FN:s bakslag för de mänskliga rättigheterna i världen

FOTO: REUTERS/DENIS BALIBOUSE

Igår valdes China, Kuba, Ryssland och Saudiarabien som medlemmar i FN:s råd för mänskliga rättigheter för de kommande tre åren. Fyra länder som själva ständigt bryter mot sina egna medborgares rättigheter.

USA: s FN-ambassadör Samantha Power sade de nyvalda ledamöterna i rådet inkluderar "några som begår allvarliga brott mot de rättigheter som rådet är utformad för att främja och skydda". Diplomatiskt nog pekade hon inte ut några länder med namn.

Peggy Hicks från Human Rights Watch var dock mer specifik i sin kritik. Hon konstaterade att fem av de nya ledamöter - Kina, Ryssland, Saudiarabien, Vietnam och Algeriet - har vägrat att låta FN-experter besöker länderna för att utreda påstådda brott mot mänskliga rättigheter.

Här kan du läsa Human Rights Watchs World Report 2013 angående läget för de mänskliga rättigheterna i:

Saudiarabien, China och Tibet, Kuba och Ryssland.

Vi vet tyvärr inte hur ländernas delegater i FN har röstat. Har Sverige till exempel röstat in Saudiarabien i rådet?

Valet sker nämligen med sluten votering. Praxis är också att medlemsländerna inte avslöjar hur man har röstat.

Stefan Olsson från tankesmedjan Frivärld skrev igår denna debattartikel på SVT Debatt där han argumenterar för ett slut på hemlighetsmakeriet inom FN.

Han menar att valhemligheten i en demokrati är något som ska skydda individer, för att de fritt ska kunna rösta på vem de vill utan repressalier. Men regeringar ska inte ha detta skydd.

Tvärtom är det en demokratisk grundregel att allt vad våra företrädare gör ska kunna granskas. Sverige har en möjlighet att gå före på denna punkt.

Till sist: jag har sökt på Sveriges utrikesminister Carl Bildts blogg om han möjligtvis där kan ha meddelat vilka länder Sverige röstat in, men jag fann inget om det. Värt ett försök i alla fall, för det är väl på bloggen  Sveriges utrikespolitik kungörs numera?


Källor: Reuters, Deutsche Welle English, Human Rights World Report 2013, SVT Debatt


Ta gärna en titt på min nya blogg: Heimatbloggen.

Gyllene Gryning nu även i Ungern

Under ett massivt polisuppbåd och under högljudda protester invigdes nyligen ett monument över den tidigare ungerske regenten och Hitlerallierade, Miklos Horthy i centrala Budapest. Bronsbysten står på Frihetstorget utanför den reformerta kyrkan, bevakad av "soldater" i uniformer från den ungerska armén under första världskriget.

Pastorn i kyrkan, Lóránt Hegedus, inledde minnesgudstjänsten till Horthys ära med en retorisk fråga:  "Står ni  på vår sida eller stödjer ni den den israeliska terroriststaten?"

Foto: REUTERS/balogh

Hundratals motdemonstranter hade samlats på platsen för att protestera mot monumentet. Många av dem bar den gula judestjärnan.

Horthy ledde Ungern från 1920 till 1944. Redan 1920 införde han de första raslagarna i landet. Vid den tiden utgjorde judarna 6,4 % av befolkningen och den nya lagen gjorde det nästan omöjligt för dem att söka sig till universitetsutbildningar samt inneha statliga tjänster.

Från 1938 instiftade han fler lagar som i stort baserade på Nürnberglagarna.  1940 fördrevs judarna från det av Ungern ockuperade Slovakien och Transsylvanien till det av Tyskland kontrollerade generalguvernementet Galicien, där de överlämnades till nazisterna för vidare transport till förintelselägren i öster.

Foto: REUTERS/balogh

På torsdag skall Lenhardt Balázs officiellt kungöra bildandet av ett nytt högerextremt parti under namnet "Magyar Hajnal" (Ungersk Gryning). Namnet associerar till grekiska "Gyllene Gryning" vilket nog också är meningen. Han lovar ett brett samarbete med alla "nationella krafter som inte samarbetar med Jobbik".

Lenhardt Balázs valdes in i det ungerska parlamentet för Jobbik. För närvarande är han politisk vilde efter att han 2012 blivit utesluten ur Jobbik, anklagad för att vilja splittra partiet. På bilden nedan ses Balázs bränna den israeliska flaggan vid ett politiskt möte i Budapest.

Nedan ett nyhetsklipp från EuroNews om bildandet av partiet "Ungersk Gryning":

Källor på tyska: 

Horthy-Denkmal unter Protesten in Budapest enthüllt, Der Standard (Österrike)

Neue Partei für die Rechtesten der Rechten, Kurier (Österrike)

Horthy ist zurück, Pester Lloyd (Ungern)

Ungarn huldigt wieder Hitlerverbündeten Horthy, Pester Lloyd (Ungern)


Den som vill kan läsa om prästen Lorant Hegedus på "nationella" sajten Hungarianambiance 


Ta gärna en titt på min nya blogg: Heimatbloggen.

Tänk på döden!

Nedan min senaste krönika publicerad dagen före Allhelgonadagen 2013-10-31 i Mölndals-Posten

Tänk på döden

Äntligen! Efter en hel dags slit med städ och matlagning var jag klar. Doften från potatisgratängen och den vitlöksspäckade lammsteken fyllde lägenheten. Denna gråmulna novemberdag tyckte jag det kändas passande med tända ljus. Gud så mysigt vi skall ha det - nu kan gästerna komma!

Jag hade precis korkat upp vinflaskorna när mina nya chilenska vänner ringde på dörren. De skulle bjudas på en riktig svensk fredagsmysmiddag med levande ljus. Jag hade inte haft middagsgäster på evigheter och var lite spänd och nervös.

"Åh vilket fint vardagsrum!" utbrast Gloria, skyndade sig att blåsa ut samtliga stearinljus och tände lampbelysningen. "Vem är det som har dött? Skall vi på begravning?"

Jag blev helt förstummad och visste inte vad jag skulle säga. Hon påstod att "hemma i mitt land tänder vi bara levande ljus när någon avlidit." PANG! Vår första kulturkrock hade blivit  ett faktum.

Jag tänker tillbaka ibland på denna episod, särskilt nu i allhelgonatider då vi minns de nära och kära som inte finns bland oss längre. En tid då vi smyckar gravar och tänder ljus på kyrkogården för att hedra dem.

Jag tänker också på min gode vän Björn, som under många år önskat att han vore död. Björn smittades av HIV i slutet på 1980-talet, hade sett åtskilliga vänner tyna bort och bevittnat många begravningar. Han var övertygad om att han också skulle dö och planerade sin begravning in i minsta detalj.

Platsen, musiken, pianisten, blomsterarrangemangen, vilka som skulle bjudas - ja han hade till och med tillverkat små inbjudningskort som skulle skickas ut efter hans bortgång.

En dag när Björn visade mig platsen där han hade tänkt begravningsceremonin skulle hållas, stannade han upp, såg på mig helt förtvivlat och sa: "Christian, vad skall jag göra, jag dör ju aldrig!" Jag kunde inte hålla mig för skratt och till slut insåg han själv hur dumt och teatraliskt det lät. Tack vare de nya bromsmedicinerna har han numera funnit sig i sin lott att leva.

Än idag kan jag tänka på hur fridfullt och lättat min mor såg ut efter befrielsen från cancertumörerna som åt upp henne inifrån. Hur jag allt eftersom höjde dropptakten från morfinbehållaren så att hon kunde somna in utan smärta.

Jag tänker på hur fint begravningsbyrån i Lübeck hade gjort i ordning henne. Den vita spetsklänningen, de levande ljusen och den vackra orgelmusiken. Väninnorna som kom och hälsade på. När vi satt på café, pratade om mamma, åt marsipantårta och drack likör.

De döda är inte döda. De lever vidare i våra minnen och berättelser.

Tänk på döden men glöm inte att tänka på livet också! 

Fler krönikor från undertecknad hittar du om du klickar här. 
Ta gärna en titt på min nya blogg: Heimatbloggen.