Magdalena Kopp var en av de mest eftersökta terroristerna under den tyska vänsterns våldsammaste tid. Hon växte upp i en liten bayersk småstad, kom till Berlin på 60-talet och hamnade i vänsterkretsar. Det var här hon mötte Carlos, Schakalen, dåtidens mest beryktade terrorist.
Hon blev en del avRöda Armé-fraktionen och medverkade i aktioner i bland annat Tyskland och Frankrike. Ständigt på flykt hamnade hon till slut i Syrien, det enda land som ville ge henne och Carlos beskydd.
Filmen handlar också om hennes föräldraskap. Hon hade en dotter sedan tidigare, och fick ytterligare en med Carlos. I en av filmens starkaste scener återser hon sin pappa i ett franskt fängelse efter 20 år. Väldigt bra filmmaterial och foto.
Ett intressant tidsdokument om vänsterterrorismen på 1960-, 70- och 80-talen. Myten om Carlos, sjakalen kläs av fullständigt. I slutet av hans karriär bombade han för pengar - vare sig det var för Ceaucescu, Gaddafi eller Assad. Gripande vittnesmål av deras gemensamma dotter - från hennes uppväxt i Venezuela till mötet med sin far på fängelset i Paris. De hade inte setts på tjugo år. Magdalena Kopp verkar närmast har varit förblindad i sin kärlek till Carlos, trots att hon bevittnat kallhamrade mord som han begått.
"Efter ett passionerat möte på en gaybar i Tel Aviv inleder Nimr och Roy mot bättre vetande en relation. Nimr kan visserligen fritt passera gränsen eftersom han studerar på andra sidan, men det betyder inte att den israeliska säkerhetstjänsten inte noga följer hans steg.
Hemma i Ramallah pressas han dessutom allt hårdare av sin bror och dennes underhuggare som har för vana att göra processen kort med israeliska angivare och homosexuella. Kärlek över politiska, sociala och geografiska gränser är ett minfält av klichéer, men Michael Mayer navigerar skickligt förbi fällorna i sin debutfilm.
I centrum står ett kärlekspar det verkligen slår gnistor om, och Mayer lyfter även blicken från det personliga till det politiska och blottar effektivt hur livets hårda verklighet tar sig uttryck på båda sidor om gränsen mellan Israel och Palestina."
Nicholas Jacob och Michael Aloni övertygar som de älskande i denna kärleksfilm. De övriga skådespelarna känns dock ibland amatörmässigt stela i sitt agerande. Konflikten mellan Israel och det ockuperade Västbanken skär rakt igenom denna hjärtskärande kärleksrelation, och till slut ställs frågan till sin spets: Hur mycket är jag beredd att offra för kärleken? En gripande berättelse som tar tag, som berör och ställer svåra frågor utan givna svar. Huvudpersonerna känns äkta och betyget blir som helhet tre kråkor.
5 Broken Cameras är ingen vanlig tv-dokumentär om livet på Västbanken. Det är en utomordentlig välgjord och gripande ögonvittnesskildring som går rakt in i hjärtat, och absolut värd en större publik än de tretton personer som såg filmen på Hagabion igår.
..."om människorna i Bil´in, om deras motstånd och om de som dött för rätten att leva i frihet. Den ställer indirekt frågan om de unga som växer upp i våld och förtryck kan låta bli att hata. Emad Burnat är berättarrösten, han är filmaren och vittnet till denna obegripliga vardag. När hans fjärde son Gibriel föddes 2005 skaffade han sig, bonde tidigare, en videokamera. Fem sönderslagna kameror och tolv år senare har Emad Burnat skapat ett unikt dokument – en bildernas meningsfulla bank för det egna och för historiens minne." Om du så bara skall se EN dokumentär på bio i år är det den här.
Länkar:
På fredag är det åter dags att minnas Kristallnatten. Natten mellan den 9 och 10 november 1938då beväpnade grupper från det tyska nazistpartiet iscensatte en landsomfattande pogrom. Cirka 400 judar dödades eller tvingades begå självmord, 20 000–30 000 arresterades och fördes till koncentrationsläger, 267 synagogor brändes och över 7 500 butiker vandaliserades.
Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) har beslutat att det nyinstiftade ELSA-priset år 2012 ska tilldelas Siavosh Derakhti för hans engagerade arbete mot antisemitism och främlingsfientlighet. Genom grundandet av nätverket “Unga muslimer mot antisemitism”, deltagande i den offentliga debatten och antirasistiskt arbete bland unga människor har Siavosh Derakhti gjort en viktig insats för ett mer tolerant och pluralistiskt Malmö.
ELSA-priset på 20 000 kr kommer att delas ut i Stockholms Stora Synagoga den 8 november i samband med minnesceremonin för ”Kristallnatten” 1938.
Siavosh Derakhti är 21 år, bosatt i Malmö och utbildar sig till fritidsledare. 2010 grundade han nätverket ”Unga muslimer mot antisemitism”, arrangerade en elevresa till förintelselägret Auschwitz och spelade där in en film som sedan visats för skolelever och andra grupper. Siavosh Derakhti bedriver sedan flera år ett antirasistiskt arbete bland unga Malmöbor. Mer om honom på SKMA:s hemsida här.
Fördomar. Undermålig historieundervisning. En ovilja att bjuda in vittnen från Förintelsen till skolor.
I Skånskan.selistar Siavosh Derakhtisnabbt orsakerna till antisemitism i Malmö och Sverige. Det senaste årets diskussion om judefientlighet i Malmö har påverkat honom. Som ung muslim vill han påverka och förbättra relationerna mellan religiösa minoriteter i staden. Muslimska ungdomar står upp för judarna Insikten om att antisemitiska strömningar skrämmer judar på flykten från Malmö – hans fina Malmö – och att de får skulden för Mellanönsternkonflikten, blev bara för mycket för Siavosh Derakhti. Därför tog han iniativet till ett projektarbete om Förintelsen – och fick hela klassen med sig på en resa till Auschwitz.
"Ungdomar är en viktig grupp då de kan ha annan inställning till judar. Eftersom vi personligen inte har några judiska vänner privat, så är det faktiskt svårt att höra deras version om fördomar och hat. Men det man lägger märke till är att det faktiskt finns starkt hat mellan ungdomar på grund av brist på kunskaper. Med det menar jag att unga skapar och reproducerar hat - oavsett deras kön, religion, ålder eller etnicitet. Varför detta hat? Jo, för att det är brist på kunskaper samt att man lyssnar för mycket på andra istället för att ta egen inställning, ett eget initiativ eller eget ansvar."
"Men vi måste också vara kritiska mot Israels politik och millitärt. Där det förekommer förtryck och diskriminering mot civila i Palestina. Vi måste visa mod och hopp för framtiden. Vi måste vara med och påverka våra politiker så att dem kan ta upp kampen i riksdagen och förhoppningsvis stärka kraven mot Israels politik samt lyssna på ungdomarna. Barnen och civilbefolkningen i Palestina skall få leva i fred och få leva i frihet. Israel måste upphöra med deras millitära attacker och diskriminering samt förtryck mot palestinska civilbefolkningen i Västbanken och Gaza."
"När man menar Israels politik och millitär menar man inte den israeliska befolkningen eller judar. Det är fel och oacceptabelt att beskylla ansvaret på den judiska befolkningen när Israels politik sköts av politikerna i deras regering och inte av judar i andra länder. Även befolkningen i Israel kan vara emot Israels politik. Vi menar Israels politik då menar vi när dem anfaller och ockuperar visa områden i Palestina. Vi är emot de millitära angreppen." Läs hela debattinlägget här.
Det av SKMA instiftade ELSA-pris skall gå till unga som via sociala medier eller på annat sätt motverkar antisemitism och andra typer av fördomar. För mig låter årets pristagare Siavosh Derakhti som ett bra val.
Lite Klezmer är aldrig fel:
Fler inlägg om tro, antisemitism, Malmö eller Israel hittar du om du klickar på respektive blå etikett nedan:
Hemliga "Operation Samson": Hur Tyskland rustar upp atommakten Israel
Måndagar är SPIEGEL-dagar, då utkommer Tysklands största politiska veckotidskrift med ett nytt nummer. DER SPIEGEL är enligt min mening en av världens bästa nyhetskällor - alltid välinformerad och med grundlig research.
"Germany is helping Israel to develop its military nuclear capabilities, SPIEGEL has learned. According to extensive research carried out by the magazine, Israel is equipping submarines that were built in the northern German city of Kiel and largely paid for by the German government with nuclear-tipped cruise missiles. The missiles can be launched using a previously secret hydraulic ejection system. Israeli Defence Minister Ehud Barak told SPIEGEL that Germans should be "proud" that they have secured the existence of the state of Israel "for many years."
"Tyskland har sedan länge avtal med Israel om att leverera sex ubåtar till landets flotta. Tre av dem har Israel redan fått och de tre resterande ska levereras fram till 2017. Tyskland betalar också en del av kostnaderna.
Den tyska regeringen har hittills hävdat att u-båtarna inte ens går att bestycka med kärnvapen men i dag hävdar tidskriften Der Spiegel att åtminstone en av de tysktillverkade ubåtarna i Israel till och med har kärnvapen ombord, vapen som kan nå till exempel Iran.
Med hjälp av tysk maritim teknik har Israel lyckats skaffa sig en flytande atomvapenarsenal, skriver tidningen.
Uppgifterna i Der Spiegel bygger enligt tidningen på en månads research som man gjort i Tyskland, Israel och i USA. Man har bland annat intervjuat nuvarande och tidigare ministrar och högt uppsatta tjänstemän.
Israel har aldrig officiellt erkänt att man skulle ha kärnvapen. Men Der Spiegel publicerar i sin artikel dokument från det tyska utrikesdepartementet som visar att Tyskland redan 1961 fick information om Israels kärnvapenprogram.
U-båtsexporten har länge varit en omdebatterad fråga i Tyskland och den tyska regeringen håller i artikeln fast vid att man inte känner till något om att ubåtarna skulle bära kärnvapen. Men Der Spiegel namnger åtminstone två före detta tjänstemän i det tyska försvarsdepartmentet som båda säger att de utgått från att u-båtarna också skulle kunna bära kärnvapen."
Det kommer säkert att publiceras fler artiklar och debattinlägg under de kommande dagarna.
I april hamnade den tyske författaren Günther Grass i blåsväder, när han publicerade sin dikt "What must be said" i flera internationella dagstidningar.
Grass, 84 år, angriper i dikten Israel som kärnvapenmakt och anklagar landet för att vilja skapa ett nukleärt storkrig, om det i preventivt syfte skulle bomba ett kärnkraftverk i Iran i förebyggande syfte. Ett sådant angrepp skulle kunna leda till en härdsmälta och få konsekvenser av ett världskrig med många makter inblandade.
Grass anklagar även den tyska regeringen under Angela Merkel, men också tidigare regeringar för att ha stött Israels militära förmåga som en slags "krigsskadestånd och gottgörelse för Tredje Rikets folkrättsbrott mot judarna." Tyskland är idag Israels tredje största vapenleverantör. Nyligen har Tyskland levererat en ubåt som kan bestyckas med kärnvapenbärande medeldistansraketer. Tyskarna subventionerar, enligt Grass, militära leveranser med 1/3-del av kostnaderna - allt enligt ett gammalt avtal mellan Adenauer och Ben Gurion.
Idag ägde en minnesceremoni rum för att hedra minnet av Raoul Wallenberg. Mötet var i Kulturhuset i Stockholm, som direktsände en ceremoni från den amerikanska kongressen. USA:s president Obama skickade via videolänk följande budskap till deltagarna.
Jag skrev ett inlägg om Raoul Wallenberg-året den 2 januari i år. Du kan läsa hela inlägget om du scrollar ner. Där kan du också läsa historien om iraniern Abdol Hossein Sardari, som räddade livet på många persiska judar:
2012 är Raoul Wallenbergår.
Regeringen har beslutat att i Sverige och internationellt uppmärksamma att Raoul Wallenberg 2012 skulle ha blivit 100 år genom att hedra hans minne med olika evenemang och aktiviteter. Regeringens webbportal fungerar som guide genom årets händelser.
Den svenske diplomaten Raoul Wallenberg gjorde en unik insats genom att under andra halvåret 1944 rädda tiotusentals judar i Budapest undan Förintelsen. Hans gärning visar att en människas mod och förmåga kan göra skillnad. Hans gärning är en förebild, inte minst i en tid då fler behöver stå upp mot förföljelse, främlingsfientlighet och antisemitism.
Raoul Wallenberg fängslades av Sovjet och fördes till det ökända Lubjankafängelset i Moskva. Vad som sedan hände är inte bevisat och den svenska regeringen kräver fortfarande besked. Raoul Wallenberg kämpade mot den ena av sin tids terrordiktaturer och föll offer för den andra.
Fredrik Tenfält i Göteborgs-Posten skrev nyligen en klargörande artikel om Wallenberg med rubriken Hjälten i Budapest. "Wallenberg var inte alls yrkesdiplomat och slumpen förde honom till Budapest. I januari hade USA inrättat organet War Refugee Board, för att ge skydd till offren för nazisternas framfart.
I Ungern skedde under våren en total utrensning av den judiska befolkningen på landsbygden. En räddningsorganisation på plats var nödvändig, men då USA låg i krig med Ungern måste den ledas av någon från ett neutralt land. Via personkontakter kom valet att falla på den unge och språkkunnige affärsmannen Raoul Wallenberg, som arbetade på en svensk-ungersk handelsfirma. Formellt placerades han på svenska ambassaden."
Uppdateringar om vad som händer under året får du, genom att "gilla" Raoul Wallenberg 2012 på Facebook. Där kan du även skriva och kommentera i deras logg.
Ett inslag ur SVT:s Gomorron Sverige om Raoul Wallenbergåret:
Raoul Wallenberg är en av Sveriges mest berömda personer även internationellt. Han var en person med stor civilkurage, men få känner till Abdol Hossein Sardari, som lite slarvigt brukar kallas för "Irans Oskar Schindler".
Abdol Hossein Sardari
Sardari tillhörde den kungliga familj som styrde Iran fram till 1925 och arbetade som diplomat i Paris under fyrtiotalet. Han hjälpte många persiska judar att lämna Frankrike och återvända till Iran, men förhandlade även fram undantag från de nazityska raslagarna åt en del av de persiska judar som bodde i Frankrike och som inte kunde eller ville lämna landet.
Sardaris välgärningar uppmärksammades inte särskilt mycket under hans egen levnadstid, men han lär ha uttalat sig om att hans agerande bottnade i ett ansvar gentemot det iranska folket som helhet och inte uteslutande iranska judar.
I likhet med Schindler levde Sardari ett anspråkslöst liv efter kriget, och han dog fattig i utkanten av London.
BBC har publicerat en artikel om Sardari med rubriken:
Även brittiska The Telegraph har skrivit en intressant artikel om honom. Där beskrivs bl.a. hur han försett iranska judar med särskilda pass och resedokument.
I onsdags publicerade författaren, samhällsdebattören och nobelpristagaren i litteratur, Günter Grass, en dikt som har rivit upp en storm i tyska massmedier, på bloggar och debattsajter.
Inte bara i Tyskland utan även internationellt. Dikten heter "Was gesagt werden muss" (Det som måste sägas) och publicerades samtidigt i den stora ansedda dagstidningen Süddeutsche Zeitung, italienskaLa Republicca, spanskaEl Pais och New York Times.
Klicka på bilderna för större format!
Här är dikten i engelsk översättning, från The Guardian:
both Iran and Israel allow an international authority
free and open inspection of
the nuclear potential and capability of both.
No other course offers help
to Israelis and Palestinians alike,
to all those living side by side in emnity
in this region occupied by illusions,
and ultimately, to all of us.
--Günter Grass
Translated by Breon Mitchell
Grass, 84 år, angriper här Israel som kärnvapenmakt och anklagar landet för att vilja skapa ett nukleärt storkrig, om det i preventivt syfte skulle bomba ett kärnkraftverk i Iran i förebyggande syfte. Ett sådant angrepp skulle kunna leda till en härdsmälta och få konsekvenser av ett världskrig med många makter inblandade.
Grass anklagar även den tyska regeringen under Angela Merkel, men också tidigare regeringar för att ha stött Israels militära förmåga som en slags "krigsskadestånd och gottgörelse för Tredje Rikets folkrättsbrott mot judarna." Tyskland är idag Israels tredje största vapenleverantör. Nyligen har Tyskland levererat en ubåt som kan bestyckas med kärnvapenbärande medeldistansraketer. Tyskarna subventionerar, enligt Grass, militära leveranser med 1/3-del av kostnaderna - allt enligt ett gammalt avtal mellan Adenauer och Ben Gurion.
Kritiken har inte låtit vänta på sig. Springerpressen med BILD och Die Welt i spetsen har levererat krigsrubriker som "Günter Grass antisemit". Kritiken kommer från alla håll. Så har även den kända nazistjägaren, och vänsterpartiet DIE LINKES kandidat i presidentvalet, Beate Klarsfeld gått ut med anklagelser om antisemitism. I österrikiska Der Standardställer hon frågan: Om Grass ser sig i spegeln, ser han en nobelpristagare i litteratur eller en medlem av SS?
Günter Grass har under hela efterkrigstiden varit en blåslampa från vänster och ett moraliskt samvete mot en förstockad generation som inte har velat göra upp med det nazistiska förflutna. Han har ständigt anklagat, med rätta, rättsväsendet och politiken i dåvarande Västtyskland, för att härbergera gamla nazister i statsapparaten. Jag, liksom många andra ungdomar från generationen med föräldrar uppväxta under nazitiden, har beundrat Grass för hans kritik mot allt det bruna som fortfarande fanns kvar i Tyskland under decennier efter kriget.
Ända till för fem år sedan, då det framkom att Günter Grass under 60 år tigit om att han varit medlem i Waffen-SS. Ridå - en otrolig besvikelse som knappt går att beskriva.
Som tysk är det med tanke på de miljontals mördade judarna under nationalsocialismen, av förståeliga skäl alltid känsligt att kritisera Israel. Statens bildande är ju en direkt följd av skeendena under den tiden. Just med tanke på hans medlemskap i Waffen-SS instämmer jag i tidningen Haaretz ledare, att kritiken kommer från helt fel håll.
Tidningen skriver under rubriken "Günther Grass´ moraliska blindhet: "Den tyske författaren är den siste personen som skulle tala ut och anklaga Israels domedagsvapen."
Günther Grass har gjort Israels vänner och kritiker en björntjänst som kommer att ta lång tid att reparera. Självklart skall man kunna kritisera den israeliska regeringens ageranden utan att genast bli förebrådd att vara antisemit. Därför är det olyckligt att kritiken kommer just från en gammal Waffen-SS-man som Günther Grass. Hans litterära mästerverk hamnar här långt i skymundan.
Att räkna upp alla tyskspråkiga länkar i ämnet skulle kräva flera timmar. Dikten har upprört så till den milda grad, att både TV och radio ändrat i sina tablåer och satt in extraprogram.
För dig som kan tyska, här en extrainsatt intervju med Grass från 3sat, Kulturzeit extra. Den är uppdelad i två delar:
Kulturzeit extra, del 1:
Kulturzeit extra, del 2
I tyska TV 1:s huvudnyhetssändning Tagesthemen, har till och med nyhetsankaret Tom Buhrow intervjuat Günther Grass om avsikten med dikten. I slutet av programmet en mycket bitsk kommentar från en av tyska tv:n ARD:s redaktörer.
I bergen runt Hebron på Västbanken, i den av Israel kontrollerade så kallade "Area C", finns 15 solvärmeanläggningar som förser hundratals palestinier med el. Anläggningarna har planerats och byggts med finansiellt stöd från Tyskland. Solpaneler och vindsnurror ger förnyelsebar energi åt 1.500 palestinier i sammanlagt 16 byar. Nu hotar den israeliska regeringen att riva solcellsanläggningarna, orsak: det saknas bygglov.
Man kan ju lätt få missstanken att detta är ett svar på Tysklands kritik mot hur palestinierna behandlas på de ockuperade områdena. Kritiken framfördes nyligen när Tysklands utrikesminister Guido Westerwelle var på statsbesök i Israel. Att stänga av strömmen och strypa energitillförseln kan också var ett sätt att fördriva palestinierna från marken, för att lösgöra den för fler judiska bosättningar. Den palestinska myndigheten har ingen kontroll över "Area C", utan den kontrolleras helt av Israel.
Läs mer om detta på engelska:
The Guardian:Palestinians prepare to lose the solar panels that provide a lifeline. Israel is planning to demolish 'illegal' solar panels that are the only source of electricity for Palestinians in West Bank villages...
Haaretz: Israel demolishes West Bank villages as Jewish outposts remains untouched. Israel's eagerness to demolish renewable energy installations in a West Bank village is seen as an ugly riposte to the European Union...
Estelle är en fransk form av Stella som kommer från latin och betyder stjärna.
Namnet Estelle valdes sannolikt med tanke på hustrun till kungens gudfar Folke Bernadotte och hans hustru Estelle Manville.
Samtidigt förs tankarna till Frankrike och det faktum att svenska kungahuset har sitt ursprung där.
H.K.H. Prinsessan Estelle Silvia Ewa Mary
Under andra världskriget ledde Folke Bernadotte flera räddningsaktioner för Röda Korset. Höstarna 1943 och 1944 organiserade han krigsfångeutbyte. Elva tusen krigsfångar fick så komma hem via Sverige.
Våren 1945 var han i Tyskland och träffade då Heinrich Himmler, som blivit befälhavare för hela armén efter attentatet mot Hitler året innan. Folke Bernadotte hade ursprungligen i uppdrag av regeringen att sammanföra norska och danska politiska fångar i Tyskland.
Han tog hjälp av 250 personer och 75 stycken vitmålade bussar, lastbilar och ambulanser för att transportera fångarna till ett läger där det svenska Röda Korset väntade och skulle vårda människorna.
Lägret låg i Neuengamme utanför Hamburg. Ytterligare förhandlingar ledde till att Bernadotte fick transportera människorna till Sverige.
En av dom "vita bussarna"
I egenskap av Rödakorsman fick Folke Bernadotte uppdraget att medla i Palestina av FN:s generalförsamling 21 maj 1948. Efter ett första förslag, som handlade om en union, kom Bernadotte med ett förslag som istället handlade om två oberoende stater.
Folke Bernadotte mördades 17 september 1948 av den sionistiska organisationen Lehi, mera känd som Sternligan. Ligan ansåg att Bernadotte stod i vägen för ett omfångsrikt Israel eftersom han tänkte sig att det vid sidan om den judiska staten också skulle finnas en palestinsk stat, och att de palestinska flyktingarna skulle få återvända.
Mordet planerades av Yehoshua Zetler, Sternligans operative chef i Jerusalem, och godkändes av en styrgrupp, bestående av den framtida israeliskepremiärministern Yitzhak Shamir, som under tiden för mordet var en av Sternligans högsta ledare, Nathan Yellin-Mor, Sternligans ledare i Jerusalem, och filosofen Yisrael Eldad.
Genom att döpa prinsessan till Estelle visar Kronprinsessan Victoria och Prins Daniel på hur viktiga de historiska banden är. I mina mörkaste stunder kan jag ibland tycka att svenskarna är ett folk som drabbats av historisk alzheimer.
Inte bara Kungahuset, utan vi alla är en del av vår historia. Vi lever inte i ett vakuum, utan det är våra rötter och historien som präglar oss, på individnivå och samhället i stort.
Min förhoppning är, att man inte bara läser historia utan även drar lärdomar av den. Lyckas vi med det, kommer historieböckerna i framtiden att omskriva namngivningen av prinsessan Estelle som ett genidrag.
Första promenaden i Hagaparken
Bilderna på Kronprinsessan Victoria, Prins Daniel och Prinsessan Estelle
