Jag erkänner det redan från början: jag har en hatkärlek till Eurovision Song Contest, eller Melodi Grand Prix som det hette från början.
Under mina uppväxtår i Tyskland på 60- och 70-talet satt varje år hela familjen bänkad framför TV-apparaten för att se vilket västeuropeiskt land som skulle vinna tävlingen. På den tiden var det för oss också enda möjligheten att få höra en svensk låt på svenska. Alla deltagare var enligt reglerna tvungna att sjunga på sitt eget språk.
Det var endast länderna väster om järnridån plus Israel som ingick i Eurovisionen. Telefonomröstning var inte uppfunnen, utan varje land hade en expertjury som avgav sina poäng.
Vi hade bara fem tv-kanaler, tre väst- och två östtyska -vid god väderlek kunde vi se Danmark. Nöjesutbudet på TV var alltså inte lika översvällande som det är idag.
Melodi Grand Prix startade 1956 och första tävlingen vanns av schweiziska sångerskan Lys Assia, internationellt kanske mer känd för "Oh mein Papa".
Lyssna på vinnarlåten - inget playback här inte utan med fullt utrustad stråkorkester!
ESC-Schweiz Lys Assia-Refrain (1956):
Som motdrag till Eurovisionen bildade länderna öster om järnridån 1960 sin egen samarbetsorganisation inom TV, som kallades Intervision. Här deras vinjett när man tittade på DDR-TV:
Fernsehen der DDR - MyVideo
Mellan 1977 och 1980 anordnade Intervisionen till och med egna internationella melodifestivaler. Eftersom Österrike och Finland var neutrala i konflikten mellan NATO och Warszawapakten, valde de att tillhöra såväl Euro- som Intervisionen.
Tur för Finland som på den tiden aldrig lyckades vinna Melodi Grand Prix - 1980 vann de i alla fall Intervisionens melodifestival i polska Sopot. Här det vinnande bidraget med Marion Rung:
Efter ABBA:s seger i Brighton 1974 var det 1975 dags för Sverige, att för första gången anordna den internationella Melodi Grand Prix-finalen - mitt under den svenska proggmusikrörelsens storhetstid.
I Sveriges Televisions "röda" kanal TV2 visades samma vecka på bästa sändningstid en "Antischlagerfestival" - en slags kulturmanifestation mot den kapitalistiska musikindustrin, som det hette. Tänk om de hade vetat att kommunistländerna i öst snart skulle starta en egen melodifestival.
Hur som helst: Doing the Omoralisk Schlagerfestival är en odödlig pärla från 70-talets proggtid, ett tidsdokument som jag ler åt igenkännande varje gång jag ser det. Kolla och njuuut - texten är ju bara så underbar!
Doin the Omoralisk Schlagerfestival:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar