I Will Survive - ända in i döden

Det hade vi ingen aning om eller Vi visste ingenting - hur många gånger har jag inte hört dessa och andra bortförklaringar under min uppväxt i Tyskland på 60- och 70-talet.

Min geografilärare gjorde ingen hemlighet av att han var nazist. Vi fick vi lära oss den tyska kartan så som den såg ut under Tredje Rikets dagar; d.v.s. inklusive Sudetenland, Pommern och Schlesien. Frågan om förintelsen var för honom bara en bagatell, en oväsentlig detalj.

Att så inte var fallet bevisades varje sommar, då jag kunde se äldre damer och herrar i kortärmat på bussen med fångnummer intatuerade på underarmen - för dem var denna detalj högst väsentlig. 

Det har kommit ut en ny bok i tysk översättning i veckan:
The Death Marches: The Final Phase of Nazi Genocide

I den skildras hur 250.000 koncentrationslägerfångar mördades med aktivt deltagande av civilbefolkningen under dödsmarscher genom Tyskland, endast dagar innan Tysklands kapitulation.

Ett exempel:
Efter en amerikansk bombattack den 8 april 1945 på staden Celle,  flydde lägerfångar ur godsvagnarna de transporterades i. Lokal polis och medlemmar ur Volkssturm-milisen samt Hitlerjugend jagade fångarna ut i skogen, där det formligen slaktades som djur. Enligt brittiska militärrapporter dog upp till 300 människor i denna massaker. Ledaren för Celles Hitlerjugend mördade egenhändigt 20 personer.

Boken innehåller fler exempel på pogromer och massakrer på lägerfångar över hela Tyskland. I takt med att sovjetiska röda armén ryckte fram och befriade koncentrationslägren, transporterades fångarna av sina tyska vakter västerut i långa och plågsamma dödsmarscher. En kvarts miljon mördades brutalt av civila tyskar på vägen.

Många tyskar har under nationalsocialismen bevittnat tillfångatande och avtransportering av sina judiska grannar. De har aktivt stött införandet av de ariska raslagarna. Koncentrationslägren var så talrika, att ingen kan ha undgått att se vad som skedde. Att efteråt påstå att man ingenting visste är en ynkedom.

Nu skall tilläggas att antisemitismen och massmördandet av judar utfördes av litauer, polacker, ester, letter och ryssar under ockupationen; även där med aktivt bistånd av civilbefolkningen. Men detta fråntar inte det tyska folket sitt ansvar. Undantagen fanns men de var alldeles för få.

Läs mer om boken och dödsmarscherna i en engelsk rapport från SPIEGEL International här.

I denna videofilm tar en australiensisk överlevande med sina barn och barnbarn till Auschwitz. Videon har upprörd känslor i både Tyskland och Israel, och har därför tagits bort många gånger från YouTube. Nu är den tillbaka, jag tycker den är helt underbar.