Nordstedts Förlag.  

Två citat ur boken:
"NPD:s företrädare framställs många gånger som idioter och dumskallar, men de är väldigt intelligenta och skickliga strateger. De vet att utnyttja alla demokratins svagheter" (Cornelius Weiss, socialdemokratisk ålderspresident i Sachsens delstatsparlament) 

"Många saker är ju bättre där än här i Sverige. Jag gillar inte den sexualmoral som införts i västerlandet sedan sextiotalet. Det är ett nytt och modernt påfund som förstör folken och moralen." (Vavrá Suk, Nationaldemokraternas partisekreterare om president Mahmoud Ahmadinejads Iran.)

Lästips: Der SPIEGEL International: 
Neo-Nazi Village Features 'Happy Holocaust' BBQ




Don Christos Värld:
ARIEL - släng dig i väggen - Tvätta rent med EXIT!

Till sist: 

Vid riksdagsvalet 2009 fick NPD 1,5 % av rösterna.

Ariel släng dig i väggen - Tvätta rent med EXIT!

före tvätten - efter tvätten

Vid en så kallad "nationell" rockmusikfestival i Gera i östra Tyskland i somras, delades några ovanliga t-shirtar ut till fansen.  

Tröjans framsida visar en dödskalle med texten: "Nationell och fri". 

De flesta blev nog ganska förvånade, när de tog ut t-tröjan ur maskinen efter första tvättten. Då hade texten förbytts till: 

"Det din t-shirt kan, kan du också" plus tyska EXIT:s label med kontaktadress.  

EXIT är en organisation som hjälper ungdomar att kliva ur den högerextrema miljön. Den svenska motsvarigheten finns i Stockholm på Fryshuset. 

Mer om detta på engelska på BBC:s hemsida:  

Trojan T-shirt targets german right wing rock fans

Trailer för EXIT Deutschland




Lästips: Utan oss ingen vård
-om schweiziska fackets kampanj mot främlingsfientlighet


Happy Holocaust
-om NPD i östra Tyskland

Utan oss ingen vård - facklig kamp mot rasism i Schweiz

"Utan oss ingen vård"

Det schweiziska fackförbundet UNIA har startat en bred kampanj mot främlingsfientlighet. Kanske något för de svenska facken att ta över?  

Så här skriver swiss info på sin hemsida:

The trade union, Unia, has launched a campaign against xenophobia, to counter the “current climate of ostracism in Switzerland”. 

Unia said on Monday that without its immigrant workforce Switzerland would have a shortage of doctors, no new railway tunnels, not enough carers for the aged and filthy operating theatres.

“Rightwing populist groups have been cultivating the issue of foreigners for years, poisoning the social climate in a very dangerous way,” Unia said, explaining the reasoning for its day of action titled, “Without us, no Switzerland. Stop xenophobia”. 

Over the next four months, the union will also distribute postcards with the slogan.
The union said instead of recognising the contributions of Switzerland’s immigrant population, foreign nationals often face discrimination and ostracism. 

The rightwing Swiss People’s Party is currently running a nationwide campaign, “Stop mass immigration”.

"Utan oss inget bygge"

Ohne uns keine Schweiz på facebook

Sans nous - pas de Suisse på facebook

Senza di noi - non c'è Svizzera på facebook

Länk till fackförbundet UNIA här (på engelska)


Kampanjpresentation på tyska, franska och italienska:




Lästips: ARIEL släng dig i väggen - tvätta rent med EXIT!

Kulturnatta i Mölndals Kvarnby 2011 - med muzika!

Här kommer lite bilder jag tog under Kulturnatt i Kvarnbyn idag. 

Klicka på dem om du vill se dom i större format!

På vägen till Kvarnbyn finns det ett legalt kommunalt klotterplank:

Vi började traditionsenligt med intag av mat och malt på Kråkans Krog vid kvarnfallet. Pepparsteken med de vitlöksmarinerade potatisarna slank lätt ner, likaså det utmärkta ölet Lager No. 1 från Dugges bryggeri.

Fasader med ljusprojektioner:

Bilder från konstutställningarna:

Vi måste tyvärr vänta ute

Utsikt från Mölndals Konsthall mot forsen och Mölndals museum

Brassensemble Kletzmer från Mölndals Kulturskola framförde ett fint och svängigt program med Balkantoner: 

Mina idoler Andra Generationen på scen: de förenar det gamla och nya Sverige med en fantastisk mix av det bästa från Balkan, hiphop och svensk schlager. 

Otis Sandsjö

Teddy Paunkoski

Vlatko Gicarevski

Stevan Tomulevski

Mats Nilsson

Mats Nilsson

Vlatko AG Ancevski

Några scenbilder:

Konserten avslutades med ringdans till Du gamla Du fria i Balkantakt

Läs gärna också vad jag skrev Inför Kvarnbyns kulturnatt