Don Christos värld: Hem till Kvarnbyn - nyårsrevy med skrattgaranti!

onsdag 18 januari 2012

Hem till Kvarnbyn - nyårsrevy med skrattgaranti!

I fredags, på trettondagen, bevakade jag som frilansare årets premiär av Mölndalsrevyn.

Här är min recension och mina bilder, publicerat i Mölndals-Posten 2012-01-11

Hem till Kvarnbyn - årets revy en fullträff!

"Det är tid att stå upp för en värld som är fri, där människan är människans mått" - det är refrängen i Göran Ljungkvists frihetssång, skriven med anledning av terrordåden i Oslo och Utöya den 22 juli i fjol.

Numret är ett av de allvarligare inslagen i årets Mölndalsrevy "Hem till Kvarnbyn", som hade premiär på Teaterhuset på trettondagen. Kent Vickell och Karin Mickelbo framför stycket så mäktigt och intensivt att nackhåren reser sig.

Ramberättelsen till årets revy är skriven av Håkan Johnsson - en småputtrig historia med ett minst sagt udda och särpräglat persongalleri. Här finns "den vandrande surdegen" Herr Haglund, som alltid lyckas bli upprörd över något, och som tycker att "Ring P1" är det enda programmet värt att lyssna på - suveränt spelat av revyveteranen Conny Källström.

Rutinerade Karin Mickelbo och Ulla-Karin Olsén spelar tjötgummorna Ida och Ada i bästa buskisstil. Nytillskotten från Småland, Gunnar Carlström och Sandra Andersson, är suveräna som det unga föräldrarparet som aldrig tycks få livspusslet att gå ihop, ständigt talande förbi varandra. Tankarna för ibland till slapstick och det kryllar av dråpligheter.

Sandra är för övrigt musikalartist, utbildad vid Balettakademien i Göteborg, och måste betraktas som årets fynd.

Även Kent Vickell är ny i ensemblen. Han spelar positivitetskonsulten Åke Sinclair, en tankspridd virrhjärna som aldrig verkar få ihop sin föreläsning om "mindfulness", som han skall hålla inför personalkonsulter på Scandic Hotel.

Scendebutanten Mathias Abrahamsson och revyräven Lena Gustafsson övertygar i sina roller som halvalkoholiserade hippiepensionärer.

-Lenas monolog "Tystnaden" i andra akten är förresten outstanding. Man hade kunnat höra en knappnål falla!

Även i år är det många som får sina fiskar varma. Kungen och Håkan Juholt är ju nästan självskrivna. Den senare har ju holt på med att leverera den ena grodan efter den andra det gångna året, och här rockar han loss till "Johnny B Good", iförd dumstrut.

I numret "Ärkestam" får vi oss till livs en lektion i historia. Inte visste jag, att det var de Nya Moderaterna som uppfunnit såväl demokratin i det antika Grekland som franska revolutionen?

Ulla-Karin Olséns tolkning av fru Olsson på rymmen från Carema med sin rullator, är oförglömlig och en av de bästa akterna i årets revy.

Madonnas "Ray of light" bildar bakgrunden till den arabiska våren, med burkaklädd doakör. Hela ensemblen får utlopp för sin sång- och dansglädje till Mikis Theodorakis´ underbara musik i sketchen om Grekland.

Producenten Christina Dawson kan sträcka på sig lite extra i år. Att engagera Guje Palm-Ahlsell från Göteborgs stadsteater som regissör var ett lyckokast. Får man hoppas att det är början på en tradition?

Årets föreställning är överlag mycket jämn. Här finns inga transportsträckor. Tempot är rappt, texterna blandar skämt och allvar - precis som det skall vara i en lyckad revy.