Vid varje filmfestival brukar jag se en animerad film. I år blev det tjeckiska Alois Nebel, som för oss tillbaka till en svart(vit) tid i slutet av 1980-talet i Tjeckoslovakien. Berlinmuren faller, kommunismen bryter samman och de sovjetiska soldaterna åker hem.
Här möter vi Alois Nebel, en mycket ensam och hunsad stins på gränsen till Östtyskland. Som ett resultat av ett politiskt klimat som belönar intrigmakare, angivare och uppåtsträvare, förlorar Alois både jobbet och fotfästet i tillvaron.
Utåt visar han inga känslor, men han härbärgerar ett livslångt krigstrauma, sedan han blev övergiven som barn på just sin järnvägsstation, då hans tyska mamma tillsammans med alla andra tyskar deporterades till Tyskland efter kriget.
Efternamnet Nebel betyder dimma på tyska, men läser man det baklänges blir det Leben, det tyska ordet för liv. Det finns symbolik i detta, vilket filmens regissör, som var närvarande vid visningen, påpekade.
En påminnelse om de historiska skeenden under andra världskriget, och om den gemensamma tyska och tjeckiska historien och kulturen. Tjeckiens berömdaste författare Franz Kafka tillhörde den tyska minoriteten i Prag och skrev alla sina böcker på tyska. Det är det inte många som känner till idag.
Tillbaks till filmen: Den är en rotoscope-animation (teckningar över live-material), bra musik - klart sevärt!
Regi: Tomás Lunák, Tyskland/Tjeckien, 2011
Betyg: 4 mölndalskråkor
Alla mina inlägg och filmrecensioner från årets filmfestival
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar