Svenske STASI-prästen avslöjad

Vakttorn vid STASI-fängelset Hohenschönhausen

Det anses nu med all sannolikhet bevisat, att den svenske prästen Aleksander Radler verkligen har varit agent för östtyska säkerhetspolisen STASI. Eftersom de svenska SÄPO-arkiven är hemligstämplade, åkte en utredningsgrupp från domkapitlet i Luleå stift ner till Berlin och BStu, vilket är den tyska Stasimyndigheten, dit alla kan vända sig till, för att ta del av sina personakter, och få reda på vem som har spionerat på dem. 

På Luleå stifts hemsida lämnas en saklig och kronologisk redogörelse  för vad som har hänt i ärendet fram till nu. Redogörelsen publicerades i tisdags och du kan läsa den här.

Stiftsjuristen Anna Wernqvis skriver, att det enligt den tyska myndigheten "inte råder någon som helst tvekan om att prästen har lämnat uppgifter till Stasi. Myndigheten bestrider också att arkivmaterialet om honom skulle ha kunnat förvanskas eller manipulerats på annat sätt.

Domkapitlet har nu begärt ut handlingarna samt ett intyg där innehållet i handlingarna sammanfattas. Dessa handlingar kommer att tillställas prästen för yttrande och först därefter kan domkapitlet fatta beslut i ärendet.

Domkapitlets prövning avser inte uppgiftslämnandet som sådant eftersom det skedde innan kyrkoordningens tillkomst, utan endast prästens agerande och uttalanden till biskop och medier.

Domkapitlet vill understryka att prästen inte prövats eller dömts för något brott i Sverige. Hans agerande var i överensstämmelse med dåvarande östtysk lag varför han inte gjort sig skyldig till något brott i Tyskland."

Tidningen Expressen reste också till Berlin och träffade flera av Aleksander Radlers offer. Han förråde sina studiekamrater genom att avslöja deras planer på att fly till väst. Samtliga blev dömda till flera års fängelse för försök till "republikflykt". Två av dem finns inte kvar i livet - de begick självmord.

1968 var studentrevolternas år, och de studerade alla på universitetet i Jena. Regimen i DDR hade precis skruvat åt förtrycket ytterligare med en ny konstitution som i ett slag strök bland annat strejkrätten och religionsfriheten. Människorna kände sig instängda omgivna av murar, taggtråd och minerade gränser.

Det var förbjudet att resa ut. Man fick inte läsa vad man ville, inte lyssna på den musik man ville. Att lyssna på västtysk radio eller se på västtysk TV var straffbart, och blev man ertappad kunde man hamna i fängelse, bli av med sin studieplats eller sitt arbete. Många såg flykten till väst som enda möjlighet. 

Själv kommer jag ihåg, att östtysk radio bara spelade klassisk musik, marscher och kommunistiska kampsånger. Det var först efter Walter Ulbrichts död 1973 som man tillät västerländsk pop- och rockmusik i östtysk radio.

Läs om det gripande mötet mellan Expressens reporter och stasiprästens offer här. 

Av artikeln i Expressen framgår inte vilka STASI-fängelser prästens offer hamnade i, det fanns många av dem utplacerade över hela landet. Ett av de mest kända var Hohenschönhausen i Berlin. Det är numera ett museum som drivs av en stiftelse. Det är värt ett besök, deras engelskspråkiga hemsida kan du läsa här. 

Du kan även läsa mina tidigare inlägg i ämnet, bland annat om Vänskapsföreningen Sverige-DDR. Ordföranden i föreningen har varit biskop emeritus Lars Carlzon och den socialdemokratiske riksdagsmannen och skolpolitikern Stellan Arvidsson. 

Inlägget hittar du här.

Alla inlägg om STASI finns samlade här,

om DDR här. 

Läs även Lena Breitners utmärkta blogg Tankar om IB - där står allt om Stasi som du behöver veta. 

Jag har svårt att förstå, hur Aleksander Radler med gott samvete kunde leva och utöva prästyrket i Sverige i 40 år, när han har orsakat sina studiekamrater så mycket lidande - kamrater som litade på honom till 100 %, som anförtrodde honom sina flyktplaner. 


Här nedan kan du se en intervju gjord av Expressen, där han blånekar till allt. Beklämmande.

Jag har medvetet valt engelskspråkiga Wikipedialänkar i detta inlägg, eftersom de innehåller så mycket mer information än de på svenska.