Paradislandet Sverige

Varför är det så viktigt om man är svensk, tysk, jude, same eller något annat? Ibland önskar jag att vi svenskar hade lite mer av Amerika i oss. 

Årets första krönika publicerad i Mölndals-Posten 2015-01-15

Paradislandet Sverige

Sverige är paradiset på jorden - orden är min fars och jag har hört den meningen under hela min uppväxt. Min far kom från Tyskland till Sverige strax efter krigsslutet. Han var sjutton år gammal. Hans föräldrar hade varit så föreseende och satt honom på en internatskola på en ö långt ute i Nordsjön. På det viset slapp han att bli inkallad som barnsoldat i Hitlers slutstrid.

Själv har jag aldrig träffat min släkt på fars sida. Både farmor, farfar och farbröder dog under kriget. Däremot vet jag genom lite släktforskning mina rötter bakåt i tiden ända bort till 1500-talet.

Jag vet också att jag har en gren som utvandrade till Amerika på 1700-talet. Ibland tar jag fram släktträdet, läser om sheriffer och fantiserar över, hur livet gestaltade sig för dom. Tänk om det hade funnits en tidsmaskin som man kunde kliva in i - vilken fantastisk resa det hade varit.

I höstas har jag med intresse följt tv-serien Allt för Sverige. Jag har skrattat och gråtit med amerikaner som tävlade om första priset, en träff med sina släktingar från Sverige som de aldrig har mött. En av dom var Nate Butler, till hälften indian, till hälften svensk.

Nate kom aldrig till finalen men fick ändå reda på detaljer om sin släkt, det var rörande att se. Nates mormors farfars far Carl Martin Lindgren kom från Fässbergs socken och arbetade som järnbärare på Järntorget i Göteborg.

Nate Butler

Han emigrerade till Amerika och jobbade som matros, klev av båten i Kalifornien, träffade Yurokindianerna, levde med dom och gifte sig med stammens sista medicinkvinna.

All emigration sker av någon anledning. Nate Butlers anfader från Fässberg emigrerade till Amerika på grund av att livet i Sverige var slitsamt och fattigt. Idag skulle vissa kalla honom för "ekonomisk flykting".

Min far emigrerade till Sverige på grund av att hans hemland var sönderbombad och hans familj i det närmaste utplånad. Kriget var över, landet befriat och han led inte av någon förföljelse, däremot av hunger och fattigdom. Idag skulle han kanske fått stanna i Sverige av "humanitära eller flyktingliknande skäl".

Arvet är en viktig del av ens liv, men samtidigt frågar jag mig, varför det är så viktigt om man är svensk, tysk, jude, same eller nåt annat?

Ibland önskade jag att vi svenskar hade lite mer av Amerika i oss. Oavsett om du har polska, irländska, tyska eller svenska rötter är du alltid amerikan. Här i Sverige är och förblir man alltid invandrare, eller ännu värre, andra eller tredje generationens invandrare.

Kan vi ändra på det och i framtiden kalla alla som bor och lever här för svenskar - då kanske Sverige blir paradiset på jorden.

Fler krönikor hittar du om du klickar här. 

Ro för själen i Krokslätts Fabriker

Nedan min krönika publicerad i Mölndals-Posten 2014 - 12 - 18

Ro för själen i Krokslätts fabriker

-Det var kväll på stormavdelningen. Många av personalen hade gått hem. Vi patienter låg i bälten. En del av oss hade fått sprutor med eller mot vår vilja. Två stora sovsalar rymde sjutton patienter.

Vi var fem personer som andäktigt satt och lyssnade när Gunnel Bergstrand berättade om sin  tid som tvångsintagen på Restad sjukhus i Vänersborg på 1950-talet, en tid fylld av övergrepp. Tvångsmedicineringar och bältesläggningarna var snarare regel än undantag.

När jag började arbeta på S:t Jörgens sjukhus på 70-talet bar fortfarande en del sköterskor uniform. Mycket har hänt sedan dess, och jag tillhörde dom som arbetade sista dagen på det gamla mentalsjukhuset, släckte och låste - för att senare flytta över till en nybyggd psykiatriklinik på annan ort.

Felet med psykiatrireformen på 90-talet var att man glömde föra över resurser till öppenvården. Politikerna trodde att psykiatrins problem var lösta bara man stängde de förhatliga institutionerna. Patienter som hade funnit trygghet på sjukhusen, kastades bokstavligt ut i intet - i bästa fall med ett visitkort till en sköterska, telefontid torsdagar 10:00-12:00 jämna veckor. En del blev hemlösa och hamnade i blandmissbruk för att stå ut - många tog livet av sig.

Därför blev jag så glad, när jag läste att den nya blågröna majoriteten i Västra Götaland bestående av de borgerliga partierna och miljöpartiet, beslutat att höja regionskatten för bl.a. sjukvårdens skull och avsatt sammanlagt 200 extra miljoner till psykiatrin under en treårsperiod.

Förra månaden öppnade Psykiatrimottagning Mölndal i det nybyggda glashuset på Göteborgsvägen i Krokslätts Fabriker. Här arbetar läkare, psykolog, sjuksköterska, kurator, arbetsterapeut, sjukgymnast och sekreterare. I samma lokaler finns även enheten för autism och ADHD samt mottagning för psykiatripatienter boende i Härryda kommun.

Sammanslagningen kommer att ge samordningseffekter och möjlighet för de olika behandlingsteamen att  lära av varandra och på så sätt ständigt utveckla sina arbetssätt.

Jag tror att detta är den rätta vägen att gå när det gäller behandlingen av människor som är sjuka i själen, så att människoöden som Gunnel Bergstrands för evigt kan förpassas till historieböckerna.

Det är dock viktigt att kunna historien för att gå vidare, så läs gärna hennes bok "Patienten är frisk för övrigt", utgiven av Recito Förlag. 

Besök också Medicinhistoriska Museet på Östra Hamngatan i Göteborg, mitt emot Nordstan. Där visas föremål och berättas psykiatrins historia på ett sätt som närmast kan liknas ett skräckkabinett. Störst behållning får du om du går en guidad tur. 

Fler av mina krönikor i Mölndals-Posten hittar du om du klickar här. 

Revy med välförtjänt hybris

Hela Mölndalsrevyns ensemble rockar loss i strålkastarljuset

Full pott för Möllan Rouge

Min recension av årets Mölndalsrevy publicerad i Mölndals-Posten 2015-01-15

Klicka på bilderna om du vill se dom i större format

Mölndalsrevyn har gjort det igen. Årets premiär av  "Möllan Rouge" på Biograf Möllan är en succé. En renodlad nummerrevy med en kavalkad av sketcher, musik- och dansnummer, skämt och allvar. 

Medan stormen Egon härjade i trakten i lördags, välte träd och slet sönder elledningar samlades 295 mölndalsbor plus några utsocknes i den nyligen renoverade och digitaliserade Biografen Möllan. Anledningen var premiären av årets Mölndalsrevy.

I programbladet skriver de med glimten i ögat , att de "är bättre än någonsin. Faktum är att vi är så bra att vi fått storhetsvansinne. MÖLLAN ROUGE - en revy med hybris serverar allt."

Det var med rätt mycket skepsis som jag bänkade mig med kamera och penna i högsta hugg. Min misstro tycktes besannad när vi under de första tio minuterna serverades den ena dåliga ordvitsen efter den andra. Kal å Ada måste ha vänt sig i sina gravar flera gånger om.

Men min skepsis skulle snabbt övergå i glädje och förtjusning. Med buller och bång, glitter och glamour öppnar hela ensemblen med ledmotivet ur musikalen Cabaret, som här översatts till "Välkomna, angenämt, trevligt!" i ett sång- och dansnummer i bästa can-can-stil, till rungande applåder.

Sedan följer ett sprakande fyrverkeri av sketcher, sånger och dansnummer i ett högt tempo som det var länge sedan jag upplevde på en Mölndalsrevy. Borta är ramberättelse och de ibland gäspiga övergångarna mellan numren. Möllan Rouge är en renodlad nummerrevy och det är nyckeln till en blivande succé.

Som vanligt blandas skämt och allvar som det skall vara i en nyårsrevy. Revyveteranen Ulla Karin Olsén gör en oförglömlig "Fru Larsson slår slint" där hon med anspelning på vice talman Björn Söders uttalanden om svenskhet konstaterar: Allt är samernas fel! Hur hade de mage att flytta till Sverige innan de riktiga svenskarna kom hit? En suverän och vass text skriven av Erik Jensen, kryddad med humor och satir av högsta klass.

Ulla Karin Olsén är suverän i "Fru Larsson slår slint"

Andreas Nygård gör revypremiär bland annat med en underbart finstämd ballad om tiggeriet utanför mataffären, "Är det någon som ser dig?" Mölndalsrevyn räds inte allvaret. Att så närvarande och musikaliskt framföra en sång som tar upp tiggeriet i Sverige är imponerande.

Revyns nya stjärnskott Andreas Nygård

Andreas Nygård är så att säga Teaterhusets egen produkt. Han har spelat teater där sedan han var tio år. Hans insatser lyfter revyn till nya höjder och jag hoppas, att han inte går Per Anderssons väg, utan att vi får se mer av honom i Mölndal i framtiden.

Sammanlagt består årets revy av drygt tjugofem sketcher. Nämnas skall musikerna på scenen i bandet "Hybritts" som på ett suveränt sätt serverar oss musiknummer som Sylvia Vrethammars Viva España i tangoversion, Rolling Stones` "Sympathy for the devil" och Björn Skifs "Hooked on a feeling" för att nämna några. Allting live, inget playback här inte.

Omnämnas bör också parodin på Björn och Bennys "Kristina från Duvemåla", här i form av "Birgitta från Balltorp". Helt suveränt tolkad med härlig bondkomik av Henrik Bladlund, Lena Gustafsson, Andreas Nygård, Kent Vickell och Sandra Andersson.

I sketchen "Överklass" spelar Karin Mickelbo och Ulla Karin Olsén två överklassdamer som önskar sig tillbaka de gamla Moderaterna och visar vilka revyrävar de är. Briljant!

Revyrävarna Karin Mickelbo och Ulla Karin Olsén som överklassdamer

I "Republik, nu!" får vi se prinsessan Estelle alias Sandra Andersson inskolas på dagis. Två SÄPO-vakter med utpräglad stockholmsaccent alias Jimmy Tingstedt och Henrik Bladlund gör sitt bästa för att instruera dagisfröken i vilka förhållningsregler det är som gäller. I slutet håller Estelle upp en skylt med texten "Republik nu!" Det här var den enda sketchen som inte föll publiken i smaken, tystnaden som lade sig var bedövande och man hade kunnat höra en knappnål falla.

Mölndalsrevyn har roat oss sedan 1974. Det är bara att gratulera regissören Erik Ståhlberg, producenten Hanna Johansson och alla andra inblandade - med Möllan Rouge har de gemensamt skrivit svensk revyhistoria. Det är inte för intet som Mölndalsrevyn vunnit flera Revy-SM-titlar och blivit premierade med det fina priset "Karl Gerhardhatten".

Jag lyfter på hatten och delar ut fem mölndalskråkor i år.

- Fredagsmys i TV-soffan i bästa Robinsonanda: Vem i familjen skall röstas ut, vilka får vara kvar?

Ryska u-båtar "Under ytan" - dråpligt roligt och får publiken att kikna av skratt

Lena Gustafsson leder Melodikrysset utan musik, måste upplevas! 

Mölndalsrevyn  "Möllan Rouge"

Spelas på Biografen Möllan i Mölndals Folkets Hus till och med den 21 februari

Regi: Erik Ståhlberg

Producent: Hanna Johansson

Texter av: Lenny Alvefelt, Tim Kristoffer Gunnarsson, Erik Jensen, Hanna Johansson, Håkan Johnsson, Johan Leion, Göran Ljungkvist, Karin Mickelbo, Daniel Pawholm, Stefan Sjö

Skådespelare: Sandra Andersson, Henrik Bladlund, Lena Gustafsson, Karin Mickelbo, Andreas Nygård, Ulla Karin Olsén, Jimmy Tingstedt, Kent Vickell

Bandet HYBRITTS: Magnus Boqvist, Janschie Börjesson, Martin Egnell, Thomas Hagby

Speltid: Två och en halv timmar inklusive paus

Bäst: Andreas Nygård i balladen "Är det någon som ser dig", om tiggaren utanför mataffären. Text av Lenny Alvefelt.

Sämst: Ljussättningen, men det hoppas jag var en premiärmiss som kommer att rättas till.

Biljetter köps via hemsidan www.molndalsrevyn.se

Biljetter går även att köpa på Möllan mån-fre 9.00-15.00 och fredagar 17.00-18.30

Telefon: 031-27 59 10

Dessutom säljs biljetter på Ericsons Foto, Mölndals Centrum

Telefon: 031-87 87 00

Du hittar fler av mina recensioner och krönikor i Mölndals-Posten om du klickar här

Brev från provinsen - en Sverigekrönika

Folkets Park i Skara

Ibland tänker jag på min uppväxt i Tyskland på 60- och 70-talet. Jag tänker på den vänliga äldre damen framför mig på bussen till skolan och minns att jag fick kalla kårar och frös till is, när jag upptäckte det intatuerade fångnumret på hennes arm nedanför den kortärmade blusen denna heta högsommardag.


Jag minns den varma sommarkvällen många år senare på vandrarhemmet i Skoghall, när jag ville ha lite musik till tidningsläsningen. Jag hade satt på kassettbandspelaren som fanns där, men istället för pop strömmade hatet ur högtalarna i form av vitmaktmusik.


Jag minns också alla ungdomar jag träffat på mina mopperesor genom svenska småorter i Dalsland, Värmland, Bergslagen, Närke och Västergötland. Välmående ungdomar som inte saknar något och materiellt tillhör dom som har det bäst i världen, men som är så otroligt uttråkade där i den lilla byn, där det på sin höjd finns en bensinmack eller en pizzeria att samlas kring.


Historielösa och utan perspektiv och framtidstro blir de lätta offer för vitmaktmusikens och rasismens förförare. Jag har sett det i östra Tyskland, jag har sett det i Bergslagen. Småorter med igenbommade hus, nedlagda affärer och rostiga bilvrak på tomten, där gräsmattan inte klippts på fler år.


Jag åker iväg på moppesemester då och då, i maklig takt på småvägar till byar och mindre städer. Ack så mycket provins vi har i Sverige, så mycket instängdhet men också längtan ut i världen, längtan efter något annat.

I somras bytte jag moppen mot Västtrafiks "Regionen-runt-i-30-dagar-kort" för att njuta av det vackra Västra Götalands Län. Till Bohusläns saltstänkta klippor och Skaraborgs böljande jordbrukslandskap hör också håglöshetens Falköping och uppgivenhetens Skara, två orter där gatubilden präglas av flyktingar och pensionärer, alkoholister och nedlagda butiker samt övergivna Folkets Park-anläggningar. Min favoritbokhandel i Skara, en av dom sista familjeägda i Sverige där jag alltid fått personlig service och kunde göra ett och annat fynd är nedlagd, vilket jag till min stora sorg upptäckte i somras.

Folkets Park i Skara

Sverigedemokraternas framgångar blev extra stora just i småorterna som glömts bort av rikspolitikerna och som Stockholmsjournalisterna som dominerar i TV, radio och press, aldrig ser. I Falköping till exempel lade 17,6 % sin riksdagsröst på SD, i kommunalvalet var det till och med 21,2 %. Liknande siffror i nästan alla småkommuner i Skaraborg och Dalsland.

Sverigedemokraterna må ha sina rötter i nazismen samt Vit-makt-rörelsen och Bevara Sverige svenskt, men jag tror inte för ett ögonblick på, att upp till var femte Falköpingsbo skulle vara rasist eller nazist.

När man själv befinner sig utanför, utan jobb eller har föräldrar som är arbetslösa; när det enda nöjeslivet man har är korvkiosken, när alla människor du ser på stan är antingen pensionärer eller sysslolösa flyktingar - ja då är det kanske inte så lätt att uppbåda någon framtidstro.

Just nu pågår det febril aktivitet bland en del av mina vänner på Facebook med "defriending". Man tar reda på vilka av ens vänner och bekanta som sympatiserar med Sverigedemokraterna och säger upp bekantskapen med dom genom ett enkelt klick.

Click - problem solved. 
Tänk om livet hade varit så enkelt. Istället för att diskutera och samtala klicka vi bara bort varandra. 

Sverigedemokraternas framgångar borde leda till eftertanke hos de övriga partierna. Med det menar jag inte att de skall anpassa sin politik till Sverigedemokraternas politiska lösningar, men vi måste börja tala om problemen som alla de som gett SD sin röst, ser.

Att det saknas arbetstillfällen, möjligheter till vidareutbildning, kultur- och nöjesliv utanför storstäderna. Att det saknas bostäder, att flyktingar sitter fast i sina förläggningar och inte kommer i arbete förrän efter i snitt sju år efter ankomsten till Sverige.

Det finns gott om problem att ta tag i och diskutera och det helst utan att man får ett "rasist" stämplat i pannan. Dessa samhällsfrågor är alldeles för viktiga för att trivialiseras. Så länge rikspolitiker och riksmedier i storstäderna inte ser dessa problem och så länge de inte diskuterar problemen samt  levererar förslag på åtgärder; så länge kommer Sverigedemokraterna att växa.

Säg inte upp bekantskapen med dina vänner bara för att du inte är överens med dom, börja prata med varandra i stället.

Folkets Park i Skara

Folkets Park i Skara

En flagnad Hjalmar Branting i Folkets Park i Skara

Tusentals i manifestation mot islamism i Norge

I vårt grannland Norge demonstrerade igår tusentals människor mot ISIS och extrem islamism. Demonstrationen organiserades av unga muslimer via sociala medier som Facebook och Twitter och projektet växte sig större och större för varje dag.

Jag har skrivit om detta tidigare under rubriken Norges muslimer har fått nog. 

Det var en historisk manifestation som direktsändes i norsk TV. Muslimer, kristna, politiker över partigränserna och vanliga människor slöt upp för att visa sin avsky mot islamistisk terror.

Jag hinner inte skriva så mycket själv idag, botanisera gärna bland länkarna i listan nedan:

NRK, TV2 Norge, Verdens Gang, The Nordic Page


Svenska mediers bevakning av detta evenemang lyser tyvärr med sin frånvaro.