Uppdrag Granskning dagen efter - Uppvaknandet

Ahmadiyya-moskén i Högsbo, Göteborg

Ärligt talat blev jag inte särskilt förvånad eller upprörd över gårdagens Uppdrag Granskning. Det vore alltför lätt att falla in i den allmänna kören "Vad var det vi sa" - jag avstår från det - men åsikterna som torgfördes av rådgivarna i majoriteten av de besökta moskéerna har jag hört förut - på bloggar och från muslimska arbetskamrater och bekanta.


Det som upprörde mig mest var avsnittet före reportaget, där den kvinnliga reportern vandrade runt i Rinkeby som närmast verkar vara befolkad av enbart män. När hon gick in på en restaurang blev hon hänvisad till en plats i ett avskilt rum för kvinnor som gapade tomt.


Det tog inte heller lång stund innan hon hittade en ung muslimsk man som berättade att han hade fyra fruar. Han hade till och med ett myndighetspapper på sig som han visade upp, med namnet på hans i Sverige lagliga fru, samt en förteckning över sina barn med tillhörande fyra fruar. I detta inslag blev det så uppenbart, i hur vitt skilda världar vi lever i Sverige idag.


Jag hade bestämt träff med en god vän som arbetar på socialförvaltningen i Angered Centrum. Jag var något tidig, köpte mig en glass och satte mig på en bänk där spårvagnarna vänder. Jag var den ende "vite svensken" omgiven av mörkhyade män samt kvinnor klädda i niqab, några till och med i burka.


Jag måste ha uppfattats som ett exotiskt inslag - det tog inte många minuter innan två äldre skäggiga män närmade sig mig och med uppmuntrande skratt frågade: "Har du gått vilse, lille vän?"


Är inte detta pudelns kärna? Vi lever i så vitt skilda världar att vi sällan möts. Våra liv och åsikter bryts sällan mot varandra. Angered och andra miljonprogramsområden är som forntida utländska kolonier, närmast reservat. Dagtid arbetar den svenska medelklassen, som är bosatt i segregerade vita stadsdelar som Centrum, Linnéstaden, Haga eller Majorna, som myndighetspersoner i skola, vård, omsorg och socialbyrån. Kvällstid åker de alla hem till sitt och lämnar reservatet åt "infödingarna".


Jag hörde Janne Josefsson hålla årets vårtal på Liseberg för några veckor sedan. I det sa han att det under lång tid byggts nya kanaler och vallgravar i Göteborg - denna gång inte av holländare och tyskar, utan av oss själva. Han påminde om sin dokumentär om en spårvägsresa med 5:an från Biskopsgården till Örgryte på 1980-talet. När det gäller segregationen har inget förbättrats, tvärtom.


Hans slutsats var att om vi inte löser detta samhällsproblem snabbt, kommer vi att se en utveckling mot ökad utanförskap, arbetslöshet, fler kriminella gäng an vad vi har idag samt att allt fler söker tröst och råd hos extrema religionsuttolkare. Jag kan inte annat än hålla med honom.

Moskén på Hisingen, Göteborg

När det gäller moskén på Hisingen från Göteborg stod det redan från början klart att den skulle finansieras av Saudiarabien. Där har kvinnan inga rättigheter alls, men staten anser det som sin missionerande uppgift att sprida wahabismen i världen. De som trodde, att de investerade 67 miljonerna inte skulle resultera i någon motprestation är enligt mitt sätt att se naiva, och deras upprördhet över vad som kom fram i Uppdrag Granskning känns inte på något vis äkta, snarare spelad. Man får vad man beställer.


Bloggkollegan Svarten, som jag följer regelbundet, har samlat reaktioner över Uppdrag Granskning som skrivs av muslimska bloggare i Sverige. Han uppdaterar allt eftersom det kommer nya inlägg.




Merit Wager skriver idag på Newsmill bland annat: 

"Långt, långt ifrån alla muslimer bryter mot svenska lagar som förbud mot månggifte och förbud mot att misshandla sin fru (eller någon överhuvudtaget) och långt ifrån alla tycker att männen ska ha rätt att kräva sex av sina fruar när fruarna inte vill det etc, etc. Verkligen långt ifrån. Det vet jag av egen erfarenhet. Men imamerna och moskéerna har stort och starkt inflytande i väldigt många muslimers liv, det liv många lever, ofta helt skilt från det liv svenskarna lever.

Därför, inte minst, måste svenska politiker och svenska medier inse att ingen afghan, somalier, irakier, iranier etc blir vare sig svensk eller demokrat i det ögonblick hans fötter nuddar svensk mark. Sverige och svenskarna måste vara tydliga med vad som gäller i det här lilla landet högt uppe i norr. Det är så man bäst medverkar till att skydda utsatta ungdomar och kvinnor i starkt patriarkala och i viss mån våldsbejakande miljöer, inte genom att tiga och titta bort. Och det är också så man minskar den fientlighet mellan olika grupper som blir allt större ju mer politikerna och media vilseleder." 


Läs hela inlägget här. 






Uppdrag Granskning på Facebook

Avslutningsvis lite lisa för själen med mitt husband, Trio Jourbran:

 Fler inlägg om tro, migration eller Human Rights hittar du om du klickar på respektive blå etikett nedan: