Länge leve Prins Daniel!

I onsdags på Sveriges nationaldag skrev jag om hur det gick till när jag blev naturaliserad svensk 1987, samt lite funderingar om vad svenskhet innebär. Här i Göteborg genomfördes en medborgarskapsceremoni i Slottskogen för nya svenskar. 

Samma dag togs, enligt Kvällsposten, Prins Daniel emot som en rockstjärna i Malmö av de 300 nya svenska medborgarna som bjudits in till en välkomstceremoni på Malmö Opera. 

"Hälsa och krama Estelle från Sveriges färskaste medborgare", ropade några av gästerna. Prins Daniel sken upp, nickade och vinkade ivrigt. 

Nedan ett klipp med talet Prinsen höll under tillställningen: 

Prins Daniel besöker Malmö from Kungahuset on Vimeo.

Prins Daniel växer med sin uppgift att representera Sverige för varje gång jag hör honom. Vem minns inte bröllopstalet han höll till Kronprinsessan? Har du mot förmodan missat det, så har jag postat det längst ner i inlägget. 

Monarkimotståndarna brukar hävda att ett kungahus är oförenlig med ett demokratiskt styrelseskick, att Sverige skulle bli mer demokratisk med republik. Det tycker jag är bara trams. Sverige är ett av de mest demokratiska länderna i världen, och det står folket fritt att när som helst, via sina politiska representanter i Riksdagen, avskaffa monarkin och införa republik, om och när det så önskar. 

Kronprinsessan Victoria och Prins Daniel har inlett ett generationsskifte, och det jag sett hittills visar på en vilja att modernisera Kungahuset, och skapa en egen stil för ett modernt Sverige. 


Det är nog ingen tillfällighet att Kungahuset har blivit så aktiv på Facebook på senare tid, där det kontinuerligt läggs upp bilder och där familjens arbete för Sverige beskrivs utförligt via länkar till Kungahusets hemsida. 

Så länge vi har så fantastiska företrädare som vår kungafamilj finns ingen anledning att byta statsskick. Man byter inte ut ett vinnande lag. Vad vore en Nobelgala utan kung och drottning? Kungafamiljen kan just vara en samlande kraft som representerar ALLA svenskar. 

En vald president, som i Frankrike t.ex., skulle bara representera sina partisympatisörer som lagt sin röst på honom eller henne. Just att representera hela Sveriges folk är ju själva vitsen med ett kungahus. Dessutom gör det Sverige unikt och samtidigt lite exotiskt. Det är lika roligt varje gång att se grånade doktorer och professorer, hitresta från alla världens hörn, likt små pojkar och flickor stå och ta emot sina Nobelpris ur Kungens hand. 

Mer glitter och glamour åt folket! 

Fler inlägg om Kungahuset, Sverige, integration och migration hittar du om du klickar på respektive blå etikett nedan: