I bergen runt Hebron på Västbanken, i den av Israel kontrollerade så kallade "Area C", finns 15 solvärmeanläggningar som förser hundratals palestinier med el. Anläggningarna har planerats och byggts med finansiellt stöd från Tyskland. Solpaneler och vindsnurror ger förnyelsebar energi åt 1.500 palestinier i sammanlagt 16 byar. Nu hotar den israeliska regeringen att riva solcellsanläggningarna, orsak: det saknas bygglov.
Man kan ju lätt få missstanken att detta är ett svar på Tysklands kritik mot hur palestinierna behandlas på de ockuperade områdena. Kritiken framfördes nyligen när Tysklands utrikesminister Guido Westerwelle var på statsbesök i Israel. Att stänga av strömmen och strypa energitillförseln kan också var ett sätt att fördriva palestinierna från marken, för att lösgöra den för fler judiska bosättningar. Den palestinska myndigheten har ingen kontroll över "Area C", utan den kontrolleras helt av Israel.
Läs mer om detta på engelska:
The Guardian:Palestinians prepare to lose the solar panels that provide a lifeline. Israel is planning to demolish 'illegal' solar panels that are the only source of electricity for Palestinians in West Bank villages...
Haaretz: Israel demolishes West Bank villages as Jewish outposts remains untouched. Israel's eagerness to demolish renewable energy installations in a West Bank village is seen as an ugly riposte to the European Union...
Vid söndagens delstatsval i Saarland äntrade Piratpartiet, efter Berlin ännu ett av Tysklands 16 delstatsparlament. Härmed har de bevisat att partiet inte enbart är ett storstadsfenomen som många av dess belackare hävdat.
Att från noll kamma hem drygt 7 % av rösterna måste betraktas som en bragd för ett parti som knappt hann snickra ihop ett program till detta nyval. Frågan är om inte Piratpartiet nu tagit över De Grönas roll som anti-etablissemangs-rörelse.
Saarland har sedan 2009 regerats av den så kallade Jamaicakoalitionen, bestående av CDU (svart), FDP (gult) och de gröna (grönt).
Nyvalet orsakades bl. a. av inre stridigheter inom liberala FDP och politiska motsättningar mellan dem och de övriga partierna inom koalitionen. Detta straffade väljarna direkt.
I söndagens val åkte liberala FDP ut ur delstatsparlamentet med buller och bång. Med 1,2% av rösterna är partiet nu lika starkt (eller svagt) som högerextrema NPD (Nationaldemokraterna).
Valvakan blev en nagelbitare för miljöpartiet De Gröna. I Saarland är småpartispärren 5%, och partiet klarade denna med nöd och näppe, närmare bestämt med 185 röster.
Redan före valet hade de två stora folkrörelsepartierna CDU (kristdemokrater) och SPD (socialdemokrater) deklarerat, att de planerar att regera tillsammans i en så kallad "stor koalition". SPD skulle rent teoretiskt kunna samregera med vänsterpartiet Die Linke, som för västtyska förhållanden har stort stöd i Saar. Detta är partiledaren Oskar Lafontaines förtjänst, i SPD:s ögon en populist och "förrädare" som man inte ens vill ta i med tång.
Anledningen är denna: Från 1985 till 1998 var han ministerpresident i delstaten Saarland . Han var socialdemokraternas kanslerkandidat i 1990års val till Riksdagen och från 1995 till 1999 deras partiordförande. Efter 1998 års riksdagsval blev han Tysklands finansminister.
År 1999 avsade han sig alla politiska befattningar och steg fram som kritiker av Gerhard Schröders röd-gröna regeringspolitik, drog sig tillbaka till Saarbrücken och bildade ett eget vänsterparti, som sedermera slogs ihop med PDS, som var de politiska efterträdarna till före detta DDR:s socialistiska enhetsparti (SED)
Tyska delstatsval har sin utgångspunkt i delstaternas olika förhållanden: politiskt, kulturellt och religiöst. Det är delstatspolitiken som står i centrum, och enskilda politikers karisma och "folklighet" spelar ofta en avgörande roll. Samtidigt kan man dock inte bortse från att varje val också ger en fingervisning om det politiska läget på riksplanet.
Angela Merkels koalitionspartner, liberala FDP ligger i opinionsundersökningar just nu på 2 % i hela riket. I fjol åkte partiet ur delstatsparlamentet i Berlin, och nu i Saarland. I maj är det val i Schleswig-Holstein och Nordrhein-Westfalen, Tysklands folkrikaste delstat med 17 miljoner invånare.
Betänk att FDP i senaste riksdagsvalet fick dryga 15 %, och du inser vilken katastrofal situation partiet befinner sig i. Nästa år stundar riksdagsval, och som det ser ut nu får Merkel söka sig en ny koalitionspartner. Kanske en stor koalition med SPD? Det har fungerat förut.
Så här röstade Saarländarna igår:
CDU (kristdemokrater) 35,2 % (+0,7)
SPD (socialdemokraterna) 30,6 % (+6,1)
DIE LINKE (vänsterpartiet) 16,1 % (-5,2)
PIRATEN (piratpartiet) 7, 4 % (+7,4)
GRÛNE (miljöpartiet) 5,0 % (-0,9)
FDP (folkpartiet) 1,2 % (-8,0)
NPD (nationaldemokraterna) 1,2 % (-0,3)
Övriga 3,3 %
Lite Saarlandkuriosa:
Efter trettioåriga kriget och det Pfalziska tronföljdskriget var vid slutet av 1600-talet stora områden i Saarland så gott som folktomma. Befolkningen hade decimerats med 80 %. Därefter följde invandring av valloner, österrikare från trakterna kring Salzburg samt franska hugenotter.
Efter tysk-franska kriget 1870/71 följde en befolkningsexplosion. Befolkningen fyrfaldigades tack vare industrialiseringen. De saarländska stålbaronerna och den preussiska gruvförvaltningen möjliggjorde för sina arbetare att förvärva mark till egnahemsbyggen, med hjälp av förmånliga lån. Än idag är Saarland den delstaten i Tyskland som procentuellt sett har störst andel egnahemsbebyggelse.
Visste du att Saarland efter Andra Världskriget och fram till återförenandet med Västtyskland 1957 hade ett eget fotbollslandslag och en egen Olympiatrupp?
Det var under åren efter andra världskriget då området varken tillhörde Frankrike eller Tyskland som landslaget fanns. Man mötte oftast B-landslag under de 19 landskamper man hann spela 1950–1956. De största händelserna var VM-kvalmatcherna mot Västtyskland 1953 och 1954. I samband med att Saarland blev en tysk delstat blev Saarlands fotbollsförbund en del av Tysklands fotbollsförbund Deutscher Fussball-Bund.
Organisatörerna vid en idrottstävling i Kuwait måste ha blivit överrumplade när vinnaren visade sig vara från Kazakhstan, och man upptäckte att man saknade landets nationalhymn. Man snabbgooglade och trodde sig ha hittat Kazakhstans nationalsång.
Det visade sig vara ett misstag: Istället spelade man en parodi av nationalsången med Sacha Baron Cohen ur filmen Borat.
Delar av texten:
"Kazakhstan’s prostitutes cleanest in the region. Except of course Turkmenistan’s"
"Kazakhstan friend of all except Uzbekistan. They very nosey people with bone in their brain."
Se hur bra hon håller masken:
Kuwait event plays Borat obscene parody as Kazakhstan national anthem:
Igår såg jag förhandsvisningen av trefaldigt oscarsnominerade filmen Albert Nobbs, baserad på romanen "The Singular Life of Albert Nobbs" av George Moore. En träffsäker skildring av 1800-talet klassamhälle på Irland.
Glenn Close spelar butlern Albert Nobbs på ett överklasshotell i Dublin. Varken hotellägaren, de anställda eller gästerna vet om att Albert egentligen är en kvinna. Hon är formidabel i rolltolkningen, med ett minimalistiskt minspel av sällan skådad klass.
Utan att avslöja för mycket av handlingen, får vi en genuin inblick i den dubbelmoral som var förhärskande på den tiden, inte minst vad gäller sexualiteten. Att kalla filmen för transgender vore dock för klyschigt.
Janet McTeer alias Hubert Page
Nämnas bör också Janet McTeer, som oscarsnominerats för bästa kvinnliga biroll, som Hubert Page. Ett mycket fint spel.
Månadens krönika publicerat i Mölndals-Posten 2012-03-14
Mormor och morfar hade levt ihop hela sina liv. Efter morfars död blev mormor senildement, och hon förde tillsammans med sina söner en mångårig kamp för en plats på ett äldreboende.
Mormor hade oturen att bo i fel stadsdel i Göteborg, med tjänstemän som motarbetade alla försök för att ge hennes liv ett värdigt slut.
Flera gånger hittades hon utomhus, efter att ha lämnat sin lägenhet i förvirrat tillstånd. Det krävdes ett otal timmar på akuten, sjukhusvistelser med handleds- och höftoperationer, pappersexercis med stadsdelsnämnden och överklaganden hos länsrätt, för att mormor till slut skulle få en plats på ett boende.
Tyvärr kunde hon bara njuta av detta i några veckor innan hon gick bort. De övriga boende där var alla i mycket dåligt skick, vilket tyder på att också de måste ha haft långa vägar att gå till detta dödens väntrum.
För ett par månader sedan skrev jag en krönika om min första praktik som skötare på ett sjukhus i Göteborg på 1980-talet, där personalen hade satt i system att stänga av patienternas larm för att kunna sitta och fika ifred flera timmar om dagen. Personalen på den avdelningen var absolut av den typen som hade arbetat där för länge. Men det finns motsatser.
På Eklanda äldreboende arbetar chefer och personal med nya sätt att möta de demenssjuka, skapa menningsfullhet i deras liv och göra saker tillsammans med dem. Bland annat genom torsdagskaféet i 50-tals miljö, där några anställda dukar med linnedukar, gammaldags serviser och tar på sig tidsenliga kläder. Man försöker även att få de anhöriga engagerade i teamet kring de boende.
Äldreboendet har till och med en egen blogg där man kan följa verksamheten. Där får man reda på att de boende nyligen hade nöjet att avnjuta en ölprovning, och självklart var Mölndalsölet Dugges representerat. De boende hade betalat en liten slant för att vara med och provsmaka och njuta av lite plockmat.
Afternoon tea med färskbakade scones och vinprovning lär vara återkommande inslag, och jag slås av engagemanget hos personalen. Cheferna är flitiga med att söka stimulansmedel och projektpengar för att utveckla och bevara kvaliteten på boendet.
Den senaste debatten om äldrevården har mest handlat om procent och pengar, och visst - det krävs ekonomiska resurser för att driva en bra verksamhet. Minst lika viltigt är dock kunskaper i demensvård och en engagerad personal. Finns inte yrkesstolthet, omsorg och empati för de demenssjuka hjälper inte alla pengar i världen.
Jag ställer mig gärna i kö till Eklanda äldreboende när det är dags.
Jag spinner vidare idag på gårdagens inlägg Tyskland är fantastiskt. I augusti kommer jag att för första gången sedan 1990 besöka Berlin. Då fanns fortfarande DDR och muren stod kvar.
Berlin har alltid haft en plats i mitt hjärta, trots att staden iblanad kan vara grå och kall och ogästvänlig i all sin betong och råhet.
Huvudstadsdialekten är omisskännlig och kallas för Berliner Schnauze, ungefär Berliner käft.
Den uppfattas i allmänhet som rå men hjärtlig, men det finns det många olika åsikter om - som så ofta när det det gäller huvudstäders dialekter jämfört med resten av landet.
Så är det i Norge, i England, ja - även Sverige har ju sitt fjollträsk.
Berlins borgmästare Klaus Wowereit (t.h.) med sin man Joerg Kubicki
Under min uppväxttid styrdes Väst-Berlin av den Allierade Kommendaturen, Berlinborna var alltså inte tyska medborgare. Detta hade till följd att många västtyska ungdomar som ville slippa militärtjänsten, bosatte sig och skrev sig i Västberlin - vilket bidrog till att staden fick sin alternativa prägel med många konstnärer och musiker.
Jag lekte med tanken att flytta dit många gånger, minns jag - men så blev det Sverige istället.
För en vecka sedan introducerades Spotify i Tyskland.
Fånga Berlinkänslan på Spotifymed bl.a. David Bowie, U2, Ebba Grön, Trettioåriga Kriget, Einstürzende Neubauten, Marlene Dietrich och Lou Reed.
Potsdamer Platz var under delningen ett ingenmansland bestående av minfält omgärdad av två murar som delade hela staden. Hundratals människor på flykt från öst till väst blev kallblodigt mördade av NVA, DDR:s nationella folkarmé.
Idag ser Potsdamer Platz och resten av detta ingenmansland helt annorlunda ut, vilket du kan se i detta korta resereportage på Deutsche Welle:
Tyskarna sopar inte sina historiska felsteg under mattan - det hedrar dom, tycker jag. Följ med på en liten rundtur tillsammans med Diana Miller från Dallas, Texas och hennes finska väninna.
På 2,2 kilometer kommer det att serveras 2.000 ölsorter från 300 bryggerier från 86 länder.
Musikunderhållning från 18 olika scener.
Dessutom försöker man bryta sitt Guinnessrekord från förra året med världens längsta Biergarten.
Augusti i Berlin brukar vara het, mellan 30 och 38 grader. Då är det gott att sätta sig i en skuggig Biergarten och svalka sig med några kalla. Hänger du med?
Berlin, ditt ansikte har fräknar - ny version av Hildegard Knefs kända sång:
Det har snart gått 35 år sedan jag lämnade mitt gamla hemland och flyttade till Sverige. Jag har alltid haft en slags hatkärlek till Tyskland, ett land som orsakat mänskligheten så mycket lidande.
Det gick till och med så långt att jag under många år rent utav förnekade att jag var tyskfödd. Jag var så evinnerligt trött på att alltid sitta på de anklagades bänk och stå till svars för något jag inte kände mig ansvarig för.
Eftersom jag inte har någon tysk brytning, lyckades jag ofta med det, ty nämnde jag någon gång att jag växt upp i Tyskland, kom alltid frågor om krig och förintelse som ett brev på posten.
Det är först på senare år, närmare bestämt sedan murens och kommunismens fall, som jag kunnat förlika mig med Tyskland. Avgörande för mig var fotbolls-VM 2006, då jag under en månad med interrailkort reste genom landet. Då kunde jag för första gången resa till de östra delarna, utan att först ha tvingats söka tillstånd, och med STASI-folk i hälarna som övervakade allt man gjorde.
Tyska flaggor hängde överallt, bilarna körde omkring med svart-röd-gyllene vimplar, och för första gången upptäckte jag, att det bara handlade om glädje. Borta var de nationalistiska undertonerna, borta var vi-är-bäst-mentaliteten som jag så ofta upplevde i det gamla Tyskland.
Jag kände mig faktiskt lite stolt över, att mitt gamla hemland lyckats skapa en demokrati som aldrig tidigare skådats på tysk mark,
Igår valdes Tysklands nya president för nästa femårsperiod, och för första gången i förbundsrepublikens historia blev det en president utan bindningar till något politiskt parti.
Joachim Gauck är evangelisk pastor, uppvuxen i DDR och tillhörde där medborgarrättsrörelsen som kämpade mot kommunismens förtryck. Partiets långa armar lyckades aldrig nå in till kyrkorna, som fungerade som fristad för landets oppositionella.
I Tyskland väljs inte presidenten av folket, som i de flesta andra länder, utan av de 620 ledamöterna i parlamentets underhus, förbundsdagen, och de lika många ledamöterna från Tysklands 16 delstater.
Joachim Gauck efterträder kristdemokraten Christian Wulff, som tvingades avgå som president för en månad sedan efter anklagelser om maktmissbruk.
Det var endast f d kommmunisterna, DIE LINKE, som röstade emot Gauck, men över 100 ledamöter avstod från att rösta. Här går meningarna isär, men många tror att det rör sig om försmådda katoliker från bayerska CSU. (Omröstningen är hemlig).
Tvärtemot Sverige har det fortfarande betydelse om du är protestant eller katolik i Tyskland. Förr på 70- och 80-talet var det så, att var du inte medlem i katolska kyrkan, hade du ingen chans att få ett statligt eller kommunalt jobb i Bayern eller någon av de andra katolska delstaterna söder om Rhen.
Detta har dock luckrats upp, och därför är det unikt att Tyskland idag har en protestant såväl som president som förbundskansler - där kanslern dessutom är kvinna och prästdotter från ex-DDR - fysikprofessor och talar flytande ryska.
(Ryska var första andraspråket i Östtyskland, före engelska).
Denna mulna lördag ägnade jag åter igen åt några timmar verklighetsflykt på Cinemateket, detta klassiska filmers Mekka.
Hal Ashbys film Harold And Maude från 1971 är en av mina absoluta favoritfilmer från mina tonårs 70-tal. Den gjorde djupt intryck på mig då, och jag har sett den flera gånger, fast aldrig i originalversion förrän idag. Som bekant dubbar tyskarna alla filmer, och det var ju där jag växte upp.
Filmen handlar om en ovanlig vänskaps-/kärlekshistoria mellan en ung pojke och en äldre dam som snart skall fylla 80 år. Harold är en överklasspojke som revolterar mot sin bigotta mor genom att begå en serie låtsassjälvmord, mycket illusoriskt iscensatta. Hans enda nöje är begravningar, och det är vid en sådan högtid som han lär känna Maude.
Maude är en mycket egocentrisk dam. Hennes tatuering på ena underarmen avslöjar dock att hennes liv inte alltid har varit en dans på rosor, uppvuxen i Wien på 1930-talet. Maude har utvecklat ett sinne för livsnjutning med hjälp av konsten och musiken, men tycker att "nu får det vara nog". Hon bestämmer sig för att begå självmord på sin 80-årsdag.
Innan dess hinner dock förhållandet mellan dessa udda människor utveckla sig till mer än vänskap. De gifter sig på dagen Maude fyller 80 år.
En film med svart och absurd humor, som också speglar det amerikanska samhället på ett satiriskt sätt, men alltid med glimten i ögat. Cat Stevens underbara sånger binder samman filmens scener.
Det är så himla roligt att lämna en biografvisning med ett stort leende på läpparna.
Steven Pinker är en känd kanadensisk-amerikansk psykologiprofessor vid Harvard University.
Han är känd både för sin forskning kring språket och medvetandet och för sina populärvetenskapliga böcker, som ofta har en koppling till evolutionär psykologi.
"Hans senaste bok är bland det mest spännande jag har läst, dessutom med en uppfriskande, överraskande tes som nästan ingen tror på.
När vi dagligen hör talas om grymma våldsbrott, oupphörliga krig och hänsynslösa terrordåd är det lätt att tro att världen aldrig har varit våldsammare. Enligt Pinker är det tvärtom. Baserat på en enorm mängd forskning redogör han på 800 sidor för att risken att utsättas för mord och krig är mindre än någonsin. Världen har aldrig varit fredligare. Det är bara det att vi har ett kort minne.
Visste du att tidernas blodigaste konflikt troligen var ett åttaårigt inbördeskrig i Kina på 700-talet, som dödade runt en sjättedel av världens dåvarande befolkning? Mongolernas invasioner på 1200-talet skördade 40 miljoner offer. Under 30-åriga kriget 1618–1648, där Sverige deltog, strök en tredjedel av Tysklands befolkning med.
Vi har en romantisk bild av det förflutna, men Pinker visar att nästan alla kulturer ägnade sig åt erövringskrig och slaveri, brände häxor och offrade barn till gudarna. Männen kunde utsätta sina hustrur för vilka övergrepp som helst. Innan människan blev bofast var vi än våldsammare.
Människor i vanliga jägar/samlar-grupper dog av våld i en frekvens som motsvarar 1900-talets världskrig."
Svenskarnas härjningar i Tyskland under 30-åriga kriget har satt sina spår i det tyska språket. Än idag säger man "schwedische Gardinen" (svenska gardiner) när man talar om fängelser.
"Er wurde verurteilt und kam fur zwei Jahre hinter schwedische Gardinen" = "Han blev dömd och hamnade bakom svenska gardiner för två år." Schwedentrunk (Sverigedryck) är allt annat än någon god dryck. Med det menas helt enkelt urin, eftersom svenskarna tvingade sina fångar att dricka urin under tortyren.
Med detta spektakel firade man i fjol 375-årsdagen av slaget vid Wittstock i Sachsen. År 1636 besegrade 16.000 svenska soldater den 22.000 man starka kejserliga armén i en blodig strid. Resultatet blev att kriget förlängdes med ytterligare 12 år.
När jag åker buss eller spårvagn brukar jag skydda jag mina öron från allt telefonpladder runt omkring mig genom att lyssna på musik eller radio via min telefons hörlurar.
Ibland händer det att jag då får ett uppslag till ett blogginlägg. Så också idag: ett 3 minuter långt inslag i P1:s Mitt i musiken om en kör för hemlösa i Berlin räckte för att jag skulle bli nyfiken.
Kören heter Der Straßenchor (gatukören) och har funnits sedan några år. Körledaren och initiativtagaren Stefan Schmidt begav sig till Bahnhof Zoo och liknande platser där hemlösa, knarkare och alkoholister brukar samlas, för att leta efter lämpliga körmedlemmar.
Även gatuprostituerade sjunger i kören, några har fått nytt hopp, en del har fått jobb och andra en bostad.
Efter ett års träning och övningar var det den 25 januari i år dags för premiären av självaste Carmina Burana på inte mindre än Berlinfilharmonins kammarmusiksal på Herbert-von Karajan-Strasse 1.
Kören består av totalt 47 stycken socialt svaga och utstötta. De träffas och övar en gång i veckan. Skillnaden med andra körer är att alla inte kan läsa noter, så mycket får läras och tränas in enskilt.
Tyska TV2, ZDF, har gjort ett reportage om kören. Första delen av fem hittar du här nedan. Jag blev väldigt berörd av filmen, och tycker det är ett fantastiskt projekt.
Initiativtagaren Stefan Schmidt förtjänar all respekt för sin medmänskliga insats.
Det skulle behövas fler sådana personer, som ser människan istället för enbart knarkaren eller horan.
Varje del är mellan sju och åtta minuter lång, och det talas tyska (ej textat)
Den franska presidentvalskampanjen börjar närma sig sitt slut. Ska Frankrikes president Nicolas Sarkozy kamma hem segern också i årets val?
Valdebatten i Frankrike är i full gång, den 22 april är det första omgången i presidentvalet. Och den senaste tiden har Sarkozys uttalanden handlat mycket om invandrare. Vissa menar att han fiskar i grumliga vatten och vill ta röster från den högerextrema Nationella fronten.
Sarkozys retorik blir allt mer främlingsfientlig. "Vi har för många invandrare" säger han, och hotar med att Frankrike kan komma att lämna Schengensamarbetet. Han vänder sig till de som drömmer om fornstora dar och de som förordar en nationalistisk och isolationistisk politik, tvärt emot hans tyska kollega och valhjälpare Angela Merkels politik.
Tysklands utrikesminister Guido Westerwelle gjorde idag följande uttalande med anledning av Sarkozys tal (jag citerar det på engelska):
"Retreating into national shells is the wrong path. It is not protecting borders within the European Union that will make Europe safer, but rather the protection of Europe's external frontiers."
Fortsätter Sarkozy att piska upp de främlingsfientliga stämningarna, kommer det snart åter att koka i de franska banlieus. Men det är inte bara invånarna där som lever i utanförskap i dagens Frankrike.
I den lilla sydfranska staden Sainte-Livrade-sur-Lot lever sedan 1956 tusentals vietnameser som tvingades fly norra Vietnam efter det stora franska nederlaget i Indochinakriget.
Fallskärmssoldater, änkor till franska officerare, deras barn och övriga familjemedlemmar som tvingades fly tillsammans med de retirerande franska soldaterna.
De levde i flyktingläger bestående av plåtskjul, och många av dom bor så än idag - utan rinnande vatten och med dass på gården.
Det är först på senare år som vissa av dessa flyktingar fått kommunal hjälp till att bygga riktiga bostäder - mer än femtio år efter flykten.
För Frankrikes del är det föga hedervärt, hur man behandlat vietnameserna som stått på landets sida, och på grund av det fått fly från sitt hemland för alltid..
Nedan ett reportage på engelska från Deutsche Welle om det glömda folket i Sainte-Livrade-sur-Lot:
Nedan ett inslag från EuroNews, från Sarkozys tal där han hotar att lämna Schengen:
Om Sarkozys presidentvalskampanj ur dagens Studio Ett: I studion Alice Petrén, sydeuropakorrespondent, Wilhelm Stiernstedt som jobbat i franskt företag ochMartin Ådahl, chef för den liberala och gröna tankesmedjan Fores - intressant inslag, tycker jag.
Först reagerar staden med chock, men efter ett tag tog stadens krogägare initiativ till en motståndsrörelse för att visa sin avsky mot nazister.
Initiativet "Keine Bedienung für Nazis" (Ingen betjäning för nazister) bildades, och spred sig snabbt över hela Bayern - och senare till övriga delstater.
Staden Kölns rådgivningsbyrå mot högerextremism har gett ut en broschyr till krogägare och innehavare av samlingslokaler som de kan ladda ner.
Anledningen är att många högerextremister hyr lokaler under falska namn eller en fejkad förening.
I broschyren ges råd hur man kan bete sig för att förhindra att nazister hyr privata lokaler för sina fester och sammankomster.
Rådgivningsbyrån har anställda som kan rycka ut och hjälpa enskilda krogägare om de får problem med nazister. Sådana byråer finns numera i de flesta större tyska städer.
Ingen Kölsch till nazister, Kölsch är en överjäst ale som bara dricks i Köln med omnejd
För drygt ett år sedan gjorde det tunisiska folket revolution och avsatte den hatade diktatorn Zine El Abidine Ben Ali. Precis som i forna DDR utövade hans regim sitt förtryck genom att spionera på medborgarna, genom fängslanden och tortyr.
Nyligen besökte en delegation tunisiska människorättsaktivister Berlin, för att lära sig hur Tyskland hanterade efterlämningarna i form av 100.000-tals personakter från STASI, som opererade i kommunistiska Östtyskland.
De besökte även Berlins centrum för tortyroffer samt konfronterade tunisiska ambassadtjänstemän om deras roll under Ben Alis diktatur.
Tyska public service kanalen Deutsche Welle har gjort ett intressant reportage om tunisiernas studiebesök:
Tunisia and the former East German Secret Service - People & Politics
Direkt efter DDR:s sammanbrott och Berlinmurens fall rådde det kaos i landet. Östtyska säkerhetspolisen STASI gjorde så gott dom kunde för att sopa undan spår genom att köra sina hemliga akter i dokumentförstörare.
Efter folkets stormning av STASI:s högkvarter hittades tusentals säckar med strimlade personakter. Dessa finns idag hos en speciell myndighet, vars enda uppgift är att återställa akterna.
Till en början gjordes detta för hand, ett tidsödande arbete. I följande reportage visas en ny uppfinning från Fraunhofer Institut: "The Snippet Machine", en superdator som klarar att återställa säkerhetspolisens akter i originalskick.
Maskinen har rönt internationellt intresse, och man tar emot studiebesök från bland annat länder i Latinamerika med liknande problem.
Secret Files: How shredded Stasi files are reconstructed | People & Politics
Ett sätt som DDR använde för att hindra sina medborgare från att lyssna på västtyska radiostationer var så kallade "störsändare".
De lade sig nära de västtyska frekvenserna och skickade ut ett pipljud, ungefär som tjutandet vid TV:s testbild förr i tiden.
Jag minns vid besök i Västberlin, att det ibland var svårt att höra vissa radiostationer även i väst på grund av tjutandet. Oljudet blev extra intensivt särskilt vid nyhets- och debattprogram.
På bilden nedan ser du ett exemplar av en östtysk störsändare, som idag står i foajén till Deutschlandradio Kultur, en av Tysklands två rikstäckande publicservicekanaler.
Den andra kanalen heter Deutschlandfunk och har sitt centrum i Köln. Alla övriga radiokanaler i Tyskland är regionala eller lokala.
Dessa söta ryska gummor kommer att representera landet vid finalen av årets Eurovision Song Contest i Azerbaijan i maj, och vinna hela tävlingen - var så säker!
Ryssland har fattat galoppen: ESC är ingen renodlad meloditävling längre, utan en gigantisk tv-show som för en kväll om året samlar 100-tals miljoner tittare för några timmars underhållning.
Med distans till sig själva, sin charm och sin humor kommer babushkorna att vinna en europeernas hjärtan, och finalorten Moskva 2013 är ett faktum Grattis Ryssland!
Vad passar bättre än att vi från Sverige skickar dit Björn Ranelid, vilket gäng det skulle bli!
Thor Steinar Mediatex GmbH är ett tyskt klädmärke som ägs av International Brands General Trading med huvudsäte i Dubai.
Märkets ursprungliga logotyp bestod av en kombination av runorna tiwas och sowilo vilket ledde till en kontrovers och gjorde att den klassades som olaglig, med hänvisning till att man i symbolen kunde finna två sowilorunor, som då kunde tydas som symbolen för nazityska SS.
Detta förbud hävdes dock i slutet på 2008, efter att företaget bytt logotyp.
Thor Steinar har i Tyskland kommit att i hög grad förknippas med nynazism, då det ofta används av nynazister.
Detta har bland annat fått fotbollsklubbarna Hertha Berlin, Werder Bremen, Borussia Dortmund och FC St. Pauli att förbjuda användandet av deras produkter på sina arenor.
Det finns ett förbud mot att bära Thor Steinar-kläder i tyska förbundsdagen samt i delstatsparlamentet i Mecklenburg-Vorpommern.
Tidigare var Thor Steinars plagg försedda med den norska flaggan. Detta förbjöds av den tyska regeringen 2008, efter påtryckningar från Norge.
Fortfarande benämns Thor Steinar-butikerna efter norska städer, som t.ex. Tønsberg på Rosa Luxemburg-Strasse i Berlin Mitte.
Samma vecka som åtalet mot terroristen och massmördaren Behring Breivik blev offentligt, öppnade Thor Steinar en ny butik i staden Chemnitz, mera känd som Karl-Marx-Stadt, som staden hette fram till 1990.
Det saknas endast ett "i" för att det ska kunna tolkas som en hyllning till Behring Breivik. Officiellt säger man från Thor Steinar att butiken är uppkallad efter den norska staden Brevik strax söder om Oslo, med 2.700 invånare.
Öppnandet av butiken har väckt starka känslor och lett till stora protester från befolkningen. Rent lagligt kan dock staden Chemnitz inte förbjuda butiken.
Den 5 mars var årsdagen av de allierades bombningar av Chemnitz. Tyska nynazister och NPD-anhängare försökte utnyttja detta med att anordna en sorgemarsch. De möttes dock av tusentals Chemnitzbor som motdemonstrerade med bl.a. parollen "Det var ni som förlorade kriget".
Motdemonstranter i Chemnitz 5 mars 2012
Just ikväll anordnas ett protestmöte där man ska planera insatser mot nynazism. Utan att förringa problemet skall man dock komma ihåg, att antalet nynazister i Chemnitz är låg. Man beräknar att det finns cirka 200 - detta är förstås 200 för mycket, särskilt om man räknar in att många av dessa är aggressiva och våldsbenägna.
Ett exempel på det är fördrivningen av den i Chemnitz födde judiske restaurangägaren Uwe Dziuballa. Efter år av trakasserier, mordhot, förstörelse av material och utemöbler har han gett upp och stänger sin lokal "Schalom", där han bl.a. serverat kosheröl. Är du kunnig i tyska språket, kan du läsa en artikel om honom här i Welt online.
Samtliga bilder i detta inlägg är hämtade ur DER SPIEGEL,
klicka på dom om du vill se dom i större format.
Uppdaterat 2012-03-08:Idag meddelar DER SPIEGEL att företaget byter namn på sin butik Brevik i Chemnitz.
Mediatex som äger varumärket Thor Steinar som är populärt inom högerextrema kretsar bedyrar att det inte haft Breivik i åtanke då butiken namngavs, utan att de haft den norska orten Brevik i åtanke.
"Vi ber om ursäkt om namnet har påmint om massakern som ägde rum i somras. Det var aldrig meningen", skriver Mediatex i ett uttalande.
Tro´t den som vill!
Socialdemokraten och parlamentsledamoten Hanke Kliese i delstaten Sachsen köper inte förklaringen:
– Namnet valdes för att skapa associationer till Breivik. Det är provocerande och chockerande och visar vad det är för ett företag, säger hon till Der Spiegel och att hon inte vill ha butiken i staden även om den byter namn.
Hanke Kliese är initiativtagare till en nystartad grupp som arbetar för att främja mångfalden i Chemnitz. Hon vittnar om att högerextrema aktiviteter har ökat i staden efter det att Nationaldemokratische Partei Deutschlands (NPD) öppnat ett kontor i staden. Chemnitz har även uppmärksammats på senare tid eftersom den ökända trion i nazistcellen Nationalsozialistischer Untergrund (NSU) som misstänks för tio mord mellan 2000 och 2007 haft ett tillfälligt boende i staden.
Butiken som enligt Mediatex bytt namn till Tønsberg har även upprört många på grund av att den är placerad nära en judisk restaurang som utsatts för flera antisemitiska angrepp de senaste åren, rapporterar Reuters.
Demonstranter i Bahrein möttes av stridsvagnar från grannlandet Saudiarabien
Ikväll framträdde s-ledaren Stefan Löfven i SVT:s Hübinette. Trots att Socialdemokraterna vill skärpa reglerna för krigsmaterialexport, anser partiledaren att Sverige ska kunna exportera vapen till diktaturer även i framtiden.
Det var en Socialdemokratisk regering som 2005 skrev på det militära samarbetsavtalet med Saudiarabien. Ett beslut som den nye partiledaren tycker var tveksamt. Nu vill partiet skärpa reglerna för vapenexporten. Till en viss gräns.
-Vi behöver se över reglerna, säger partiledaren Stefan Löfven (S).
Ska Sverige exportera krigsmaterial till länder som Saudiarabien och Förenade Arabemiraten? -Vi måste kunna exportera av säkerhetspolitiska skäl.
Även till diktaturer? -Det finns ibland skäl som talar för det, men det behöver inte vara att bygga vapenfabriker.
Vad kan Sverige tjäna på att exportera vapen till diktaturer? -Under förutsättning att det sker med de regler som riksdagen har beslutat och de regler som myndigheten satt upp, så är det för att vi av säkerhetspolitiska skäl ska ha en försvarsindustri så att vi själva kan förse oss med försvarsmateriel.
Totalt sålde Sverige försvarsmateriel för 13,9 miljarder kronor förra året, vilket är en liten ökning jämfört med året innan. Men den stora skillnaden är att hela 69 procent av exporten går till länder utanför EU som Sverige inte har ett etablerat samarbete med sen tidigare.
Det är mer än en fördubbling jämfört med året innan då bara 29 procent exporterades till det som i statistiken kallas "övriga världen".
Det är alltså till Saudiarabien och Förenade arabemiraten som det allra mesta av försäljningen till Mellanöstern sker – länder som har fått skarp kritik bland annat för att ha hjälpt regimen i Bahrain att med våld slå ner demokratirörelsen i landet.
Sverige är världsledande i vapenexport. Om man ser till exportvärdet i absoluta tal ligger Sverige åtta bland världens vapenexporterande länder.
Om man räknar vapenexport per capita är Sverige på första plats.
Jag skäms och anser att Sverige inte kan fortsätta så här med hedern i behåll. Vi kan inte som nation stödja frihetskämpande folk och samtidigt förse deras förtryckare med vapen.
Det är ohederligt och jag vill härmed uppmana såväl Löfven, Bildt, som Reinfeldt att sluta hyckla. Säg som det är istället för att strö omkring floskler om svensk neutralitets- och säkerhetspolitik:
Det handlar om att tjäna pengar, om tusentals svenska arbetsplatser i försvarsindustrin, inget annat.
De arabiska folkens längtan till frihet väger här lätt i jämförelse.
Vi kan inte stå i FN och andra internationella sammanhang som ett självutnämnd världssamvete och tala om fred och frihet, samtidigt som vi tjänar storkovan på vapenexport med blod på våra händer.
Det är inte trovärdigt - de förtryckta människorna i dessa diktaturer ser igenom detta spel av taktik och hyckleri.
Det är inte orden, utan handlingarna som räknas.
Om du klickar på "play" startar intervjun med Stefan Löfven
