Konst och musik i Mölndals katakomber

Kvarnfallet, Götaforsliden, Mölndal/ foto: Christian  Schickhardt

Efter två år uppe i Kulturhallens ljus längtade Iréne Sjöberg-Lundin tillbaka ner i underjorden. Här, bland mörka källarvalv och rostiga kvarnrännor, finner hon den rätta drivkraften, skriver Göteborgs-Posten. 

Under sju lördagar, med start nu på lördag den 19 januari, fyller hon Kvarnbyns katakomber med måleri, keramik, musik, sång och poesi. Allt från stenskulpturer och stråkkvartetter till arenarock och haikudikter ska samsas om utrymmet i det steniga källarutrymmet. Konceptet att samla vitt skilda konstnärliga uttryck vid ett och samma tillfälle är obeprövad mark för Iréne.

Först ut nu på lördag är Rebecca Lundh och hennes oljemålningar som ställs ut med start klockan 15.00.

Klockan 16.00 konsert med musikgruppen SeLest:...och de Fyra årstiderna -med texter, toner som berör.

Simon Ljungman: sång, gitarr

Emma de Frumerie: fiol, sång

Petra Lundin: cello, sång

Sebastian Ring: piano, sång

SeLest på Facebook hittar du här.

Den 2 februari är det dags för nästa arrangemang :

Brahms i Katakomberna: Sjöströmska stråkkvartetten spelar musik av J. Brahms och amerikansk musik av kompositören Marc Mellits.

Du kan lyssna in dig på Sjöströmska kvartettens myspacesida.  Här finns bland annat stråkkvartetter av Schumann, Ravel och Haydn.

Hela programmet för våren hittar du här, på "I ren kulturs" Facebooksida, och här, på ikonsts hemsida.

Fler inlägg om Mölndal, konst, musik, kultur hittar du om du klickar på respektive blå etikett nedan:

Det osar skämt i årets Mölndalsrevy

När jag börjar skriva en krönika eller en recension för tidningen har jag ett visst antal tecken till förfogande. Det vanligaste är mellan 2.500 och 3.000 tecken. Nedan min recension av åretrs nyårsrevy i Mölndal innan jag började stryka för att få plats i tidningens format, "The extended version" om man så vill.
Klicka på bilderna för större format. 

Min recension i Mölndals-Posten 2013-01-09

 Årets Mölndalsrevy - recension

Mölndalsrevyn har gjort sig känd långt utanför kommunens gränser för att leverera komik, dans och allvar på högsta nivå. Här startade "Göteborgaren i Grotesco", Per Andersson, sin karriär.

I fjol förärades en av revyns författare Göran Ljungkvist med Karl Gerhard-sällskapets pris "Hatten 2012", för revynumret 22 juli. "En välskriven visa med ett starkt humanistiskt patos", som det heter i sällskapets motivering. Än idag minns jag hur mitt nackhår reste sig under Karin Mickelbos framförande i fjol.

Att inte väja för allvaret gör Mölndalsrevyn så speciell i revysverige. Karin Mickelbo tillhör de rutinerade revyrävarna som är med även i årets uppsättning: 

Tippextra-en revy som osar skämt.

Tillsammans med Ulla Karin Olsén, Sandra Andersson, Daniel Pawholm, Conny Källström, Christer Thunberg, Mathias Abrahamsson och Lena Gustafsson bildar hon ett gäng sopgummor- och gubbar samt återvinningskonsulter, som håller till på sopstationen "Skitås" - där har ni  årets ramberättelse, skriven av Erik Jensen.

Erik Jensen står även för några av årets pärlor, som Veckans brott med en närmast porträttlik Conny Källström som Leif G W Persson.

I Veckans brott avslöjas Leif G W Persson som sopspion

I sketchen Fallfrukt bevisar Jensen sin skicklighet i ordvitseri och nonsenshumor till fullo, framfört av härliga komikerparet Mathias Abrahamsson och Daniel Pawholm. 

Daniel Pawholm och Mathias Abrahamsson bildar fallfrukt och briljerar i ett av revyns ordvitsigaste nummer. 

Även älskare av humor under bältet får sitt, i stycket Kärlkramp. Ulla-Karin Olsén och Lena Gustafsson är helt underbara i detta ekivoka nummer, där Conny Källström får nöja sig med en mer, ska vi säga "passiv roll" än vad vi är vana vid att se honom i.

Som sig bör med en nyårsrevy, går man i sketchform igenom förra årets händelser. I Planer på höjden drivs det med Mölndals kommunalpolitiker och deras vurm för höghus, med anspelning på planeringen av det nya Mölndals centrum. Driften med Mölndals lillebrorskomplex gentemot Göteborg fick i alla fall mig att skratta högt flera gånger.

Anneli Hulthen och Jonas Ransgård har fått ett alldeles eget nummer, med Sandra Andersson och Christer Thunberg som "äkta par" i göteborgspolitiken. Sketchen följs av sången Alla ska betala tull. Här hade man gott kunnat vara något vassare och lite mer elak, tycker jag.

Christer Thunbergs kroppspråk och mimik är som gjord för att framföra Erik Jensens torra humor, som i föredraget Friskt vågat - åter vunnet. Genialt! Den minnesgode kanske kommer ihåg, att båda två vann Revy-SM 2008 för bästa monolog, Hallå trafikant.

Bland de musikaliska minnen från 2012 är förstås Loreen och Björn Ranelid tacksamma offer. Daniel Pawholm gör en fantastiskt rolig parodi på Ranelids självupptagenhet, men jag faller mest för Christer Thunbergs tolkning av Sara Li i sång- och dansnumret, som har fått den passande titeln Solarium.

Daniel Pawholm som Ranelid och Christer Thunberg som Sara-Li

Att inte ha med järnrörsförsedda sverigedemokrater i årets revy hade närmast varit tjänstefel.  I Göran Ljungkvists SD-medley tas vett- och etikettexperten Magdalena Ribbing till hjälp, som med föga framgång försöker finputsa varumärket Sverigedemokraterna. En av årets höjdarsketcher.

Karin Mickelbo som vett- och etikettexperten Magdalena Ribbing 

Här, men senast i Lenny Alvefelts sångnummer Välkommen hit, med refrängen "Vem du än är, kom som du är" borde en och annan Mölndalsbo i publiken skamset vrida på sig, inte minst med tanke på SD:s framgångar i senaste kommunalvalet, där partiet fick fler röster än Centern, Vänstern och KD. Här visar Mölndalsrevyn civilkurage genom att inte ge vika för främlingsfientliga strömningar i samhället, utan istället hålla en rakryggad humanistisk linje. Det har man alltid gjort, och det ska dom hedras för.

Nämnas bör också Håkan Johnssons Politikern hemma hos sig, en närmast virtuos behandling av byråkratsvenskan, där politikern, anklagad av sin fru för otrohet, lyckas med konststycket att inte svara på några frågor. Mycket fyndigt och underhållande.

Politikern hemma hos sig

I Höjdaren, där Christer Thunberg skrivit såväl text som musik, får han utlopp för sin musikalartistiska ådra.  Fem kråkor för det konststycket!

Christer Thunborg som tonhöjning omgiven av skönheter

Håkan Johnssons Par i terapi är en dråplig drift med psykologskrået och samtalsterapiväsendet.  Han har även skrivit texten till Kretsloppstanken 3:1 där han driver hejdlöst med Lars Noréns pjäser. Respektlöst och skrattretande roligt.

Mölndalsrevyn köper aldrig in några nummer, utan allting är egentillverkad. De senaste  åren har producenten Christina Dawson hållit sin fasta hand över ensemblen. I år är rutinerade regissören Erik Ståhlberg tillbaka. För den breda publiken är han bland annat känd för att ha spelat med Kent Andersson på Aftonstjärnan, och för sin roll som baddräktsdesignern Philip  i  Carin Mannheimers tv-serie Saltön.

Nämnas bör också den fantastiskt duktiga orkestern, som passande till årets inramning bär namnet "Slaskkvartetten". I Mölndalsrevyn spelas all musik live, ingen playback här inte.

Sammanfattningsvis en bra och gedigen uppsättning, men lite ojämnare i år än tidigare.  Betyget blir tre mölndalskråkor.

Till sist: Det är inget nytt år om man inte varit på nyårsrevy. En helkväll blandad med skratt, allvar, sång och musik, med en av Sveriges bästa revyensembler, och alltid med glimten i ögat.

Sandra Andersson som kulturministern med tårtspaden i högsta hugg

Daniel Pawholm får problem på Förbannade Ullared

Mölndalsrevyns hemsida med spelschema hittar du här. 

Mölndalsrevyns Facebooksida här. 

Fler inlägg om Mölndal, mina krönikor eller mina recensioner hittar du om du klickar på respektive blå etikett nedan: 

Europas första moské för homosexuella öppnat i Paris

Ludovic-Mohamed ­Zahed med maken ­Qiyamudin till höger/ Foto: Aftonbladet

Igår invigdes Europas första moské för homosexuella muslimer. 

Fransk-algeriske Ludovic-Mohamed Zahed är muslim och homosexuell, gift med Qiyamudin, en muslim från Sydafrika där samkönade äktenskap är tillåtna. I år gifte de sig religiöst inför en imam sedan Qiyamudin flyttat till Frankrike.

I går kunde de båda gå till fredagsbön tillsammans med andra homosexuella muslimer i den nya moskén i en förort till den franska huvudstaden. Men Ludovic-Mohamed betonar att den nya moskén inte bara är till för homosexuella. Redan har flera heterosexuella muslimer hört av sig och vill be där.

Syftet, säger han, är att välkomna män och kvinnor som inte känner sig hemma i de traditionella moskéerna. För en man som är feminin till sitt yttre eller en person som är transsexuell är det svårt att finna sig till rätta i en moské. Jag har hört från många av mina vänner att de inte riktigt vet var de ska stå, eftersom alla moskéer delar upp män och kvinnor i olika rum. I vår moské är det viktigt att alla kan be tillsammans. Människor måste känna sig bekväma när de ber och kvinnor måste få vara synliga i moskén och ha rätt till de första raderna, bland männen. Att kvinnor ska vara beslöjade och dessutom isolerade bakom en ridå, som fallet är i vanliga moskéer, är verkligen kvävande.

Ludovic-Mohamed påpekar också att flera muslimer inte längre står ut med predikan i de vanliga moskéerna. Den är ofta nedlåtande mot kvinnor och homofobisk, eftersom många imamer följer en dogmatisk tolkning av koranen. Så, den nya moskén är inte bara gayvänlig utan också jämlik och inkluderande.

Läs hela artikeln i Aftonbladet här. 

Fler länkar: 

Why I want to open a gay-friendly mosque in Paris/ The Guardian

France to open world’s first ‘mosque for the gay community’ (where women and men won’t be segregated)/ Daily Mail


Ludovic medverkade härom dagen i BBC:s dagliga program Worl have your say, mycket hörvärt.

Hör honom svara på lyssnarnas frågor:
Klicka här: BBC World have your say
Podcasten tillgänglig tom 5 december. 

World have your says hemsida med podcasts att ladda ner här. 

Fler inlägg om tro, hbt, Frankrike och Human Rights hittar du om du klickar på respektive blå etikett nedan: 

US Ambassador Mark Brzezinski: Travel teaches tolerance

USA:s ambassadör Mark Brzezinski

I onsdags deltog jag i ett möte med USA:s nye ambassadör i Sverige Mark Brzezinski, arrangerat av Utrikespolitiska Föreningen i Göteborg. Det blev en intressant presentation under en halvtimma, samt en halvtimma för frågor.

Mark Brzezinski har europeiska rötter. Hans far Zbigniew föddes i Warszawa och var säkerhetspolitisk rådgivare åt president Jimmy Carter. Hans farfar var generalkonsul i Leipzig i Tyskland och upplevde nazisternas uppgång under mellankrigstiden. Han bröt mot regler och order för att kunna utfärda pass till judar så att de skulle kunna lämna Nazi-T yskland. I likhet med Raoul Wallenberg vägrade han att vara likgiltig. Därför var hedrandet av 100-årsminnet av Raoul Wallenberg en ära och en av årets höjdpunkter i Sverige för Mark Brzezinski.

I en DN-intervju från november i fjol, strax efter hans tillträde i Sverige, uttalar han sin förtjusning över det svenska ordet "lagom": "Om det finns något svenskt ord som jag älskar så är det lagom. Om det är något som jag minns från min ungdom, med min far som var presidentens nationella säkerhetsrådgivare, så var det att vårt liv hade balans, var lagom. Min far var på förmiddagen ute och jagade med mig och min bror på landsbygden i Virginia för att på kvällen sätta på sig smoking och äta middag med Kinas Deng Xiaoping i Washington DC."

Under föreläsningen i onsdags uppehöll sig Brzezinski en längre stund kring migrations- och integrationsfrågan. Med sig själv och sina föräldrars bakgrund som utgångspunkt, betonade han vikten av att integrera sig, ta vara på utbildningsmöjligheterna som bjuds och att lära sig språket. Amerika är byggd på invandrare, och han ser i invandraren en resurs att ta till vara på. "I Amerika är alla amerikaner" men man bär samtidigt med sig sina rötter och det gäller att hitta ett bra sätt att kombinera "det gamla med det nya". På sin blogg skriver han engagerat om detta under rubriken "Connecting with youth on questions of identity" 

Brzezinski har ägnat mycket av sin första tid i Sverige åt "att komma bort från Stockholm", se landet, träffa människor, framförallt ungdomar.

Han slog ett slag för det nu 60-årsjubilerande Fulbrightprogrammet, ett stipendieprogram som grundades av senator J. William Fulbright och finansieras och administreras av USA:s utrikesdepartement, regeringarna i andra länder och privata intressen. Programmet inrättades för att öka den ömsesidiga förståelsen mellan människor i USA och andra länder genom utbyte av människor, idéer och kunskap. Det anses vara en av de mest prestigefyllda stipendieprogrammen.

USA:s ambassadör i Sverige Mark Brzezinski

Många ämnen togs upp både under föreläsningen och frågestunden: de globala miljöfrågorna, arktis, de gemensamma utmaningarna för fred i Mellanöstern. Han betonade Egyptens viktiga stabiliserande roll i förhandlingen om vapenvilan i Gaza. USA stöder frihetsrörelserna i Syrien mot Assads regim. Han såg med tillfredsställelse på Sveriges fredliga engagemang i Afghanistan, där Sverige spelat en viktig roll för fredsbevarande insatser.

"Travel teaches tolerance" var ett citat som jag noterade. Hans synpunkter på integration bekräftade vad jag redan noterat tidigare: den stora skillnaden mellan USA och Europa i invandringspolitiken. Medan man i Sverige inte ens blir kallad till anställningsintervju på grund av ett "ickesvenskt" efternamn, är detta i USA inget problem - där har de flesta "konstiga" efternamn, med rötter i hela världen.

På en fråga sa ambassadören: "Vem är svensk? Är det bara dom som levt i landet i flera generationer, eller är det alla som lever här och nu?" En ledande fråga förvisso, men svaret kan bara vara "alla som lever här och nu". Är det så svårt att förstå?





Länkar: 

Mark Brzezinskis blogg. 

Amerikanska ambassadens hemsida. 

US Embassy Sweden på Facebook

Mark Brzezinski skriver i dagens Aftonbladet Debatt:
USA anlände till Doha med stora utsläppsminskningar i ryggen

Läs även: 
Swedish American Green Alliance


Fler inlägg om USA, politik, migration och integration hittar du om du klickar på respektive blå etikett nedan: 

Införliva Mölndal med Göteborg!

Min senaste krönika publicerad i Mölndals-Posten 2012-11-21:

Införliva Mölndal med Göteborg!

Jag har nu bott i Mölndal i drygt tio år och trivs mycket bra. Här finns fina strövområden som Safjället, Sisjön och Gunnebo; trivsamma småaffärer som fiskhallen och ostbutiken. Bussförbindelserna är goda med Göteborg där jag har min umgängeskrets och mitt arbete.

Oftast känns det som om jag bor i en stadsdel av Göteborg. Man märker ju knappt var gränserna går mellan städerna.

När världens största reseguideförlag "Lonely Planet" nyligen listade de hetaste och mest prisvärda resmål, rankades Göteborg som tvåa efter Rio. Man framhäver charmiga Haga, Röda Stens konsthall, södra skärgården och, hör och häpna, Kvarnbyn som attraktiva mål att besöka  i i Sveriges andra stad.

Varje gång som jag hamnat i samspråk med turister vid Gunnebo slott, har det visat sig att de flesta inte vet om att de befinner sig  i Mölndal, utan tror att de är i Göteborg.

Handen på hjärtat: Är det inte lika bra att avveckla Mölndals stad och införliva det med stora grannen i norr? Kungsbacka kan få Lindome, det ligger ju redan delvis i Halland.

Istället för att utveckla en livlig stadskärna har politikerna här i åratal lyckats med att ta död på Mölndals centrum, förvandlat det till en stenöken och flyttat på den lilla torghandeln som fanns.

De har lagt ner stans enda biograf, kanske lika bra det eftersom besökarna svek. Med 2:ans spårvagn är det ju bara några hållplatser till SF:s filmpalats Bergakungens salar.

De har inte heller visat någon större uppskattning över vårt enda allsvenska fotbollslag. Efter många segdragna turer i långbänk, samt demonstrationer utanför stadshuset verkar dock äntligen bygget  av en ny fotbollsarena komma igång i Åby.

Pensionärerna klagar,  inte minst genom flitigt skrivande av insändare i denna tidning, över  att de inte får resa gratis med kollektivtrafiken som deras fränder i Göteborg, . Men även om Mölndals politiker skulle fatta beslut om gratis resor, kommer pensionärerna ju inte längre än till Lana? Inte tänker väl Göteborgs skattebetalare stå för Mölndalspensionärernas resor?

Eftersom Mölndals politiker inte verkar klara av att förvalta och utveckla en levande stad föreslår jag, att åtminstone den del som inte tillhör Lindome, införlivas med Göteborg.  Vi slipper krånglet med extrakupongerna på bussar och spårvagnar.

Pensionärerna får åka fritt och Göteborg & Company, som så framgångsrikt satt Göteborg på världskartan, får även sköta marknadsföringen av Mölndals Kvarnby och Gunnebo slott. Låt inte nostalgin vara ett hinder; jag tror att Mölndal skulle bli en alldeles utmärkt stadsdelsnämnd.

Vad tror du? 

Fler krönikor hittar du om du klickar på blå etiketten nedan: 

Samar Yazbek - med språket som vapen

Språket är ett vapen. Se till att det alltid är skarpslipat. 

Kurt Tucholsky var en tysk författare och journalist och räknades till en av de viktigaste publicisterna under Weimarrepubliken. Han var tidvis en av utgivarna av den samhällskritiska tidskriften Die Weltbühne. Han var satiriker, kabaréförfattare, textförfattare och diktare. Tucholsky såg sig själv som vänsterorienterad demokrat, pacifist och antimilitarist och varnade för de antidemokratiska tendenserna i politiken, militären och rättsväsendet - och för det hot som nazismen utgjorde.

1929 kom hans samhällskritiska verk Deutschland, Deutschland über alles ut. 1930 flyttade han sitt permanenta boende till Hindås utanför Göteborg. Från Sverige följde han utvecklingen i Tyskland och hur den fria pressen alltmer tystades. Hans böcker och verk tillhörde dem som brändes under nazisternas bokbål 1933. Han avled på Sahlgrenska sjukhuset 1935 efter en överdos av sömntabletter i sitt hem.

1985 instiftade Svenska PEN  Tucholskypriset, ett stipendium på 150.000 kronor till en förföljd, hotad eller landsflyktig författare eller publicist.

På fängslade författarnas dag den 15 november delades årets Tucholskypris ut till den syriska författaren Samar Yazbek ”för hennes rapporter från det syriska upproret: texter präglade av mod och sanningslidelse och med sin tyngdpunkt i ett försvar av värdigheten hos de enskilda medborgare som fångats mitt i konflikten”, som det står i Svenska Pens motivering.

Samar Yazbek

SvD:s Martin Jönsson skriver:  Det är en oerhört värdig pristagare, som redan tidigare i år fick pris för sitt mod som författare, för boken ”A woman in the crossfire”. Det är en hjärtskärande och upprörande dagbok över det syriska upproret och det ofattbara våldet, som vi ännu inte skymtar slutet av.

Här en recension av hennes bok i brittiska The Guardian. 

SR:s Kulturnytts intervju med Samar Yazbek:

"Årets Tucholskypris går till Samar Yazbek, en modig röst, i ett sargat och plågat land, där allt fler röster tystas, röster som försöker föra fram ett angeläget budskap, i en tid där kulor behöver överröstas.

För många människor i Syrien har yttrandefriheten och dess förkämpar ett större värde än någonsin. Jag önskar dig lycka till och hoppas att detta pris kan bidra till din gärning."

Med dessa ord avslutade kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth sitt tal vid utdelningen av Tucholskypriset vid Fängslade författares dag. Hela talet kan du läsa här. 

Mer om fristadsförfattare på Statens Kulturråds webbplats här. 

Fler inlägg med anknytning till denna bloggpost hittar du om du klickar på respektive blå etikett nedan:

IKEA: Det handlar om människor, inte möbler!

IKEA i Dallas

I fredags fick IKEA äntligen krypa till korset och erkänna att man på 1970- och 80-talet använde sig av politiska fångar i före detta Östtyskland som slavarbetare, för att hålla produktionskostnaderna nere. Vid en presskonferens i Berlin presenterade man sin egen undersökning och bad officiellt om ursäkt.

I åhörarleden på presskonferensen i Berlin satt många av de före detta DDR-bor som under hemska omständigheter tvingades producera för IKEA.

Den 19 september 2011 skrev jag första gången om detta under rubriken
Exklusivt: Ingvar Kamprad var kommunist!

Uppföljningen kom i form av en krönika som jag skrev i Mölndals-Posten den 19 oktober:
Girighet är alla lasters moder. (IKEA har ett stort varuhus i Kållered som är en del av Mölndal). 

Ett tredje inlägg publicerade jag här på bloggen den 3 maj i år med anledning av att SVT:s Uppdrag Granskning tog upp fallet, Bakom galler: IKEA i DDR.


Nedan SR:s korrespondent Daniel Allings reportage från IKEA:s presskonferens i fredags.
Det sändes i Kvart-i-fem-ekot:






Presskonferensen blev ordentligt uppmärksammad internationellt.

Förutom svenska och tyska massmedier skrev bland annat brittiska The Guardian:
Ikea says sorry to East German political prisoners forced to make its furniture

New York Times: 
Ikea Admits Forced Labor Was Used in 1980s

The Australian: 

Ikea sorry for using East German prisoners

Den av tyska regeringen utsedde ansvarige tjänstemannen för Stasiarkiven, Roland Jahn kritiserar IKEA för brister i undersökningen. 

"Man skriver att företaget visste om att tvångsarbete av fångar förekom, men man ger ingen förklaring till varför IKEA inte vidtog några åtgärder. Det handlar om människor, inte om möbler", sade Jahn enligt denna artikel i DieZeit. (på tyska)

Vill man fördjupa sig i DDR och deras säkerhetspolis Stasi är Lena Breitners blogg Tankar om IB  en utsökt kunskapskälla. Idag tipsar hon om ett intressant inlägg av Svensk Tidskrifts Anders Ydstedt om relationen Sverige-DDR och om den svenska mediebevakningen av diktaturen DDR. Samt inte minst sätter han svenska politikers storstilade ambitioner på kartan. 

Varför var det så svårt att förutse DDR-diktaturens kollaps? Medias bild av DDR före murens fall hade troligen en stor betydelse för att så få såg vad som hände. Det skriver Anders Ydstedt, som granskat svenska mediers publicering om händelseförloppet i DDR precis för och efter murens fall. 


Klicka här för att läsa hela artikeln ur Svensk Tidskrift.

IKEA i Dallas

Fler inlägg om IKEA, DDR och Tyskland hittar du om du klickar på respektive blå etikett nedan:

Ska, punk, rap och rock mot rasism

Idag bjuder Don Christos värld på turkisk skapunk och tysknigeriansk rap:

Det är nu 20 år sedan kravallerna i Rostock-Lichtenhagen. 1992 hade det precis gått 3 år sedan järnridån mellan Öst- och Västtyskland raserades och muren föll. Ingen ville köpa Trabantbilar eller andra DDR-produkter längre. Tysklands östra del drabbades av massarbetslöshet, samhället raserades och över en natt förvandlades allt vad man hittills trott på till ingenting. De socialistiska parollerna som hängde på plakat och över fabriksportarna var ingenting värda längre. Landet var bankrutt.

I Västtyskland var man van vid gästarbetare från andra länder sedan 1960-talet, medan man på östra sidan på sin höjd hade sett sovjetiska soldater eller vietnameser och angolaner som arbetade av sitt bistånd och levde i slutna baracker.

Att politikerna i det återförenade Tyskland centralt beslutade att fördela flyktingar jämnt över hela landet var som en tidsinställd bomb. I Rostock-Lichtenhagen kom det till våldsamma kravaller där nynazister tände eld på flyktingbostäderna allt medan tusentals från lokalbefolkningen hejade på och applåderade. Kravallerna kom som en chock för Tyskland, som hittills betraktat sig som ett generöst flyktingmottagarland.

Kravallerna blev startskottet för en stor antirasismrörelse över hela landet. Bland annat i Köln samlades 100.000 människor till en solidaritetskonsert mot rasism och nynazism. 

Igår firades 20-årsjubileet av denna konsert, som på kölsch heter  Arsch huh, Zäng ussenander. (Det går inte att översätta till svenska.) Konserten samlade 80.000 människor och musikband från hela världen samt lokala band från Köln och runtom, och den direktsändes i WDR Fernsehen. 

Athena är ett skapunkband från Istanbul. De var först ut i gårdagens konsert. Om du följer Eurovision Song Contest kanske du minns att de deltog där 2004 med låten "For Real", de placerade sig på plats 4.

'


Athenas officiella hemsida. 

Personligen föredrar jag låtar som den här, Serseri Mayın:

 


Adé Bantu är en tysknigeriansk rappare född 1971 i London. I Tyskland är han mest känd som grundare av det antirasistiska musikkollektivet Brothers Keepers.

2005 belönades han med Kora Awards för sin skiva  Fuji Satisfaction. Kora Awards är Afrikas motsvarighet till Grammy. 


Så här låter Adé Bantu:







För dig som kan tyska, en sammanfattning av gårdagens konsert samt presentation av artister på Funkhaus Europas hemsida. 

Fler inlägg om t.ex. Tyskland, Turkiet, Nigeria eller WorldMusic hittar du om du klickar på respektive blå etikett nedan:

5 Broken Cameras - som en kniv i hjärtat

5 Broken Cameras är ingen vanlig tv-dokumentär om livet på Västbanken. Det är en utomordentlig välgjord och gripande ögonvittnesskildring som går rakt in i hjärtat, och absolut värd en större publik än de tretton personer som såg filmen på Hagabion igår.


Det som gör filmen unik är att den berättas inifrån - som GP:s recesent skriver:

..."om människorna i Bil´in, om deras motstånd och om de som dött för rätten att leva i frihet. Den ställer indirekt frågan om de unga som växer upp i våld och förtryck kan låta bli att hata.

Emad Burnat är berättarrösten, han är filmaren och vittnet till denna obegripliga vardag. När hans fjärde son Gibriel föddes 2005 skaffade han sig, bonde tidigare, en videokamera. Fem sönderslagna kameror och tolv år senare har Emad Burnat skapat ett unikt dokument – en bildernas meningsfulla bank för det egna och för historiens minne."

Om du så bara skall se EN dokumentär på bio i år är det den här. 

Länkar:

Filmens officiella hemsida

Hollywood Reporter

The Guardian

Rotten Tomatoes

IMDb

Full pott på Svenska Dagbladet







Fler inlägg om Mellanöstern, Palestina, Israel hittar du om du klickar på respektive blå etikett nedan:

Siavosh Derakhti - ung muslim som kämpar mot anitisemitism

Siavosh Derakhti/ foto: Annica Skenberg

På fredag är det åter dags att minnas Kristallnatten. Natten mellan den 9 och 10 november 1938 då beväpnade grupper från det tyska nazistpartiet iscensatte en landsomfattande pogrom. Cirka 400 judar dödades eller tvingades begå självmord, 20 000–30 000 arresterades och fördes till koncentrationsläger, 267 synagogor brändes och över 7 500 butiker vandaliserades.

Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) har beslutat att det nyinstiftade ELSA-priset år 2012 ska tilldelas Siavosh Derakhti för hans engagerade arbete mot antisemitism och främlingsfientlighet. Genom grundandet av nätverket “Unga muslimer mot antisemitism”, deltagande i den offentliga debatten och antirasistiskt arbete bland unga människor har Siavosh Derakhti gjort en viktig insats för ett mer tolerant och pluralistiskt Malmö.

ELSA-priset på 20 000 kr kommer att delas ut i Stockholms Stora Synagoga den 8 november i samband med minnesceremonin för ”Kristallnatten” 1938.

Siavosh Derakhti är 21 år, bosatt i Malmö och utbildar sig till fritidsledare. 2010 grundade han nätverket ”Unga muslimer mot antisemitism”, arrangerade en elevresa till förintelselägret Auschwitz och spelade där in en film som sedan visats för skolelever och andra grupper. Siavosh Derakhti bedriver sedan flera år ett antirasistiskt arbete bland unga Malmöbor. Mer om honom på SKMA:s hemsida här. 

Fördomar. Undermålig historieundervisning. En ovilja att bjuda in vittnen från Förintelsen till skolor. 

I Skånskan.se listar Siavosh Derakhti snabbt orsakerna till antisemitism i Malmö och Sverige. 
Det senaste årets diskussion om judefientlighet i Malmö har påverkat honom. Som ung muslim vill han påverka och förbättra relationerna mellan religiösa minoriteter i staden.

Muslimska ungdomar står upp för judarna

Insikten om att antisemitiska strömningar skrämmer judar på flykten från Malmö – hans fina Malmö – och att de får skulden för Mellanönsternkonflikten, blev bara för mycket för Siavosh Derakhti. Därför tog han iniativet till ett projektarbete om Förintelsen – och fick hela klassen med sig på en resa till Auschwitz. 

I ett debattinlägg på Newsmill skriver Siavosh bl.a.: 

"Ungdomar är en viktig grupp då de kan ha annan inställning till judar. Eftersom vi personligen inte har några judiska vänner privat, så är det faktiskt svårt att höra deras version om fördomar och hat. Men det man lägger märke till är att det faktiskt finns starkt hat mellan ungdomar på grund av brist på kunskaper. Med det menar jag att unga skapar och reproducerar hat - oavsett deras kön, religion, ålder eller etnicitet.

Varför detta hat? Jo, för att det är brist på kunskaper samt att man lyssnar för mycket på andra istället för att ta egen inställning, ett eget initiativ eller eget ansvar."

"Men vi måste också vara kritiska mot Israels politik och millitärt. Där det förekommer förtryck och diskriminering mot civila i Palestina. Vi måste visa mod och hopp för framtiden. Vi måste vara med och påverka våra politiker så att dem kan ta upp kampen i riksdagen och förhoppningsvis stärka kraven mot Israels politik samt lyssna på ungdomarna. Barnen och civilbefolkningen i Palestina skall få leva i fred och få leva i frihet. Israel måste upphöra med deras millitära attacker och diskriminering samt förtryck mot palestinska civilbefolkningen i Västbanken och Gaza."

"När man menar Israels politik och millitär menar man inte den israeliska befolkningen eller judar. Det är fel och oacceptabelt att beskylla ansvaret på den judiska befolkningen när Israels politik sköts av politikerna i deras regering och inte av judar i andra länder. Även befolkningen i Israel kan vara emot Israels politik. Vi menar Israels politik då menar vi när dem anfaller och ockuperar visa områden i Palestina. Vi är emot de millitära angreppen."

Läs hela debattinlägget här. 

Det av SKMA instiftade ELSA-pris skall gå till unga som via sociala medier eller på annat sätt motverkar antisemitism och andra typer av fördomar. För mig låter årets pristagare Siavosh Derakhti som ett bra val.

Lite Klezmer är aldrig fel: 

Fler inlägg om tro, antisemitism, Malmö eller Israel hittar du om du klickar på respektive blå etikett nedan:

Gyllene Gryning - Greklands egen SA-trupp

"Gyllene Grynings" flagga/ foto:REUTERS

Ibland får man som bloggare lov att göra det lätt för sig och helt enkelt sno ett inlägg från en annan blogg. Svarten och jag har gjort det med varandras bloggar några gånger, eftersom vi ibland skriver om samma eller liknande ämnen. Är du intresserad av den muslimska världen, trosfrågor, mänskliga rättigheter och integration rekommenderar jag att då och då titta in i Svartens blogg.

I söndags lade Svarten ut denna Guardianartikel:
Fear and loathing in Athens: the rise of Golden Dawn and the far right

om Gyllene Grynings framfart i Grekland, där uniformerade fotfolket likt huliganer mördar och misshandlar immigranter och politiska motståndare. Mina tankar går till Hitlers SA-trupper som med hot, våld och terror beredde vägen för nationalsocialismen i Tyskland på 20- och 30-talet. 

Se gärna denna video också: 

Jag har skrivit om Gyllene Gryning i tidigare inlägg, du hittar dom om du klickar på den blåa "Grekland"-etiketten nedan: 

Fransk och tysk filmfrossa på Hagabion

På tisdag är det dags att se ännu en tysk film i Hagabions serie Tysk filmhöst, i samarbete med Goetheinstitutet. Filmen heter Schlafkrankheit (Sömnsjukan) och fick årets silverbjörn för bästa regi vid filmfestivalen i Berlin. Regi: Ulrich Köhler. Filmen visas på tyska med engelsk text.

Hagabion ingår, liksom Bio Roy och Aftonstjärnan, i nätverket Europa Cinemas som finansieras genom EU:s mediaprogram. Det är det första biografnätverket inriktat på europeisk film. I Sverige är f n 42 biografer anslutna. 

EU delar ut bidrag till biografdigitalisering. Vid förra omgången delades 22 miljoner kronor ut till sammanlagt 57 biografer runt om i Europa.

Fyra svenska biografer fick stöd med cirka 175 000 SEK per duk: Hagabion Folkets Bio i Göteborg (2 dukar), Zita Folkets Bio i Stockholm (3 dukar), Grand Svenska Bio i Stockholm (3 dukar) och Victoria Svenska Bio i Stockholm (3 dukar).

Stödet är riktat till de biografer som visar minst 50 % europeiska filmer, dvs i stort sett samma urval som de svenska biografer som är medlemmar i Europa Cinemas.

Tittar man på filmutbudet i SF:s biografer och de stora TV-kanalerna finner man snabbt att runt 90 % av det består av amerikanska filmer. Därför tycker jag det är viktigt med sådana öar som Hagabion och Bio Roy där man kan se annat än massproducerad Hollywoodkitsch. Dessutom görs det ofantligt mycket bra film i de olika europeiska länderna.

I höst kan man på Hagabion se en tysk film varannan tisdag. Dessutom visas film från den franskspråkiga världen i serien Ciné Français varje onsdag. Alla filmer är textade; de flesta på svenska men några på engelska.

Hagabions café och bar

I Hagabions lokaler finns ett fantastiskt café med utsökt mat och ett digert utbud av kvalitetsöl. Det hittar man även en trappa ner i baren Kino, där man bl.a. kan avnjuta öl från svenska mikrobryggerier tillsammans med plockmat - varför inte några goda oststavar?

Kino 1 tr. ner i Hagabion

(Klicka på bilderna för större format, jag har tagit dom själv)

Fler inlägg om film hittar du om du klickar på blåa etiketten nedan: 

Äta sova dö i Lübeck

Jag växte upp med Nordische Filmtage på 1970-talet. Med en "Dauerkarte" såg jag nästan allt, en fantastisk filmupplevelse som började kl 10 på förmiddagen och slutade sent på kvällen. Till många filmer var regissörer och skådespelare inbjudna. Så träffade jag bl.a. Harriet Andersson, Harry Schein och Jörn Donner.

På den tiden var inte festivalen så stor som den är idag. I pauserna stod man i foyern, rökte och drack sekt. Ett tillfälle som jag minns, var när Jörn Donner bad mig om eld till sin cigarett. Mötet utmynnade i trevligt småprat. Jag var bara 16 år och mäkta stolt över att ha pratat med en kändis!

Just nu pågår de 54:e nordiska filmdagarna, och idag belönades Gabriela Pichlers film Äta sova dö med Nordtyska Radions (NDR:s) filmpris. Pichler får dela priset med dansken Thomas Vinterberg och hans film Jagten.

Jag såg Äta sova dö på bio härom dagen och har lite blandade känslor inför den. När jag recenserade filmen på filmtipset.se gav jag den en stark 3:a. 

Filmen spelades in i Västskåne och handlar om tjejen Rasa som blir av med jobbet från byns lokala grönsaksfabrik. Då fadern har svårt att få anställning försörjer Raša dem båda genom sitt fabriksarbete. 

Det är ett monotont jobb, men Raša trivs bra och arbetet skänker henne gemenskap och trygghet - ända tills den dag då det varslas om uppsägningar och Raša får beskedet att hon är en av dem som måste gå.

Starka skådespelarprestationer med tanke på att samtliga medverkande är amatörer. Härlig galghumor men bitvis också nattsvart - filmen lider enligt min åsikt stundtals av övertydligheter men lämnar definitivt ingen oberörd. Gå och se den, något liknande får man inte se på bioduken varje dag. Den är ett självskrivet Guldbaggeämne! (Kom ihåg var du läste det först).


Här några recensioner:

Svenska Dagbladet, som ger full pott, dvs sex prickar.

Expressen ger fyra getingar.

SVT:s Kulturnyheterna skriver: en av årets bästa svenska filmer

Offensiv har också sett filmen och är imponerad.

NDR:s filmpris är inte det första för Gabriela Pichler. Vid filmfestivalen i Venedig fick filmen motta publikens pris.

Här filmfestivalens sida på engelska med info och uppgifter över samtliga prisbelönta filmer.



NDR är norra Tysklands publicservicebolag som sänder dygnet runt över Schleswig-Holstein, Mecklenburg-Vorpommern, Hamburg, Bremen och Niedersachsen. 

Kanalen kan ses över hela Tyskland, men tonvikten ligger på de norra delstaterna och Norden. Programmet livestreamas, du kan se det om du klickar här. 

Trailer: Äta sova dö:



Du hittar inlägg från tidigare Nordische Filmtage om du klickar på den blå etiketten nedan: 

Är stadsodling giftfritt?

Månadens krönika publicerad i Mölndals-Posten 2012-10-17

Tillhör du också dom som bryr sig om vad det är man stoppar i sig och handlar ekologiskt? I så fall är du i gott sällskap. Enligt SIFO köper drygt var femte konsument eller 22 procent ekologiskt så ofta de kan, och ytterligare 50 procent köper ekologiska varor ibland. Bland drivkrafterna bakom att välja ekologiskt anges flera orsaker som att det är bra för klimatet, bra för djuren, frånvaron av tillsatser och att det är mer välsmakande än motsvarande livsmedel som framställs med bekämpningsmedel och handelsgödsel.

Siffror från Statistiska Centralbyrån visar dock något helt annat: I fjol utgjorde ekovarorna 4,1 procent av den totala försäljningen. Det är exakt samma andel som året innan.

Några som gått från önsketänkande till att ta saken i sina egna händer är entusiasterna bakom Tillsammansodlingen vid Pilekrogen i Rävekärr. Jag har följt dem hela sommaren via deras Facebooksida, där de skriver: "Vi vill förändra världen genom att odla ekologiskt tillsammans. Med praktiskt lärande och kunskapsutbyte ställer vi om till ett mer hållbart samhälle." Visionen är "att ställa om till ett mer hållbart samhälle och äta gott under tiden".

Sidan kryllar av läckra bilder på bär, rotfrukter och grönsaker som odlats giftfritt på "cirka två hektar fin gammal jordbruksmark". För några veckor sen bjöd Tillsammansodlingen upp till "Skördefest". Jag tillhörde dom lyckliga som kom tidigt och lyckades inhandla härliga rödbetor, morötter, selleri, squash samt nyplockade hallon och hemlagad sylt.

Det var bara att tillsätta några goda köttbitar, grytan räckte i flera dagar. Den hade dock en liten bismak. Odlingen ligger nära E6:an. Hur giftfri är maten som odlas där?

Jag ställde frågan på Tillsammansodlingens Facebooksida och fick följande svar: "Ja det där är en fråga som vi också funderat på. Odlingen ligger ett par hundra meter från motorvägen, gränsavståndet i KRAV:s regler är att odling ej får ske inom 25 meter från en hårt trafikerad väg (3000 bilar per dygn)."

Jag är inte nöjd med svaret och letar mig vidare till bloggen "gatsmart.eu": "Svenska städer är relativt rena och redan 20 – 30 meter från en större infart går det att äta det man odlat. Sätter man upp en skyddande barriär, som till exempel ett plank, så kan man äta det som odlats ännu närmre. Avgaser och partiklar från bildäck når inte så långt, detta har man gjort undersökningar på. Eftersom avgaser och andra partiklar lägger sig ovanpå växten är det alltid bra att skölja grönsaker och frukt innan man äter dem."

Fritt fram alltså för giftfri odling vid trafikerad väg, bara du sätter ett plank framför. Bon appetit!

Ovan ett foto från mitt vardagsrum, The Rover, med squash och hallon från Tillsammansodlingen i Mölndal. Hallonen var så goda att tog slut i ett nafs, passar för övrigt utmärkt till en torr tysk pilsner. 

(Klicka på bilderna för större format, jag har tagit dom själv)

Fler krönikor hittar du om du klickar på den blå etiketten nedan: