Mina 5-i-topp-filmer vid årets Göteborg International Film Festival

Kön inför Purge (Utrensning) utanför ett slutsålt Draken i måndags

Ännu en filmfestival är slut. Jag känner mig fortfarande vimmelkantig efter denna berg-och-dalbana av intryck och känslor. Tjugotvå spelfilmer och dokumentärer hade jag valt ut bland hundratals filmer från ett drygt 80-tal länder. Just att få uppleva film från länder man aldrig ser något ifrån i vanliga fall, som aldrig kommer upp på biorepertoaren - det är det finaste med denna "folkfest" som jag besökt ända sedan 1979 då det hela startade. Och folkfest är det! Under de elva dagarna som festivalen pågår verkar hela Göteborg gå på bio. Man träffar andra cineaster under och mellan visningarna, berättar om varandras filmer över en öl på puben efteråt.

När jag gått igenom mina filmer så här efteråt har jag upptäckt att en majoritet av dem är europeiska. Jag kan inte förklara varför, eftersom jag tidigare år alltid haft med filmer från alla kontinenter. Jag får skylla på tablån och mitt arbetsschema. De första sju dagarna arbetade jag heltid och kunde bara se en eller två filmer på kvällstid efter jobbet. Nästa år kanske man ska ta semester?

Innan filmen börjar visas alltid en vignette. Nedan årets som jag nu sett 22 gånger: 

Här är mina TOP-5 filmer i år: 

Om du klickar på filmens titel kan du se trailer, min recension m.m.

1. Jakten, Danmark

Regi: Thomas Vinterberg

med Mads Mikkelsen och Alexandra Rapaport

2. Kapringen, Danmark

Regi: Tobias Lindholm

med Johan Philip Asbæk och Søren Malling

3. Purge (Utrensning), Finland

Regi: Antti Jokinen

med Laura Birn och Peter Franzén

4. Zero Dark Thirty, USA

Regi: Kathryn Bigelow

med Jessica Chastain och Fares Fares

5. Cloclo (My Way), Frankrike

Regi: Florent-Emilio Siri

med Jérémie Renier

Bästa dokumentär: Los Increibles, Spanien

Regi: David Valero

Fler inlägg från årets filmfestival hittar du om du klickar på etiketten GIFF2013 nedan:

Purge (Utrensning) - Göteborg International Film Festival

Purge

Regi: Antti Jokinen, Finland, 2012

"Den finska författaren Sofi Oksanens roman  Utrensning vann Nordiska rådets litteraturpris 2010 och har översatts till över 40 språk. Den är en mästerlig släktkrönika om de estländska systrarna Aliide och Ingel och deras liv efter Sovjetunionens maktövertagande. 

Musikvideoregissören Antti Jokinen tog paus från Hollywoodkarriären för att göra denna filmatisering som blivit en publikframgång i Finland. Historien börjar 1994 när Aliide hittar en avtuppad tjej i trasiga och smutsiga kläder på gårdsplanen. 

Det visar sig vara hennes syster Ingels dotterdotter. I återblickar gestaltar filmen hur kommunistdiktaturens förtryck påverkar vanliga människors liv och fortplantar sig till ett familjedrama där såren är oläkta ännu ett halvsekel senare."

Finlands Oscarbidrag.

-Marit Kapla, GIFF-

Denna film knockade mig totalt i all sin råhet och brutalitet. Tankarna för i början till Moodysons Lilja forever men utvecklar sig snart till en bred släktkrönika och skildringen av de sovjetiska kommunisternas utrensning i Baltikum efter andra världkrigets slut. Ohyggligt brutala tortyrscener mot "folkets fiender". En historielektion med hjälp av storslaget skådespel. Det kan inte bli mindre än full pott - jag tror att det här är den bästa finska filmen jag sett någonsin. 

Betyg: fem kråkor

Så här tyckte Hollywood Reporter

Sofi Oksanens officiella hemsida

Samtliga filmer jag sett och recenserat på årets Göteborg International Film Festival finns samlade under GIFF 2013

In the Darkroom - Göteborg International Film Festival

In the Darkroom

Regi: Nadav Schirman, Finland/Tyskland/Israel, 2012

Magdalena Kopp var en av de mest eftersökta terroristerna under den tyska vänsterns våldsammaste tid. Hon växte upp i en liten bayersk småstad, kom till Berlin på 60-talet och hamnade i vänsterkretsar. Det var här hon mötte Carlos, Schakalen, dåtidens mest beryktade terrorist.

Hon blev en del av Röda Armé-fraktionen och medverkade i aktioner i bland annat Tyskland och Frankrike. Ständigt på flykt hamnade hon till slut i Syrien, det enda land som ville ge henne och Carlos beskydd. 

Filmen handlar också om hennes föräldraskap. Hon hade en dotter sedan tidigare, och fick ytterligare en med Carlos. I en av filmens starkaste scener återser hon sin pappa i ett franskt fängelse efter 20 år. Väldigt bra filmmaterial och foto.

-Freddy Olsson, GIFF-

Ett intressant tidsdokument om vänsterterrorismen på 1960-, 70- och 80-talen. Myten om Carlos, sjakalen kläs av fullständigt. I slutet av hans karriär bombade han för pengar - vare sig det var för Ceaucescu, Gaddafi eller Assad. Gripande vittnesmål av deras gemensamma dotter - från hennes uppväxt i Venezuela till mötet med sin far på fängelset i Paris. De hade inte setts på tjugo år. Magdalena Kopp verkar närmast har varit förblindad i sin kärlek till Carlos, trots att hon bevittnat kallhamrade mord som han begått. 

Betyg: tre kråkor

Filmens officiella hemsida

Samtliga filmer jag sett och recenserat på årets Göteborg International Film Festival finns samlade under GIFF 2013

Skandinavien är fantastiskt

Jag brukar inte blogga om tv-program, detta är ett undantag - och enbart för dig som har möjlighet att se den tysk-franska publicservice-kanalen arte.

Fr. o. m. den 5 december kl 19:30 visas dagligen ett avsnitt av serien

"Discovering The North".

Från maj 2010 till maj 2011 filmade tv-bolaget dmfilm från Hamburg en serie i 15 delar på vardera 45 minuter, om Skandinavien, Island och Grönland.

Förutom fantastiska naturscener innehåller den över 100  porträtt av människor som bor i den nordligaste delen av Europa.

Jag har i åratal skrivit till comhem ett otal gånger och bett om att de skall distribuera arte, men varje gång fått till svar "att det inte finns något intresse bland den svenska publiken".

Måste alla kanaler innehålla dokusåpor, amerikanska serier och talkshows? Vi matas ju med detta från morgon till kväll!

Arte fins som tysk och fransk version och kan i Sverige endast ses via parabol. I såväl Tyskland som Frankrike ingår kanalen i basutbudet. Kan man hoppas på att serien köps in av SVT?

Prisregn över nordisk film i Lübeck

Den 2 november invigdes Nordische Filmtage i Lübeck för 53:e gången. Festivalen pågick till söndag den 6 november och visade spel-, kort- och dokumentärfilmer från Norden, de baltiska länderna och norra Tyskland. Det är den största filmfestivalen med nordisk film utanför Norden.

Jag växte upp med Nordische Filmtage på 1970-talet. Med en "Dauerkarte" såg jag nästan allt, en fantastisk filmupplevelse som började kl 10 på förmiddagen och slutade sent på kvällen. Till många filmer var regissörer och skådespelare inbjudna. Så träffade jag bl.a. Harriet Andersson, Harry Schein och Jörn Donner.

Den norska filmen Flykten från Bastöy vann NDR:s filmpris på 12.500 Euro, samt Lübecker Nachrichtens publikpris på 5.000 Euro. Handlingen i filmen bygger på verkliga händelser från det ökända barnhemmet i Bastöy.

Filmen kretsar runt den 17 år gamle Erling som skickas till Bastöy en höst omkring 1915. Där möter han bland andra Olav, som har varit där i sex år och i vem han snart får en vän. Efter en misslyckad flykt från barnhemmet och självmordet av en av ungdomarna leder dessa två ett uppror mot brutalitet och orättvisorna i barnhemmet.

Regissören Marius Holst och skådespelaren  Benjamin Helstad tog själva emot priset på lördagen.

Det Baltiska Filmpriset gick i år till den absurda isländska komedin En annan väg av regissören Hafsteinn G. Sigurdsson, om två gatuarbetare i den isländska ödemarken. 

Den finska komedin Pussikaljaromaani som på engelska heter The Sixpack Movie utspelar sig under en sommardag i Helsingfors. Filmen belönades med Kyrkans Filmpris för att den "på ett intelligent vis driver med fördomar och framhäver vikten av verklig vänskap." 


Tyvärr hittade jag ingen textad trailer till filmen, så det får bli det finska originalet:



Pussikaljaelokuva - The Sixpack Movie Trailer from elcaminohelsinki on Vimeo.

Årets dokumentärfilmspris gick till norska Min elskede, om vardagens banaliteter och utmaningar i ett förhållande, där partnern drabbas av Alzheimers sjukdom.

Så här beskrivs filmen på hemsidan:

Kjærlighet er en sterk kraft som ryster oss når den først tar tak - kanskje i enda større grad når den treffer oss i moden alder. Alvorlig sykdom kan slå ned like heftig og like plutselig som kjærligheten og oppleves spesielt sterkt når den rammer tidlig i et livsløp.

MIN ELSKEDE forteller en historie om hvordan disse to linjene krysser hverandre i et samliv. Skillet mellom fortid, nåtid og framtid viskes ut når en 51-åring får diagnosen Alzheimer. Det finnes ikke kart over dette terrenget. Filmskaper Hilde Korsæth har fulgt ekteparet Jan Henry T. Olsen og Laila Lanes gjennom et tøft år, fra oktober 2008 til oktober 2009.




Till sist:
Anders Grönros film Jag saknar dig belönades med barn- och ungdomsfilmpriset på 5.000 Euro. 





Här kan du läsa vad jag skrev om förra årets Nordische Filmtage, och vilka filmer som prisades då.

...och DU! Kom ihåg att det bara är 72 dagar kvar till Göteborg International Film Festival

--------------------------------------------------------------------------------------------------------

Doin the omoralisk - Don Christo´s lilla schlagerskola

Jag erkänner det redan från början: jag har en hatkärlek till Eurovision Song Contest, eller Melodi Grand Prix som det hette från början. 

Under mina uppväxtår i Tyskland på 60- och 70-talet satt varje år hela familjen bänkad framför TV-apparaten för att se vilket västeuropeiskt land som skulle vinna tävlingen. På den tiden var det för oss också enda möjligheten att få höra en svensk låt på svenska. Alla deltagare var enligt reglerna tvungna att sjunga på sitt eget språk.

Det var endast länderna väster om järnridån plus Israel som ingick i Eurovisionen. Telefonomröstning var inte uppfunnen, utan varje land hade en expertjury som avgav sina poäng. 

Vi hade bara fem tv-kanaler, tre väst- och två östtyska -vid god väderlek kunde vi se Danmark. Nöjesutbudet på TV var alltså inte lika översvällande som det är idag. 

Melodi Grand Prix startade 1956 och första tävlingen vanns av schweiziska sångerskan Lys Assia, internationellt kanske mer känd för "Oh mein Papa". 

Lyssna på vinnarlåten - inget playback här inte utan med fullt utrustad stråkorkester!

ESC-Schweiz Lys Assia-Refrain (1956):

Som motdrag till Eurovisionen bildade länderna öster om järnridån 1960 sin egen samarbetsorganisation inom TV, som kallades Intervision. Här deras vinjett när man tittade på DDR-TV:

Fernsehen der DDR - MyVideo

Mellan 1977 och 1980 anordnade Intervisionen till och med egna internationella melodifestivaler. Eftersom Österrike och Finland var neutrala i konflikten mellan NATO och Warszawapakten, valde de att tillhöra såväl Euro- som Intervisionen. 

Tur för Finland som på den tiden aldrig lyckades vinna Melodi Grand Prix - 1980 vann de i alla fall  Intervisionens melodifestival i polska Sopot. Här det vinnande bidraget med Marion Rung:

Efter ABBA:s seger i Brighton 1974 var det 1975 dags för Sverige, att för första gången anordna den internationella Melodi Grand Prix-finalen - mitt under den svenska proggmusikrörelsens storhetstid.  

I Sveriges Televisions "röda" kanal TV2 visades samma vecka på bästa sändningstid en "Antischlagerfestival" - en slags kulturmanifestation mot den kapitalistiska musikindustrin, som det hette. Tänk om de hade vetat att kommunistländerna i öst snart skulle starta en egen melodifestival. 

Hur som helst: Doing the Omoralisk Schlagerfestival är en odödlig pärla från 70-talets proggtid, ett tidsdokument som jag ler åt igenkännande varje gång jag ser det. Kolla och njuuut - texten är ju bara så underbar!

Doin the Omoralisk Schlagerfestival:

En alldeles speciell PRINSESSA

Göteborg International Film Festival

Prinsessa

Det här är en av mina festivalfavoriter. Katja Kukkola spelar "prinsessa", en kvinna med diagnos schizofreni  som varit inspärrad på mentalsjukhus i nästan hela sitt liv. En film med mycket humor bland allt det svarta.

Hon är cabarédansös och heter Anna Lappalainen. Hon vägrar bli kallad sitt namn, utan insisterar på att bli behandlad som den prinsessa hon tror sig vara.

Filmen ger oss en lektion i psykiatrins historia. Från 1945 fram till idag - från insulinkomabehandlingar till dagen då alla tvångströjor brändes på bål och ersattes med elbehandlingar - från lobotomins dagar till  psykofarmakans intåg.

Jag har arbetat som skötare på ett mentalsjukhus under många år och känner igen mycket av den lilla värld som dessa sjukhus ändå var - avskärmade samhällen med självhushållning, egen park- och trädgårdsskötsel, kyrka och kyrkogård, där såväl patienter som personal jordfästes.

Jag har varit med och vårdat alla dessa lobotomiskadade patienter, som med sina karakteristiska katatoniska rörelser framlevde sina sista dagar likt vandrande vålnader - mycket realistiskt skildrat i filmen!

Tro nu inte att detta är en nattsvart deprimerande film, tvärtom. Den är fylld av värme och humor och lockar till många skratt!

Prinsessa utmärker sig genom ett fantastiskt, nästan autentiskt skådespeleri. Att den gjort braksuccé i Finland kan jag gott förstå. Den bygger på en verklig historia, och "prinsessa" lär vara den enda mentalpatienten i världen som fått en staty rest efter sig.

Regi: Arto Halonen, Finland, 2010


                                           Betyg: 4 mölndalskråkor

Läs om Sankt Jörgens sjukhus här. Där arbetade jag från 1978 tills det stängde 1992.

Alla mina inlägg och filmrecensioner från årets filmfestival finns samlade här!

Läs även Det svenska psyket