Mona Achaches film Igelkotten bygger på Muriel Barberys framgångsroman ”Igelkottens elegans”, som helt och hållet utspelar sig i ett flerfamiljshus i Paris.
Det är en film om en ovanlig och varm vänskap mellan tre udda personligheter: 54-åriga portvakten madame Michel; änka, kortväxt, ful och småfet - 11-åriga flickan Paloma vars neurotiska och alkoholiserade mamma hellre talar med sina krukväxter än med sin dotter -och nyinflyttade hyresgästen japanske Kakuro Ozu.
Madame Michel lever ensam i sin egen lilla värld av böcker och filmer. Paloma betraktar sin omvärld genom linsen av sin videokamera. En ömsint och varm komedi med underbar filmmusik av libanesiske kompositören Gabriel Yared.
Expressen skriverbl.a.: ”Igelkotten” är den typen av bitterljuv historia du ser samtidigt som tårarna trycker på, hjärtat bli aningen lättare och leendet på läpparna bara bredare, och delar ut 4 getingar.
Svenska Dagbladet ger 4 poäng och skriver: Det här är en saga om hur en portvakt kan vara en förklädd drottning, en äldre herre en riddare och en liten flicka förstås en prinsessa. Det handlar om att hitta de gömda skatterna i det till synes vardagliga, men också om att inget varar för evigt. Träffande, fantasifullt och rörande berättat.
Jag kan bara instämma och delar härmed ut fyra Mölndalskråkor. Filmen visas på Hagabion som jag lämnade med ett varmt och lite vemodigt leende. En helt klart sevärd fransk filmpärla, ..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar