Jude, kristen, muslim - vi är alla Abrahams barn!
Den gamle tyske förbundskanslern Helmut Schmidt är en av mina politiska idoler. Han efterträdde Willy Brandt 1974 efter att denne tvingades avgå, eftersom hans närmaste medarbetare och sekreterare Günther Guillaume avslöjades som STASI-agent, inplanterad av kommunistregimen i DDR.
Du kanske såg honom skymta förbi i filmen "Der Baader Meinhof Komplex" på SVT igår. Schmidt tvingades att hantera flygkapningar, bombdåd, kidnappningar och mord i den värsta terrorvågen på tysk mark sedan Andra Världskriget.
Idag är han trots sina 92 år en vital debattör och författare - respekterad av de flesta kan han närmast betraktas som folkkär. Jag har följt flera talkshower med honom, ständigt kedjerökande, i tysk tv nyligen. Hans debattartiklar och tal har satt igång tankeverksamheten i mitt huvud. Det är inga enkla budskap han kommer med. Tvärtom kräver de att läsarens/ åhörarens koncentration.
Hans syn på religionerna och världsfreden har nu samlats i en volym med tal från olika tidsperioder och en nyformulerad efterskrift:
”Religion in der Verantwortung. Gefährdungen des Friedens im Zeitalter der Globalisierung.”
Hans självbild att vara distanserad kristen hänger paradoxalt nog ihop med en fördjupad kännedom av andra religioner och världsåskådningar. Skälen för den något motstridiga hållningen kan spåras på många ställen i hans bok.
Så hyste Helmut Schmidt efter andra världskriget förgäves höga förhoppningar om att kyrkorna skulle ge avgörande impulser för Tysklands moraliska återuppbyggnad.
”Gud tillät alltför många och stora brott”, sa han i ett föredrag långt senare."
Att då tänka på förintelsen och Auschwitz ligger nära. Men Schmidts största svårighet är att över huvud taget förstå och acceptera religiösa löften om ”Guds rättvisa”. En del gamla värderingar i religioner och filosofi ger uttryck för sådant. Han citerar Heraklitos som påstod att ”kriget är fader till alla ting” och den helige Augustinus ord om ”rättvisa krig”. Freden som idealtillstånd utvecklades däremot sent.
De stora religionernas tendenser att utestänga andra i meningen ”du har fel men jag är upplyst” är ytterst farliga. Den tyske ex-kanslerns råd är att misstro alla stats- och regeringschefer som använder sig av religionen för att motivera sin inre eller yttre maktpolitik.
En pålitlig inspirationskälla för Helmut Schmidts tänkande är den tyske 1700-talsfilosofen Immanuel Kant. ”Handla endast så som du själv vill bli behandlad” lyder hans kategoriska imperativ i Schmidts tolkning.
Efter samtal med olika andliga profiler är han övertygad om att alla religioner i princip förfogar över samma gyllene fredsregel.
Politiker bör dessutom tänka förutseende och kritiskt avväga allas intressen. Kruxet är dock att verkligheten inte lever upp till det mönstret. Istället råder respektlöshet och intolerans. Religion missbrukas för politiska målsättningar och används lätt som pådrivande kraft för krig på olika plan samt terrorism, anser han.
”Bibeln känner varken till mänskliga rättigheter eller demokrati”, skriver Helmut Schmidt. Folkstyre, fred och rättsstatlighet är i hans analys upplysningsfilosofernas barn. Det tog omkring 400 år att förankra ett sådant värdesystem i Europa och andra världsdelar.
Kristet präglade samhällen lyckades på ett tidigare skede än andra att etablera demokratin. Den omständigheten är enligt Helmut Schmidt ännu idag skälet till att muslimer bemöts med hat eller rädsla. Han är kritisk till att det i västvärlden saknas djupare förståelse för olika grenar och synsätt inom islam och dess historiska utveckling.
Fredsfrämjande däremot vore att öka kunskapen om att skriftreligionerna judendom, kristendom och islam har samma rot och är ”Abrahams barn”.
När religionerna i stället för att söka efter gemensamma rötter, i respekt för varandra, gör anspråk på sanningen hotar ytterligare radikalisering, konflikter och krig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar