När jag flyttade till Sverige i slutet av 70-talet fanns här ingen ölkultur. Redan efter några dagar upptäckte jag att jag hamnat i "Stor-Stark-landet". Det var det man beställde när man var på pub, och då serverades sekundsnabbt ett glas med iskallt bubbelvatten, utan vare sig smak eller skumkrona. Att ett öl ska andas och byggas upp hade ingen här hört talas om. Som ölälskare och tysk fick jag en smärre chock. Det viktigaste med ölkonsumtion verkade vara att bli full, smaken var sekundär.
Det har hänt en hel del sedan dess. Numera finns det ett stort antal öl från olika svenska mikrobryggerier att välja emellan. Utbudet av pubar som tar öl på allvar har ökat, framförallt i städerna. Ölrepubliken bakom Kronhusbodarna, mellan Operan och Casinot, är ett sådant ställe. Här serveras, med svenska mått mätt, ett gigantiskt utbud av fatöl.
Igår var jag på "Ocean Beermaker Dinner". Det serverades 5 maträtter med lika många sorter öl från Oceanbryggeriet. Att få smaken från maten att gifta sig med smaken av öl är en konst. Denna kväll, som så många kvällar tidigare, lyckades man perfekt.
Menyn bestod av:
skummad havskräftsoppa,
kalvbräss med sockerbrynta rotfrukter, tryffelbearnaise och knaprigt sidfläsk;
vildand med jordärtskockspuré, blåbärssky och trattkantareller,
pankofriterad Stilton med havtornsmarmelad,
och som dessert chokladganache med marinerade färska björnbär.
En av dom bästa smakkompositionerna var desserten, som gifte sig perfekt med Järntorgets Arbetarporter. Den har en smak av choklad och lakrits. Arbetarportern serveras i vanliga fall endast på Bishops Arms Järntorget. Jag tillhör dom som envisas med att säga "Gillestugan", den anrika Göteborgskrogen som gick i konkurs och som sedan Bishops-kedjan köpte upp.
Läs här vad Göteborgs-Posten skrev om Ölrepubliken, när de var där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar