Idag antog Libanons parlament en ny lag, som ger de cirka 400.000 palestinska flyktingarna i landet fullständiga arbetstillstånd. I decennier har palestinierna i de libanesiska flyktinglägren bara fått lov att försörja sig genom enkla och okvalificerade arbeten. Arbeten som kräver utbildning har varit förbehållna libanesiska medborgare.
Situationen i flyktinglägren, som Shatila till exempel, är svår. Man bor och lever trångt, där finns inte el dygnet runt, och knappt någon kanalisation. När det regnar i Shatila, står samtliga gator i lägret under vatten. Just nu byggs det dock ett kanalisationssystem med hjälp av tyska utvecklingspengar.
Jämfört med Syrien, där palestinierna behandlas mera jämbördigt med övriga befolkningen (de har dock ej medborgarskap!), har man i Libanon alltid varit rädd för att förbättra deras levnadssituation. Man befarar, att de annars skulle välja att stanna i landet för gott. Det parlamentariska systemet i Libanon är strikt proportionellt indelat mellan kristna, sunniter och shiiter. Skulle de 400.000 palestinierna, som i huvudsak är sunniter, få ökade rättigheter, skulle det rubba maktbalansen i parlamentet, anser man.
Man kan säga, att palestinierna är en bricka i ett politiskt maktspel. Sedan 2005 har de haft tillstånd att utöva ett 70-tal yrken, främst inom hantverk och taxiverksamhet. De får dock inte lov att starta egna företag eller köpa mark, för att bygga hus. På så sätt har man så gott som tvingat dem att stanna kvar i flyktinglägren.
DW-World har idag en intressant artikel om detta på engelska, klicka här om du vill läsa den.
Efter att ha läst artikeln idag, kom jag att tänka på en israelisk, animerad film jag såg för två år sedan, på Göteborg International Film Festival. Den heter "Waltz With Bashir", och handlar om kriget mellan Israel och Libanon, och om massakrerna i flyktinglägren Sabra och Shatila, som utfördes av den kristna libanesiska falangistmilisen. De israeliska trupperna, som hade omringat lägren, lyfte dock inte ett finger för att förhindra dödandet av hundratals civila. Strax före massakrerna hade falangistledaren Bashir Gemayel dödats i ett bombattentat, precis innan han skulle tillträda som president; och palestinierna fick skulden för det. Vem som var ansvarig för attentatet har dock aldrig klarlagts.
Det är en stark film med en fruktansvärt brutal och realistisk avslutning, då animationen byts ut mot dokumentära bilder. Biografen Draken var fullsatt till sista plats, och publiken satt kvar knäpptyst ända tills sista texten hade rullat klart; man hade kunnat höra en knappnål falla. Det var starkt, jag tänker tillbaka på det ibland. Försök att hyra filmen på DVD!
Klicka här för artikel ur Dagen (Palestinier får arbetsrätt i Libanon)
Klicka här om du vill läsa en filmrecension ur Svenska Dagbladet
Klicka här för Waltz With Bashir på IMDb
Här kan Du se hela filmen, uppdelad i två delar:
Del 1
Del 2
SÅsom varande ägare av en flygskärm av israeliskt fabrikat, APCO, av modellen Sabra har jag alltid känt ett vist obehag varje gång jag sprider ut densamma. Må vara att Israel är en av de få demokratierna på levanten, Sabra och Shatila är två mörka fläckar i deras historia. Såsom Buchenwald och Dachau föralltid kommer att vara i tyskarnas historia. Den stora skillnaden är dock att att de flesta nu levande tyskar är smärtsamt medvetna om detta mörka kapitel i historiebokenn
SvaraRaderaHär kan ni se filmen:
SvaraRaderaDel 1
http://www.ustream.tv/recorded/2495651
Del 2
http://www.ustream.tv/recorded/2495730