Europas sak är vår!

Polens utrikesminister Radek Sikorski

– Tyskland är det enda landet i Europa som kan rädda eurozonen och EU från en kris av apokalyptiska dimensioner, sade Polens utrikesminister Radek Sikorski i ett känslosamt tal under sitt besök i Berlin i måndags. 

Med anspelning på de två ländernas historia sade han vidare:
– Jag är antagligen den första polska utrikesministern i historien som säger detta men så här är det: Jag fruktar tysk styrka mindre än att jag börjar frukta dess passivitet. 

Han backade upp de tyska ansträngningarna för en djupare integration inom EU och i eurozonen. 

– Medlemsstaterna har ett avgörande val mellan djupare integration eller kollaps. 

Han uppmanade även Storbritanniens regering att understödja reformen eller riskera att unionen sakta bryts sönder. 

– Vi vill ha med er men om ni inte kan delta så låt oss gå vidare, sade Radek Sikorski.

Läs hela talet här (på engelska) 

Referat i Svenskan här  

Radek Sikorskis hemsida här (på engelska)

Det finns en polsk/tysk politisk händelse som, trots att jag bara var 11 år gammal, etsat sig fast i mitt minne: När Västtysklands förbundskansler Willy Brandt den 7 december 1970 bad om ursäkt och knäböjde vid minnesmonumentet för upproret i Warszawas ghetto 1943.  

Vi såg det på TV och jag minns bara att detta kändes så oerhört stort. Det diskuterades senare i pressen huruvida det var rätt eller fel. För oss som inget annat önskade än fred och försoning i Europa var detta det enda rätta. 

Tio dagar senare, den 17 december 1970, gjorde arbetare i Polen revolt mot höga matpriser och ökade produktionskvoter i de statliga industrierna, och gick ut på gatorna och protesterade. 

Kommunistregimen under Gomulka skickade ut folkarmén och stadsmilisen på gatorna för att slå ner upproret. Minst 39 dödades, ett 1000-tal sårades. 

Musikern Kazik sjunger Balladen om Janek Wisniewski -ett fingerat namn- men här avses den 18-årige varvsarbetaren i Gdynia Zbigniew Godlewski, som vid arbetarupproret den 17 december 1970, sköts till döds av polisen tillsammans med 39 andra personer.

Texten i engelsk översättning:

The Ballad of Janek Wiśniewski:
Boys from Grabówek, boys from Chylonia
Today the militsiya opened fire
Bravely we stood, accurately we threw
Janek Wiśniewski fell

On a door we carried him along Świętojańska
Against the cops, against the tanks
Boys, shipyard workers, avenge your comrade
Janek Wiśniewski fell

The bangers sound, the gas spreads
Blows fall on the workers
Elderly, children, women are falling
Janek Wiśniewski fell

One is wounded, another killed
Blood was spilled at dawn in December
It's the Party shooting at the workers
Janek Wiśniewski fell

Bloody Kociołek is the Tricity's executioner
Because of him the children, ladies are dying
Wait bastard, we're gonna get ya
Janek Wiśniewski fell

Shipyard workers of Gdynia, workers of Gdańsk
Go home, the battle is over
The world heard about this, and said nothing
Janek Wiśniewski fell

Don't cry mothers, it wasn't for naught
There's a black banner above the shipyard
For bread and freedom, and a new Poland
Janek Wiśniewski fell

Unga muslimer reser till Auschwitz

För två år sedan besökte jag koncentrationslägret Dachau. Det var en upplevelse jag aldrig kommer att glömma. Visst hade jag sett dussintals filmer och dokumentärer om ämnet, men att med egna ögon se barackerna, avrättningsplatserna och "duscharna" var något helt annat.

Förföljelsen och förintelsen av judar, romer, Jehovas vittnen, katolska präster, socialdemokrater, kommunister, homosexuella, handikappade, o.s.v. är en del av den europeiska historien alla borde känna till, och aldrig få glömma.

Fem unga muslimska killar på Latinskolan i Malmö, som är mot antisemitism, ska tillsammans med sina klasskamrater åka på en studieresa till det tyska koncentrationslägret Auschwitz i Polen.

De muslimska killarna på Latinskolan blev totalt gripna känslomässigt av ämnet förintelsen under en historielektion och nyfikna över att få veta mer. Nu har de skramlat ihop pengar till en resa för hela klassen till koncentrationslägret Auschwitz i Polen.

De fem gymnasiekillarna tror att diskriminering och hat grundar sig på okunskap. Med sina resa vill de också försöka påverka och förbättra relationerna mellan olika religiösa grupper i Malmö.

När de kommer hem från studeresan ska de hålla föredag för andra elever och deras besök på koncentrationslägret kommer att filmas. Filmen har de sen tänkt sprida vidare till andra skolor.



Idag frotterar sig nynazister och förintelseförnekare som Robert Faurisson från Frankrike och den tidigare Ku Klux Klan-ideologen David Duke från USA med Irans president Ahmadinejad och påstår att Förintelsen aldrig har ägt rum.

Snart finns det inga överlevande kvar i livet, som med egna ord kan berätta, hur det var att leva i utrotningslägren. Därför är det så viktigt, att hålla minnet vid liv!

Är du med i facebook kan du se mina foton jag tog i Dachau här.

Beats Of Freedom och Balladen om Janek Wisniewski

 

Min premiärfilm i årets Göteborg International Film Festival blev den polska musikdokumentären Beats Of Freedom. Polskättade brittiske musikjournalisten Chris Salewitz guidar oss från den första polska protestsången, över rättegångar mot hippies till Solidaritets seger, med fantastiska bilder och bra musik.

Kan musik förändra världen? Efter att ha sett denna gripande film är jag benägen att besvara frågan med ja. Rockmusikrörelsen på 60- och 70-talet och senare punken på 80-talet rörde sig mitt emellan de två stora konservativa  blocken som hade maktmonopol i landet: kommunistpartiet och katolska kyrkan.

Vi får se bilder och konsertavsnitt från rockfestivalerna i Jarocin, där tiotusentals ungdomar år efter år samlades på en leråker för att lyssna på sin musik. Musikerna blev ständigt övervakade av hemliga polisen i bästa STASI-anda, och varje låt de gav ut var tvungen att gå igenom censuren. Ofta ströks flera rader i texterna, vilket gjorde att de blev specialister på att skriva texter med mycket metaforer och synonymer -alla visste ändå vad de sjöng om: längtan efter frihet. Få polacker hade pass och möjlighet att resa runt i världen.

Hemliga polisen hade stenkoll på alla hippies och punkare. Speciella akter upprättades, och för att försöka bryta ner dessa "subkulturer", som det hette,  blev många relegerade från universiteten och tvångsinkallade till militärtjänstgöring.

En del blev internerade under längre perioder, andra betalade sin kamp för frihet med sina liv. En gripande dokumentär som förtjänar en större publik. Man kan alltid hoppas att SVT köper in filmen för visning.

Regi: Wojciech Slota, Leszek Gnoinski, Polen, 2010

                                          Betyg: 4 mölndalskråkor

Kazik är en av musikerna som deltar i Beat of freedom. Här sjunger han Balladen om Janek Wisniewski -ett fingerat nam- men här avses den 18-årige varvsarbetaren i Gdynia Zbigniew Godlewski, som vid arbetarupproret den 17 december 1970, sköts till döds av polisen tillsammans med 39 andra personer.



Texten i engelsk översättning:

The Ballad of Janek Wiśniewski:
Boys from Grabówek, boys from Chylonia
Today the militsiya opened fire
Bravely we stood, accurately we threw
Janek Wiśniewski fell

On a door we carried him along Świętojańska
Against the cops, against the tanks
Boys, shipyard workers, avenge your comrade
Janek Wiśniewski fell

The bangers sound, the gas spreads
Blows fall on the workers
Elderly, children, women are falling
Janek Wiśniewski fell

One is wounded, another killed
Blood was spilled at dawn in December
It's the Party shooting at the workers
Janek Wiśniewski fell

Bloody Kociołek is the Tricity's executioner
Because of him the children, ladies are dying
Wait bastard, we're gonna get ya
Janek Wiśniewski fell

Shipyard workers of Gdynia, workers of Gdańsk
Go home, the battle is over
The world heard about this, and said nothing
Janek Wiśniewski fell

Don't cry mothers, it wasn't for naught
There's a black banner above the shipyard
For bread and freedom, and a new Poland
Janek Wiśniewski fell


Alla mina inlägg och filmrecensioner från årets filmfestival hittar du här!

Göteborg International Film Festival Beats Of Freedom

Biograf Draken i Göteborg

På fredag startar Göteborg International Film Festival för 33:e gången. Att de kallar det för 34:e festivalen beror på att man hoppade över siffran 13.

Jag minns de första festivalerna i slutet på 70-talet, när man satt på Studentkåren och det var paus mitt i filmen för rullbyte. Idag har den vuxit till Nordens största och är en av de största publikfestivalerna i världen.

Varje vinter vid månadsskiftet januari/februari lyser festivalen upp filmhimlen i Göteborg under elva dagar. Det är härligt att se dessa folkvandringar mellan stadens biografer och nöjesställen - man måste ju lägga in en och annan mat- och vätskekontroll mellan filmerna. Alltid träffar jag någon över en öl för att prata film med. Detta är minst lika viktigt som filmerna!

Navet för festivalen är Draken vid Järntorget. Biografens 20 meter breda duk är bland Sveriges bredaste och den totala ytan är 102 kvadratmeter. Draken har 713 sittplatser, och nästan varje visning under festivalen brukar vara utsåld!

Här hade jag mina första filmupplevelser tillsammans med min morfar, som tog mig till filmer som  Spartacus och Ben-Hur. Jag tror det är tack vare Draken som jag blivit ett filmfreak. Jag anser nämligen fortfarande, trots att vi befinner oss i nedladdningens och fildelningens tidsålder, att film skall upplevas på bio.

I år jobbar jag 7 av de 11 festivaldagarna plus natten mellan den 5 och 6 februari, men har ändå lyckats få ihop ett blandat paket med 24 filmer och dokumentärer. Som brukligt väljer jag  från länder, vars filmer vanligtvis inte kommer upp på ordinarie biograferna.

Min första film på fredag är musikdokumentären Beats Of Freedom, som visas på Chalmersbiografen.

Puben på Chalmers är för övrigt en av de få ställen i stan, där man kan få en flaska Carnegie Porter rumstempererat!


Vi kanske ses i vimlet?


Beats Of Freedom

En film om rockmusikens betydelse för kommunismens fall i Polen. Här finns fantastiska arkivbilder, bland annat från Rolling Stones konsert i Warszawa 1967.

I Polen arrangerades också östblockets stora rockfestival varje sommar. I staden Jarocin samlades 20 000 ungdomar på en leråker precis som i väst.

En titt i säkerhetspolisens arkiv visar hur de noggrant följde varje steg en punkare tog. I Polen var inte rockrevolten enbart riktad mot kommunismen utan också mot den andra förhärskande ideologin, den katolska kyrkan.

Den brittiske musikjournalisten Chris Salewitz är guide från den första polska protestsången, över rättegångar mot hippies till Solidaritets seger. Fantastiska bilder och bra musik som förändrade världen.

Regi: Wojciech Slota, Leszek Gnoinski, Polen, 2010



Alla mina inlägg och filmrecensioner från årets filmfestival finns samlade här!

Fredagsmys med Josef Stalin

Ikväll skall jag träffa Peter Johnsson - "Göteborgs Postens" korrespondent i Polen.

I Emigranternas Hus mellan kl 18 och 20 ikväll presenterar Peter Johnsson sin nya bok om mordet på polska officerare i Katyn. Detta brott fick ett efterspel som varade ända in i våra dagar.

Under några få veckor i april och maj 1940 lät Stalin avrätta minst 21 857 polska officerare, poliser och andra uniformerade tjänstemän som tillfångatagits vid andra världskrigets utbrott i september 1939 när Sovjetunionen ockuperade Polens östra delar. Avrättningarna skedde med nackskott innan offren föstes eller slängdes ned i massgravar. 

Beslutet om morden fattades på ett möte i det sovjetiska kommunistpartiets politbyrå den 5 mars 1940. Mordaktionen som sedan genomfördes av NKVD var välorganiserad och väl dokumenterad. I ett halvt sekel tillhörde dessa dokument de mest välbevakade i Sovjetunionen. 

Den lögn som Sovjets ledare hållit fast vid i femtio år, en lögn som försökte lägga skulden för morden på Hitlertyskland, förlorade definitivt sin kraft när Boris Jeltsin tog över makten i Kreml. 

Under krigsåren vägrade Stalins allierade – Churchill och Roosevelt – att officiellt ifrågasätta Stalins undanflykter och uppenbara lögner.

Massmorden i Katyn, där ordet ”Katyn” egentligen står för ett flertal platser där morden ägde rum, hade därför en stor politisk betydelse för formandet av efterkrigstidens Europa. Än idag, 70 år efter morden, är Katyn ett starkt politiskt laddat ord i relationerna mellan Polen och Ryssland.

Peter Johnsson är historiker och journalist, utrikeskorrespondent för Göteborgs Posten och finlandssvenska Yleradio och TV, sedan tre decennier bosatt i Warszawa och en av Sveriges främsta experter på Polens historia och Polen av idag. Han är författare till bland annat boken Polen i historien, ett verk på 600 sidor som beskriver Polens historia från äldsta tid till idag och som publicerades 2009.

 Andrzej Wajdas "Katyn" är en mycket välgjord film om utvecklingen i Polen som ledde till massakern i Katyn. Den gick på bio en mycket kort tid, och har visats på SVT. 

Filmen är ett viktigt dokument om det sargade Polen under Andra Världskriget. Sett genom några familjers ögon följer vi händelserna som ledde till massakern på tusentals polska officerare och soldater i Katynskogen 1940.

Det är först efter krigsslutet som massgravarna hittas och allt skylls på nazisterna när det visar sig vara Sovjet som låg bakom massmorden. Vi följer några starka kvinnor som kämpar för att sanningen ska komma fram medan den polska ledningen tiger och lider under ryssarnas tryck.

Sista kvarten beskriver närgånget hur det gick till den där kalla höstdagen i skogen och det är obehagliga men nödvändiga bilder som visar på krigets fasor.






I april i år drabbades Polen av ännu en chock där Katyn var i fokus. Landets president, arméchef, riksbankschef och ett 90-tal andra omkom i en flygkrasch i Ryssland.

Enligt vittnesuppgifter körde planet, av typen Tupolev Tu-154, in i några trädtoppar när det i tät dimma skulle landa på flygplatsen i Smolensk, det kraschade och bröts i bitar. Ingen överlevde olyckan.

President Lech Kaczynski och hans hustru hade funnits bland passagerarna, liksom landets centralbankschef och vice utrikesminister. 

För den polska militären var olyckan en nästan osannolik katastrof. Bland passagerarna fanns arméstabschefen – i praktiken överbefälhavare – samt chefen för de operativa styrkorna, chefen för markstridskrafterna, flygvapenchefen, specialstyrkornas chef samt marinchefen.

Polens president Kaczynski och hans följe var på väg till Katyn i västra Ryssland för att delta i fortsatta minnesceremonier över de 22 000 polska officerare som mördades av ryska trupper där för 70 år sedan.

Bland de omkomna i det polska planet fanns flera parlamentsledamöter, historiker och anhöriga till offer för massakern i Katyn.

Är du intresserad av Sovjetunionens historia läs även  
Carl Bildt läcker - Goodbye Lenin!

Läs även Waffen-SS marscherar på Rigas gator

Roman Polanski - wanted and desired

Veckans doc.lounge  bjöd på en HBO-dokumentär om Roman Polanski. Tittaren får följa alla snurriga och smått bisarra turer kring rättegången mot honom i slutet av 1970-talet, då han anklagades för olagligt sexuellt umgänge med en 13-årig flicka. En rättegång som tvingade honom i landsflykt. Mycket intressant och välgjord, som alltid när HBO står som producent. Filmen ger en inblick i det amerikanska rättsväsendet, och hur media fungerar, både i USA och i Europa. På den tiden var det i USA förbjudet, att röja identiteten på minderåriga brottsoffer. Det var franska och tyska journalister som närmast startade en häxjakt på flickan; avslöjade hennes identitet samt belägrade hennes hem och skola. Filmen är mycket sevärd, och den kommer att visas på  SVT1 12/10 kl 22.05
 
Trailer till filmen:




Intervju med filmens regissör Marina Zenovich, från Sundance-festivalen 2008:

Om imamer, rabbiner och en indisk spionprinsessa (uppdaterad 8/11 2010)

Imamer i bön vid minnesmärket i Dachaus koncentrationsläger utanför München

I förra veckan reste rabbiner och imamer från USA tillsammans till Europa och besökte koncentrationslägren i Auschwitz och Dachau. Resan gjordes för att uppmärksamma Förintelsen just i dessa tider, då fler och fler människor förnekar, att den har ägt rum. Jag själv var i Dachau  förra året, tillsammans med min dotter och hennes man, som bor i München. Det var en upplevelse jag aldrig kommer att glömma.

Visst hade jag sett dussintals filmer och dokumentärer om ämnet, men att gå där själv; att se barackerna, avrättningsplatserna, "duscharna" och krematorierna med egna ögon, var något helt annat. Förföljelsen och förintelsen av judar, romer, Jehovas vittnen, katolska präster, socialdemokrater, kommunister, homosexuella, handikappade, o.s.v. är en del av den europeiska historien alla borde känna till, och aldrig få glömma. Antisemitismen var ingen speciell tysk företeelse, den levde kvar i t.ex Polen och Sovjetunionen långt efter att Andra Världskriget var över; och i Sverige praktiserades rasbiologin i form av tvångssteriliseringar ända in på 1960-talet.

Idag frotterar sig kända nynazister och förintelseförnekare med Irans president Ahmadinejad, och påstår att Förintelsen aldrig skulle ha ägt rum!  Snart finns det inga överlevande kvar i livet, som med egna ord kan berätta, hur det var att leva i utrotningslägren. Därför är det så viktigt, att hålla minnet vid liv! Och därför är också denna resa med judar och muslimer tillsammans så viktig!

Läs gärna artikeln om resan i New Jersey.com här.


Uppdaterad 2010-11-08:
"Vi kommer att utöva ledarskap, främja partnerskap och bygga samarbeten i kampen mot antisemitism och islamofobi. Det skriver Hannah Rosenthal, USA:s särskilda sändebud för att övervaka och bekämpa antisemitism, och Rashad Hussain, USA:s särskilda sändebud till Organisationen för den islamiska konferensen, som båda deltog i ett historiskt besök i koncentrationslägren Auschwitz och Dachau."

Läs hela artikeln här!

Ingången till Dachau, tagen av mig

Prinsessan Noor, torterad och avrättad med nackskott i Dachau

Är du med i facebook, kan du se foton, jag tog i Dachaus koncentrationsläger här.

Här kan du klicka, om du vill se Dachaus hemsida (engelska/tyska)

Prinsessan Noor Inayat Khan (1914 - 1944) var en indisk-amerikansk muslim och pacifist. Hon växte upp i Parissocieteten och blev framgångsrik barnboksförfattare. Men när andra världskriget bröt ut flydde Noor till England, där hon blev spion för att kämpa mot nazisterna. Nyligen visades en utmärkt BBC-dokumentär om henne på SVT, som ligger kvar på Play t o m den 16 september.
Du kan se filmen om du klickar här!

Här kan du läsa berättelsen om prinsessan Noor i en mycket bra artikel ur The Independent