Kalla mig för Christian!

Månadens krönika, publicerat i Mölndals-Posten 2012-02-08 

Kalla mig för Christian!

"Är ni nöjd så här?" frågar den vänliga tjejen i 18-årsåldern. Jag stirrar häpen på hennes tandställning och svarar "Va?". "Önskar ni någonting mer?", fortsätter hon. 

Jag befann mig på en hamburgerbar och hade precis gjort klart min beställning. Turligt nog fann jag mig snabbt och hejdade mig precis innan jag skulle se mig över axeln och svara: "Ser du någon mer här? Jag är ensam och det är bara jag som ska äta". 

Inte var det hennes fel att hon "niade" gästerna. Hon har säkert fått gå en introduktionskurs och lärt sig den nya ni-reformen, som svenska företag håller på att införa bakvägen.  

Idag skall jag utnyttja min krönikespalt till att gnälla om något, som kanske en och annan läsare uppfattar som ett i-landsproblem. Som krönikör slipper jag ju att skriva insändare eller vända mig till "Ring P1". Jag har hela 2500 tecken till förfogande att använda som klagomur. 

Varför utsätts vi allt oftare för detta "niande" i Sverige? Vem har bestämt det? I december förra året deltog jag i guidandet av hundratals tyska resesäljare på besök i Göteborg. Vid en välkomstceremoni på Börsen fick de med sig, "att här säger man hej, och alla säger "du" till varandra". 

Detta har jag under mina snart 35 år i Sverige talat om för alla mina utländska gäster, som undantagslöst varit imponerade över detta. Du-reformen är, jämte allemansrätten, unik i världen och det har jag alltid varit stolt över.  

Googlar man på "du-reformen" får man snabbt reda på, att det var dåvarande chefen för medicinalstyrelsen, Bror Rexed, som 1967 i sitt välkomsttal till personalen meddelade, att han tänkte säga du till alla, vilket gav fart åt det nya bruket. "Kalla mig för Bror", uppmanade han. Det betraktades som en reform i demokratisk riktning. Tidigare ansågs det oartigt att tilltala en överordnad, speciellt någon som man inte kände, med annat än titel. En underordnad tilltalades med ni eller han/hon alternativt personens namn.  

Jag har på sistone blivit niad i butiker och på restauranger. Till och med på en av mina stamkrogar på Avenyn niades jag nyligen av en ung personal.  

Skall man nödvändigtvis envisas med att nia, tycker jag att man åtminstone borde göra det ordentligt. För en tid sedan anmälde jag mig till ett seminarium och jag fick följande svarsmejl: "Hej Christian. Ni är varmt välkommen". Borde de inte ha skrivit både för- och efternamn eller åtminstone "Herr Schickhardt", när de nödvändigtvis måste tilltala mig som en fransman eller tysk? 

Vad tycker DU? Har DU råkat ut för samma sak? Hör gärna av DIG med DINA synpunkter, men tänk på tilltalet, HÖRRUDU!

Vill du läsa fler krönikor och andra alster ur Mölndals-Posten hittar du dom här!