Det har varit mycket om film på min blogg på sistone. Göteborgs filmfestival slutade i måndags och jag har njutit av spelfilmer och dokumentärer från hela världen, textade på engelska eller svenska.
Under min uppväxt i Tyskland talade alla tyska på film och i TV. Turligt nog vistades jag tre till fyra gånger per år hos mina morfärldrar i Sverige, så att jag kunde höra hur John Wayne och Marilyn Monroe låter på riktigt. Att läsa texterna har också bidragit till inlärningen av det svenska språket. Vi talade nämligen aldrig svenska hemma i Tyskland trots att min mor var en äkta Hisingstös.
Med dubbning missar man inte bara att höra andra språk än sitt eget, även språkets nyanser och den karakteristiska rösten försvinner. Ett skräckexempel är serien Golden Girls på tyska. Borta är Sofias italienska accent och Blanches underbara sydstatsdialekt:
Än värre blir det när man dubbar engelska komediserier som Monthy Python. Det britttiskt engelska uttalet tycker jag är halva nöjet hos dessa serier, som Mrs Bucket i Keeping Up Appearances eller John Cleese i Monthy Python:
När jag ändå kommit igång med bloggandet om tyskar: vem minns inte denna klassiska scen ur Fawlty Towers?
I morgon lägger jag upp min sista recension från årets filmfestival. Alla mina inlägg och filmrecensioner från årets filmfestival i Göteborg finns samlade här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar