 |
| Finn Martin |
 |
| Betty Dittrich |
 |
| Ben Ivory |
 |
Loreen och Christer Björkman på presskonferensen. Foto: Ronnie Ritterland / Sveriges Radio |
 |
| Joachim Gauck, Tysklands nye president |
Det har snart gått 35 år sedan jag lämnade mitt gamla hemland och flyttade till Sverige. Jag har alltid haft en slags hatkärlek till Tyskland, ett land som orsakat mänskligheten så mycket lidande.
Det gick till och med så långt att jag under många år rent utav förnekade att jag var tyskfödd. Jag var så evinnerligt trött på att alltid sitta på de anklagades bänk och stå till svars för något jag inte kände mig ansvarig för.
Eftersom jag inte har någon tysk brytning, lyckades jag ofta med det, ty nämnde jag någon gång att jag växt upp i Tyskland, kom alltid frågor om krig och förintelse som ett brev på posten.
Det är först på senare år, närmare bestämt sedan murens och kommunismens fall, som jag kunnat förlika mig med Tyskland. Avgörande för mig var fotbolls-VM 2006, då jag under en månad med interrailkort reste genom landet. Då kunde jag för första gången resa till de östra delarna, utan att först ha tvingats söka tillstånd, och med STASI-folk i hälarna som övervakade allt man gjorde.
Tyska flaggor hängde överallt, bilarna körde omkring med svart-röd-gyllene vimplar, och för första gången upptäckte jag, att det bara handlade om glädje. Borta var de nationalistiska undertonerna, borta var vi-är-bäst-mentaliteten som jag så ofta upplevde i det gamla Tyskland.
Jag kände mig faktiskt lite stolt över, att mitt gamla hemland lyckats skapa en demokrati som aldrig tidigare skådats på tysk mark,
Igår valdes Tysklands nya president för nästa femårsperiod, och för första gången i förbundsrepublikens historia blev det en president utan bindningar till något politiskt parti.
Joachim Gauck är evangelisk pastor, uppvuxen i DDR och tillhörde där medborgarrättsrörelsen som kämpade mot kommunismens förtryck. Partiets långa armar lyckades aldrig nå in till kyrkorna, som fungerade som fristad för landets oppositionella.
I Tyskland väljs inte presidenten av folket, som i de flesta andra länder, utan av de 620 ledamöterna i parlamentets underhus, förbundsdagen, och de lika många ledamöterna från Tysklands 16 delstater.
Joachim Gauck efterträder kristdemokraten Christian Wulff, som tvingades avgå som president för en månad sedan efter anklagelser om maktmissbruk.
Det var endast f d kommmunisterna, DIE LINKE, som röstade emot Gauck, men över 100 ledamöter avstod från att rösta. Här går meningarna isär, men många tror att det rör sig om försmådda katoliker från bayerska CSU. (Omröstningen är hemlig).
Tvärtemot Sverige har det fortfarande betydelse om du är protestant eller katolik i Tyskland. Förr på 70- och 80-talet var det så, att var du inte medlem i katolska kyrkan, hade du ingen chans att få ett statligt eller kommunalt jobb i Bayern eller någon av de andra katolska delstaterna söder om Rhen.
Detta har dock luckrats upp, och därför är det unikt att Tyskland idag har en protestant såväl som president som förbundskansler - där kanslern dessutom är kvinna och prästdotter från ex-DDR - fysikprofessor och talar flytande ryska.
(Ryska var första andraspråket i Östtyskland, före engelska).
 |
| Förbundskansler Angela Merkel looking at things |
 | |
|
 | |
Lägg därtill Tysklands öppet homosexuelle utrikesminister Guido Westerwelle, som härom veckan fick Vitrysslands diktator Lukaschenko att utropa: Jag är hellre diktator än homosexuell |
 |
| Tysklands utrikesminister Guido Westerwelle (t.v.) med maken Michael Mronz |
Visst är Tyskland fantastisk?
Varför inte rösta fram Tysklands låt i Eurovision Song Contest i Baku den 26 maj?
Roman Lob vann den "Idol"-liknande tävlingen "Unser Star für Baku".
- nå, inte så mycket tyskt i de bidraget: text och musik av Jamie Cullum.
Läs även Berlin, Berlin!
Läs även vad Björn Sandmark skriver om valet av
Joachim Gauck på sin blogg.
Läs även vad Lena Breitner skriver om Joachim Gauck
på sin blogg Tankar om IB
Får jag så här på Internationella Kvinnodagen sista timma presentera:
Buranovskie Babushki (Grandmas from Buranovo)
Dessa söta ryska gummor kommer att representera landet vid finalen av årets Eurovision Song Contest i Azerbaijan i maj, och vinna hela tävlingen - var så säker!
Ryssland har fattat galoppen: ESC är ingen renodlad meloditävling längre, utan en gigantisk tv-show som för en kväll om året samlar 100-tals miljoner tittare för några timmars underhållning.
Med distans till sig själva, sin charm och sin humor kommer babushkorna att vinna en europeernas hjärtan, och finalorten Moskva 2013 är ett faktum Grattis Ryssland!
Vad passar bättre än att vi från Sverige skickar dit Björn Ranelid, vilket gäng det skulle bli!
Människorättsaktivisten och singer-song-writer Cirttan (Azer Mamedov) från Azerbaijan befinner sig just nu i Nederländerna, där han söker asyl eftersom han inte känner sig säker från förföljelse i sitt hemland.
 |
| Cirttan |
Han uppmanar till bojkott av årets final i Eurovision Song Contest, och tror att en sådan skulle göra intryck på regimen i Baku.
I en intervju med musiksajten News and Noise säger han bland annat:
“The situation in Azerbaijan is very bad. We are a victim of geopolitics and of the Aliyevs Clan that rules in the country.
(Ilham Aliyev is the President, he is the son of Heydar Aliyev, who was Azerbaijan’s president from 1993-2003, CC)
There is still a war going on with Armenia. The war zone is a free zone for weapons and narcotics.
Azerbaijan is a society of fear and hatred. There is corruption in all departments: military, health, foreign affairs etc. There are no sound conditions for the young generation. The government wants to create robbers and people who don’t have to think. It’s all about money and consumption.
On the outside the big buildings look great, but no one knows what will happen when there will be an earthquake. All due to corruption. If you want to, you can have a comfortable life with a car and a house.
To have a home is the most important thing for young people in my country. But it’s easy to lose it because there are no property rights. There is no control. We have this saying: ‘long life to the snake that never touch me’. If it doesn’t bite me, there is no problem.”
Läs hela intervjun här.
Jag har tidigare skrivit om tvångsvräkningarna inför bygget av jättearenan, där tävlingen skall hållas. Människor har vräkts med bulldozrar mitt i natten och lämnats att klara sig utan bostad. Inlägget har du här: Doing the omoralisk schlagerfestival
Människorättsorganisationen Sing for Democracy informerar på sin hemsida om situationen i Azerbaijan. Här finns intressanta länkar och artiklar.
Sing for Democracy har även en sida på Facebook
Brittiska The Economist har en intressant artikel med länkhänvisningar om läget för de mänskliga rättigheterna i Azerbaijan.
Can Engelbert Humperdinck free Azerbaijan?
Flera människorättsaktivister sitter för närvarande fängslade i azerbaidjanska fängelser och utsätts för tortyr och misshandel.
Engelska Amnesty International har adopterat några av dem och skriver om dem här:
Azerbaijan: Imprisoned for peaceful protest
(där finns även en länk där du kan underteckna en petition för att de skall släppas fria)
Med risk för att störa ditt fredags- eller lördagsmys med schlagerfestival, chips, tacos och cocacola:
TT och SVT rapporterar idag, att Schlager-EM-arrangören Azerbajdzjan anklagas för att tvångsvräka människor inför musiktävlingen i maj.
Flera bostadskvarter i huvudstaden Baku har redan, enligt människorättsorganisationen Human Rights Watch (HRW), rivits för att ge plats åt det nya, ultramoderna konserthuset Kristallhallen i huvudstaden Baku.
Enligt HRW har myndigheterna pressat hundratals människor till att acceptera "otillräcklig" kompensation för att lämna sina hem. Organisationen uppger att endast ett hus fortfarande finns kvar i området. Och där ska nu tvångsvräkningarna ha fortsatt.
Azerbajdzjans värdskap för Eurovision Song Contest har redan tidigare fått kritik, bland annat för bristande mänskliga rättigheter i landet. Så här beskrev nyhetsbyrån TT läget i landet dagen efter att Azerbajdzjan segrade i ESC-finalen: "Ett land i krig, med nedslagen opposition och tystade journalister. Azerbajdzjan är mycket mer än bara schlager."
- Evenemanget överskuggas av olagliga vräkningar och tvångsinlösen av mark samt rivningar som gör att hundratals boende tvingas lämna sina hem, säger Hugh Williamson på HRW.
HRW uppmanar samtidigt tv-organisationen EBU att uppmana Azerbajdzjan att upphöra med vräkningarna.
Azerbajdzjanska myndigheter nekar till anklagelserna som riktats mot dem.
Kulturnyheterna/TT/AFP
Tyska publicservicekanalen NDR:s mediemagasin ZAPP har gjort ett intressant reportage kring detta.
De intervjuar människorättsaktivister och vi får se hur människor tvångsvräks med bulldozers mitt i natten, för att göra plats för den nya arenan där Eurovision Song Contest skall hållas.
Avslutningsvis en video jag hittade på youtube:
In May Azerbaijan will host the Eurovision Song Contest for the first time.
But the excitement among Azerbaijanis is not shared by hundreds of people
who are being forced out of their homes to make way for a new concert hall in the capital Baku -- BBC News.
Efter att ha läst om Azerbaijans förtryck mot opposition, om tortyr och försvinnanden av journalister bl.a., ställer jag mig undrande till om vi över huvud taget borde delta i detta spektakel, som kommer att utnyttjas av regimen i rent propagandasyfte.
Borde vi inte bojkotta årets final?
Läs även Rickard Söderbergs blogg, där han tar upp samma ämne, fast ur en annan vinkel, under rubriken Må Baku slå bakut
