Göteborg International Film Festival 2011
Alfredo Strössner styrde Paraguay med järnhand oavbrutet i 35 år, från 1954 till 1989 - som om landet var hans privata egendom. Till sin hjälp hade han en korrumperad statsapparat och en hemlig polis i bästa STASI- och Gestapoanda. Säkerhetstjänsten visste allt om alla - eller, som en av deltagarna i dokumentären 108 Cuchillo de Palo uttryckte det: "De kände till varje andetag du tog."
1980 började Strössners regim jaga homosexuella. Under nattliga räder tillfångatogs män utan urskillning, de utsattes för fysisk tortyr med inslag av elchocker.
I huvudstaden Asuncion sattes en lista ihop med 108 kända homosexuella. Deras namn och identitet med tillhörande adress, yrke och arbetsplats hängdes upp överallt: på anslagstavlor i affärer, banker och postkontor. På så vis ville man varna allmänheten för dessa, som man sade, farliga individer.
Det var allmänt känt att Gustavo Strössner, en av diktatorns söner, var homosexuell och förde ett vidlyftigt leverne. Före upprättandet av listan 108 skedde ett brutalt mord på en ung man, och det ryktades om att Gustavo skulle ha varit inblandat, samt att hetsjakten på homosexuella män skulle vara en skenmanöver från regimen, för att avleda uppmärksamheten från den eventuellt blivande efterträdaren till presidenten. Numret 108 blev synonymt med homosexualitet i Paraguay, och man använder siffran än idag när man talar om homosexuella.
Filmens regissör Renate Costa försöker ta reda på vad som hänt hennes farbror Rodolfo, som hittades död naken i sitt hem på ett oförklarligt sätt. Hennes far och alla hennes farbröder utom Rodolfo var smeder. Hans liv och död har varit ett tabu inom familjen, det talades inte om honom.
Genom samtal med sin far, släktingar, grannar, etc tecknar Renate Costa ett porträtt av en man som gick sin egen väg i livet, men ändå valde att bo kvar endast några meter från sin familj. Genom ett enträget detektivarbete får hon reda på att hennes farbror levde ett dubbelliv med ett alias, och var dansare samt instruktör på en dansskola.
Han blev ofta, som så många andra internerad av polisen enbart på grund av sin sexualitet, misshandlad, torterad - och hamnade så småningom på lista 108.
En gripande berättelse och en påminnelse om, att vi aldrig kan ta lika rättigheter för alla människor för givet.
Regi: Renate Costa, Spanien, 2010
Betyg: 3 mölndalskråkor
Måndagen den 28 juni 2010 samlades 300 människor på Plaza de la Democracia i Asuncion för att fira Paraguays första PRIDE-festival, och för att hylla minnet av offren för lista 108. Festivalen anordnas av organisationen SOMOSGAY och får stöd av såväl nationella och kommunala förvaltningar och organisationer.
När jag flyttade till Sverige 1978 hade Socialstyrelsen precis strukit homosexualitet som sjukdomsbegrepp. I mitt arbete som mentalskötare på olika sjukhus har jag läst äldre patientjournaler, där det förutom idiot även stått homosexuell i sjukdiagnosen.
Vi behöver påminnas om den tiden ibland, och framförallt berätta för dagens ungdomar.
- Våra mänskliga fri- och rättigheter i Sverige och andra länder har uppnåtts genom år av idog kamp, och många är de som fått sätta livet till, som de på lista 108 i Paraguay till exempel.
Alla mina inlägg och filmrecensioner från årets filmfestival finns samlade här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar