Islamofob eller inte - det är frågan

 Så här skriver Carina Hägg i dagens GT/Expressen. Hon är riksdagsledamot för socialdemokraterna och talesperson för s-kvinnorna:

"Under de senaste decennierna har fanatiska religiösa grupper växt sig allt starkare i det svenska samhället. Ofta handlar det om muslimska samfund i invandrartäta områden. 

Grupperna driver ett intensivt värvningsarbete bland unga muslimska män som känner sig svikna av det svenska samhället och arga över vad de uppfattar som västvärldens kränkningar av islam i bland annat Irak och Afghanistan. 

De fanatiska samfunden har länge upprört förortsborna, särskilt kvinnorna som oroar sig över att deras söner eller män ska dras med. Dagligen trakasseras muslimer som väljer att inte bära slöja, som går till simhallen eller går ut och roar sig på kvällen. 

Många väljer att böja sig för moralens väktare för att inte sticka ut eller av rädsla för de allt starkare grupperna. För muslimska HBT-personer är situationen närmast horribel. Deras enda val är att antingen förneka sin sexuella läggning eller flytta därifrån och bryta med sin familj och umgängeskrets.

De fanatiska samfunden har kunnat växa sig starka i tysthet, utan någon större reaktion från resten av samhället. Det är lätt gjort när bostadsområdena blir allt mer segregerade och de boendes kontakter med övriga samhället blir allt färre. 

Det handlar om några få individer som med hjälp av resurser, en tydlig agenda och ett välorganiserat värvningsarbete lyckas dra med sig unga, förvirrade män på samma sätt som högerextrema grupper verkar. Samtidigt står den stora gruppen sekulära muslimer handfallna, oorganiserade och tittar på.

Vår blindhet och tystnad är pinsam.  

Därför väljer S-kvinnor nu att ta kampen mot religiös extremism och fanatism på allvar. Vi vill skapa en stark motkraft och vara en samlingspunkt för de människor som har fått nog av inskränkthet och fundamentalism. Vi gör det för kvinnorna, HBT-personerna och barnen i förorten som har rätt till en vardag utan trakasserier. Vi gör det för att motverka intolerans, rasism och islamofobi. Vi gör det för att vi vet att det öppna samhället är det för bästa samhället för oss alla att leva i."

Läs hela hennes debattartikel här.

Sent skall syndaren vakna. Varför har det tagit så lång tid för henne att komma till denna insikt? Den som tagit upp problemen med politisk islamism; med hot, våld och mord av kvinnor och muslimska hbt-personer har genast fått rasiststämpeln inpräntat i pannan,  inte sällan av personer från Carina Häggs parti och vänster därom.

Är det  konflikträdsla? Är det idén om att alla samhälleliga problem måste lösas i samförstånd? Har vi blivit så toleranta att vi inte vågar säga ifrån längre?

Jag hoppas verkligen att hon menar allvar; att hennes utspel inte bara är en omvändning under galgen.

Jag hoppas också, att hon försöker påverka sina partikamrater i Broderskapsrörelsen. När de muslimska socialdemokraterna skrev sitt politiska manifest, utelämnades explicit stycket om, att man skall arbeta för alla människors lika värde oavsett sexuell läggning, som finns hos de kristna socialdemokraterna

Läs mer om detta i Heldts HBT-nyheters utmärkta inlägg Socialdemokratiska Broderskapsrörelsen beter sig fegt och skamligt om muslimsk homofientlighet  här.

I min värld är det skillnad mellan att vara islamofob och att kritisera avarterna inom islam, vilka i 9 fall av 10 drabbar muslimer.

Precis som jag har rätt att kritisera katolska kyrkan och påven för sin, enligt min mening, medeltida syn på kvinnor, sexualitet, preventivmedel och aborter, måste jag ha rätt att kritisera företeelser inom islam.

Det gör mig varken till hatare av katoliker eller till islamofob. För mig är detta så självklart att det känns fånigt att behöva skriva det.

I min värld har alla människor lika värde och skall respekteras oavsett ras, religion, politisk uppfattning eller sexuell läggning. För mig är dessa krav orubbliga.

Jag ställer mig bakom Carina Häggs artikel och hoppas att den bidrar till en mer sansad debatt, där vi lägger bort anklagelser och rasiststämplar, och där alla ärligt bidrar till en lösning av problemen.

Att enbart anklaga SÄPO och den borgerliga regeringen duger dock inte. Samtliga partier har försummat att ta itu med frågorna. De har därmed bidragit till Sverigedemokraternas framväxt, som nu förnöjsamt tror sig kunna  peka finger och säga "vad var det vi sa?" Ge dom inte den glädjen!